Direktlänk till inlägg 11 oktober 2007

Vem är hjälten egentligen???

Av Persilja - 11 oktober 2007 10:26

Min man var på ett föredrag som banken ordnade om nåt trist ekonomitjafs (gäääsp!!!) men sen kom Ola Skinnarmo, en äventyrare som gjort någon bedrift. Min man var SÅÅÅ imponerad och jag kände irritationen stiga igår på släktträffen när alla satt och imponerades av dessa äventyrare/rerskor.

Jag var verkligen tvungen att hållla inne med min kommentar för att inte förstöra feststämningen. Men jag tänkte desto mer.

Vad är det för fantastiskt med dessa bedrifter EGENTLIGEN??? Jag har aldrig förstått mig på det.

MIN bedrift i går att ställa till med kalas och laga köttfärspaj och hemgjord tårta och städa (sanera) huset inför kalaset och se till att sonens födelsedag blev precis så underbar som han önskade sig, DET kallar jag bedrift!!! Och alla mammor (jaja en del pappor också) som jobbar häcken av sig OCH håller hemmet i trim OCH tvättar barnens kläder OCH går på föräldramöten OCH skjutsar och följer barn på träningar OCH handlar och lagar hyfsat näringsrik mat OCH avstår från att förverkliga sig själv. Det är ju DÄR de verkliga bedrifterna finns. Runt omkring oss HELA tiden.

Att åka skidor till sydpolen, dra från allt, bara ägna sig åt sig själv, i mina ögon är det mer en egoistisk självuppfyllande handling. Det står naturligtvis var och en fritt att göra det, jag lägger mig inte i det, men VARFÖR blir de såna hjältar???????

Varför blir inte en ensamstående mamma som föder upp tre barn till dugliga individer med hyfsat självförtroende och bra rättspatos och friska starka medborgare i vårt samhälle, varför blir aldrig HON en hjälte. Varför hyllas inte det???

JAG BARA FRÅGAR???

Djupa tankar.

Dela

helga

11 oktober 2007 10:44

Japp, precis...

Ibland kan jag också bli irriterad när det talas om projekt som folk (oftast män) håller på med och hur duktiga de är. Medans det dagliga; städa, diska, tvätta, laga mat, handla, skjutsa, fixa presenter etc inte räknas. Det blir ju inget beständigt resultat som man kan beundra... Hoppas du fattar hur jag menar !?

http://www.helga1.bloggagratis.se

Persilja

11 oktober 2007 10:46

Helga: Ja jag fattar PRECIS. Det var det jag också menade!!! Och vi kvinnor beundrar ju också. Men vi måste våga sluta pusha sånt och pusha varann istället!!!

MammaLex

11 oktober 2007 11:32

Jag håller med du.
Hemmahjältar é bäst!
Hyll, hyll!
Ha det bra!

http://fruottiliana.bloggagratis.se

Åsa

11 oktober 2007 11:53

Håller med dig till 100%.
Inte nog med att de får göra det de brinner för, de blir sponsrade och tjänar pengar på det.
Missunnar ingen, men visst är det en större bedrift att se till så att allting flyter som det ska i en familj.
All heder till alla mammor/pappor som gör ett så fantastiskt jobb!

Ozzy

11 oktober 2007 12:38

Håller FULLSTÄNDIGT med dig! Har till och med ägnat ett blogginlägg nån gång i tiden åt er fantastiska människor som hinner med att ta hand om en massa andra människor, främst små sådana som behöver guidning i livet dessutom. Jag hinner liksom inte ens med mig själv. Grymt imponerad. Och fascinerad. Men inte av Ola.

http://clownozzy.blogspot.com

Persilja

11 oktober 2007 13:11

Mammaelx: Heja de! Eller oss.

Åsa: PRecis rätt!!!

Ozzy: Ja tack! Jo, det minns jag! Inlägget. Kul att någon faktiskt fattar att det är ett enormt arbete. Naturligtvis värt det annars skulle ju inte så många göra det gratis men lite uppmuntran behövs alltid!

Jessan

11 oktober 2007 13:32

Vilka kloka ord du kommer med! Absolut är det vardagshjältarna som ska ha uppskattning....Det är mycket arbete och tungt många gånger, att hålla ett hem flytande...BRA SAGT!!
Håller med om hemmet i Ica kuriren! Kanonläckert....kramiz

http://undermittkorsbarstrad.blogspot.com

Persilja

11 oktober 2007 16:13

Jessan: Vad bra!

elaina

11 oktober 2007 17:28

Instämmer med samtliga föregående talare!
Att ha flerfamiljs-hushålle är som att driva ett företag: sköta inköp, hålla budget, målstyrning etc.
Semestertider-ledig? ICKE! Då är det att likställa med en expedition till Yttre Bengalien. Men syns det nåra banderoller vid hemkomsten? Trumpet fanfarer? Hedersmedalj? Nä inte ens en plakett eller aldrig så litet diplom...
=0/

essko (heminnerlig)

11 oktober 2007 18:47

Håller med dig! Har själv tänkt bli precis en sån som den du nämner sist i inlägget....:)

Antar att de som beundrar äventyrare menar att de fascineras av förmågan att ställa upp ett till synes omöjligt mål, och sedan genomföra det.

Själv är jag helt ointresserad av bergsbestigning och polarvandringar, och önskar att de kunde sätta upp lite mer globalt intressanta mål som "bota världssvälten" eller "skapa fred i oroshärdar" eller liknande. Eller varför inte göra både ock, dvs dra in pengar till något verkligt viktigt samtidigt som man fjantar runt och testar sina fysiska gränser?

http://heminnerlig.blogspot.com

IT-mamman

11 oktober 2007 19:08

Läs "Ett tal till min systers bröllop" av Linda Skugge. Hon håller med dig(Och jag med). Du kan nog bli manshatare en liiiten tid, men det går över. Finns i pocket.

http://itmamman.wordpress.com

Kicki

11 oktober 2007 19:08

Håller faktiskt med dig(men inte att du är född tidigt 60-tal,det trodde jag verkligen inte*blink blink*).Såna där äventyrare,visst,de gör saker som ingen annan,men det är ju alldeles frivilligt och helt på egen risk liksom.Att vara mamma idag och speciellt de som ensamma drar stora & tunga lass,vem höjer dem till skyarna?Bra tänkt!

http://iverashus.blogspot.com

pjöllermaja

11 oktober 2007 19:25

håller helt me!! hur flexibel och många hjärn halvor måste du ha i gång samtidigt när man bestiger ett berg??? gämfört med att ha flera barn med olika viljor, passa grädnings tider städa, vara glad och dessutom ha en atelje???

Mariakoden

11 oktober 2007 19:35

Å jag håller så klart med den tokförståndiga fyrabarnsmamman!!!
Heja heja!!
Kram!

http://www.mariakoden.blogg.se

Gerd

11 oktober 2007 20:01

http://himlastigen.blogspot.com/
Här har du en varjedagshjältinna! Läs och bli berörd!

maloppa

11 oktober 2007 20:04

Så bra skrivet! Alla som genomfört ett barnkalas med efterföljande vuxenkalas eller för den del en kombination kan inte annat än kallas för hjältar. Barnkalas är det värsta min man vet och säkert hans ex oxå med påföljd att deras barn aldrig haft några direkta barnkalas. VA??? Inga kalas? Nä mina barn kan då inte klaga, jag har bakat de mest fantasifulla tårtor genom åren och vridit mig ut och in för att de ska få en underbar dag, det är de värda. Han barn har således oxå fått vänja sig vid kalas....
Behandla andra som du vill bli behandlad. Om jag skulle skita i allt o alla och bara göra det jag ville för att förverkliga mig själv - ja, tänk va ensam jag skulle vara.
Nej den största guldmedaljen till alla oss riktiga hjältar....

http://maloppas.tradgardsblogg.se

Persilja

11 oktober 2007 20:32

Elaina: Bra skrivet! Vi måste införa en guldmedalj för vardagshjältar!!!

Essko:Himlans bra idé!!! DET vore en hjälteinsats!

IT.mamma: JA, jag har tänkt läsa den men glömt, tack för påminnelsen!

Kicki: Tack! Blinkblink!

Mariakoden: tokförståndig! Aah! Vilken komplimang!

gerd: ska göra det

maloppa: Bra skrivet!!! Håller med!!! Att göra barnkalas är verkligen att bjuda till!!!

Clara

11 oktober 2007 21:58

Aaaaahhhh....du är min idol!!! Kunde inte sagt det bättre själv...:=)
Att stå där upprätt ...år ut och år in...med smutstvätt upp till knäna och med nr 111 på ryggen (barnkräk)....DET ÄR EN BEDRIFT DET!!!! Det här får vi jobba på Persilja....att få upp ögonen på folk, menar jag :=)
Kul att du gillar min nya bollibompablogg :=) Man har inte roligare än man gör sig...eller hur!? Kul att du börjat dyka upp hos mitt igen......jag trodde ett tag att du gjort slut :=) Kram på dig din tokfia!!!!

http://claraslinneskap.blogspot.com

Maria_jag blommar

11 oktober 2007 22:18

Kanske blir en énsamstående mamma ingen hjälte bara för att hon inte är en MAN, sorgligt men sant... (Det är klart att vissa hjälteaktiga män blir bortglömda ibland också...)

Persilja

11 oktober 2007 22:45

Clara: Men Clara! Trodde du??? Allvarligt? Äh, du driver med mig, som vanligt! Nej, det är bara att bloggantalet man följer ökar och ökar och ökar och ökar och....hjääälp! du fattar! Men inte glömmer jag mina gamla favvisar!!! Men som det är med gamla vänner, man kan göra uppehåll utan att det tar slut...eller hur? Sen hade du ett så långt bloggupphåll isomras att jag liksom vande av mig vid dig...samma med Anna Stilla. Ungefär som med rökning...först svår abstinens...sen avhållsamhet och så försvann begäret...tills jag kände röklukten igen. (Jag är ickerökare trots liknelsen...)

Maria-jag blommar: Ja, en man som är hemma och "uppoffrar sig" får antagligen mer uppmärksamhet.

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...