Ikväll har vi FF! Yeah! Jag och barnen har FF! Hahaaha! FadersFritt! Maken har som sagt dragit iväg till forna hemstaden 35 mil bort. Det är skönt ibland när han är borta för det är mest han som håller på alla regler vi har. Jag är mer sådär resonabel, så finns det bara tillräckligt goda skäl så kan jag ändra på en regel eller kringgå den tillfälligt.
Så ikväll kanske vi är uppe så länge vi orkar och äter var vi vill och vad vi vill och när vi vill. Fniss!
Maken anser att om vi bestämt en regel så måste den hållas alltid utan undantag annars funkar det inte. Jag är precis tvärtom. Jag anser att har man regler måste de brytas ibland för att göra vardagslivet lite roligare. Så när han är borta bryter vi regler och släpper loss.

Kaspar heter tapeten från Sandbergs. I´m lovin´it!

Kom över gamla fröbrev som var så vackra! Små akvareller på varje-underbara!
De har jag som "tavlor" på väggen precis som de är.

Har precis kommit hem från backen, som dock var stängd på grund av för hård vind. Typiskt oss att inte notera den hårda vinden utan bara åka iväg. Oproffsiga som vi är. Sån känner jag mig oftast. Oproffsig. Som att jag bara leker vuxen så gammal jag är. "Alla" andra verkar ha råkoll, medan jag bara halvt om halvt hänger med. Jag tror att alla andra föräldrar vet precis hur de ska göra i varje ny situation de ställs inför. Att de aldrig är rådvilla. Som en annan.

Och samtidigt VET jag att det inte är så. Ändå ger de andra föräldrarna mig den känslan. Många iallafall. De verkar aldrig bringas ur fattningen. Deras barn kommer alltid med likadana sockor till skolan, de har frukt med varje dag och har ätit näringsriktiga, lugna frukostar.
Utom en del. De misslyckas också och erkänner det utan knussel. Och gör att jag också kan känna mig normal ibland. Jag gillar såna! Som kan släppa på råkollen ibland...
För själv är jag en oorganiserad mamma som aldrig lyckas lägga fram de där sockorna kvällen innan och alltid packar gympakläderna sekunderna innan det är dags att åka, och frukosten intas oftast på stående fot. Många gånger får vi göra extra svängar tillbaka till skolan då saker glömts som vi kommer på precis när barnen hoppar ur bilen.

Fast även vi har undantag när allt klaffar.
Tyvärr inte så ofta. Fast slutresultatet är oftast detsamma. Ingen ser nog hur oproffsiga vi är. Vi lyckas nog "lura" omgivningen. Och kanske är det så det är för de flesta; alla går omkring och tror som jag om varann och så kämpar vi alla som galningar för att visa oss lika duktiga...
Hoppas det är så. Då slipper jag känna mig så "oproffsig"!

(Min dotter ska äras förresten för hon lägger ofta fram sina kläder kvällen innnan.)

Ibland kör det ihop sig. Just nu känns det som att allt kommer samtidigt och jag är egentligen bara i form för att sova! Typiskt va! I morse när jag vaknade kände jag mig nästan deprimerad. Jag vet inte om jag varit det någon gång tidigare, men känslan var tung och jag var tvungen att anstränga mig för att finna en anledning att stiga upp. Och att ligga kvar med de känslorna av oro och nedstämdhet kändes ännu värre. Jag vet inte vad det är med mig!!??

Jag försökte "skälla" på mig själv och tänka att jag måste se mig omkring; jag har det mesta jag önskar mig, jag är frisk, barnen är friska och ändå känner jag denna olust. Jag VET att det inte är något som har med materiell standard att göra och att det inte inverkar att man är i fysiskt gott skick. Det är ju något med mitt mentala tillstånd som gör att jag mår så här konstigt. Nu mår jag inte alls jättedåligt, men jag har en sån olustig oro i kroppen. Jag förstår som sagt inte vad det är!!!

Lite har det väl att göra med att jag har så fullt upp. Kanske någon slags utmattningssymptom?

Denna vecka ska alltså radhuset tömmas och städas. Jobbade med det igår fram till halv ett på natten, men är långt ifrån klar. Min bästa vän var med och hjälpte mig och det gick jättebra. Mycket blev gjort.

Ska dit strax igen.

Men så ringde en firma, som jag ringde förra veckan, och de ville komma just nu och fräsa bort den stora stubben som blev kvar efter häggen som vi sågade ner häromveckan... 

Så nu sitter jag här och måste vänta på dem.

Igår skulle rörmokarna komma på morgonen, de kom efter lunch...

Nåja, så fort stubbfräsaren kommer lämnar jag honom och åker iväg och jobbar på med tömningen.

Barnen klarar sig själva och jag åker hem och lagar mat åt dem vid tvåtiden. Min man är på tjänsteresa till ikväll. (Typiskt!)

På torsdag (om två dar) kommer min bror och hans två flickor för att bo här. De har aldrig sett vårt nya hus så jag vill ju fixa någorlunda fint inför deras ankomst. Just nu är det kaos. Iallafall i det rum som de ska sova i; vardagsrummet.

På fredag ska radhuset vara fixfärdigt och vi lämnar över nyckel och skriver på papper på banken. 

På lördag ska vi upp till Kiruna på festival, yngste sonen ska se Lordi. Där sover vi på hotell en natt. På söndagen fyller sonen 13 år och hans kompis följer med från Kiruna och bor hos oss en vecka.

På söndagen åker min bror med döttrar till fjällen för fjällvandring och vi tar hand om deras valp i fyra dagar. 

På måndag kommer min syster med sin man och sin fem månader gamla son.

På torsdagen firar vi min mamma som fyllde 70 i vintras. Hos oss.

På fredag kommer syrrans mans släkt upp inför dopet på lördagen.

På lördag bjuder jag på dopkaffe och tårta här hos oss och på kvällen är det grillfest i mina föräldrars stuga. Vi är ca 25 personer.

På söndan ska hela gänget roas och vi skjutsar ut dem i skärgården. Ingen av hans släkt har varit norrut förut så vi hoppas på strålande väder förstås!

På söndag kväll åker alla och jag kan ääääääntligen pusta!  

Jag längtar redan!!!

För jag är så trött. Och så nere,

Fan!