Detta är min favoritkrukväxt! Skir och med vackra ljusgröna blad. Har en röd och en benvit som är snart åtta år gamla. Varje vår klipper jag ner dem och så blir de mer och mer kraftiga för varje år. De är lätta att dra upp från frön. Idag MÅSTE jag sätta om pelargoner och malvor! Har dragit på det i en oändlighet.
Det är roligare att sitta och svära över photoshop! Har nu lyckats infoga text i bilderna och välja färg osv... Men det jag verkligen vill kunna, att klippa och montera och göra snygga ramar och sånt, dit har jag inte lyckats ta mig ännu. Grrrr! Har för dåligt tålamod. Och för lite tid. Tvätthögen växer för var dag, magarna kurrar alla dar, solen skiner och lockar ut oss...Att sitta vid datorn känns som slöseri med tid. Men det är ju så roligt!!!

Den här stunden, på natten, när alla sover, är en av de bästa för mig. Ingen som stör. Alla mår bra, ligger i sina sängar. Jag kan verkligen slappna av och bara vara. Då kan jag känna att det är slöseri att gå och sova. Bättre att njuta av friden jag känner av att höra allas snusningar och det totala lugnet. Och internet är öppet! Jag kan besöka vilka sidor jag vill. I lugn och ro. Jag kan ta sovmorgon imorgon och sitta uppe en stund till. Härligt!
Detta är frihet!
När jag är i min stuga på somrarna har vi ingen dator. På många, många veckor! Vi hade till för nåt år sen inte ens ström. Första veckorna känner jag ett sug och lite tomhet. Sen släpper beroendet och jag upptäcker att jag finns fast jag inte får mejl och kan surfa på internet. Sen när hösten kommer och vi flyttar hem igen då erövrar vi datorn igen och snabbt är man fast igen.
Men detta leverne är en epok som är slut nu. I och med flytten till samma stad som vi har stugan i blir ju "hembesöken" tätare. Vi kommer nog inte att bo i stugan på samma sätt som förut. Vi kommer att utnyttja den på ett annat sätt, åka dit nån dag då och då. Barnen kommer säkert att börja vägra stugan. Stanna hemma medan vi åker till "pörtet". Trist, men en ofrånkomlig utveckling.
Nu har vissas snusningar övergått i betydligt starkare tongångar. Snarkningarna dånar ner från trappen. Jag tror nog det blir soffan i natt! Om jag ska kunna sova. Skulle vara intressant att mäta decibelen nån gång. Han som snarkar tror inte att det alls låter särskilt högt.

Trodde 8-åringen sov. Men nyss viskade han; -Mamma, hur fort springer en krodkodil?" Och efter en stund "Vilka är de farligaste djuren?" Första frågan kunde jag inte svara på, bara att jag trodde att de faktiskt var rätt snabba när de sprang ner i vattnet. Och på andra frågan svarade jag att jag trodde det var vithajen, lejonet och tigern. Inte så vetenskapliga svar, men sonen blev nöjd och ligger nu tyst och funderar vidare. Får se om han somnar eller har fler frågor till sin allvetande mamma. Tänk att han har sån tilltro till mig! Vilka frågor som helst får jag och alltid försöker jag ge ett så bra svar som möjligt. Jag vet ju att jag snart blir puttad från min piedestalplats när han så småningom upptäcker att jag inte alls vet allt. Snart ifrågasätter han allt jag säger istället. Det gäller att passa på att njuta av att få vara ett levande uppslagsverk!
Nu måste nog lillvännen sova. Klockan är på tok för mycket för att en 8-åring ska ligga och grunna på krokodilfarter och annat. Bäst att släcka ner så att han får ro. (Sitter i hans rum.)
Bild: Älsklingsvaxduken i stugan.

Jaha, The Ark vann inte helt oväntat. 6-åriga dottern såg det som en personlig strid mellan mig och henne och blev rasande när "jag" vann. Hon höll på Sanna Nielsen. (Jag på the Ark då...) Hon är inte världens bästa förlorare! Det tog någon timme innan friden lade sig i fyrabarnshemmet. Suck!
Min dotter är verkligen en tuff brud i presentförpackning. Hon älskar tjejiga kläder och särskilt popstjärnekläder. Så hon röstade mycket på "looken" på artisterna. Sanna Nielsen var väl den hon tyckte var mest popstjärnelik. Men man ska inte bedras av hennes feminina yttre. Hon är tuffare än den tuffaste. En riktigt kampsporthund. En pitbullterrier när det vill sig! De tre storebröderna vinner hon över närhelst hon vill. Eller så lindar hon dem runt fingret...
Det skapar ibland en hel del gnissel, särkilt hos yngste brodern som är en mjukis. Han har alltid varit stor för sin ålder och släktar nog på sin farfar som är närmare två meter lång. Dock snäll som en krambjörn. Oftast. Om han inte blir retad. Då kan man snacka om "väck ej den björn som sover". Så ibland har vi stor kalabalik här! När store nallebjörnen vaknar till liv måste en vuxen ingripa för då är han så uppretad att han har svårt att hantera sin ilska.
Hugadaligen vad man får medla i bråk ofta. Jag vet inte om det beror på att de är så tätt inpå varann i ålder. (Det kom fyra barn på sex år i detta hem.)

När andra barn bråkar och föräldrarna ser olyckliga ut brukar jag säga "Tack och lov att jag får se att andras barn också bråkar!!!" med sån lättnad att de genast slappnar av.
Jag älskar när barn står och gnäller/skriker/ylar om godis vid kassan, eller när de gör allt för att reta gallfeber på varann i kön på COOP.
Hurra! Vi är normala! Halleluja!!!

Sen när ens egna sköter sig och visar syskonkärlek så är det ju så nära himmelen man kan komma!

Jag verkligen hatar vissa program!!! Innan jag lärt mig dem... Har försökt sitta och lära mig photoshop. Och det blir nästan bara FEL!!!!!!!! Obegripliga saker händer. Jag fattar inte vad jag gör och jag vrålar rakt ut. Jag slår i tangentbordet, jag stampar i golvet, jag slänger guiden i golvet, jag fräser och spottar. Jag HAAAAAAATAR photoshop!!!!
Varför ska det vara så förbskat svårt!11 Varför är jag sä jävla trög??? ARARRGGGHHHHAAAHHHGGGHHHH!!!!!!!!!!

Jag blir helt enkelt galen!!!!!!!!!!!!!!!

Min vietnamesiska lampa som jag fyndade i Gamla Stan. Affären hette Minh, (tror jag) och jag hade velat ha ALLT i butiken. SÅ vackra lampor!!! Denna hade jag råd med. Nu ska jag fixa belysning i den. Den passar väl PERFEKT i en norrbottensgård från 1800-talet!!!

Nu ska jag testa nåt nytt. Jag har inte kommit på att man kan länka till sig själv. Om man skriver om något man varit inne på förr kan man ju länka till den sidan.
I mitt förra kök hade jag mitt gamla skåp som jag är så kär i. Skruttigt och avskavt, men så kärt. Nu ryms det inte pga av panelen i köket så det står i vardagsrummet fyllt med mina sygrejer. Detta skåp ska jag aldrig göra mig av med. Det är inte så märkvärdigt, har nog inget värde om jag skulle visa det för Antikrundan, men jag föll pladask för det och fick tjata mig till att köpa det hos stans ende antikhandlare "Pigges Antik". (Han ville ha det själv, hade det i sin butik och skulle sen ha det i sin gård på landet.) Sen när han lade ner verksamheten fick jag äntligen ta med mig skåpet för 1200 kronor. Han insåg att jag älskade det lika mycket som han gjorde... och han hade ett till, fast grått. Jag var så nöjd!
Det är nog ett gammalt köksskåp från seklets början. Det är fult på sidorna, ser ut att ha varit inbyggt. Vore i och för sig kul att få höra Antikrundegubbarna berätta om dess ålder och härkomst! De vet ju så mycket genom att bara titta på material, lås, baksidor osv.

Kul!
Köpte bildbehandling för 20 kr (via SMS) och då kan man göra lite med bilderna. Inte mycket men lite...
Man får t ex inte bestämma VAR texten ska sitta. Men ändå. Tänk jag har Photoshop men har inte lyckats (haft tid) att lära mig det. Måste göra det för det vore kul att kunna klippa ihop lite snygga bilder och skriva fri text och så.
Här kommer nu ett exempel på text i bilden...
(Min man och bror är fotomodellerna...)

Kaffebryggaren puttrar, morgontidningen ligger oläst på bordet. Min standardfrukost alla dagar är; 1 stor kopp te, två grova bröd med ost (eller kalles randiga när jag är för trött att ta fram osthyveln) och så direkt på en STOR het kopp med starkt Lavazzoespressokaffe blandat med hälften varm mjölk.
Vardagslycka på hög nivå!!! Då vill jag inte bli störd. Tassar ofta upp före alla andra för att få starta min morgon så.
Vilket jag ska göra nu!
Skönt med sovmorgon!!!

Bild: Te i stugan.