Jag fick ett paket i förrgår, fullproppat med grönska från en trädgård i södra Sverige. Nämligen IT-mammans! Tack gulle dej!!! Det var allt möjligt i påsen. En massa frön och plantor av lupin, stockros, malva och akleja. Ni ska veta att det är en stor skatt för en trädgårdsfantast!!!

Stor lycka! Visst är hon snäll!!!

Tyvärr strejkar min kamera. Båda att fota och att läsa in bilder till datorn och nej, det är inte batteriet utan nåt annat. Tyvärr är instruktionsboken puts väck för tillfället och elektroniska prylar är ju inget man lagar själv, så det kan nog dröja innan den blir frisk igen. Suck! Vad gör man när man inte har någon kamera? Help!

Jag som har grävt en ny rabatt för mina nya skatter. Jag ville ju visa!

Här är idag strålande sol och jag ska nu gå ut i solen och njuta.

Hoppas hela övriga Sverige också bjuds på finväder!!!

I natt har jag drömt om hundar och ett liv med hund...

Jäpp, vi var och såg på valpar i går. Labradoodlevalpar. Pappan storpudel, mamman labradoodle (labrador/storpudel).

Jag sa åt barnen att vi skulle kika mest på mamman för att se hur valparna kommer att se ut som vuxna. Mamman såg mycket speciell ut. Jag är en sån som nästan alltid faller för det som är lite fulsnyggt. Det var just vad denna hundmamma var. Fulsnygg. Krullig päls som en pudel. Maffig i kroppen som en kraftig labrador. I ansiktet såg hon ut som Rastapopulus. Någon Tintinfantast som vet vem jag menar? Kolla in Plan 714 till Sydney, där finns ärkeskurken Rastapopulus med. En bättre allmängiltig beskrivning kan vara en näsapa. Haha! Det låter väl inte klokt! Men det var en klart charmig hund. Och jag är mer sugen på en lite större robust hund än en liten. Vi hade en engelsk setter för 15 år sedan så vi är vana vid större hundar. Det är pälsen som är viktig eftersom jag blivit allergisk och reagerar mer på hundar som fäller. Särskilt settrar! Snyft! Jag kan känna av denna krulltypen också, men det är inte akut, det är bara om jag kliar hunden först och sen kliar mig i ögat eller näsan.

Nåväl, valparna då? Jo, vilka valpar är INTE söta? De var förstås bedårande! Tyvärr har jag inte någon bättre bild än denna:Men ni ser väl ändå...

Det lutar nog åt att fyrabarnsfamiljen kommer att utökas med en liten familjemedlem i augusti...

Men det är inte spikat ännu.

Vi ska fundera.

Är det galet att binda upp sig med en hund när jag borde starta upp mitt nya yrkesliv?

Kanske.

Men jag kan ändå inte skaffa ett sånt jobb där jag är borta hela dagarna. Nej, jag ska ha ett jobb där jag jobbar lite udda tider. Morgnar/förmiddagar eller kvällar/nätter.

Barnen går ju iskolan i närheten och kommer att vara hemma vid ett-tiden så nog ska det gå!

Ska vi ha hund så är det ju NU det passar. Om några år är alla borta från hemmet betydligt mer. Och min trettonåring är perfekt i ålder att ha hund. Han behöver den ventilen att få ut sina mjuka känslor. Någon att få närhet till utan att det blir "skämmigt".

Haha! Jag håller på med operation övertalning för mig själv här. Märker ni det?

Jag vill ha hund. Barnen vill ha hund. Mannen har inte förstått att han vill ha hund-haha! Hans motstånd har minskat och det är inte alls hårdnaggat längre...

Operation övertalning pågår.

Det blåser ute. Hårt. Det är så tråkigt när det blåser på sommaren. Allt man har ute far så illa. Alla krukor, alla växter, parasoller, tyger, pooler, vinden sliter i grejerna som för att försöka förstöra så mycket som möjligt.

Mina pioner ligger ner av vinden.

Nordlig dessutom.

Min yngste son, åttaåringen, har fått en ny passion, (ÄNTLIGEN!), att spela gitarr. Han har lärt sig två låtar (på en sträng) Iron Man och Smoke on the Water och dessa övar han på till fulländning. Jämt hörs och ses han klinkande på gitarren.

Och glad är jag, för det har jag önskat länge att mina barn ska erövras av musiken. Fortsätter det så här kommer han att bli värsta trubaduren.

Han har det rätta romantiska sinnelaget också! Se upp tjejer-snart har ni en ny idol att avguda!

På begäran kommer nu en bild på nåt så erbarmeligt tråkigt som en ny spis. Varsågod:

Inget märkvärdigt. Det nya är väl att glasluckan är högre upp så man ser in i ugnen fast man står upp och det var väl fiffigt tänkt. Annars förstår jag mig inte riktigt på knapparna, varför man ändrat ett gammalt bra koncept.

De två knapparna till vänster är vänstra plattorna och de två knapparna till höger är de högra knapparna och sen är ugnsknapparna i mitten. Mysko!

Sen har den ingen indikatorslampa för när ugnen har rätt temperatur. Weird! Måste nog läsa broschyren tror jag...

Detta var INTE ett reklaminslag för Electrolux.

En dag full med lek! Vi har spelat badminton, fotboll (hm-nåja rugby mer) och vi har hoppat studsmatta och varit och badat och jag har grävt i trädgården och lagat tacos och jag har fått nya spisen inkopplad! Äntligen har vi en ugn! Jippi! Imorgon blir det nog lasagne!

Mästerbagaren i familjen,11-åringen, ska baka i kväll och testa ugnens muffinstemperatur...

I morse vinglade han upp vid halv tio. Ovanligt tidigt för att vara han.

En halv timme senare var han på väg till skateparken och efter det till ett utebad tillsammans med sin nya bästis. Han är familjens mest aktiva barn. Jämt i farten.

Trettonåringen spelade badminton med lillasyster och de klarade av att spela utan att en av de kastade racketen i marken och blev sur!

OOOOtrooooligt! Roooligt!

Vi har haft riktigt varmt idag och dottern blev loj och har legat i myshörnan och läst.

Ja, det såg ut så HÄR: Jag har jobbat hårt i min kamp mot häggrötter tjocka som mansarmar. Jag är helt slut! Men det kommer att bli fint, där rabatten ska ligga.

Där, vid jordhögen, där ska det blomma lupiner och vallmo och akleja och rosor och annat i en enda röra. Visst ser ni potentialen?

Nu kom det en skur och det verkar mulna på.

Kanske är det vackra vädret över nu. Synd! Men vi har utnyttjat det maximalt idag så vi får vara nöjda.

Dagens tvätt var åt det blå hållet. Stenarna på sidan har jag baxat dit. De ska bli kanter på rabatten.

Min om-möblering gav mig mer energi. Tänk att jag glömde det knepet! Funkar nästan jämt!

Mitt nattliga inlägg var inte menat som ironi om nu någon trodde det. Nej, det var faktiskt en insikt från en som verkligen känner sig själv. det är ett urgammalt knep för att få igång mig själv. Möblera om och plötsligt vaknar livsandarna igen. Jag är en människa med omättlig hunger på omväxling och när man inte kan leva ett omväxlande liv måste man ta till såna knep. Jag möblerade om vardagsrumemt till bortåt halv två i natt och kände mig jättepigg imorse!

Ett liv med fyra barn är ändå ganska omväxlande. Det händer alltid nya grejer. Rutiner platsar liksom inte här. Vi äter när alla är hungriga, sover när vi blir trötta och hittar på något när lusten faller på. Så gott det går förstås, inom vissa ramar. Under skolterminerna blir ju ramarna lite tightare och det blir mer ordning på torpet. Det i sig blir ju då en omväxling från lovens andra ramar. Tack vare våra fria jobb som egna företagare har vi kunnat leva så här rätt länge.

En del blir ju otrygga av avsaknad av rutiner så det är ju tur att det finns många sätt att driva en familj.

Alla försöker nog hitta det sätt som passar dem bäst.

Krock blir det bara när barnen någon gång får någon kompis som lever inrutat. Då börjar de jämföras och ofta är det så att de som har inrutade föräldrar också är de som finner sig ha den rätta lösningen. Bohemer och andra tycker de är sämre och den synen överförs ofta på barnen. Det händer att såna barn kommenterar vårt röriga hem eller undrar varför vi äter middag vid deras kvällsmatstid. Men oftast brukar barnens kompisar vara av samma sort och då funkar ju allt bättre. 

Har varit ute och grävt en rabatt ett tag. Men solen gassar och jag blev yr av värmen så nu tar jag paus. I den rabatt jag gräver vill jag ha lite vild känsla med lupiner, rosor, prästkragar, akleja, vallmo. Tvååringar som fröar av sig och sprider sig. 

Det är tanken.

Men jag får brottas med häggrötter så jag blir alldeles matt.

Jag ska fota v-rummet snart så får ni se min nattliga räd! Mouhahaha!

Lite galen är jag nog om jag jämför mig med "vanliga" människor? 

Livet som mamma, särskilt som fyrabarnsmamma är i många stunder alldeles alldeles underbart!

Barnen är min glädje varje dag.

Men jag har på sista tiden varit så trött att jag knappt hunnit tycka att det är kul. Jag har mest bara känt att allt suger musten ur mig.

Denna fyrabarnsmamma skulle behöva semester!

Semester från allt.

Jag skulle vilja att tiden frös och alla i familjen sov i en månad, lugnt och fint. De skulle inte behöva äta och således inte heller gå på toa. De skulle bara ligga där och sova och vara alldeles levande och jag skulle veta att de sov så djupt och länge att jag inte behövde tassa på tå eller vara orolig. 

Sen skulle jag vara som vanligt. Äta, sova, pula på med allt i sakta mak. Ingen som vlev hungrig, ingen som blev sjuk, ingen som behövde skjuts eller tröst eller sällskap. Jag skulle ha så mycket egentid att jag skulle längta tills de vaknade.

Tänk, att få ha nystädat huset, tvättat all tvätt och burit in den i sina respektive garderober och byråer. Hela huset skulle vara ett under av prydlighet och jag skulle ha all tid i världen att testa nya möbleringar och sy nya kuddar och sy lapptäckena klara och plantera en massa blommor och anlägga rabatter. Sen skulle jag bara sitta och sippa te eller vin och äta goda nyttiga middagar som ingen klagade på. Jag skulle strosa på stan och sätta mig på ett kafé och bara låta dagen gå.

Jag längtar helt enkelt just nu efter att vara  singel utan barn!!! 

Men det är jag inte.

Så nu ska jag ploga mig fram genom mitt supermegastökiga hem, trött titta in i köket bara för att konstatera att ingen tagit reda på disken sen middagen, den står där snällt och väntar på mig. Jag ska gå rakt ut till min åttasitsiga bil och skjutsa sex badlystna barn till en badplats. Sen ska jag åka hem, plocka rätt på köksstöket och lagom hinna hänga en maskin och sätta på en ny innan det är dags att hämta de sex nybadade barnen... 

Så har vi haft dop av systerns barn. Vad härligt att ha dop och inte vara huvudpersonen! Så skönt och avslappnat! Var helt avspänd hela tiden och uppskattade verkligen känslan att bara vara "anhörig". Även om jag hjälpte till och var med på en del grejer så var jag ändå gäst. Skööönt. Senaste fyra dopen har vi själva varit värdar och haft allt bestyr och alla förberedelser så dop har varit väldigt mycket förknippat med ett "töcken", en trötthet och en slags dimma. Nu var det närvaro, pigghet och klarhet som var ledorden...

Prästen frågade om någon kunde tänka sig att bära korset fram till altaret och ingen av de tre döpandes anhöriga anmälde sig så vem hör jag räcka upp handen och säga "Jag kan göra det!"? Japp. Rätt. Jag förstås. Alltid gör jag så. Det är som om att om ingen annan anmäler sig till vad det vara månde, så känner jag alltid ett slags ansvar. Då måste jag ta det. Det är som att alla förväntar sig det. Ingen gör ju det, men det är en känsla jag får bara. Att det är jag som är manad.

Nu blev jag alltså manad att bli korsbärare. Det var rätt skoj. Kände mig tagen av stundens allvar. Högtidlig liksom. Hur många gånger i sitt liv skrider man upp för altargången?

Haha!

Efter mig kom syrran med man och barn så det blev ju roligt att få gå först och leda dem!

Kyrkan dopet hölls i är anrik, från medeltiden. En stenkyrka. Supervacker inuti. Gammelstads kyrka, mitt i världsarvet. 

Kalaset efter avlöpte med god mat och goda tårtor och trevliga samtal.

Imorgon ska vi efter besök här hos oss åka i bilkaravan upp till Storforsen. Det är 10 mil bort, men en attraktion som är värd att åka till.

Så nu måste jag kasta mig i säng!

Imorgon är det dop. Har haft helt fullspäckade dagar så orken att blogga har varit på minus.

Tyvärr slog vädret om så dopdagen ser ut att innehålla regn, så även söndagen då långväga dopgäster sa roas. Himla synd, det är så mycket lättare att roa folk utomhus...

Flera har aldrig varit norrut så då vill man ju gärna visa hur fint och somrigt och varmt det faktiskt kan vara. Så att eventuella fördomar om kyla och mygg inte ska förstärkas! 

Har precis färdigställt två tårtor till morgondagen. En med jordgubbar, vaniljvisp och vispgrädde och lite citron. Den andra med vaniljvisp, kolasås, chokladglasyr och lite apelsin. De är nog goda, men kanske inte världens vackraste! Har skrivit systersonens namn på dem och det blev som det blev...

Äh, jag är för petig. De blev fina, det säger alla andra utom jag. Jag lägger alltid ribban för högt.

Fick mens i söndags. Bye, bye pms. Vilken lättnad! Så mycket av min oro löstes upp. Skönt.

Nu ska jag bara njuta av morgondagen.

Sen, efter söndagen, då ska jag jobba med trädgården.

Längtar. Det är terapi!

Lugn och harmoni kanske jag finner då.

Naturen skapar de vackraste kombinationerna! 

Den så av vissa förhatliga maskrosen tycker jag är så vacker!

Och förgätmigej var min äslklingsblomma när jag var liten. Den blå färgen är SÅ vacker! 

Överlevde ännu en dag utan att krackelera!

Det kändes i morse som att nu orkar jag inte en dag till men idag gick bra och min systers besök avlöpte alldeles smärtfritt och även de smått hysteriska förberedelserna innan. Systersonen som är fem månader var ju alldeles ljuvlig att vara med. Pruttade (med munnen) på hans mage, smakade på hans fot, pussade på hans kind, klart gosvänlig.

De åkte vidare till mina föräldrar när kvällen kom och jag var så lättad över att alla måsten lagt sig nu för några timmar iallafall. Nu har jag inget måste förrän imorgon kväll och det kräver ingen städning eller annan förberedelse av mig än att jag köper en present och far och uppvaktar en liten vän som fyller 13 år. Eller hon vill nog inte kallas liten. Hennes mamma och jag har umgåtts sedan min son föddes två dar efter henne. (De är BB-kompisar min son och hon som vi ska fira i morgon.)

För att fira denna vilopaus från alla måsten åkte vi och badade vid åttatiden på kvällen. Ljumt och skönt vatten med sandig botten. Den där med hunden är jag och sen är det mina barn på land. Hunden, det är Jack, som vi tar hand om åt brorsan. Han är en lanchashire heeler (stavning???) och är 6 månader. Ser ut så här:

Mycket trevlig hund, men reserverad, nästan skygg för människor han inte känner. Så det har varit en pärs för honom att tvingas ty sig till nya. Mig accepterar han till fullo. Resten av familjen är han lite avmätt mot.

Det blir många härliga promendader i byn. Har hittat många fina vägar att gå. Här går vi på "vår" väg. Man skymtar havet och precis där bilen är svänger man in till oss.

Nu ska jag sova.

Jag tror att jag kommer att sova gott, för jag är så trött och mycket som jag våndat för är lite förbi. Inte allt, men en del. Jag betar av dem en efter en. Försöker njuta av dagen och dess händelser och inte tänka på vad som ska göras nästa dag. En bra strategi.

I alla fall när man upplever dagarna lite för tunga...

Nu är klockan 00:55. Dags att sova!

Man ska ut med voffsing på morgon. Men han är en sömntuta så det blir sådär lagom tidigt, vid niotiden. Skönt!