Har fler än jag några konstiga kroppsliga "problem"?
Nu behöver vi ju inte gå in på alla krämpor eller sjukdomar vi har, även om det vore intressant, jag tror bara inte att bloggen räcker till för alla våra samlade hypokondriska och ickehypokondriska historier.
Nej, om vi håller oss till lite mer märkliga kroppdefekter...

Jag har en konstig grej:
Om jag trycker hårt med tumnageln ovanför fotknölen så börjar det rycka uppe i ryggslutet, en bit ovanför svanskotan. Nån som har samma?
Det vore vansinnigt intressant att få veta!!!
Jag får för mig att det är någon slags felkoppling uppe i hjärnkontoret. (En av många då...)
Men tänk om det är helt normalt! Att kanske typ 5% av er som läser min blogg varit med om det...Då kan det ju tyda på en normalitet!

En annan nyuppkommen underlighet är att det känns nåt på vänster sida om näsan. I flera dagar har jag försökt pilla bort det där hårstrået som killar mig på huden på nässidan, men har framför spegeln konstaterat att det inte finns tillstymmelse till hårstrå där. Inte ens igår på skärtorsdag! (Vårta har jag, men inget strå!)
Det känns precis som om något (ve och fasa) rör sig under huden. Men jag har verkligen studerat och sett att det inte SYNS något. Det bara känns. Så även här verkar det vara en felkoppling. Ett hjärnans spratt. Någon nerv som sitter nån annanstans kanske är kopplad till stället som är registrerat som vänstersidan på näsan i hjärnan. Så någonstans på kroppen där det BORDE klia för att det verkligen sitter nåt där som irriterar, där kliar det inte, utan hjärnan meddelar mig att det kliar på vänster sida på näsan i stället. Fast där är alldeles lugnt egentligen.
Underligt!

Nej, jag HAR inte börjat tulla på middagsvinet till i morgon.
Det är seriöst detta!
Inte så att jag lider av det...ännu. Jag bara tycker det är lite fascinerande.

Tänk om hjärnan börjar göra verkligt besvärande felkopplingar...
När migränen slår till kanske jag börjar linka runt som om jag brutit benet, eller när jag ska blinka klappar jag händer istället. Det vore ju verkligen besvärligt!

Kan inte låta bli att dela med mig av denna bild...Vet ej dess ursprung-huruvida den är sann eller osann... kolla in vad haren verkar njuta! Fniss!!!
Men lite påskfaktorer finns det väl i den iallafall!
Imorgon kommer påskharen hit...
Han värper presenter till de fyra små liven som börjar vara så stora att de inte alls tror på varken påskhare eller jultomte. Men påskharen kommer i allafall...
Dock en annan än den på bilden hoppas jag!

Det har sina risker att läsa bloggar. Jag blev så sugen av att hälsa på hos Filifjonkan att jag gick direkt in på Odla.nu och tillfredsställde där mitt pelargonbehov...
Det kan ju verkligen diskuteras om det är rätt läge att beställa växter nu, när jag borde börja minska ner på mitt bohag hellre än att utöka det. Men det var för lockande. Kunde inte stå emot. Så jag har beställt tre sorters doftpelargoner. Man får tre sticklingar av varje, alltså nio krukor till att ta med i flyttlasset...
Jag vet. Jag borde inte...
Jag fick bara lite pelargonfeber. Smittan kom faktiskt ovanligt sent i år...
Bild: Clorinda (doftpellis).

Elainas kommentar i mitt förra inlägg fick mig att fundera över detta med beständigheten i denna dagboksform. Här har man äntligen kommit sig för att börja pränta ner sina dagar och så kanske allt försvinner vid en datorkrasch...
Är det någon av er som gör backuper på era bloggar. Eller printar ut dem och gör papperskopior av dem?

Tänk, hade det här varit mätdata till nån truck som går nere i gruvan eller andra tekniska data hade det varit rutin att ta en backup varje kväll.
Men vem bryr sig om ett år om de tekniska värdena finns kvar på nån provkörning...
Däremot kommer jag ju att kunna gå tillbaka och läsa om hur och när mitt liv förändrades, hur jag tänkte och vad barnen sa och gjorde. Betydelsefulla saker!!! Om det finns kvar!?
Allvarligt, är det någon av er andra bloggare som gör något åt detta? För inte är jag så säker på att detta finns kvar i burken om några år. Hur sparas det? På nätet? IT-mamman-du som vet lite tekniska detaljer efter utbildningen i Gävle eller vad det var...kommer detta att lagras i cyberrymden oavsett vilken dator jag har??? Oavsett om just denna burk brinner upp???
Tell me please!
Men det känns ju totally omodernt att skriva dagbok i en bok med penna. Bisarrt! Vem ska då komma med roliga kommentarer och betraktelser? Nej, detta med bloggande är ju helt suveränt! Genialt!
Det för iallafall mig framåt på ett helt annat sätt än innan. Jag kan inte fatta hur jag benade upp mina tankar förut.

Godnatt alla nyfunna vänner! Jag är så glad att ni hälsar på mig!!!!!

Idag var jag så där klok som jag önskar att jag vore hela tiden! Igår kvittrade dottern om allt kul vi skulle göra på hennes livs första påsklov. Vi skulle åka skidor och gå på badhuset och spela bwoling och...en massa idéer bubblade ur henne när hon skuttade fram bredvid mig. Jag höll med och sa att det ska vi göra!
Så på morgonen hann jag bara dricka upp kaffet innan hon frågade -"när ska vi åka skidor"?
Senare svarade jag och började röja i det som vanligt super stökiga huset. Bråkade med maken, bloggade, tog det lugnt och njöt och hon frågade om och om igen; -"När ska vi åka skidor". "Senare" svarade jag varje gång. "Om en stund". "Jag ska bara..." Huset är verkligen behov av uppröjning och dammsugning, blommorna behöver vattnas, tvätten vikas, disken plockas, sängarna bäddas, mattorna skakas, maten handlas och så vidare. I evighet. Amen. Jag kände stress över allt jag borde göra och dotterns önskemål om skidåkning. Kände en växande irritation över hur hushållsarbetet fångar mig i ett slags mentalt fängelse.

Näe, tänkte jag, nu får det vara nog. Ingen annan än jag bryr mig om det är stökigt eller inte. Det är jag som mår illa över det. Men jag mår mer illa över att inte hinna göra det jag lovat dottern.
Så jag ropade på henne och sa -"vi struntar i städningen idag. Kom så far vi!" Och jag lämnade röran bakom mig och gick ut i solskenet och vad jag njöt!!! Vad roligt vi hade! Vi gick uppför backen och åkte ner i susande fart om och om igen. Solen gassade, fåglarna kvittrade och vi var ensamma på hela Matojärvi skidstadion. ALLA andra stod på COOP och trängdes (eller på systemet) eller så satt de i sina bilar på väg upp till fjälls. Här i Kiruna finns det också fina skidspår och det är betydligt mer folktomt i staden än på fjället dessa dagar.
Imorgon kan man säkerligen höra trafiken tystna. Man kommer att höra fågerlkvittret och takdroppet. Det är perfekt att stanna i stan på påsken. På badhuset kommer det att vara tomt, man får bassängerna och duscharna och bastun för sig själv. Sånt är lyx!
Så imorgon struntar jag också i röran. Dammet kan gott växa till sig innan det ska upp. Vi ska åka mera skidor, vi ska gå på badis, vi ska bowla. Imorgon ska killarna med också. Om jag orkar bråka ut dem. De gillar inte längdskidor men jag kan ju locka med madrassåkning eller liknande. Och jag vet hur det slutar-jag mutar med gott fredagsmys. Prestationer utomhus betalas med läsk och annat gott.
Tänk så lätt det var förr när de var små. Ingen ifrågasatte mina påhitt. Alla hängde med och oftast hade vi skoj. Nu får jag tjata, hota, muta för att få alla att hänga med på mina utomhusaktiviteter. Ibland orkar jag inte tjafsa. Då åker bara dottern och jag för hon är än så länge alltid pigg på att hänga med morsan...

Grrrrr!
Arrrgghhh!!!
Finns det någon som kan trycka på rätt knappar för att reta upp en annars ganska mild och timid människa än den där DRULEN man varit ihop med sen barnsben!
Alla hemligheter vet han och alla ens svagheter.
Och han har mage att använda kunskapen vid våra gräl...
Så just nu är fyrabarnsmamman arg.
Eller var det nyss.
Det börjar redan svalna, blodet.
Men nyss hade jag kunnat lyfta en bil över huvudet och svinga den runt i rena ilskan. Grön som hulken och vrålande som en tyrannosurus rex!!!


Vad vi grälade om? Hm, minns inte riktigt.
Få se nu...
Nä, jag har redan glömt, så det var inget särskilt-bara en sån där äktenskaplig urladdning som behövs ibland för att man ska kunna gå vidare i livets berg och dalbana. Iallafall jag behöver det.

Men OJ vad blodtrycket stiger och känslorna svallar!!!

Finns det verkligen de som aldrig bråkar???

Hur gör man då? Har en ljudisolerad låda man trär på huvudet och skriker i? Eller en voodoodocka man sticker nålar i? Eller skurar man toan med hans tandborste och ställer tillbaka den i hans mugg sen? (Tanken HAR föresvävat mig...)
Hur blir man av med ilskan om man inte bråkar?
Äh, de som inte bråkar vill jag inte ha några tips av-så det så!


Nu är jag på perfekt städhumör iallafall. Så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Blåkulla nästa. Här finns en riktig häxa med dolda häxtalanger!!!

Har suttit och kikat ut genom fönstret på morgonen och verkligen NJUTIT av lugnet. Ingen stress, inga tider att passa. Guuud, så skönt!!!Hann se en skata, eller två. Den ena höll på att kämpa med en kvist som satt fast i snödrivan. Den drog och slet och hoppade och försökte dra loss kvisten. Det gick inte. Strax upptäckte den en annan kvist-en hel gren- och som den kämpade med denna gren!!! Den var för tung för skatan som inte kunde lyfta med den men OJ vad den försökte. Den bytte grepp i näbben flera gånger för att få bättre jämvikt men inget hjälpte. Till slut insåg skatan att grenen var för tung. Men nu började det ramla ner små kvistar från björken. Uppe i trädet satt en annan skata och kastade ner små lätta kvistar till kompisen därnere. De samarbetade?Efter ett tag samlades alla små kvistar flitigt ihop och skatan flög i väg till sitt skatbo och byggde vidare. Vilken härlig syn. Sånt här hinner man inte se i vanliga fall på grund av tidsbrist. Vad man missar mycket!!!Bild lånad från denna sida.

Då har jag varit och levererat bakverk till caféet ikväll.
Nu ska vi vila lite inför basaren. Det brukar var enormt mycket folk. Nästan så man undrar över att det finns så många människor i Kiruna.
Nu kom jag på att jag ju kan ta med kameran och visa bilder på bloggen sen. Jippi, jag kan leka lite journalist!!!
Skvallerjournalist kanske;

xx var där md xx ,båda iförda senaste nytt från Lindex vårkollektion...
Eller???