På söndag tar vi tåget till huvudstaden. Vi ska först och främst träffa tre veckors miraklet; nykusinen och systersonen. Mys!!!
Men vi (jag) ska också försöka hinna gå och ögonshoppa och samla inspiration på mina favoritställen; Raja, Turguosie, Afro Art och Blås och Knåda. Kanske vågar jag mig till och med in på Svenskt tenn bara för att drägla över elefanttygerna och andra mönster jag suktar efter...

Vi har inte ens indiska här i stan så dit blir det garanterat en sväng också. Där kanske man har råd med nåt också!!!
Någon som läser min blogg som bor i Stockholm eller dess närhet som har några bra tips på vilka ställen man ska gå på när man älskar gammalt, bohemiskt, konstnärligt, handgjort, charmigt, färgglatt. Inredningsmässigt då förstås. Gärna sånt där ställe där det räcker att gå in för att bli "mätt och belåten".
Bild från Turquoise.

Ikväll har vi FF! Yeah! Jag och barnen har FF! Hahaaha! FadersFritt! Maken har som sagt dragit iväg till forna hemstaden 35 mil bort. Det är skönt ibland när han är borta för det är mest han som håller på alla regler vi har. Jag är mer sådär resonabel, så finns det bara tillräckligt goda skäl så kan jag ändra på en regel eller kringgå den tillfälligt.
Så ikväll kanske vi är uppe så länge vi orkar och äter var vi vill och vad vi vill och när vi vill. Fniss!
Maken anser att om vi bestämt en regel så måste den hållas alltid utan undantag annars funkar det inte. Jag är precis tvärtom. Jag anser att har man regler måste de brytas ibland för att göra vardagslivet lite roligare. Så när han är borta bryter vi regler och släpper loss.

Kaspar heter tapeten från Sandbergs. I´m lovin´it!

Nu har maken kört iväg med ett släp med möbler och småpryttlar och framför allt tyger som jag packat hela morgonen. Det ska lastas av i vårt radhus 35 mil bort, som ska "stajlas". Det ska säljas inför flytten till norrbottensgården. Vi har inte bott där på åtta år så det behöver verkligen stajlas. Det är så bortglömt och oälskat!
Nu ska jag gulla med det och sätta dit mina favoritmöbler och jag ska pynta och "boa in mig igen". Skapa hemkänsla. Huset är vårt sen 1989, då vi ganska unga köpte det och renoverade det. Vår smak har stått sig rätt bra. Det är helt okej för att vara från 89-90. Jag var redan då förtjust i vitt och pasteller så jag vägrade trenden som var då; grönt, terracotta och mörkblått. Och bårder var på mordet. Halva väggen grön, halva teracotta och så nångon gräslig bård. Sånt satte våra kompisar upp-dock inte vi.
Som tur är!
Så det går nog att få jättefint med lite enkla grepp.
Bara jag inte gör det så fint så jag får ångest över att sälja det. Jag kanske blir nostalgisk, våra tre äldsta barn är födda där, det finns så mycket lycka i väggarna!
Men det är dags att gå vidare. Vi ryms ju inte där! Vi har ju blivit en sexpersonersfamilj sen vi sist bodde där. Nej, vi ska skapa ny lycka i gården med stora trädgården!
Vecka 11 ska jag ner och greja med huset. Då ska jag fota före och efter bilder, precis som i tv-programmen. Ska bli kul att leka inredare!

Denna bild inspirerar mig. Papper, det är härligt!

Den här tavlan har min älskade mormor broderat. Hon lever inte längre, hon dog för drygt 15 år sen.
Tavlan har jag framme och jag älskar den.
Upptäckte idag en lustig likhet. Sandbergs tapeter har en kollektion som heter Kaspar och Saga som har några år på nacken. Jag har alltid älskat Kaspar tapeten med små söta hus eller slott. Men aldrig sett likheten eller ens associerat till min broderade tavla.
Men visst finns det väl en likhet?
Jag bara måste ha den tapeten i något rum!

Nu ska oproffsiga mamman gå och sova som proffsiga mammor bör göra. Imorgon ska jag försöka hitta fyra par likadana sockor och jag ska försöka komma ihåg att slänga ner ett äpple i var ryggsäck och helst inte tjata eller stressa på något av mina barn.

Jag undrar om vårt kaos beror på dålig feng shui?

Jag läser en bok med jämna mellanrum som heter Rensa med feng shui och enligt den blir allt så lättrullat och okrångligt om man bara lyckas få ordning i alla områden i hemmet som är oordning. Så om jag får mitt förråd rensat och vinden urröjd och alla lådor med "saker på väg" dit de hör hemma kanske jag till och med klarar av harmoniska frukostar med tända ljus och lugn och ro? Vem vet!

Kom över gamla fröbrev som var så vackra! Små akvareller på varje-underbara!
De har jag som "tavlor" på väggen precis som de är.

Har precis kommit hem från backen, som dock var stängd på grund av för hård vind. Typiskt oss att inte notera den hårda vinden utan bara åka iväg. Oproffsiga som vi är. Sån känner jag mig oftast. Oproffsig. Som att jag bara leker vuxen så gammal jag är. "Alla" andra verkar ha råkoll, medan jag bara halvt om halvt hänger med. Jag tror att alla andra föräldrar vet precis hur de ska göra i varje ny situation de ställs inför. Att de aldrig är rådvilla. Som en annan.

Och samtidigt VET jag att det inte är så. Ändå ger de andra föräldrarna mig den känslan. Många iallafall. De verkar aldrig bringas ur fattningen. Deras barn kommer alltid med likadana sockor till skolan, de har frukt med varje dag och har ätit näringsriktiga, lugna frukostar.
Utom en del. De misslyckas också och erkänner det utan knussel. Och gör att jag också kan känna mig normal ibland. Jag gillar såna! Som kan släppa på råkollen ibland...
För själv är jag en oorganiserad mamma som aldrig lyckas lägga fram de där sockorna kvällen innan och alltid packar gympakläderna sekunderna innan det är dags att åka, och frukosten intas oftast på stående fot. Många gånger får vi göra extra svängar tillbaka till skolan då saker glömts som vi kommer på precis när barnen hoppar ur bilen.

Fast även vi har undantag när allt klaffar.
Tyvärr inte så ofta. Fast slutresultatet är oftast detsamma. Ingen ser nog hur oproffsiga vi är. Vi lyckas nog "lura" omgivningen. Och kanske är det så det är för de flesta; alla går omkring och tror som jag om varann och så kämpar vi alla som galningar för att visa oss lika duktiga...
Hoppas det är så. Då slipper jag känna mig så "oproffsig"!

(Min dotter ska äras förresten för hon lägger ofta fram sina kläder kvällen innnan.)

Undrar om jag hittar dessa när de behövs i vår???
Kunde inte låta bli att köpa de på COOP trots att snön ligger meterdjup över nejderna.
Men de gav mig det där längtanspirret efter att få stoppa ner händerna i fuktig jord!
Jag brukar ha handskar därför att jag har en liten pikant "fobi"...
Jag skäms nästan att säga det men jag är rädd för daggmaskar!!!
Hahaha!!! Skratta inte ihjäl er! Men jag har sen jag var liten blivit alldeles stel av skräck när jag sett en sådan. Min käre bror tvingade mig att ta i dem när vi var små och kanske kommer rädslan från då. Det är när de rör sig jag tycker de ser så äckliga ut! Nu har jag verkligen rädslan i schack. Den som inget vet kan inte ana min fåniga fobi. Jag kan gräva och älskar att stoppa händerna i jorden men ser jag en daggmask lägger jag genast lite jord över den...
Jag vet att de är jordens bästa vänner - skulle inte de finnas skulle det ju inte vara någon jord värd namnet...
Så jag vill ju ha dem där, men jag vill inte ta i dem och inte se dem...
Mina barn har jag lärt att älska kryp. Jag ville verkligen inte överföra känslan på dem. Och kryp har jag inget emot bara inte i larvstadiet eller maskvarianten...
Ändå kan jag säga till barnen -kolla vilken gullig liten larv (medan jag ryser inombords) och när de vill att jag ska ta den åt dem säger jag bara -nej, den lilla larven kan bli skadad, vi låter den vara..."

April april din dumma silljag kan lura digvart jag vill!

Måste bara tillägga att min man faktiskt lagar mat och handlar mat och nattar barn och gör en hel del. Det låter kanske som att jag är ensam om allt. Han finns och han är ingen latmask, MEN han är egen företagare med allt vad det innebär av långa arbetsdagar och mycket hemarbete.