Sinande blogglust?

Ja, vem vet. Just nu känns det som att jag inte har ett skvatt intressant  att säga. Att jag inte kan visa en enda bild på vårt hem utan att gå över gränsen. Innan ni som läser skriker "men hallå- det där har vi redan sett- det där har vi redan hört". 

Sen inser jag hur fel de där tankarna egentligen är.

Vem bloggar jag för egentligen?

För mig själv eller för alla läsare?

Svaret måste ju bli för mig själv. 

För att jag tycker att det är roligt, för att det är ett behov hos mig. För att det ger mig energi.

Sen är det förstås samspelet mellan er läsare och mig som gör det roligt. Alla ni som orkar skriva en rad och ge respons, ni är verkligen guld värda. Det är ni som bjuder på er själva som ger mig den där energin. Om ni visste hur glad jag blir när jag ser att jag fått någon kommentar.

Det är verkligen GULD!

Men så kommer man till såna här stunder i bloggcykeln där man känner att man bara är en enda stor upprepning. 

Där arkivet i bloggen räcker för den som vill läsa, för jag har inget mer att komma med. 

Så kan det kännas. 

Slut som artist!

Kan vädret påverka? Det är snöstorm-snön flyger horisontellt i luften, huset är nedkylt, jag vet att jag måste skotta fram garaget för att kunna köra barnen till skolan. 

Kanske är det bara det? 

Vem vet.

Jag antar att I´ll be back. 

Fast med vad? 

Mer klagolåt?

Mer bilder på mitt sunkiga hus och mina muffiga tankar.

Nä, vet ni vad, jag börjar ana vad det är.

Just det.

PMS.

I guess?