Ja, då var det dags för lite bilder från växthuset. Det är väldigt färglöst och grått och mycket behagligt. En färglös oas i jämförelse med vårt hem. Förmodligen dock inte länge till.

Sen jag fotade har en ljuskrona kommit dit samt ett flaggspel. Snart ska växterna in också och då blir det mera grönt om inte annat!

Först lite närbilder på materialen vi använt:

Gammalt handslaget tegel som följt med huset. De har vi använt som ben till hyllorna. Hyllorna är gamla grånade kraftiga brädor.

Vi har murat en liten tegelmur för vinrankan som ska i jorden imorgon. En baltisk blå vindruva som ska tåla -35 grader.

På den smackade vi dit mitt buddhahuvud som suttit på en älskad buddhafigur som tyvärr kraschat. Men som den ekorre jag är sparade jag den. Jag visste att den skulle komma till användning. Nu har huvudet en hedersplats. Nästan som ett altare! Här ser man gruset som vi skottat in. Förr var det jord på golvet och massvis med ogräs såsom brännässlor och vildhallon. Gruset är ljusgrått och väldigt vackert mot den murade grunden.

Här ser man bockbordet från härbret. Visst är det fint!!! Det tycker iallafall jag men så älskar jag ju prylar som varit med ett tag. Det här bordet går att lyfta fram om man vill äta middag i växthuset...och det vill man ju!

De här gamla ljusstakarna hade jag och maken i vår första lya på tidigt 80-tal. De har stått på vinden i vårt förra hus och bara med tur klarat sig från att bli utrensade. Men nu kom de till heders igen. När vi tömde huset hittade jag dem och blev så nostalgisk. De har gått sönder i fötterna, det är som att mässingen pulveriserats, så jag får sätta fast dem med murbruk. Det blir ju också mer brandsäkert.

Här är maken och jag...

Och en detalj av det gjutna betonggolvet. Här ser man mer av golvet.

Hyllorna för alla tomma krukor är av gamla brädor och tegelstenar.

Och den gamla korgstolen passar onekligen in, men den är så oskön (även med tjock dyna) så jag letar efter andra sittplatser.

Har inte kommit på vad jag ska ha ännu...

Jag får göra räder på loppisar och återvinningsmarknaden. Något gammalt måste det vara! Dessutom får inte fötterna vara smala så att de sjunker ner i gruset.

Det är inte klart därinne. Detta är bara grunden. Basen. Det är nu piffet kommer till; alla växter, lite lyktor, textilier, sköna sittplatser. Så det kommer mera.

Jag och min livskamrat sen över 26 år (!) har kommit till en punkt där vi märkt att vi måste försöka hitta mer gemensamma projekt för att stärka vår relation. Vi kan inte bara ha parallella projekt utan måste försöka hitta gemensama. Fyra barn, ett hushåll, en ekonomi och ett gammalt hus med massor av renoveringsbehov är väl i och för sig gemensamma projekt, men så fort vi ska göra något mera "lustfyllt" så brukar vi sära på oss av praktiska skäl.

Nu försöker vi finna gemensamma roliga projekt. Det är viktigt för att inte tappa bort varann i allt det praktiska. (Gudarna ska veta att fyra barn som ska födas, undervisas, stärkas, fostras osv kräver sin man och kvinna.)

Så med liv och lust har vi nu startat projekt Växthuset.

Det är så roligt!

Jag kommer snart att visa bilder.

Vi har skottat in en massa grus, vi har gjutit lite betonggolv, vi har murat en rabatt för en vinranka, vi har byggt planteringsbord och hyllor för tomma krukor och annat som behövs i växthuset. Vi har fixat lättflyttade hyllor av gamla tegelstenar och gamla vackert grånade brädor. Hela växthuset präglas av återanvändning. Och det blir sååå vackert!!!

Ikväll har vi lyft in ett gammalt bockbord som följde med härbret. Jag kan ge mig sjutton på att det är från 1700-talet för det ser så gammalt ut med sina handsmidda spikar, träpluggar och sin form och träets grånade mjukhet. Det är byggt av breda plankor och grånat av ålder och bordskivan är alldeles mjuk och slät. Själv skulle jag helst ha rariteten inne i köket, men alla barn och mannen tycker att det är FÖR gammalt och åldersstiget för att tas in i huset. Så nu frossar jag i sånt och gamla plank och gammalt handslaget tegel och andra gamla ålderstigna prylar i växthuset.

En gammal dröm håller på att bli sann.

Mina drömmar om ett vackert växthusrum växer fram.

Nu spirar idéerna i min skalle. Tänk om man skulle använda detta vackra rum som ett lyxrum som man hyrde ut till romantiska aftnar. Vi kunde stå för mat, dryck och service. Även skjuts till och från byn. Det kunde bli ett romantiskt ställe för den som gjort allt/sett allt/har allt. En middag i sterarinljusets sken...i växthuset en sen afton i augusti när mörkret faller.

Typ...

Ja, varför inte...

Tjäna pengar behöver jag...

Jag har ett av världens vackraste växthus och massor av idéer, så vad är det som hindrar mig???

Egentligen.

Ja, det är det jag måste fråga mig.

Jag har tusen andra idéer.

Vad är det som hindrar mig???

När vi gjöt betonggolvet under planteringsbordet (för att lätt kunna sopa upp jorden) skulle jag göra en blomma av gammalt krossat porslin som jag sparat. Men det funkade inte. Betongen var för tunn och för hård så det gick inte att trycka ner tillräckligt mycket. Så nu har jag det kvar. Måste gjuta någon platta för att få göra min porslinsblomma...

Nu måste vi snart fundera ut ett nytt gemensamt projekt att dela. Kanske blir det ett plank i trädgården, vid nya uteplatsen där vi ställt trädgårdsmöblerna. Min man är väldigt bra på att snickra. Jag kläcker idéerna, han genomför dem. Ett plank som skydd mot vind och ful utsikt (grannbråte) det blir nog nästa projekt.

Ibland kränger livets ekipage till och allt verkar som att det ska tippa över. Välta, kanske till och med krascha. Allt känns osäkert och skrämmande för ett ögonblick precis innan man vet om det ska tippa,välta,krascha eller om man klarar sig med blotta förskräckelsen. Innan man vet hur det går och vad det innebär står tiden stilla och allt känns jätteläskigt. Plötsligt är det över och när dammet lagt sig tittar man sig omkring med nya ögon. Livet ser annorlunda ut, ens ögon ser allt i ett nytt ljus. När det går bra, när ekipaget inte välter, klarar man sig fint. Om det välter överlever man antagligen, men det tar ett tag att kravla sig upp och lyfta allt tillbaka rätt igen.

Det är bra att det kränger till ibland. Det gör att man skärper sig, slutar köra så fort och slarvigt. Man lär sig något, och förhoppningsvis blir man lite klokare. Kränger det för lite kanske man gasar snart igen och börjar gena i kurvorna och då kanske kraschen kommer längre fram. Det gäller att lära sig något av de svåra kurvorna!

Det är så livet ska fungera. Som en väg full av hinder som man sakta lär sig klättra över. Undviker man dem kanske vägen går lättare men det blir nog inte en lika lärorik resa. Eller utvecklande. Jag har precis krängt häftigt i en kurva. Jag håller på att svaja tillbaka och dammet lägger sig sakta omkring mig.

Jag tänkte faktiskt försöka låta bli att blogga ett tag, för att jag tänkte att det kanske skulle vara bra för mig att tänka alla mina tankar för mig själv, men jag saknade det för mycket. Jag tycker om det här forumet. Det passar mig väldigt bra och jag mår bra av att få skriva av mig lite och göra ett kreativt inlägg mellan varven. Så varför ska jag avstå från något som hjälper mig framåt på min väg?

Nä, så lätt blir ni inte av med mig!

Så här kommer dagens kreativa inlägg. Jag har sytt några barnkuddar. Jag hade tänkt ha dem på en av barnens sängar då Kuriren kom hit och gjorde reportage, men så kom ju den där kurvan och jag var tvungen att ställa in allt jag hade lovat bort mig till. Det känns lite taskigt nu när jag ser att jag bara behövde damma av mig och börja rulla igen, dock med en helt annan hastighet än tidigare. Nu bromsar jag i kurvorna ett bra tag framöver.

Här är en av kuddarna:

Grodan Boll kanske?

Och en glad tax?

En klok uggla.

Och en blomma.

En del av dem är inte färdiga kuddar ännu, så vem vet, det kanske blir väskor istället...

Hursomhelst kommer de snart på Persiljas Verkstad.

Måste bara sy klart först.

När sonen och hans kompisar grävde ur växthuset hittade de inte mindre än 27 stycken betongplattor nedgrävda i marken.

De tog jag naturligtvis till vara och det ska bli en ny gång till ingången. Jag har lagt ut dem så att jag kan känna om de ligger rätt innan jag gräver ner dem.

Ser ni Pommac därborta.

Han sitter och hoppas att jag ska sluta fota och ta med honom till byn istället där han kanske får sniffa på några intressanta kissfläckar.  

Suck! Är hon aldrig klar??? 

Jag får dåligt samvete att jag får alla att tro att jag dragit mig tillbaka för att skapa. Det råkade bli mitt sista inlägg och sen kom livet emellan eller vad man ska kalla det när det verkliga livet kräver all närvaro och fokus. Så jag får revidera mig lite:

"Stör ej! Jag lever!"

Eller det blev kanske ännu knasigare.

Jag säger så här istället; stör mig gärna, det är så trevligt att bli störd. Jag kan behöva lite störningar nu för att "hålla motorn igång..." 

Jag kanske inte har tid att störa er så mycket eller skriva så mycket men jag blir jätteglad för era gulliga kommentarer som vanligt! 

Puss så länge! 

Tyst! Sccch!!!

Jag skapar! 

Äntligen känns det som en riktigt varm dag här hos oss! Hurra!!!

Jag hade tjejfest igårkväll.

Det var jättemysigt som vanligt och jag är inte bakis! Mera Hurra! Massor att vara tacksam för.

Idag måste jag ge järnet vid symaskinen.

Ska skapa lite nya grejor och kanske blir det någon ny väska också. Helst hade jag ju varit ute hela dagen och krattat och grävt i växthuset som mina fyra praosar så fint grävt ur, men jag kan inte. Måste fokusera. Har inte hunnit sitta vid symaskinen på länge.

Så giv mig inspiration och lust!

Denna bilden ska hjälpa mig att få den där gnistan. Den är lånad från Coctail.nu.

Tyvärr ingen butik som etablerat sig här uppe.

Hoppas du också minns och får nostalgiska rysningar! Alla ni andra också förstås. Wuthering Heights med Kate Bush! Äkta 80-tal!

Jag "min gamla toka" har tackat ja till en tjatande B...(förlåt B!) till "Hemma hos" uppföljning. Vi var med i augusti 2007 i lokaltidningen när vi var alldeles nyinflyttade och nu är det alltså dags för uppföljningen. "Vad har hänt sen sist?"

Jag kände mig inte redo för att vi inte gjort särskilt mycket.

Men nu när jag gått med på det måste jag ju stajla till det lite så att det ser snyggare ut än vad det är.

Måste snygga till mig själv också vilket känns som det allra svåraste. Haha! Jag har inte brytt mig om mig själv på länge och har utväxta slingor, fula kläder och fan och hans moster. Det är total makeover som behövs känns det som. Det löjliga är ju att ingen märker någon skillnad utom jag. Varken på hemmet eller mig själv. Ändå får jag de där kraven på sig själv.

Larvigt, jag vet!

Det är ju en pseudohändelse, men ändå blir det så viktigt att få till alla detaljer.

Så jag måste köra lite hårt i helgen och fixa och dona.

De kommer på tisdag. 

Måtte inspirationen vara med mig innan dess!

Men först ska jag ha tjejfest hemma hos oss imorgon kväll.