Måste bara visa hur en läsares moppebyrå blev sen hon fått inspiration av min tapetserarmani.

Supersnygg eller hur! (Tack för lånet av bild Maria!)

 Gillar särskilt det gula, men det är helheten som gör hela byrån. Tokfint komponerat!

Jag blir så himla glad för bilder så om ni vill visa mig något ni gjort eller bilder från ert hem eller annat som ni tror intresserar mig så tveka inte att mejla. (persiljekvist@gmail.com) Det är som julafton att få bilder! Jag lovar att inte lägga ut något på bloggen utan att fråga om lov först. 

Ikväll ska jag måla. Jag ska måla en tallrikshylla som stått hur länge som helst på vänt. Jag har haft den uppe i alla mina boenden förut, men den har aldrig åkt upp här. Jag har inväntat att jag ska måla den.  Nu ska det ske. Jag har dock lite beslutsångest ovanligt nog. Ska den vara turkos?

Eller ska den vara vit?

Kanske rosa?

Blir den vit är det långsamttorkande linoljefärg som måste påföras flera varv. Det talar mot det hela eftersom jag är sugen på snabbt resultat. Det blir nog snabbtorkande rosa eller turkos istället. Jag har förresten en burk limegrönt också...

Just nu lutar det åt...rosa!

Fransk inredningsstil är inte riktigt min grej. Men den här sängen skulle verkligen gärna få flytta in här! Så rackarns snygg!!!! Skulle kanske inte skada med lite fransk glamour i sovrummet.

Alla bilder lånade från nätet!

Inredning ska vara praktisk, rolig och spontan. Den ska fylla de boendes behov och drömmar. Därför borde ju varje hem se helt olika ut. Varför ser då de flesta hem likadana ut? Går man in på hemnet.se och kikar på hem (som inte är stajlade) så är konceptet nästan alltid detsamma. Inga utsvävningar. Inga avvikelser. Det är som att det finns en ängslighet att avvika. En "så kan man väl inte göra" känsla verkar prägla många hem. Hur kommer det sig att en del (många) inte vågar blomma ut och vara sig själva ens i sitt eget hem???? 

Jag kan bli förvånad över det. Och ändå inte. De här känslorna att vilja höra till och inte avvika för mycket är starka känslor. De styr väldigt mycket i vårt samhälle. Alla ska göra samma sak, se ut på samma sätt och tycka om samma saker.

Typ.

Är inte det hemskt?

Gudskelov finns det naturligtvis undantag! Men istället för att misstänksamt dissa dem som vågar avvika borde vi istället höja dem till skyarna.

Vi hade en man här i stan var väldigt färgstark och älskade att klä sig i färgsprakande kläder. Han hade blommiga kostymer och då menar jag STORBLOMMIG kostym. Han hade lila och gult och grönt och orange och rött på sina kläder. Han var en extrem färgklick. Vilket mod!!! Han var en hjälte som vågade bryta från alla normer och visa vem han var.

Han gjorde mig glad bara genom att visa sig på stan.

Nu lever han inte längre, men han är en sån som man inte glömmer. Han gjorde ett avtryck i den gråa massan.

Tänk att det ska vara så svårt att våga ha en egen stil. Många som ser ut att ha en egen stil har ändå en slags grupptillhörighet. De som verkligen har en HELT egen stil är mycket få. De är unika.

Men hemma hos oss själva skulle vi väl kunna våga lite mer. Det är ju vårt alldeles eget hem. Där borde vi ju kunna ta egna beslut och inte följa alla normer om soffa och tv i vardagsrummet, säng i sovrummet och skrivbord i arbetsrummet. Hallå! Jag vill bada framför brasan, sova i hallen och hänga tavlorna i taket. Jag vill ha en rutsckana istället för trapp och jag vill kunna klättra ut genom fönstret på en repstege bara för att få omväxling. Jag vill ha julgran på midsommar och påskpynt på jul och midsommarstång på min födelsedag. Men jag är låst av konventioner.

Jag ska försöka tänka ännu mer fritt än förut. Tvätta bort alla tankar på "så kan man ju inte göra". Bara för att frigöra mig. Hänger du med?

Kanske vill just du tryggt omslutas av en hamburgare! Du kan!!!

Observera! Jag dissar inte de som inte vågar! Jag påstår inte heller att jag vågar! Jag är precis lika rädd som de flesta för att tänja på gränserna. Fast jag har blivit mycket modigare än förr. Särskilt här hemma. För att jag upptäckt att jag mår bra av det. Jag vill gärna lära barnen också att det är bra att tänka själv. Att inte hela tiden göra det gruppen vill. Att lyssna på sin egen röst. Detta är SVÅRT! Ohyggligt svårt. Särskilt för barnen idag. Internet har inte gjort saken bättre alla gånger heller. En trend sprider sig ännu fortare än förr. Och en trend är väl egentligen bara en form av masshysteri...eller?

Idag damp en avi på ett rekommenderat brev ner i brevlådan. Presentkortet på 5000 kronor från Colorama. Jippi! Tjoho! Hurra! (Men det saknades fanfarer och flaggviftningar!)

Det hämtar jag ut i kväll. Ska jag kanske ta med en röd matta och rulla ut?

Det känns så stort och roligt! Jag kanske kan be personalen på macken applådera lite och stå i parad?

Så mycket kul jag ska ha för de pengarna.

Jag såg att de tyvärr sänkt vinstsumman nu. Från och med nu vinner man "bara" 1500 kronor. Okej, det är pengar det också, men det är DYRT med färg och tapeter och annat. 5000 går åt i ett nafs.

Nu går jag bara och väntar på "Inredarens kommentar". För den kommer väl? Det är ju det roligaste av allt. Att få ett proffs som uttalar sig. Fast pirrigt är det förstås. Tänk om hon/han säger: "Obegripligt att folk röstade fram detta virrvarr av färger och mönster. Jag måste ta en påse och kräkas när jag ser det." Eller nåt.

Tack vare en kommentar, (Tack ålillavickevire!), fann jag en hemsida som verkligen hade mycket kul!

Vet inte om det är solen som lockar fram längtan efter pasteller eller om det är tröttheten på julens mer murriga färgskala som nu gör att jag exploderar i kärlek och längtan efter glada vårliga färger.

Turkos, rosa, ljusgrönt, gult, lila. Det är ju inget nytt hos mig, men de lockar extra mycket nu när vår och sommar är i antågande. (Här snackar en optimist, vi här uppe får vänta minst tre månader innan det är det minsta vårligt!)

De här blåa möblerna får mitt hjärta att klappa lite fortare. Rumsavdelaren där skulle verkligen lösa sybordsstöket på några sekunder. Pling plong på dörren, svisch, fram med rumsavdelaren och så kan jag öppna dörren utan att skämmas...Undrar hur många jag behöver...en för diskbänken, en för tvätthögen, en för skohallskaoset, en för matbordsröran, en för sybordet, en för varje obäddad, knölig säng, en för soffan med inte bara ofluffade kuddar utan kuddar på golvet och sockar och brickor med fika och...Nej, rumsavdelare löser nog inget för mig. Jo, om jag tar rumsavdelaren och bär framför gästen hela tiden...

De här snygga kvastarna skulle däremot lösa mina kaosproblem. Sopa ut skiten bara!

Släck i taket och tänd ljus...är en annan lösning på stök...(Ser ni vad färgen på ljusen kan bestämma karaktären på ljushållaren. (Med vita ljus upplves den mer som rustik och stilren.)

Lila...mmmm...lovelylila. Stolen med prickar är inte heller fel. Härliga färgkominationer!

  Snygg kökshylla!!!

Härligt! Kul att sängen inte står MITT framför fönstret. Me like! Lite busigt sådär. 

  Den här sängen hade karaktär. Både tuff och romatisk i ett.

Lille Pippen (det blir nog det?) behöver konsoller till sin bur för att komma högre upp undan blodtörstige (not!) Pommac. Måste ju se livsfarligt ut när Pommac nosar på buren med en nos som är lika stor som hela Pippen själv nästan.

Jag älskar när utemöblerna är lika färgglada som blommorna i rabatten.

Eller själva krukorna.

  De HÄR vinner priset för det jag mest vill ha på den hemsidan! De tog mig med storm. Tänk så välkomnande att ställa ett led med blompinnar så här på parad. Så välkomnande! VILL HA!

Besök Car möbel om du vill se mer!

En av de bästa bieffekterna med att ha barn är att man får inreda barnrum. Det finns nog inget som är så kul. Dotterns rum skulle ha varit mitt eget drömrum om jag varit liten.

Jag skulle ha älskat att få leka i alla dockskåp. Dottern med kompis älskar att möblera. Det är det de leker mest. De bygger upp små rum överallt. Det är roligt att städa i hennes rum eftersom det sällan är riktigt stökigt, bara små rum i rummet vart än man tittar. De möblerar faktiskt mest utanför dockskåpen. Under bord, bakom skåp och så vidare. Idag när dottern kom hem från skolan städade hon fint. 

Hon fyllde nytapetserade hyllan med sina figurer. Väldigt noga uppställt. Arrangerat. Hon leker på samma sätt som jag gjorde. Bygger miljöer. Sen leker hon i dem. Fast byggande tar minst lika länge som leken. Pomsi älskar att ligga på hennes röda matta. Och han vet nog om hur snygg han blir på den!

Fick ett ryck för en liten stund sen. En idé som inte blev så bra som jag tänkt. Jag måste ju visa mina misslyckade projekt också!

Visst, det ser lite skoj ut. Det ska få vara kvar ett tag. Idén var bra tycker jag. Jag klädde in överskåpen med vaxduk. Tyvärr funkade det inte på dubbelskåpen. Det blev för tjockt. De bara öppnade sig. Så efter ett tag fick jag ta bort alla häftklamrar från de fyra luckor som det inte funkade på. Men de två singelskåpen får vara kvar tills vidare.

Den "blå" sidan ska renoveras färdigt sen. Vi ska byta kakel eller liknande, höja diskbänken och kakla eller bygga in de fula laminatskivorna. När det blir är en annan femma. Nån gång. Ett projekt som kom av sig för att julen kom emellan.

Det är kul att experimentera!

Tanken bakom dessa vaxduksklädda skåp var att jag ville se hur de gjorde sig med något mönster på. Jag har så småningom tänkt tapetsera luckorna. Jag ville få en känsla av vilken tapet jag vill ha. 

Hur mycket mönster och färger jag kunde kräma på med.

Det blev helt klart lite kul.

Lätt att torka av dessutom.

Vad jag lärt mig av detta experiment är att jag nog ska måla de kvarlämnade skåpen med vitt. Det lyfter och förstorar. De är ändå så ofräscha med fettfläckar och nötning, så det är ingen mening att spara. Jag målar vitt runt om, även stommen. Sen tapetserar jag med en lite mild nyans, typ ljusrosa, ljusblått eller ljusgrönt. Måste hitta lämplig tapet!

Förresten! Lillegrön, Scotty Pippen eller vad undulaten nu ska heta, han har ätit idag! Tjoho!!! 

Nu har han ätit och börjat gunga och klättra om kring. Nu är det bara kvittret som ska komma igång!

Idag är det fullt upp. Kastar in ett inlägg här innan dagen kör igång.

Dottern har hittat en ny frisyr och hon är så jädrans fin i den. Nu kommer hon att köra den ett tag, hon har frisyrperioder. 
Oftast har hon utsläppt hår. Nästan aldrig har hon uppsatt. Det är nog därför jag tycker hon blir så fin.
Buhu! Jag vill också ha långt hår! Fast jag är mest nöjd. Jag har funnit mig. Vad annars göra?
Det är ju bara att invänta längden och vara nöjd medan. Vilket jag är. Nästan alltid, utom när jag ser bilder på långt hår...
Jag har väl sagt att vår hund inte ligger i soffan. Men vår gamla bruna soffa har jag börjat låta honom erövra. Det märks att han älskar det. Han riktigt njuter.
När man bloggrar runt hittar man ibland saker som någon beställt. Så gjorde jag häromdagen. Någon hade klickat hem denna vaxduk och jag blev helt såld. Kunde inte låta bli att klicka hem en jag också. Det gäller att passa på. (Minns inte hos vem jag såg den?) Den är köpt hos miss Juniversum. Den står nu ihoprullad i väntan på användningsområde. 10-åringen ratade den. Annars var planen att ha den på hans skrivbord. Men den var väl för blommig eller nåt. Skulle det varit basketbollar hade det nog inte varit något problem.

Nä, nu måste dagen köra igång.

Sängborden är nu klara.

Det blev blåblommig tapet på nedre hyllplanet.

Jag är nöjd utan att vara toknöjd. De blev bra. Hyggliga. Godkända liksom. Inga MVG och inget hjärtdunkelidunk, men helt okej. Mycket snyggare än innan iallafall.

Och det är gjort framför allt. Det här är något jag tänkt göra typ 100 gånger förut ungefär, så det känns bra att det är gjort. 

Till middag idag blev det superduper enkel mat, spagetti och köttbullar.  Mannen och jag åt dock inte spagetti utan en slags egenpåhittad coleslaw. Skitgod.I den har jag fint strimlad rödkål, purjolök, fint skuren ananas och valnötter. Som dressing tog jag idag typ en deciliter a-fil (hade inget annat) två matskedar majonäs och så flingsalt och svartpeppar. Gott, lågt GI och billigt! Vitkål, rödkål och lök hör till det billigaste man kan äta och det är ju så gott!!!

Lillegrön, som inte har något namn ännu (namnförslagslistan har utökats med  Scotty Pippen, Kobe Bryant och Fläcken) har idag kvittrat för första gången. Först när han hörde fåglarna ute och sen när vi stekte köttbullar. Då blev vi glada, även om han förmodligen kanske bara ropade "hjälp mig hjälp mig, de har satt mig i en bur, befria mig, hör ni, hjälp mig" till de andra fåglarna...

Men han hoppar omkring lite i buren och provar pinnar och gungan så han är inte lika rädd som igår. Skööönt!

Jag har inte velat blixtra på honom så  första bilden på honom är lite suddig...