Den här darlingen hittade jag på COOP igår. Någon som vet vad det är? Jag vet inte.
Jag fick för mig att det var en vattenälskande växt så jag ställde den på ett fat med stenar och lite vatten. Men den såg redan i morse lite ledsen ut så det stämde nog inte. Den har liksom ludna blad. (Brukar inte ludna blad sky vatten?)
Hittar den inte i min kukväxtbok- nej, men vad skrev jag nu!
Jag menar förstås KRUKväxtbok. (Förlåt min simpla humor-men umgås man med vår tioåring som är synnerligen fixerad vid temat "sex-fniss-fniss"- då blir man lite skadad...) Hans favorit är att fråga syrran hur gammal hon är och när hon svara sex håller han på att kissa på sig av skratt-suck! ni hör nivån!
Äldste sonen är och pimplar. Han informerade mig vänligt om att maggotsen var röda och gröna. (Vill inte veta vill inte veta vill inte veta!!!) Nu har han ringt två gånger och säger att det är så kallt! Han fryser om tårna och händerna. Jag har sagt att de ska promenera omkring. Och pimpla varm choklad! Jag skickade med en fet dunjacka men den stoppade han i ryggan och tog på den "snygga" jackan som är hur tunn som helst.
Jag undrar om han tar på dunjackan fast han fryser?
Suck, dessa små sötnosar, har jag verkligen varit sån?
Joohoodåå och värre därtill!
Hellre fryste jag öronen av mig än tog på mössa när jag gick högstadiet. Det är därför jag gillar mössmodet nu för tiden! Våra barn behöver iallfall inte frysa om öronen.

10-åringen har bakat två plåtar muffins. Han blir skickligare och skickligare! Det är roligt att ge dem förtroende i köket. Han fixar allt själv. Han säger att han inte är så noga med receptet, han gör som han själv tycker. That´s my boy!
Nu blir muffinsen gyllenbruna och perfekta. Jag är impad!
Visst blir det lite extra städning, men han blir bättre och bättre på att INTE spilla också.
12-åringen har en paradrätt; spagetti och köttfärsås. Jättegod! Och då gör han en kupp och kokar vanlig spagetti-"ingen äcklig fullkornsspagetti". (Det blir det när mor i huset lagar maten!)

Dottern har städat sitt rum med alla miljoners playmobilsmåsaker och Pollydockor, kläder och skor och barbiesar och barbieskor och duploklossar...
En Pollysko är max en halv cm stor så man behöver bara närma sig rummet med dammsugaren så skyndar hon sig att rensa golvet.
Så vi närmar oss visningsstatus.
Måste bara plocka upp tvätthögarna som jag lagt på golvet-sorterade efter mörkt/ljust, låg/hög temperatur. Där hade jag tänkt ha dem, på golvet, tills jag tvättat dem. Men nu får jag sortera om! (Allt ska kastas in i tvättskrubben-som de inte får se!)
Håhåjaja.

Köpte nya Gård och Torp när jag var och handlade. Ska nu frossa i alla vackra bilder och härliga reportage!

Missa inte HÖÖK ikväll. Kika på LULEÅ! Min forna och blivande hemstad. (Eventuella Kirunabor som läser detta kan ju byta kanal kl 21.00-så ni slipper den förhatliga staden!)
Over and out!

Bild: Dottern med favoritdocka.

Ibland undrar jag om vi alla är små spelpjäser i ett dataprogram för några enorma aliens. The Sims på riktigt, liksom. Idag har någon alien bestämt sig för att skoja lite med mig och kasta om allt för att studera hur spelet yttrar sig. Haha, de har jättekul när de märker min förvirring!
På väg till skolan brukar barnen bråka om vem som ska sitta i framsätet. Det hör till "morgonrutinerna" (som alienerna valt åt oss???).
I morse börjar lillasyster med att kliva in i bilens framsäte, ångrar sig (!!??) och sätter sig bak.(!) Mellanbror skyndar sig att ta framsätet men lillasyster ropar "snälla, kan du inte sitta bredvid mig" och han flyttar bak (!!!) (han gör som hon ber!!!) (han lämnar framsätet frivilligt!!!)
Sen kommer storebror som ALLTID kommer ut sist och aldrig hinner ta framsätet och finner platsen fram LEDIG!
Jag bara gapar!
Funderar starkt på att gå till OKQ8 och köpa den där trisslotten nu.

Men jag undrar vad alienerna ska hitta på mer i dagens spelomgång? Ska de låta kaosfamiljen bli mirakulsöst ordningssamma? Hoppas!!!

Vilken underlig morgon!!!
Själv vaknade jag utan klocka vid sex. Låg kvar och funderade, tio över sex kommer 8-åringen tassande och undrar när det är dags att stiga upp. Jag säger att det är ett tag kvar-att han kan gå och lägga sig om han vill, men han stiger upp. Då stiger 10-åringen upp också. Och jag.
Jag väcker äldste sonen en halv timme i förväg och ska precis gå och väcka honom igen när han passerar förbi mig in i badrummet. På första väckningen!!! Dottern kommer också tassande. Alla är vakna och klockan är bara halv sju!
Sonen duschar i 20 minuter. Jag knackar på. (Han vrålar "JAAAA Jag ska bara..." i tron att jag är arg som igår.)
När han kommer ur duschen är klockan bara sju och han hinner äta frukost i lugn och ro.
Tidningen har redan kommit!
Ingenting är som det brukar!
Klockan är nu inte ens halv 8 och alla är klara och ingen stress...
Ska gå ut nu och skrapa bilen i sakta mak och skjutsa dem och de kommer att vara i god tid.
Halleluja!
Undrens tid är inte förbi?!!?

Städning! Man kommer till en gräns där man inte står ut längre och tar tag i eländet. Och så fint det blir! Har för länge sen genomskådat min passion för inredningsbilder; det är att det är så städat som jag njuter av. Alla bilder tas ju när allt är i perfekt ordning.
Jag har lärt mig att jag inte behöver lägga ner dyra pengar på nya prylar eller möbler för att få ett sånt hem som jag hänger med näsan över och dreglar på. Det räcker långt med att städa!
En del städar enligt vissa scheman. Varje fredag, eller varannan dag, eller som Linda Skugge skrev att hon tyckte att det var snuskigt om folk inte skurade toan/tvättstället/kranen i köket osv varje dag. Hjälp-hon skulle inte kunna kissa hos oss. Hon skulle behöva rymddräkt för att skydda sig mot alla baciller. Tre pojkar (och en man) varav en av dem har inbyggd sprinkler (spridare) i snoppen. Samtliga verkar ha svårt med styrförmågan ibland... Det blir en del kiss att orka torka!
Har inte kommit så långt i uppfostran att barnen ansvarar för toastädningen ännu, de städar bara sina rum. Men det vore nog väldigt effektivt att de själva fick skura pink som inte bara finns längst bak, vid lockfästet, utan även på väggen bredvid toan och andra intressanta ställen. Han som har sprinklern har faktiskt upptäckt det och börjat sitta ner ibland...
I en del hem har man ståförbud. Vid toan. Det känns lite väl gestapoaktigt, men säkert väldigt effektivt.
Jag önskar att jag var mer städeffektiv. Hade scheman att följa så att det alltid var städat. För jag trivs (nog?) bäst i städat. (HAR inte provat så ofta, ärligt talat.)
Hos oss är det ständig, evig röra. Och ganska smutsigt mellan varven.
Panikstädning vid plötsliga föranmälda besök förekommer titt som tätt. När någon kommer oanmäld (vilket jag gillar bäst) får man försöka överleva skammen. Som tur är verkar det funka så att de man skäms inför, det är de som föranmäler sina besök. Medan de man känner sig avspända med och faktiskt överlever att de ser kaoset, är de som bara droppar in. Oftast är det ju så att de människorna också lever rörigt. Det hänger säkert ihop på något sätt. (Att de som föranmäler sina besök säkert känner av vår ängslan att blotta oss inför dem-eller nåt ditåt.

Kan ni tänka er! Maken skulle se basket och barnen ska sova och ligger och varvar ner med diverse litteratur; Knasen(8åringen), Kalle-Anka pocket(12-åringen), Eragon (fantasyroman för barn/ungdomar)(10-åringen) och DN:s kultur bilaga (6-åringen.)
Haha! Jag bara skojade; hon läser en Winxtidning!

Jag har hängt min sista maskin för ikväll, diskat en mastodontdisk (diskmaskinen fortfarande trasig!), utfodrat fyra vargar sin kvällsmat, nåja tre då. Dottern åt en korv vid fem och är fortfarande mätt...och behåller maten! Jippi!
Så jag fick en stund "över". Vad gör jag hellre då än sätter mig vid datorn och sköter min mejlkorrenspondens och bloggar runt lite.
Det snöar söderut. Det blev ett bakslag på våren. Det finns lite "rättvisa". (Förlåt alla sörlännigar som deppar över vädret!)

Nu börjar barnen vakna ett efter ett. Först kom 10-åringen med övernattande kompis, de var sugna på att ligga och dra sig och se film, så de ställde sig vid DVD-hyllan och började diskutera. Efter en stund tassade 6-åringen upp. Hon börjar alltid dagen med att sitta fem minuter i min famn. Så jag fick en varm skön levande filt på mig här vid datorn. Kan det bli bättre. Nu när hon gått fryser jag!
Hon satte sig att se fyrans barnprogram. Efter ca tio minuter kommer hon skuttande och väcker sin närmsta storebror "Det är Svampbob! Det är Svampbob! Vakna!!!" Varpå han vaknar och masar sig till soffan med täcket i släptåg. Nu är det bara tolvåringen som ska vakna. Han får sova. Ett tag till iallafall.
Idag har jag inga sysselsättningsproblem. Bör tvätta, tvätta, tvätta, tvätta! Och vika tvätt. Hoppas jag hinner med sju åtta maskiner för jag släpar verkligen efter med en hel massa tvätt. Mycket sängkläder. Jag får hänga inne i lägenheten. Skulle önska att jag kunde hänga tvätt som på bilden. Men SNART får jag det!!! Det är bara två månader kvar tills jag kan gå ut i min egna trädgård och knyta upp linor i mina EGNA träd!!!! De är fantastiskt!
Jag är SÅ tacksam till min lyckliga stjärna!
Bild lånad från denna duktiga fotograf.
Gör ett besök!

Nu är jag rätt TRÖTT. Måste vila mig i form. Min röst har försvunnit- hostar så det skräller. Nu måste jag vara snäll med mig själv och lyssna på kroppen.
Jag är en typisk av och på människa. (Eller upp och ner människa.) När jag har toppar är jag igång och jag bara vibrerar av energi. Ingenting kan stoppa mig. Så var jag när jag åkte ner. Laddad. Att låsa upp huset och se kaoset kanske skulle fått en del att backa ut igen, men jag fick bara ännu mera lust. Jag jobbade som besatt hela dagarna och långt in på nätterna. Tog små pauser för dotterns skull och hälsade på mina nära, men det var inga långa stopp. Sen kände jag att krafterna började sina på fredag eftermiddag och tog då beslutet att avsluta och ta tåget hem. DÅ fick jag sista orken att slutföra så att jag hann fota alla utrymmen.
Mäklaren var dit på fredagen och allt är klart för försäljning. I slutet av nästa vecka lägger han ut huset och på måndagen därpå blir det visning. Då hinner jag ner en sväng nästa helg för att göra slutpiffet. Ska köpa lite blommor och så.
Men nu när jag är hemma har energin tagit slut. Jag är så TRÖTT. Och jag fattar inte ett smack av att jag kunde tycka att det var så viktigt att ha rätt färg på kudden eller rätt lampa på rätt ställe. Nu finner jag det bara löjeväckande. Som om det skulle spela roll.
Så känns det nu.
Men jag tror inte att jag hade blivit lika nöjd om jag hade haft den inställningen DÅ när jag var igång. Då var jag tvungen att lägga vikt vid varje detalj. Och jag blev så extremt frustrerad av de utrymmen som jag inte riktigt fick till. Jag höll på att flytta en byrå förtiälva gånger innan jag kände mig nöjd...
Som tur är känner jag mig själv. Jag vet när jag ska sluta. Hade jag stannat fast krafterna sinat hade jag blivit tveksam och osäker och kanske börjat göra ändringar som inte blivit bra. Eller sprungit ut i panik på stan och köpt en massa dyra saker som ändå inte hade tillfört något. Jag kände när det stadiet var på G och åkte hem.

Nu hinner jag smälta, granska bilderna med lupp och ändra det jag tycker måste ändras innan folk börjar strömma dit på visning.
För det ska komma en strid ström av människor!!! Och det ska bli den hetaste budgivningen i mannaminne. Och vi ska slå rekord på området. Och det ska bli SÅ skönt att sitta på andra sidan av budgivningen denna gång!!!

Det enda frustrerande just nu är att jag sitter nästan 40 mil bort från huset. Jag är inte riktigt nöjd med bildkvaliteten (en del blev suddiga eller i fel vinkel) och hade gärna fotat om. Men jag måste acceptera det. Om jag låtit mäklaren hålla i kameran hade jag garanterat blivit helt missnöjd. Han kan förstöra de flesta hus med sina urdåliga foton. (Har ju följt husmarknaden länge i jakten på drömhuset så jag har sett många hus på riktigt som han fotat (eller kanske TROTS att han fotat..)