Jag tycker om omväxling. Det är ingen nyhet. Omväxling på det mesta. Mannen är väl en av de saker jag inte byter ut. Fast när jag börjar tänka efter är jag väldigt trogen för att vara en som gillar omväxling. Trogen både människor, djur och saker. Jag byter inte ofta ut saker jag har. Har jag väl valt en sak så brukar kärleken bestå. Samma för djur och människor.

Så hur kan jag säga att jag gillar omväxling då?

Jo, jag gillar att låta mina saker byta plats. Få nya funktioner. Det är den sortens omväxling jag gillar. Som köket. Det är ju egentligen omöjligt att möblera om, ändå gör jag det hela tiden. 

Nu har kökssoffan fått flytta in i köket igen. Dock ej bredvid bordet utan på sidan. Där kan man ligga och vänta på middagen om man har turen att slippa laga den.

Det är mysigt att ligga på kuddarna och vänta och lyssna på slamret från grytor och porslin. Det skulle jag tyckt om jag var barn iallafall.

Det lilla skåpet där jag har finglas har fått flytta till en annan vägg. Det har bytt plats med kokbokshyllan.

Det enda som står kvar på sin ordinarie plats är köksbordet.

Det står vid fönstret. 

Jag tycker om att sitta vid fönstret och äta a-fil, lingonsylt och branflakes. Se på fåglarna som äter frön. Som en pensionär.

Det är som reklamen säger, branflakes håller magen i gång. Faktiskt.

Någon som ser vilket tidningsreportage jag hängde över idag? 

Det är ett som jag älskar att hänga över. Dräglar nog lite i smyg om jag ska vara ärlig...

Så har jag äääääntligen fått in lite nyheter på Verkstan.

Några knasiga väskor.

Vad sägs om denna.

För den som vågar ha en väska som ingen annan har. 

En annan orange väska med lite pärlor och bollfrans.

Och en grön väska modell större.

Och äntligen ett nytt flaggspel.

På Persiljas Verkstad kan du kika på fler bilder om du vill.

Det känns bra att laga saker. Att ta sig tid att laga något som gått sönder som sen kan få ett längre liv tack vare lagningen.

Det har jag gjort i helgen.

Min käraste plastmatta som jag köpt på Indiska för kanske två år sen har fransat sig mer och mer för varje dag.Det här är det minst trasiga stället. Jag har hur länge som helst tänkt laga den. Så när det blev gjort kom förnöjsamheten på köpet. Nu kanske den håller ett år till iallafall. Just dehär plastmattorna från Indiska blir alldeles sköra efter ett tag och plasten faller liksom sönder, så levnadslängden är inte alltför lång. Tyvärr, för jag är hemskt förtjust i dem.

På lördag morgon när jag gick och hämtade tidningen, eller nu ljög jag, när jag mutade dottern att springa ut i kylan och hämta tidningen så kom hon skuttande tillbaka med en rulle med ett rött snöre runt och med en skriven silverlapp. Det var en rulle med flamingotyg som söta rara Camilla på bloggen Rosa Hemmet stoppat ner i min brevlåda. Gissa om jag blev glad. Hon tyckte att det skulle passa hos mig och hon har så rätt så!

Det är såna små uppiggande händelser som man får vara med om när man bloggar!

Det är samma tyg som det här som hänger som gardin i 11-åringens rum och den nya biten räcker till en matcande kudde. Hurra! Love rosa flamigosar, love Rosa Hemmet! 

För någon vecka sen damp ett stort paket ner från ett grannland och det var söta Synne som skickat perfekt väsktyg till mig. 

Så säg inte att det inte lönar sig att blogga! Förutom alla glädje det ger, så får man en massa trevliga bieffekter!!!

Det är lätt att stressa upp sig. Mycket svårare att stressa av. Eller att aldrig stressa upp sig.

Men det går. Allt är en fråga om inställning.

Jag har verkligen försökt att bli en ny stressfriare människa.

Så förr när jag kom hem och fann den här synen så mulnade mitt humör på en gång.Jag skällde och klagade och stressade upp mig.

Till vilken nytta?

Så idag när jag kom hem efter en heldag på basketevenemang, trött och slut, och möttes av den här synen försökte jag se det hela positivt istället.

Maten hade lagats, alla barn som varit hemma var mätta. Mannen hade handlat och tvättat och hängt maskiner. Jag såg vad han gjort istället för att se vad han inte gjort.

Och det funkade.

Så skönt. Köket ser fortfaranade ut som bilden ovan, men jag har bestämt mig för att ta en paus innan jag ställer mig och tar rätt på alla matlagningsspår. Maten var jättegod, picnicbog i lergryta med lök och morötter, purjosås och sallad. Hur gott och fräscht som helst. Då kan man stå ut med stök i kök.

Visst har jag blivit en klok stressfri liten fyrabarnsmamma?

Något som också hjälper människor överlag att stressa av är husdjur. Det är allmänt känt. Så att bli välkomnad av världens gladaste labrapudel kan ju inte vara fel. Nu har familjen dessutom utökats med ytterligare ett husdjur, nämligen en kompis till Scottie Pippen.

De är sååå söta ihop. Det tog max två minuter innan Scottie Pippen hoppade fram till sin nya sambo och började kurtisera henne. (Scottie till höger.) Från att ha varit en tyst och lite deppig fågel är han nu en glad och sprallig fågel. De kraxar och sjunger och hoppar och pussas och putsar varann. Den nya, som inte fått något namn ännu, är en unge, så hon kan bli en han sen. Men det gör inget. De gillar ju varann, mycket, så kemin är den rätta och det var det viktiga. Jag är sååå glad att jag bestämde mig för att ge Scottie en kompis. Det var rätt beslut.