Här går vi i bredd, fyrabarnsmamman med sina fyra barn, i Gamla stan. Turiststråket framför andra. Men där finns sciencefictionbokhandeln! Mitt på Västerlånggatan. Vilket ställe!!! Där fastnar man länge bland alla serietidningar och böcker som man är svältfödd på när man bor i en liten stad. Vilket utbud!!!

På denna bokhandel stötte jag ihop med min barndomsvän som jag inte träffat på sisådär åtta-nio år. Hon bor sen några år tillbaka på Söder i Sthlm, men sannolikheten att stöta ihop med just henne är osannolikt liten. Ändå gör jag det. Det var härligt!!!
Det gjorde mig rörd att känna att jag fortfaranade bryr mig så mycket om henne. Trots att vi inte har annat än julkortskontakt numera. Vad man slösar bort många relationer i onödan! Varför hör vi inte av oss mer till varann? Varför tar närmaste familjen över så mycket av ens liv? Varför orkar man inte räcka till för fler än de närmaste och ett fåtal till? Kärlek och vänskap genererar ju bara MER kärlek och vänskap. Det är ju inte så att man töms ur, om man älskar för mycket. Tvärtom. Och ändå väljer de flesta människor att bara finnas till för ett fåtal. Det är inte rätt väg! Jag ska försöka bredda mina vänskapsband. Jag har min familj (mannen och barnen), mina syskon med famliljer, mina föräldrar, mina svärföräldrar, min bästa vän med familj, och så mitt tjejgäng. Som står mig nära. Varför det? Nog har jag väl kapacitet för fler nära relationer?
Det är nog också så att man är rädd för att bli avvisad. Man vågar inte ge av sig själv mer än man får tillbaka.
Fånigt! Nu ska jag börja samla på vänner!!!
Jag ska börja med att försöka återknyta kontakten med min barndomsvän som jag verkligen kände så starkt att jag fortfarande bryr mig så mycket om. Sen kan jag försöka anstränga mig att komma närmare fler människor. Det är ju endast det livet handlar om. Närhet till andra! Allt annat är bara liksom kosmetika.
Mitt i natten får jag alltid såna här "filosofiska tankar". En slags klarsyn som i vanliga fall grumlas av vardagsstressen.
Jag har förresten utfört dagens goda gärning! Granntjejen låste ut sig på väg till tvättstugan, och enda extranyckeln fanns ute på flygplatsen där hennes sambo jobbar. Hon skulle ringa securitas från vår telefon för att de skulle komma och låsa upp (á 500 kr). Då erbjöd jag mig att skjutsa henne (självklart) till flygplatsen för att hämta nyckeln. Hon lånade min jacka och mina skor och så åkte vi.
Hon var så tacksam så det blev pinsamt. Jag tycker det var helt självklart.
Nej, nu måste jag nog slita mig från denna tidstjuv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...