Obs! Innehåller massor av svärord och annat! Varning!

Måste skriva ett inlägg om fula ord. Det är så intressant vad vi måste ta till när vi blir riktigt arga.

För en del räcker det med någon stillsam ed medan andra måste ta i från fotknölarna. Och även om en del använder färre ord kan de få in mer ilska i de få orden.

Min äldste son säger med mycket sammanbitna tänder och massor av ilska som pyser ut så att det nästan ryker ur den lilla öppningen i munnen:

KÅ-U-KÅ!!!

Min mellanson säger eder och förbannelser i flera minutrar så att jag alltid till slut säger åt honom för att jag inte står ut en sekund till. Han går dessutom omkring när han svär så att spridningen ska bli så effektiv som möjligt. Hans favorit svordom är att sätta "anus" framför det han är arg på.

Anuströskel sa han igår när han stötte tån i tröskeln. Fast nu var jag då rakt för censurerande. Så här sa han mera:

Helvetesjävlaskitknullande AAAAANNNUUUUSSStröskel!!! (Och sa var för milt; han skrek!)

Hrm, 11 år.

Jag skäms!

8-åringen skriker mera och använder mycket fan och jävlar men inte värre än så. Däremot måste han alltid ha en syndabock och jagar den skyldige tills han fått ge utskällningen till rätt vederbörande. Oavsett om det är en vägg han slagit handen i eller lillasyster som slarvat bort något. Väggen måste obönhörligen straffas med ett slag som antagligen gör LIKA ont som det som orsakade vreden. Och om lillasyster eller annan person gjort något måste de under alla omständigheter stå till svars för sin handling och få en rättmätig utskällning. Förarbetet kan ta lång tid i anspråk. Han skulle kunna bli brottsutredare som vuxen.

Dottern, sex år, är (som alla syrror?) en skvallerbytta. Måste alltid rapportera till mor eller far eller bror om oförätter hon utsatts för och så ska underrättad myndighet komma med erforderlig tillrättavisning...

Själv är jag nog skyldig till äldste sonens svordom-även om jag svor tyst tills de var ganska gamla tills jag en dag inte kunde hålla tyst längre utan vrålade:

QUUUUUUUQ! rakt ut och efter det blev det förstås direkt en efterapning. Men den har inte funkat för alla, den svordomen. Bara för äldsten. (Stavningen bara för att inte locka hit googlare.)

För mig är det märkligt effektivt att säga QUQ. Det räcker liksom ofta. Men jag tar bara till det vid "högtidliga" riktigt jävliga tillfällen. Annars funkar helvetesjävlaskit rätt bra till vardags.

Min man är den som är mest belevad i denna sjörövarsamling. Han är mer högdragen och överlägsen vid sina utbrott vilket är mer irriterande än någon kan tro. Han kan locka fram den mest svartmuskiga svavelosande sjörövarbuse ur mig bara för att han är så "aristokratisk". Grrrr, vad det kan reta upp mig när han behåller lugnet eller ännu värre ger mig tillrättavisningar när jag svär. Men han kan han också. Han involverar svordomarna i sitt vardagsspråk istället och säger ofta fyfan vad gott eller jag är så jävla mätt eller så vilket jag tycker är lite fattigt. Det finns så vackrare ord att sätta framför gott och mätt...

Men vi äro alla olika under solen.

Nu vill jag hemskt gärna höra vad ni tar till när ni känner att det behöver osa ut lite ilska eller frustration.

Jag lovade visa  mitt trädgårdsfynd från Kronan (återvinningsmarknaden). Allt detta, bord plus fyra stolar köpte jag för 320 kronor. Det är väl ett kap! Att det dessutom är mycket snyggare i mina ögon än de mesta nya som går att köpa gör ju inte saken sämre. Dessutom gillar jag återanvändning skarpt. Det ligger så lent och fint i mitt samvete. Kan jag dessutom inspirera någon annan att gå på begagnataffärer för att köpa "nytt" så har jag gjort en välgärning. (Kanske inte för den svenska "ekonomin" men det ger jag blanka fan i.)

Igår kväll var det en ljum kväll med ingen vind och vad lämpar sig bättre då än en tur på havet? Vi tog premiärturen till stugan för att öppna luckor, kolla in rabatter, se vad haruslingarna ätit upp och ta bort löv från hängrännorna.

Så här såg det ut:

Sicken idyll-SUCK-ah!

I verkligheten var det en hemsk tur.

Den började med bråk om sockor. Storebror tog lillasysters sockor, hon nöp honom han kallade henne subba, jag exploderade över ordvalet, han tyckte jag tog hennes parti "som vanligt", han ville inte följa med. En kvarts medling och alla satte sig i bilen. Efter att ha bråkat om platserna.

Vi tog korta skogsvägen som är gräsligt skumpig men över milen kortare och det klagades bittert över hur man åkte omkring och stötte ivarann i bilen. Väl framme var det väl hyfsat idylliskt ett tag. När vi satt där i båten och njöt av båtfärden och det spegelblanka vattnet och löften om en lång skön sommar i luften då kändes allt nog ganska okej för oss alla.

Väl framme istugan var det också fina fisken ett tag då alla nyupptäckte sina favoritsysselsättningar i stugan som vi inte besökt på åtta månader. Vi vuxna ägnade oss åt lucköppning och lite sopning och att bära ut trädgårdsmöbler och att kika ner i rabatterna.

Men sen-blev det panik. Myggen hade vaknat till liv.  Och som de första myggorna för säsongen maniska på att suga blod för att kunna fortplanta sig snabbt och effektivt. Ungarna (ja våra då) blev less och ville hem. vi jobbade på någon kvart och under den kvarten sänktes humöret till bottennivåer. Alla fyra satte sig i båten och slogs med myggen och ropade på oss och när vi sa strax började de till slut kriga mot varann också. Smockorna hängde i luften och mellan sonen som vaknat sex började nu vara riktigt grinig och när HAN blir grining då blir livet inte kul för någon i närheten. Så hemfärden var inte fullt lika idyllisk även om myggen blåste bort av fartvinden. Väl hemma hade klockan hunnit passera tio och alla kastades i säng och jag var SÅ glad att myggen (ta i trä) inte är lika talrika här. Nu kan vi avvakta med stugvistelsen tills myggen lugnat ner sig-för det gör de.

Snart kommer svärfar och hjälper mig att såga ner häggar. Ska gå ut och fota det vackra trädet. Det känns verkligen grymt att JAG ska kunna bestämma över ett stort ståtligt träd som kom till världen betydligt tidigare än mig. Jag känner mig ganska hemsk faktiskt. Men jag ska inte bli sentimental nu.

Häggen får leva vidare i roten. Den kommer igen. Den ska bara till frisören kan vi låtsas... 

21:00 och jag är redan trött. Vad vill det här nya livet säga? Har jag gått och blivit pancho på kuppen???

När ska jag orka nattuggla???

Javisstja! Det blir ju sommarlov snart! DÅ kan vi vända på dygnet hela familjen.

Tills våra nya liv ska börja.

Hu! Det känns lite skrämmande "det där" som väntar till hösten. Vad det nu är. NYTT Arbete. Nä, usch vill inte förpesta mitt liv med  att grubbla över det nu.

Jag njuter nu och kastar mig in i det okända sen när skolan drar igång igen.

Tills dess ska jag leva lyxliv. Såtillvida att jag inte ska tänka på arbete. Endast på att ha små utgifter. Ni vet väl att man inte blir rik på stora inkomster! Det är de små utgifterna man blir rik på! 

Inget för dagens konsumtionssamhälle dock. Men för mig är det en sport. Och ett sätt att leva.

Var idag på återvinningsmarknaden och hittade det mest söta trädgårdsbord jag kunde tänka. 50 kr. Ett nytt kostar väl en 2-3000 kronor. Sparade alltså 2950 kronor idag!

Jag ska hämta det först i morgon då jag har makens pickup. Då ska jag fota det.

Väl värt 50 spänn!

Jag har idag försökt bringa ordning i kaoset som uppstått av mycket trädgårdsarbete och uppackning. Och en man som spenderat varje vaken timme uppe på sin kära aluminiumbåt. Vad man gör uppe på sin aluminiumbåt som står på släp uppe på land kan man ju grubbla över.

Drar åt nån skruv. Tvinnar upp ankarlinan. Provar sätena. Ja, det är mycket att stå i uppe på en båt som står på ett släp på land.

Grrrr! 

Jag har klippt ner döda buskar, planterat en del perenner, grävt upp kilovos med ogräs, försett alla fyra barn med mellanmål och middagar och kärlek och omsorg. Bjudit  på fika när det kommit gäster och packat upp en massa kartonger. Satt sakerna på rätt platser eller försökt hitta rätt platser. Tvättat maskin efter maskin och hängt i tjusiga rader och handlat hem maten vi ätit. Jag har också varit på diverse aktiviteter i skolan. Medan mannen suttit och släpseglat...

Låter jag nyförälskad idag???

Inte?

Vad kan det bero på? 

Och min vana trogen visar jag här delar av mitt hus trots den evinnerliga röran.

till helgen har vi nattägster och jag skulle hemskt gärna vilja ha lite städat tills dess. Så imorgon ska jag göra ett RYCK!

Och sätter sig mannen i båten i morgon då j-vlar!!! DÅ blir det krig i detta hus och det ska vi väl inte behöva uppleva. Det ser ju redan ut som om kriget redan varit...

Nu ska snälla lilla frugan (grrr) gå ner och borsta tanden och  hoppa i säng. För nu är jag så trött att jag blir grinig och det vill ni inte vara med om... 

Jippi! vad skönt att få sova tills jag vaknar självmant imorgon. I morse när jag steg upp vid sextiden (grymma tid) var jag SÅ trött. Gjorde alla morgonrutiner som jag brukade. Trodde jag. Varj morgon sätter jag på kaffe och går sen och hämtar tidningen. (Det känns fortfarande som värsta lyxen att ha en tidning så tidigt på morgonen.)

På morgonen använder jag en kaffebryggare som brygger direkt i koppen eftersom jag dricker mitt speciella espressokaffe och bara vill ha en enda STOR kopp med hälften starkt espressokaffe hälften varm mjölk. (=kaffe latte va?) Så också denna morgon. Satte på kaffet och lyckades sätta kaffepulvret i filtret och inte någon annanstans (vissa morgnar har jag stått i sömnen och skopat kaffe rakt i ett glas eller någon annan mystiskt handling.)

Tryckte igång kaffebryggaren och gick iväg till brevlådan.

Som varje morgon sen vi flyttade in går jag iförd min rödblommiga morgonrock från Indiska samt en jacka och gummistövlar. Mycket chict!

Som många morgnar träffade jag grannen som jag utbyter muntra kommentarer med-han är jättetrevlig! En liten morgonflirt, hihihi. (Undrar om han tycker nya grannfrun är söt i sin morgonutstyrsel-fniss!)

Solen sken och jag gjorde mig ingen brådska utan soskade på (norrbottniska för gå långsamt utan brådska och mål) i sakta mak och lyssnade på fågelkvittret och knastret från grusgången och njöt av idyllen och friden jag kände.

Väl inne i köket säger det klafs när jag sätter foten på golvet vid bänken där kaffebryggaren står. Tittar ner och ser en stor brun pöl. Kaffe! Jag har satt på min stora kopp med kaffe-det är bara det att jag glömt att ställa dit koppen!

Kaffet har bryggts och runnit rakt ut i luften, nerför bänken och ut på golvet.

Suck.

Säg vad trötthet inte ställt till med...

Är det någon som förutom jag upptäckt hur fort en klocka kan gå på morgnarna. Hur tidigt jag än stiger upp går timmen tills morgonrushen drar igång alltid extremt fort. Svisch - en timme!

Jag har kommit på varför.

Det är för att man är så seg och allt tar en evinnerlig tid att utföra. Först går jag till skåpen där kaffefiltrena ligger. Står flera minuter och stirrar in i skåpen och undrar vad jag gör där. Kommer till slut på att det var ett filter jag skulle ta och utför handlingen. För att snart stå still vid kylskåpet i tre minuter och dumglo rak in i osten innan jag kommer på vad det var jag skulle göra; spola vatten i en kopp. Och så håller det på. Minuterna går och snabbt har en timme rusat förbi och jag har precis bara hunnit sätta mig ner vid frukostbordet trots att jag mitt på dagen klarar av att utföra samma sysslor på några få minutrar.

Så frågan är vad jag vinner på att stiga upp tidigare för att hinna njuta av frukosten i lugn och ro. Skulle jag istället hoppa över frukosten och sova till sju kanske jag skulle vara så effektiv att jag klarade av samma sak på tio minuter...

Och här har ni en annan morgontrött! 

Ännu en dag till ända i nya huset. Imorgon blir det två veckor. Så fort tiden går!

Mellansonen tar för sig av allt byn har att erbjuda och har i tre dagar varit nere vid en bro och fiskat. Fångst varje dag har det blivit men han slänger tillbaka dem, djurvän som han är.

Idag blev det en gädda!

Tänk vad härligt att ha detta bara femhundra meter från huset! LYX!

Idag har barnen varit allihopa med buss till en grannby där det varit skolans årliga orientering.

Det är första gången som de varit på utflykt allihopa på samma dag. Det var minst sagt stressigt att få ihop fyra kompletta matsäckar med varm choklad och korv och smörgåsar och kakor och läsk och regnkläder men jag lyckades.

Jag hade dock inte velat bli filmad när jag härjade och gormade runt. Ingen trevlig syn vill jag lova. Usch vilket tråkigt skämt jag blir när jag är stressad.  En parodi på en vidrigt otrevlig häxa. Usch! Skäms för mig själv såna gånger!!!

Tidigare idag liksom många dagar har vi haft besök av min bästa vän och hennes dotter och deras söta lurviga valp.

Se en sån sötnos:

Mindre sött var det härom morgonen då dottern trampade tån i en perfekt liten hög med...jo, just det hundbajs, på golvet i hennes rum. Som tur är luktar inte valpbajs så äckligt...

Så nu vaktar vi honom lite mera...och stänger så många dörrar det går.

Ska nu natta åttaåringen. Han måste få sin godnattpuss!

6-åringen snusar redan (och det gör 44-åringen också...) 

Vad är det med lantluften??? 

Här står jag och spänner om dotterns hjälm, med absolut inga extremt stora snöhögar runt om oss. Och JA, jag har fortfarande vinterjacka på och dottern har visserligen skrudat om till en mer vårlik klädsel men hon skulle egentligen behöva sin vinteroverall fortfarande...
Som ni ser, inget grönt, inga blommor, inga shorts och inga vårkänslor för den delen.
Detta är faktiskt Sverige, 14/4 2007.

I detta hus finns det mattjuvar. Såna som slår till om kvällen när uppmärksamheten inte är på topp. Finns det några goda rester så är mattjuven ofelbart där och roffar åt sig. Fort försvinner maten utan spår och aldrig lyckas den skyldige uppdagas...
Så det gäller att vidta säkerhetsåtgärder...

Så här kan det se ut i vårt kylskåp...

Nu ska ni få se något unikt. Jag tror inte många människor sett denna företeelse. Frågan är om det inte är första gången detta ses?
Tolka efter skoter med skidor har nog en och annan gjort. Tolka efter hundspann börjar bli ett rätt vanligt turistnöje.
Men att tolka efter fyrhjuling och roddbåt samtidigt och då på spark det har väl ingen av er gjort???
Det ska vara min man och hans far som hittar på något sånt!