Hm...jag vet att jag lovade...men det här hade jag gjort innan och glömt bort, så jag räknar inte det.

Det är dotterns säng som råkat ut för tapetserardillet. En gammal bäddsoffa från den tiden då Coop hette Obs och hade Interiör. Alltså Obs Interiör.

Soffan kallades Bassoffa. Jag VET att den är snyggare innan piffningen, men betänk att vi haft den i vår ägo i 20 år, vi behövde omväxling. Så visst blev den i allafall annorlunda! Så här såg den ut före.

Andra sidan ser annorlunda ut men det glömde jag fota. 

Så! Nu har jag visat allt som jag tapetserat, NU kommer inget mer sånt på ett tag-jag lovar!

Nu lovar jag, dyrt och heligt, att detta är sista gången på länge som jag visar något tapetserat! Jag lovar!

Tummis!

Sista grejen på länge.

Nu får det vara bra!

Jag har hur länge som helst haft en tapetrulle liggande som hela tiden varit min favorit. Tyvärr har Mannen bestämt uttalat att han INTE gillar den.

Nu är jag en hänsynsfull liten fru och därför undvikit att sätta upp den.

Men den har bränt i sin låda. Skrikigt på mig och velat ut. Så bara för att ta hänsyn till tapetens känslor fick den ett uppdrag. Den fick täcka en tråkig och ful dörr till vårt sovrum som helst borde bytas ut, men nu kastas här inte ut någonting bara för att det är fult utan jag piffar istället.

Tyst! (Jag vill inte höra att det är fult!)

Sccch!!!!

Sonen vars rum dörren stängs emot, sa ytterst diplomatiskt, "det blev i allafall bättre än det var, du behöver inte göra om, sååå fult blev det inte..." Host...harkel...var det kritik eller beröm???

Själv är jag så barnsligt förtjust i just den där tapeten att jag inte kan annat vara än nöjd.

Men helst hade jag ju tapetserat den på ÄNNU mer synligt ställe!

Ute är så fantastiskt vackert. Kylan håller oss i sitt grepp och jag bara älskar det! Det blir aldrig så krispigt och härligt ute som när det är ner mot -20 och under.  Det knarrar på ett alldeles särskilt sätt i snön och det blåser sällan. När man går på långa kylslagna promenader får man klä sig som en michelingubbe och rörligheten blir lätt förminskad. Man stöltar fram. Men ack så härligt det är! När man gått ett litet tag och fått upp andan står det säkert en rökpelare rakt upp från ens kropp av förångad värme. Håret färgas vitt och rimfrosten klär in allt i kylans väg. Lägg sol på detta och allt gnistrar som diamanter. Det är en ynnest att få bo där man får uppleva detta vita paradis!

Nu blev jag väl nostalgisk! Jag känner faktiskt en sann glädje varje dag för snön och dess skönhet.

Knepet är att ta sig ut. Uppleva kylan och njuta av den.

Pommac älskar också snö! Här sitter han och hoppas på en promenad inom en snar framtid! Han är lika svart som snön är vit och ja, jag älskar honom också!!!

En synnerligen märklig dröm hade jag i natt.

Jag drömde om att jag hade bloggträff, en spontan sådan. Ett gäng bloggare dök upp hemma hos mig och jag ställde till med fest. Fast jag hade knappt något att äta hemma. Fick den lysande idén att ta fram hembränd nittioprocentig sprit. (Som att jag har det hemma...) Bjöd alla och sen drömmer jag vidare att jag vaknar i min säng, morgonen efter, jag har slocknat av spriten. Alla bloggäster ligger och sover på golvet under ryamattor. Jag har ångest för att jag slocknat och de är sura. Vi har femton stycken sängar men de har inte vågat lägga sig där utan ligger martyriskt under ryamattor. Jag försöker ställa allt till rätta genom att ordna en festlig frukost men har absolut ingenting hemma. Kan inte ens bjuda på hårdbröd och vatten. Det finns ingenting. Bloggarna blir upprörda och sura och sen vaknar jag gudskelov.

Vad vill denna dröm säga mig?

Träffa aldrig bloggare irl? 

Du motsvarar verkligen inte deras förväntingar?

Drick inte nittioprocentig sprit så fixar sig allt?

Sluta aldrig ha ryamattor, man vet aldrig när de kommer till användning?

Handla oftare?

Skaffa nödproviant?