Ni som följt mig en tid vet nog att jag fått flytta runt en del med min syhörna. Jag har suttit i vardagrummet, i "vildrosrummet" och i yngste sonens rum.

Nu har jag insett att jag måste flytta igen.

Sonen blir utträngd ur sitt rum. Han vill inte ta hem kompisar på grund av att jag ockuperat hans rum. Så kan vi inte ha det!

Så jag måste flytta.

Det blir nog vardagsrummet igen. Jag inser att barnens rum inte är idealiska trots att de säger att jag gärna får vara där. Men jag är och förblir en sån som sprider ut mig. Stökar. Det är inte rättvist mot dem att sprida ut mig hos dem.

Jag och maken har suttit och diskuterat vad vi prioriterar i renoveringen. Vad som känns viktigast. Han är inne på isolering (för att få ner uppvärmingskostnaderna) och jag är inne på att lösa alla dåliga lösningar. "Tvättstugan" i badrummet, syhörnan i sonens rum osv. Hitta bra lösningar. Vi är helt enkelt ett rum kort. Så antingen får vi försöka bygga om nåt rum  så att det blir två, eller så får jag klämma in mig i vardagsrummet igen.

Tyvärr måste isåfall min kära (men lyxiga) läsgrupp försvinna då.  Det är bara att se det praktiskt. Huset måste fungera och de praktiska behoven komma först...

Läsa kan man ju göra i en fåtölj eller i tevesoffan eller i sängen. 

Vårt vardagsrum är stort och det har känts lyxigt att kunna ha två soffgrupper, en modernare och en i äldre stil, men nu får nog lyxen ge vika för det mer praktiska!

Jag behöver mera FÄÄÄÄÄRG!!!!

Det är för färglöst här!

Såna ryck kan jag få.

Fast det är rätt färgglatt här redan.

Men ett rosa bord skulle vara snyggt!(Bild från Rice.)

Och varför inte ett rosa golv!!!

Så cooolt!!!!!!!! (Bild från Rom123).

Men även vitt och träfärgat är vackert!!! Då syns textiliter med färg lite bättre.

Synd att man inte har 14 hus att inreda!

(Tur man inte har det!)

Det finns en affär som jag önskar fanns på fler ställen än i Stockholm.

Afroart. 

Deras varor lockar mig så enormt. Tygerna, korgarna. Allt.

Såna här vill jag ha. 

Brödkorgar från Ecuador.

På promenaderna med vår hund Pommac passerar jag nästan dagligen detta hus. Ett ödehus.

Det är helt övergivet.Det har varit ett vackert hus. Det ligger fint med utsikt över ängar och åkrar. 

Nu ska det troligen rivas då tomten ska säljas. 

Jag tänkte att det behövde förevigas innan det är försent.

Någon som minns mina färgblandarbravader? Jag blandade svart i den rosa färgen och fick en lilaaktig färg.

Nå, nu råkade jag se den på Sköna Hems sida. I ett kök. På skåpluckor.

Och det är skitsnyggt. Så andra sidan, mittemot våra rosa luckor, där jag tänkt måla också, kanske jag borde skippa den turkosa/medelhavsblåa jag haft i tanken och satsa på uppblöttlik nyansen...

Kanske...

Jag gillar den! Om jag bara kunde asscociera med något annat!

Hela helgen har jag gått och vant mig och jag tror jag lyckats. Vänja mig alltså.

Nyansen är VARM och mysig. Och ovanlig. Och min alldeles egna blandning. Bara det kan ju göra en glad!

Jag har skruvat dit knopparna också. De gröna jag hade från början.Det ser bra ut helt enkelt!

En knopp har som synes försvunnit. Hoppas den kommer fram igen.

Titta vad jag fått av min kära bloggvän Mynta! 

Nu har Tintin och Haddock någonting att sträva mot där i sin öken.

Å, vad jag är glad att jag inte är gift med mig själv. Jag skulle nog bli galen!

Som jag berättade tidigare var jag en dag så missnöjd med min rosa nyans på skåpluckorna att jag blandade om den och misslyckades totalt och fick någon slags ruttet kött lila nyans...

Inte så trevlig att måla med kanske. Associationerna kan ju vara bättre i ett kök. Så jag var tvungen att blanda en ny rosa.

När jag ändå gjorde det ville jag få den mer lik den rosa nyans jag tycker om. Lite blåare, mer cerise än gammelrosa som har mycket gult/brunt i sig.

Köpte pigment med namnet signalröd. Det lät bra. Blandade och fick en annan slags rosa.

Hm.

Tror ni jag är nöjd?

Svar nej. Fortfarande för gul. Väldigt varm rosa. Vill ha en mer kall rosa. Och när jag nu jämför med hur det var så blir jag sur för jag gillar bättre hur det VAR.

Ni förstår va? Att det vore hemskt jobbigt att leva med mig. Suck!

Gillar denna förra nyansen bättre. Morr!

Djup suck. Blir så trött på mig själv.

Maken är dock nöjd. Han diggar det rosa. Så när jag desperat klämde ur mig att jag målar tredje varvet grönt säger han "nej för fan, låt det vara nu. Du vänjer dig".

Det är alltså jag som ska vänja mig med det rosa. Jag som  älskar rosa. Han som enligt egen utsago bara för några veckor sen "inte gillar rosa" är nöjd.

Upp och nervända världen.

Fler som är sura idag är Pommac.Behöva gå ut en timme i regn. Fy faderullan. Bli blöt hör inte till favoritsysselsättningarna. När vi kom in sprang han runt och gnuggade sig på alla mattor. Till slut hjälpte jag honom att frottera sig med några handdukar. Något bättre. "-Men tro inte jag viftar på svansen! Nån måtta får det vara".

Mina försvunna reamattor kom igår förresten. Supernajsa var de!

Har för odammsuget för att lägga ut dem, men jag provade genast den lila bredvid skåpluckorna. Lila och rosa  gillar jag.

Looking good! Fast skåpen är där förra nyansen. Den nya mörkare vet jag inte om jag skulle säga looking good till.

Men nu ska jag inte vara sån! Nu ska jag vänja mig!

Vänja mig.

(Eller måla om! Scch! Säg inget till min man.)

Morgonen var lite bättre eftersom de två äldste inte skulle iväg samtidigt. Mycket lugnare!

Men några tända ljus hanns inte med och kommer nog inte hinnas med någonsin? Jo, det HAR hänt...men inte ofta. Och de gånger det har hänt har bara känts lite...ovant och konstigt.

Nåväl, igårkväll hanns det med lite ljusmys.

Det är nåt med levande ljus. Det ger ett lugn och för mig är det ett bevis på att jag hinner njuta. Jag vill nämligen inte tända ljus om det är kaos runtomkring. Det blir inte mys för mig då. Hyfsat undanplockat ska det vara. Så när det tänts ljus är det ett tecken på att det är lite ordning. Iallafall i närheten av ljuskällan.

Den gamla kistan som jag fått av god vän, har först stått bredvid öppna spisen som vedkista, sen på bron som sittbänk och förvaring och nu inför vintern har den fått komma in och då provade jag ställa den som soffbord. Problemet med alla soffbord tycker jag är att de blir belamrade med teckningar, böcker, koppar, fat, skräp och allt möjligt. Sen står de sällan still utan glider iväg då söta svarta hundar lägger sig under eller bredvid och söta barn sätter upp fötterna på dem. MEN, detta soffbord har hittills funkat bra. Ingen söt doggelito ryms varken bredvid eller under, det står kvar av egen tyngd och det buktar lite i locket så det belamras inte hela tiden. Egentligen är jag inte alls  förtjust i soffbord (tycker det ser mycket luftigare och trevligare ut utan och soffan blir mer tillgänglig utan )men det är onekligen praktiskt med ett stort. 

Känns som en permanent lösning, förutom att hos oss är sällan något permanent!

Min gamla fasettslipade loppisfyndade spegel kom till sin rätt med en gammal kista i liknande kulör i närheten och min älskade spånkorg, en favorit i mitt hem, kände sig genast mindre ensam.Och här ser ni denfuuula tapeten som måste åtgärdas snart! Antingen målar jag bara vitt eftersom det är en strukturtapet, eller så sliter jag ner den (jobbigt!) och tapetserar om hela rummet. Det lutar åt budgetvarianten...

I min spånkorg förvarar jag min stickning. Min evighetsstickning, en pläd i glada kulörer. Den stickar jag på nåt varv då och då och den blir längre och längre...

Men det går hemskt sakta.

Hur det går med min virkning? Det är så att jag fick för mig att virka en matta trots att jag aldrig lärt mig virka annat än långa snören.

Men jag är inte den som inte vågar prova.

Först blev det en volangkjol. Då var det för många maskor... Nu är det en skål, på väg att bli en skål, vilket betyder för lite maskökningar.

Jag hatar att virka. Blä!

Men jag får väl repa upp och försöka igen och igen och igen. Men är det någon som är ute och kör längs E4:an och ser en blå och rosa tråd fladdra i vinden så vet ni vad som hänt. (Det är bara jag som kastat ut skiten genom fönstret.)

Notera det asfula kaklet vid öppna spisen. Smutsbeige, precis som tapeten. Undrar hur de tänkte de som valde?

Bruna svängda ärvda soffan har fått ett rosa överkast. Den vita virkade mormorsfilten jag haft förut behövde få semester. Jag vill ju inte slita ut den i förtid. Ser ni den röda kudden i mitten av soffan?

Här kommer en närbild:

Ett traderafynd. En broderad röd yllekudde i allra finaste kvalitet och det mest smakfulla broderi jag sett på år och dag. Å, om jag iddes brodera skulle jag också välja såna här vackra motiv.