Här går vi i bredd, fyrabarnsmamman med sina fyra barn, i Gamla stan. Turiststråket framför andra. Men där finns sciencefictionbokhandeln! Mitt på Västerlånggatan. Vilket ställe!!! Där fastnar man länge bland alla serietidningar och böcker som man är svältfödd på när man bor i en liten stad. Vilket utbud!!!

På denna bokhandel stötte jag ihop med min barndomsvän som jag inte träffat på sisådär åtta-nio år. Hon bor sen några år tillbaka på Söder i Sthlm, men sannolikheten att stöta ihop med just henne är osannolikt liten. Ändå gör jag det. Det var härligt!!!
Det gjorde mig rörd att känna att jag fortfaranade bryr mig så mycket om henne. Trots att vi inte har annat än julkortskontakt numera. Vad man slösar bort många relationer i onödan! Varför hör vi inte av oss mer till varann? Varför tar närmaste familjen över så mycket av ens liv? Varför orkar man inte räcka till för fler än de närmaste och ett fåtal till? Kärlek och vänskap genererar ju bara MER kärlek och vänskap. Det är ju inte så att man töms ur, om man älskar för mycket. Tvärtom. Och ändå väljer de flesta människor att bara finnas till för ett fåtal. Det är inte rätt väg! Jag ska försöka bredda mina vänskapsband. Jag har min familj (mannen och barnen), mina syskon med famliljer, mina föräldrar, mina svärföräldrar, min bästa vän med familj, och så mitt tjejgäng. Som står mig nära. Varför det? Nog har jag väl kapacitet för fler nära relationer?
Det är nog också så att man är rädd för att bli avvisad. Man vågar inte ge av sig själv mer än man får tillbaka.
Fånigt! Nu ska jag börja samla på vänner!!!
Jag ska börja med att försöka återknyta kontakten med min barndomsvän som jag verkligen kände så starkt att jag fortfarande bryr mig så mycket om. Sen kan jag försöka anstränga mig att komma närmare fler människor. Det är ju endast det livet handlar om. Närhet till andra! Allt annat är bara liksom kosmetika.
Mitt i natten får jag alltid såna här "filosofiska tankar". En slags klarsyn som i vanliga fall grumlas av vardagsstressen.
Jag har förresten utfört dagens goda gärning! Granntjejen låste ut sig på väg till tvättstugan, och enda extranyckeln fanns ute på flygplatsen där hennes sambo jobbar. Hon skulle ringa securitas från vår telefon för att de skulle komma och låsa upp (á 500 kr). Då erbjöd jag mig att skjutsa henne (självklart) till flygplatsen för att hämta nyckeln. Hon lånade min jacka och mina skor och så åkte vi.
Hon var så tacksam så det blev pinsamt. Jag tycker det var helt självklart.
Nej, nu måste jag nog slita mig från denna tidstjuv.

Bild från sommaren på ön.

Såg en film, en romantisk. "Förälskad, förvirrad". Fransk. Har medvetet bestämt mig för att försöka se romantiska eller humoristiska filmer så mycket jag pallar. Behöver det. Har alltid dragits mer till thriller, skräckfilmer eller drama med sorgliga historier. Måste försöka påverka mer i postitiv riktning. Blir för svart inuti av allt hemskt jag ser och läser. Måste försöka styra in mig på det vackra och lätta i livet. I många romantiska filmer finns det en snäll bror. Antingen är "hjälten" själv en snäll bror eller så har hjältens kärlek en snäll bror.Jag har en snäll bror. Världens snällaste. Han har två döttrar som avgudar honom. Han är separerad och jag önskar att han finner kärleken igen. Se nu så romantisk jag blivit av lite filmtittande! Mina tre söner ska nu sova. Min dotter sover redan. Snart är sportlovet slut. Bild från sommarlovet då jag med familj spenderade en underbar vecka på världens finaste ö, Gotland, tillsammans med min bror och hans flickor.

Har läst en massa trädgårdsbloggar fast jag hade tänkt låta bli. Det är för tidigt att väcka trädgårdslängtan. Måste vänta in rätt tid. Allt är säkert två månader senare häruppe. Nu ska jag ju inte bo här mer än till maj, då jag hoppar ner en växtzon, eller två. Hurra!!! Kiruna är inte staden för en trädgårdsälskare! Det är prövningarnas stad för de flesta. Vackert, ja, rofyllt, ja. Men för kallt, för avsides, för bittert, för inskränkt, för protektionistiskt. (Vilket fint ord jag kunde!) Här värnar man om sitt och ingen ska komma hit och tycka eller bry sig. Nej, hålla sig på sin kant och inte blanda sig med utbölingar. Så är många inbitna kirunabor. Förlåt alla trevliga!!! Ni finns som tur är! Annars hade jag inte stått ut i åtta år.
Tur jag haft min stuga att odla i!!!
Underbara stuga, med sin vildvuxna trädgård som jag sakta men säkert tuktar till lite mindre vildvuxen...
Och gräver upp sten efter sten efter sten...

Dotterns kjol jag sydde nyss. Inget mästerverk, jag vet, men hon är nöjd. Hon har mycket svårt att skiljas från saker och när jag kan göra om dem så att hon slipper det blir hon så glad, så glad!

Min papperssamling...

Har märkt att mycket jag tycker om har "lapptäckskänsla" över sig; trasmattor, böcker, omslagspapper...
När färger och mönster binder ihop sig slumpmässigt och bildar en färgglad enhet. Gillar! En del ordnar böcker i färgordning, för att få perfetk harmoni. Det gör inte jag, jag gillar oordningen som bildar egen ordning.

Det är så skoj att jag fått denna sybassilusk helt plötsligt! Jag är så superinspirerad! Har precis sytt om en klänning som dottern hade som 2-3-åring, tagit nedre delen av den och sytt ihop med övre delen av ett par urvuxna pyjamasbyxor. Vips bidde det en cool kjol. Hon är så smal och tunn att hon aldrig verkar växa på bredden. Endast på längden. Därför är det lätt att använda samma kläder länge, jag får bara förlänga armar och ben då och då med olika mönstrade tyger och det blir oftast hur snyggt som helst. Jag har sytt en hel del utklädningskläder genom åren också. Sånt är kul för det behöver inte vara så perfekt.
Nu ska jag gå och sy ihop några lappar med varann. Känner suget dra mig till symasknen. Måste passa på medan mättnaden finns kvar i de fyras magar...