Paket med posten är världens mest effektiva humörhöjare! Idag kom ett paket från Danmark. Från söta Frk Fryd. Hon är inte bara söt utan begåvad med både stor skaparglädje, fantasi, flit och sist men inte minst humor.

För VEM annars kommer på att göra ett pms-hårband till mig???

Jag menar det GÅR ju inte att gå omkring och vara sur och tvär med det HÄR på skallen!!!hahahaha!!!

Jag behöver bara gå förbi en av husets många speglar för att brista ut i gapflabb. Och barnen och Mannen och hunden kan ju omöjligt ta mitt gnäll och skäll på allvar med denna grunka på skallen. Tack Maria!

Paketet innehöll även två tavlor av henne. Jag har en sen förr och nu har jag TRE konstverk av damen! Hurra!Dessutom var paketen inslagna i snygga papper. Bland annat detta.

Klar humörhöjare det också för en pappersnörd som jag.

Ett bra sätt att vara snäll mot sig själv när man är låg och bär omkring på dessa förhatliga pms-hormoner är (förutom att öppna paket) att laga god mat. Att verkligen lägga ner själen i matlagningen. Det är inte ofta jag hinner/orkar det, men idag tog jag mig tid. Lagade alaska pollock med dubbelpanering. Dvs först doppar jag fisken i ägg, sen i vetemjöl, sedan i ägg igen, så i riven parmesanost och slutligen i kokosflingor. Sen steker man detta i några minuter och får de allra godaste hemgjorda "fiskpinnar". Till detta hemlagat potatismos till barnen och till Mannen och mig och äldste sonen spenat stuvad med cremefraiche och en sallad på salladsblad och valnötter med en skvätt god olja och mild balsamvinäger över.

Imorgon kväll blir det ÄNNU godare mat direkt inspirerad av världens bästa matblogg. Mina föräldrar och min bror ska då äta hos oss och föräras fläskfilé på kronärtskocksbottnar med ett lock av bearnaisesås, halva tomater med ett lock av persilja och parmesan i smör, haricots verts knyten lindade med bacon. Mmmmh! (bild lånad av Fettbramatbloggen.)Om någon ännu inte förstått det så är jag HUNGRIG!!! Borde nog ta en hårdbrödmacka innan sänggående annars kommer  jag att drömma mig genom alldeles för många menyer...

Jag har tankat ny inspiration från Flickr.com. Ååå, vilken outsinlig källa där finns. Här kommer ett axplock av såna bilder som fångade just mitt intresse. Där finns nåt för ALLA!

Denna tapet är inget annat än ljuvlig!!! 

En RÖD dörr MÅSTE jag ha!!!! Föreslog Mannen att vi skulle måla toalettdörren röd-den ser man direkt man kommer in genom ytterdörren. Hans svar var tveksamt men inte så bestämt nej, så där har jag nog en liten öppning...Jag förstår inte vad han har emot rött? Tavlan på denna bild älskar jag!

Ser ni lamporna! Durkslagslampor! Detta är ett café! Precis i den stil jag tänkte själv. Ser ni de udda stolarna, den lekfulla, mysiga stämningen.

Denna bild är från samma café. Notera bänken,spegeln, väggen, hyllan, ja allt! Love it! Så egensinnigt och underbart!

Ett kök jag gärna skulle äta frukost i! Det känns danskt!

HÄR kunde jag gärna bo! Åååå, vad vi har färglöst i jämförelse med detta!!! Älskar älskar älskar denna blandning!!!

Grönt gult och turkost är härligt energigivande ihop!

Jag hittade någon fler som tapetserat sina moppebyråer. Det är ju klart man ska göra det. Det GÅR ju inte att ha dem ofärgade. De säljs ju obehandlade bara för att vi alla ska gå loss på dem!

Älskar denna bild med allt kreativt material. Vi har ju ett rum med denna färg på väggarna...en vacker dag kanske jag kan få det rummet till mitt inspirationsrum. Inte för att jag längtar till barnen flyttar hemifrån, hemska hemska tanke, nej, jag bävar, men när det nu oundvikligen sker så har jag ju något att trösta mig med...att det blir rum över. 

När jag ser denna bild så ställer jag mig den existentiella frågan:

VARFÖR har inte JAG någon röd vägg????????

Hur kan det komma sig?

Jag har alltid älskat rött. Jag MÅSTE ha en röd vägg. Mannen får faktiskt ändra uppfattning om rött! Köksluckorna har han accepterat så nu kanske han vänjer sig. Det är inte någon fånig "manlighetsgrej" om ni nu tror det. Närå. Han tycker jättemycket om våra rosa sovrumsväggar och de rosa köksluckorna, men det är just rött som han inte tror sig gilla. Han måste ha varit en ilsken tjur i sitt förra liv eller nåt?

Pms, depp, trötthet, inspirationssvacka, whatever, kastar jag nu in i väggen och skiter i.

Jag brukar ju bli så här så jag fattar inte varför jag måste bli en sån dramaqueen?

Men det kom ju så många fantastiskt söta och rara och snälla och peppande kommentarer så det var nog ett smart drag. Vem kan vara i en svacka med så många glada hejarop? Nä, har har ni en som kravlat sig upp. TACK alla rara läsare för att ni finns och visar er ibland. Det är verkligen, verkligen guld värt!!!

Jag blev så inspirerad att jag sket i mitt löfte till mig själv att sluta tapetsera saker, för så länge jag tycker det är bra terapi, tycker det blir snyggt och resten av familjen inte skriker stopp kan jag ju fortsätta!

Så jag gav mig på en dörr. Samma dörr som den här fast andra sidan.

Och voilá, jag tror den blev det bästa jag gjort!!!
Jag blev skitnöjd! Jag höll mig till en liknande färgskala den här gången. Så enkelt. Dörren var väldigt ful innan med hål till och med.
Säga vad man vill, men någon dussindörr är det inte. Denna dörr syns inte annat än från makens skrivbord som skymtar och när man stänger dörren till sovrummet, men det är ytterst sällan. Så det är ingen dörr som någon annan ser. Tyvärr! Min experimentdörr som blev så bra! Om någon undrar vad det är som syns uppe i högra hörnet så kan jag berätta att det är en avbruten del av en garderob som var skruvad in i dörrkarmen. Skruven är hlet omöjligt att skruva ur så brädan hänger där den hänger. Det enda som behövs är att ta en järnsåg och såga av skruven, men det har gått troll i detta. Vi glömmer och glömmer och glömmer och kvar hänger brädan och ser idiotisk ut. 

Fågeldramat utvecklade sig så att istället för att Scottie Pippen hittade in så sökte sig Tutti frutti ut. Vi hade då två fåglar som flög omkring och sökte buren.

De landade lite varstans, här sitter de uppe på murspisen. Här syns verkligen hur ful spisen med sitt fuskmexitegel är. Gipstaket är inte mycket bättre. Jag VET att det sitter ett gammalt vackert tak därunder, men i den frågan är Mannen så envis. Tänk vad mycket han går med på, varför inte också gå med på en så självklar sak som att plocka bort ett fult gipstak och ta fram det vackra gamla trätaket???  Envisa karl!!! Men jag har inte gett upp! Det kommer! Han ger med sig!

Sent på kvällen hittade båda birdisarna sin ingång. Helt plötsligt. Som att de vetat om var den var hela tiden. De bara spelade förvirrade...?

Sinande blogglust?

Ja, vem vet. Just nu känns det som att jag inte har ett skvatt intressant  att säga. Att jag inte kan visa en enda bild på vårt hem utan att gå över gränsen. Innan ni som läser skriker "men hallå- det där har vi redan sett- det där har vi redan hört". 

Sen inser jag hur fel de där tankarna egentligen är.

Vem bloggar jag för egentligen?

För mig själv eller för alla läsare?

Svaret måste ju bli för mig själv. 

För att jag tycker att det är roligt, för att det är ett behov hos mig. För att det ger mig energi.

Sen är det förstås samspelet mellan er läsare och mig som gör det roligt. Alla ni som orkar skriva en rad och ge respons, ni är verkligen guld värda. Det är ni som bjuder på er själva som ger mig den där energin. Om ni visste hur glad jag blir när jag ser att jag fått någon kommentar.

Det är verkligen GULD!

Men så kommer man till såna här stunder i bloggcykeln där man känner att man bara är en enda stor upprepning. 

Där arkivet i bloggen räcker för den som vill läsa, för jag har inget mer att komma med. 

Så kan det kännas. 

Slut som artist!

Kan vädret påverka? Det är snöstorm-snön flyger horisontellt i luften, huset är nedkylt, jag vet att jag måste skotta fram garaget för att kunna köra barnen till skolan. 

Kanske är det bara det? 

Vem vet.

Jag antar att I´ll be back. 

Fast med vad? 

Mer klagolåt?

Mer bilder på mitt sunkiga hus och mina muffiga tankar.

Nä, vet ni vad, jag börjar ana vad det är.

Just det.

PMS.

I guess?

Två veckor och en dag tog det att locka ut en av undulaterna ur buren. Det var Scottie Pippen som flög ut. Vild panik uppstod då han blev alldeles stressad och bara flög runt runt och ramlade på golvet. Som TUR var fanns Pommac i köket och missade det stora äventyret. Vi stängde för direkt med stolar och draperi för att skydda den lille krabaten som så modigt försökte upptäcka världen.

Han landade på hyllan först efter en hysterisk flygfärd mot fönsterutor och tavlor. Där satt han och pustade ut.

Sen flög han runt om och om igen och verkade inte våga landa på buren utan hamnade lite varstans. Varje gång satt han och pustade ut så att jag hann fota hans små stopp. 

Flera gånger hamnade han jättenära buren men verkade ändå inte våga flyga till taket. Nä, det verkade hur läskigt som helst.

Ändå satt Tutti Frutti och ropade på honom inifrån buren. Efter två timmars gruvande satt han väääldigt nära buren och verkade plötsligt fatta ett beslut att försöka landa uppe på den. Nu sitter han fortfarande uppe på burtaket och har flera gånger försökt klättra in bakom buren där det inte finns någon öppning.

Själva öppningen har han aldrig närmat sig. Men jag har ju hängt mat där så med lite tur fattar han att han ska gå dit och äta och med ännu lite mera tur kanske han hoppar in i öppningen som finns där...

Just nu sover han på burtaket, helt slut efter sitt äventyr.

Dottern med kompis har hela helgen roat sig med loppor. Det står en massa busiga saker under varje flik och det verkar aldrig bli tråkigt att se pappa pussa storebror eller mamma ta av sig byxorna...

Jag hade den stora lyxen att få en bukett tulpaner i går. 

Ute är det plötsligt riktigt varmt men så stormade det våldsamt hela kvällen och natten till idag och när det blåser blir vårt dragiga hus väldigt nedkylt.

Vi var tvugna att ta till det tunga artilleriet för att inte frysa oss blå.

Reservkaminen att ta till vid strömavbrott.

Just nu är apelsinerna och kiwifrukterna enormt goda. Rekommenderas!!! Kiwin smakar som jordgubbar och man kan blunda och sätta sig bredvid kaminen och lyssna på undulatkvittret och låtsas att man äter  färska nyplockade jordgubbar e varm sommardag. Det känns nästan som på riktigt!

När jag spanar på inredning, en av mina favoritsysselsättningar, faller jag alltid för personliga mysiga inredningar, där de som bor där ser ut av leva och göra saker. De har sina hörnor som de trivs i och ANVÄNDER. Det är något jag själv strävar efter. Att bara ha inredning som används. Blir det det  ett "dött" utrymme som bara finns för att titta på, ja, då ryker det illa kvickt.

Därför blev jag så glad igår då Pommac stod med nosen vid kistan och blängde ömsom på den och ömsom på mig. "Nå, ska du bjuda upp mig idag eller..." verkade han tänka. Klart jag bjöd upp honom.

Det är så sällan någon annan slår sig ner där så jag blev så glad att han var sugen. Nu är det hans plats!!! Därifrån har han betydligt bättre utsikt än nerifrån sin vanliga dyna på golvet som dessutom är placerad bakom soffan. Visserligen trivs han där, men omväxling förnöjer, även för en hund.

Den nypimpade hyllan fick flytta in hos dottern. Den behövdes där. Ingen har så mycket pryttlar som hon. Ingen ordnar och fixar så mycket med sina pryttlar som hon. Så hyllan kom till användning direkt och är nu en uppskattad liten hylla. Inte längre bortglömd och ratad.

Jag tror hyllan är GLAD...Den trivs.

För att den skulle få plats var vi tvugna att möblera om. Då frigjorde vi trädet och giraffen. De syns nu  jättebra. Jag är sugen på att ge trädet mer löv nu till våren. Lövsprickning på gång alltså!

Är det inte liiite glest mellan löven? Kanske behövs det mer fåglar och mer blommor? Ja! Kanske trädet ska blomma till våren???

Den vita möbeln som jag inte riktigt vet vad det är...har fått en uppgift i livet. Där leks och möbleras och jag tror att den känner sig behövd och glad. Pallen jag målade och klädde om är fortfarande som ny och trivs i bänkens/hyllans sällskap. Jag tror de är ett par!

Här är dotterns alldeles egna förtjusande blandning. Skåpet med klistermärken är också förtjusande och alla hennes finsaker och favoritbilder samsas fint på tapetserade hyllan. Jag tror att det hyllplanet var en av de första saker jag tapetserade!

Det må vara ytligt, men det är nog ändå en gåva att vara tacksam för, detta att kunna glädjas åt sina prylar. Visst, det betyder inget när det kommer till kritan, men så länge det inte kommer till kritan är det likväl en förmåga att vara glad för.

Kanske materialism i rimlig mängd är ett slags lyckopiller?

Är det förresten någon som vet varifrån uttrycket "komma till kritan" härstammar? Det har antagligen att göra med att "handla på krita"?

Eller?

Det var märkligt vad det var många som delade min dröm om ett personligt café!!!

Det måste vara BRIST på såna i vårt avlånga land, eller så är det något med caféer. En frihetskänsla, en dröm om att få göra något för sig själv. Naturligtvis har man bara glada, coola, mysiga, tacksamma gäster. Ingen som klagar på dåligt fikabröd eller som pissar i papperskorgen, eller börjar slåss  och riva inredningen. Ingen som torkar snoret på den klädda soffan eller som tar fram en stilett och strimlar skinnsoffan som står i ett hörn. Nä, på vårt drömmars café är det idel vänlighet och lycka. Bakom kulisserna står Mannen och kastar lystna blickar på oss och stjäl sig en kyss så fort han kommer åt, medan vi stressar förbi med en plåt nybakta bullar, rosiga och granna. Barnen kommer till caféet efter skolan och sliter åt sig en bulle och ger oss en kyss på kinden innan de sätter sig i sitt favorihörn och gör sina läxor. Här finns ingen teve, inga datorer, bara färska buketter på borden och kaneldoftande bullar. 

Sockerkaksidyll helt enkelt. 

Det är det vi vill ha!

Ett enkelt liv, utan vardagliga konflikter, utan oro för ekonomin, utan stress och läxor och syskonrivalitet. 

Det finns i det där caféet vi målat upp inför våra inre.

Vi kanske ska titta på våra liv. 

Sätta det i relation till någons liv som är svårare. Liv som har ingredienser av sorg, smärta, sjukdom, krig, riktig fattigdom, svält osv osv. Vi kan säkert allihopa hitta någon i vår närhet som har det sämre än oss. Jämför neråt, se vad vi har, var tacksamma för det vi har.

Okej, drömma är underbart, men ibland behöver vi öppna våra ögon och se vad vi verkligen har. 

Gör det.

Se.

Och njut.

Att vara frisk, ha mat för dagen och leva i ett land där krig och naturkatastrofer är något som finns långt bort, det är större än vi egentligen förstår. 

Tänk vad bra vi har det!

TÄNK VAD BRA VI HAAAAAAAR DET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tänk, vi kan drömma om ett mysigt café. Vi kan nästan känna att det är uppnåeligt. Nästan.  Det gör drömmen njutbar. Skön.

Tänk, vi har ork och kraft över att drömma.

Bara det.

Det är LYCKA det!

Vilka lyckoostar vi är!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Om jag inte var en fyrabarnsmamma, om jag inte hade ett nyköpt hus, om jag hade mera pengar, om jag inte var så feg, då skulle jag vilja öppna ett café. Ett mysigt café endast inrett med loppisfyndade möbler. Varje bord skulle ha sin egen stil, varje hörna sin egen känsla. Jag skulle prova alla mina inredningsidéer och verkligen ta ut svängarna. Jag skulle ha blommigt, prickigt, randigt, färgglatt porslin. Inte en stilren servis utan alla möjliga sorter så att alla kunde välja sin favoritsort.

Det skulle andas avslappnad stämning, det skulle vara dämpat och mysigt. Varje bord skulle ha sin egen taklampa så att det blev lite intimt sådär.

På sidan om skulle jag ha en liten hörna där jag kunde sälja mina väskor och andra kreativa alster. Lite "pärlor" som jag räddat undan sopdöden.

Det skulle jag göra om inte om.

Vad skulle du göra om inte om?