Tjohoooo!!!!!

Jag VANN!!!!

Jippi!

Sköna Hems läsartävling alltså. Presentkort på 5000 kronor på Colorama. 

Skitskoj!

Hoppas att alla ni som röstat vunnit något ni också!!!

Färg.

Det blir som en drog.

Varför ha något beige eller grått när det kan lysa av färg. Såna frågor ställer jag mig. Samtidigt tycker jag att det kan vara vilsamt med grått och vitt. Kanske inte beige dock. Vilsamt, men tråkigt.

Jag kan inte vara utan färg. Går jag in i en färglös miljö, där allt är milda färger blir jag tom. Jag stannar av.

Jag behöver färg som batteri.

En del blir kanske stressade av för mycket färg.

Det är underligt det där. Hur man kan ha så olika smak.

Fast det är ju intressant.

TUR att jag inte gift mig med en man som vill vara beige. Eller han kanske blivit färgglad med mig...

Josef Frank var nog ingen färglös person. Det är han som designat tapeten.

Här en härlig tapet av nyare datum.

Detta rum har färgkombinationer som är mest energigivande. För mig.

Å, vad jag behöver något lysande turkost till vårt vardagsrum!

Måste måla något!

BEHOV!

(Alla bilder lånade från nätet. Inte mina alltså!)

Omröstningen på Sköna Hem pågår fortfarande. Jag har 50 procent av rösterna och hoppas väldigt mycket på vinst. Jag trodde röstningen skulle pågå under december månad, att det skulle vara klart i och med januari men det går att rösta ännu så jag vet inte när de bryter. Jag är jättenervös! Jag vill så GÄRNA vinna.

Funderar nu på att köpa ett golv för vinsten isåfall. Om det nu går. Vår hall har världens tråkigaste murrigaste plastgolv. I lilla hallslatten mellan kök och vardagsrum finns inte ens ett helt golv. Där har förra ägarna slitit bort plastmattan och sågat upp golvet och lagt tillbaka (vid ett rörläckage) så där är bara smutsig uppsågad spånskiva som golv. Jag har alltid en trasmatta över. Jag vill ha ett rött och vitt rutigt golv. Jag vill att hallen ska skrika HEJ! när man kommer in. Inget diskret hej utan ett högt och glatt HEEEJ!!! Det kommer den att göra med rött och vitt rutigt golv, röda garderobsdörrar och vita väggar.

(Hm, det var bara det där med att måla dem som jag fortfarande inte har ork till...)

Men OM jag nu vinner 5000 kronor på Colorama och OM jag nu får välja bland deras golvsortiment så skulle jag vilja ha deras linoleum golv. Den röda rutanhar en okej röd nyans men den vita är mer beige än vit.

Men det kanske kan funka ändå. Kontrasten mot den röda kanske gör att man uppfattar den vit? Helst skulle jag vilja ha de där riktigt skarpa kontrasterna i det röda och vita men då blir det plastgolv och det vill jag inte lägga in i vårt friska trähus som doftar så gott av friskt trä. Vill hålla mig så mycket som möjligt till naturmaterial.

Älskar rutiga golv. Såg en annan bild på linoleumgolv när jag googlade och där verkade det finnas vit ruta.

Jättefint förutom den fula svarta mitt i alltihopa. Den smutsar ner det röda på nåt sätt.

Jag har ju tänkt att jag ska

måla köksgolven så småningom. Har lekt med tanken att måla dem rutiga i milda kontraster typ grönt vitt eller ljusblått vitt eller grått vitt. Men så såg jag detta. Det är ju en kul idé.

Why not?     

Inget är så magiskt som årets första dag.

Det nya året är ett oskrivet blad. Jag har förhoppningar och framtidstro och ett lugn inför året som komma skall.

Mina barn fyller 15, 13, 11 och 9 år. Otroligt vad stora barn jag har!!!

I år fyller två av mina tjejkompisar 40 och en fyller 50. Själv blir jag ofattbara 47. En medelålderskäring. Bara att konstatera!

Bah!

Skiter väl jag i! (Men likväl är det så hur mycket jag än försöker ignorera faktum...)

Men men, det är bara en siffra som inte betyder ett skit för hur jag ska vara eller uppföra mig. Jag tänker fortsätta göra som jag vill. Så det så.

(Verkar som om jag fick lite åldernoja här på årets första dag...?)

Igår åt vi och våra gäster långsam plockmat. Räkor att skala långsamt.Goda ostar och bröd och kex. Och små marinerade kycklingbitar som man fick steka själv på bordet på en steksten. 
Hela förmiddagen stormade det hårt och strömavbrotten avlöste varann. En bra start på nyårsaftonen, för istället för att flänga runt med dammsugaren satt vi vid köksbordet med sterarinljusen tända och ritade och målade akvareller. Hur kul och mysigt som helst. NÄR hade jag senast lugnet och ron att sitta ner och måla en petig akvarell? Det är minst 15 år sen.Skadad som jag är blev det inredning där också. Fast jag är väldigt ringrostig. Förutom att ha som nyårslöfte att lära mig virka ska jag kanske måla akvarell lite oftare. Det är så rogivande. Man kan inte ha bråttom.

Kanske bästa nyårslöftet vore att ta det lite långsamt. Låta saker ta låååååång tid. Allt. Matlagning, läsning, duschning, promenader, samtal, allt. Inget nästan skulle må sämre av lite långsamhet!

2009 kanske ska bli ett år då jag gör saker långsamt?

Jag ska njuta mer.

Långsamt. Länge.

Ingen inspiration ännu. Bara mer trötthet.

Fanken vad trött jag är!

Sov till 10 i morse. Var trött när jag steg upp. Handlade, skjutsade barn, lagade mat och var trött igen. Funderar starkt på en liten lur. Fast det kan jag inte, ska hämta barn strax.

Bara jag tänker målning blir jag trött. Fast måla ska jag. Men inte idag och inte imorgon.

Jag får göra det nästa år!

Nåja, ingen ko på isen som min pappa brukar säga. (Ingen brådska.)

Han har roliga ordspråk.

Såna ingen annan säger.

När vi spelar kort och hans kort är svåra att bjuda stick på, då säger han: Svårt fall, doktorn grät.

När jag nu börjar måla trappväggar ska jag dessutom måla all annan gulnad furu i huset. Vi har två nyare dörrar som ska få några varv med penseln. En i basketsonens rum.

Golvet i köket ska så småningom få någon färg. Vitt, grått eller grönt blir det.

Medan julgranen bor i vardagsrummet bor datorn i basketsonens rum. Då har man utsikt över detta.En julpyntad våningssäng.

Så kan det va...

Idag på stan köpte jag ett stort lila nystan. Det ska bli en mössa till dottern. Man stickar med stickor 10 så det borde gå väldans fort. Mycket roligare än att måla.

 Apropå måla. Min rosa målade del i köket bara ångar värme. Jag älskar nyansen mer och mer.

Det passade skitbra i jul också till allt julpynt. Skönt att landa i att färgen blev bra!

Jag hade planerat att köra igång operation vitmålning av trapp och hallpanel nu i mellandagarna men latmasken har bosatt sig i mig. Är bara trött och oinspirerad. Orkar inte.

Så då får det vara. Att sätta igång nåt på vilja utan inspiration är inte min grej. Då är det bara motigt och tungt. Det ska vara lustfyllt och lätt. Det blir det om jag har inspiration, så jag inväntar den.

Försöker googla fram den.

Det är konstigt men det brukar hjälpa. Ser jag snygga bilder som väcker min inspiration då vaknar lusten och orken och allt går som en dans.

Jag kan ju dela med mig av de inspirationsbilder jag hittar på vägen. På vägen mot min inpiration. Årets sista ryck?

Sköna bilder. Ja. Men inte tillräckligt för att få mig sugen att måla...

Nä. Det går inte att pressa fram.

Fortsätter suga i mig snygga bilder. Dessa tre är lånade från Bo Bedre och Boligmagasinet.

NU ska vi på Lasse Majas Dektektivbyrå. På bio.

Jag fortsätter att frossa i julbilder innan jag städar ut julen. Snart vill man ha in ljus och luft och aldrig känns det väl så luftigt som efter att en hel stor gran stått i huset tillsammans med en massa julpynt. Jag som inte ens brukar ha pynt framme får lätt krypningar av alla "arrangemang". Men jag måste hålla mig till efter nyår för barnens skull.

I barnens rum står tomtarna och lyser röda bland dinosaurier och annat.

Fönstrena är pyntade med snurror och glitter och stjärnor och pumlor.

Till och med skåpet i köket har fått sig lite glitter. En liten tät gran hamnade upp på skåpen. 

Ja, det är jul i varje vrå av huset!

Till och med makens telefon passar in.

Vit duk på annandagen. (Den prickiga blev smutsig.)Tomtar och hus och granar är sånt som alltid åker fram. Favoritpyntet för barnen. Det måste alltid finnas plats för ett jullandskap. Ibland har vi vadd som ska se ut som snö, men i år hoppade vi över det.Julgodiset stod på parad. Nu börjar det vara slut på allt gott.

Jamen ta mej tusan. Huset är helt okej städat. Knäcken kokad. Skinkan griljerad. Laxen och äggen upplagda. Rödkålssalladen bankad och kryddad och klar. (10-åringen som varit behjälplig med matlagningen hela kvällen skrattade förtjust då jag läste receptet på rödkålssalladen; "banka rödkålen med knytnäven". -Jippie tyckte han. Det var matlagning med lite humor. Han bankade som om det var hans värsta fiende...

Morotssalladen sockrad, senapsfrörostad och perfekt med sin chili och youghurt och citron, nougaten inpackad i smörpapper, apelsinerna på kylning, prinskorvarna inhandlade, köttbullarna och Janssons har mamma ombesörjt. Brunkålen är säkerligen kokt och underbart god, min skånske pappa har sett till det. (Eller han föredrar nog efter 50 år i Norrbotten att kallas "min norrbottniske"(skånskättade) pappa.)

Det är julafton redan men allt är klart. Lite köksstädning innan gästerna kommer men det är bara min syster med familj och mina föräldrar så det är så lugnt det kan bli. De ser FÖRBI eventuellt stök. 

Granen är hämtad och klädd.

Min käre make skulle absolut hämta gran på vår skogstugetomt på vår sommarstugeö och jag hade så gärna också följt med men så idag hade vi massor att stå i så vi valde att dela på oss. Han tog strapatsen över isen till stugan med såg och yxa i högsta hugg, mol allena. Jag tog staden med alla tusentals människor och plånboken i högsta hugg. Gissa vem som var mest nedvarvad när vi möttes hemma. Han som endast mött en flock orrar eller jag som mött tusentals sista minuten kunder?

NU sover hela min familj. Pommac på mattan här bredvid. Granen som maken hämtade var den pampigaste och yvigaste vi någonsin haft. Vi var tvungen att fälla ihop slagbordet med datorn och symaskinen som var tvungna att flytta på sig under julhelgen. Granen tar massor av plats.

Fin var den. Superfin. Men att fota en  gran med vår kamera är ingen lätt match. Kameran gör sällan rättvisa.

Hursomhelst. Klapparna lade vi under granen i sedvanlig ordning. Pommac var duktig och kikade bara intensivt på sina paket. Men plötsligt efter flera dagars plåga sökte han upp sitt paket bland alla andra. (Betänk att han inte läser utan luktar till sig sitt paket.) Jag klarade inte av att vara arg på honom utan lät honom behålla sin triumf.

Han slet upp paketet och började tugga på tuggbenet som det innehöll.

Paketet med hajen som piper har vi lagt högt upp för säkerhets skull. Det får han av tomten i morgon. Det blir succé, det vet jag. 

Han ligger nämligen mest hela tiden framför sitt kära paket och väntar. 

Ser ni den mörka skuggan där till vänster? DET är vår Pommac, som trånar efter sin andra julklapp.