Denna ritade sonen (som alltid ritar) för flera år sen. Den är en av mina finaste väggprydnader! Själv är han arg för att han inte målat den färdig. Men jag älskar den precis som den är!

Dessa tavlor är gjorda av färgad folie! Visst är de vackra. Tänk att någon suttit och pillat med dem. Undrar vem? Undrar om det är ett vanligt pyssel? Någon som sett liknande förut? De ser ut att ha några år på nacken.

Tänkte besöka Kitty Cat butiken som fanns i G:a Stan förut, men den visade sig vara nedlagd. Kanske lika bra det! Hade blivit svårt att säga nej till dottern där.

Såg Lantlivs fina äppelträd och kom ihåg min idé jag fick för ett tag sen. Att låta varje barn välja varsitt träd och plantera på tomten dit vi flyttar. Jag visar vad som finns och vad som går och så väljer de. Jag hoppas ju på körsbärsträd, äppelträd, syren (räknas syren som träd eller buske?). Det finns rätt många träd på tomten redan; stora gamla rönnar, stora hundraåriga björkar, stora hundraåriga tallar, aspar, alar (blä) och säkert nåt annat jag inte hunnit se.
Varsitt "vårdträd"-för nu ska vi bo där! Vi ska komma hem. (Tror jag...)
Kanske ska jag låta dem välja varsin växt istället och i ordet växt ingår allt; buskar, träd, perenner. Så får de större valfrihet. Kanske vaknar trädgårdsintresset hos dem. Min 10-åring (som är intresserad av allt) har redan grävt sin första rabatt i stugan. Den blev orange, hans favoritfärg, med kejsarkronor (som vi kallar den oranga liljan häruppe) och oranga ringblommor. Den blev så fin! Dottern har också visat lite trädgårdsintresse. Sätter frön från allt.
Det ligger nog i generna. Min mormor var genuint blomintresserad. Min morfar odlade massor (han var bonde) och min mamma och pappa är entusiastiska amatörodlare; pappa av blommor, mamma av grönsaker, kryddor, rotfrukter och dylikt. Min farfar och farmor (som bodde i Skåne lyckostarna) hade också en fantastisk trädgård.
Min syster har också en fantastisk trädgård i sörmland (lyllo). Jag är avundsjuk på alla med lägre växtzon än jag.

Den här dan började struligt. Men jag vände den rätt. Nu verkar den dock vilja bända sig tillbaka till strulläget. Barnen är alldeles omöjliga! Skriker, busar, leker stojigt, jagar upp varandra, skriker åt varann, och med jämna mellanrum råkar de i luven på varann och skriker på mig för att jag ska komma och döma i skuldfrågan. Suck!!!

Någon som vill köpa fyra underbara barn? De är billiga i drift, självgående, underhållsfria och alldeles, alldeles bedårande.
Det är specialpris idag. Passa på! Endast 50 öre styck!
Äh, jag är inte knusslig, jag prutar gärna. Ni kan få kläder och leksaker och sportutrustning på köpet!

Detta är en inredningsbok utöver det vanliga på nåt sätt. Det är inte så vackert och det följer inte trenderna (skapar trender kanske). Det är lite fulsnyggt. Känns nytt, äkta, tagna direkt ur folks hem utan stajling. Jag blir glad av den. Den är rätt så gammal, har nog haft den i fyra-fem år. Men jag finner alltid ny lust och inspiration när jag bläddrar i den. Cilla Ramnek är konstnär, gör häftiga pälplattetavlor. Bara det!

Denna bok är så inspirerande. Ingen egentlig stickbok, mer en inspirationsbok, en konstbok nästan. Stilen är sådär härligt fulsnygg.

Vi har fått svar på breven vi skickade till nya skolan!
10-åringens brev var tjockt och det visade sig att alla i klassen skrivit varsitt brev till honom och dessutom klistrat på sina foton. Alltså, underbarare brev har jag då aldrig upplevt i hela mitt liv. Ett lyckorus susade genom oss när vi läste dem. Lyckliga det barn som kommer ny i den klassen. SÅ känns det!
Här kommer några utdrag ur de bedårande välkomsthälsningarna; (jag kallar sonen L.A och alla andra namn är utbytta dvs påhittade)

"Tjena L.A Våran klass älskar att leka sanning eller konka. Hoppas att du inte har nått mot det. Vi har coola killar i vår klass. Alla är snälla. Alla tjejer hoppas att du är söt". (tjej)

"Hej L.A jag gillar att leka och få nya kompisar. Och jag länktar till du kommer. Hejdå" (pojke)

"Hej L.A jag gilalr att dansa, jag är bra på matte och gillar att gå på stan. Jag ser fram emot att du kommer men nu undrar jag har du murkt hår eller ljust hår. är du kärleksfull & snäll eller lite vanlig som alla andra killar i klassen ja om man inte räknar med tobias gillar du murkhåriga tjejer eller ljushåriga Ps om du gillar murkhåriga tjejer har du kommit till fel klass" (ljushårig tjej)

Ett lååååångt välpräntat brev med uppradade intressen, många frågor att svara på, listade djur, låtar, sporter och så slutklämmen: "jag hoppas du kommer att gilla mig och eleverna i klassen pratar jättemycket om dig" (tjej)

"Hej L:A jag är en tjejtjusare och datanörd. vi i klass 4 tycker om sanning eller konka ps det finns as snygga tjejer!!!"(pojke)

"Hej L.a alla i klassen är jättespända o länktar efter att se dig o att få en ny kille i klassen" (tjej)

"Hej L.A du värkar vara en kul filur :)jag bara skoja jag är ganska snäll men usel på att skriva och lämna mällan rum. men jag försöker, hoppas att du ska trivas. jag bor i xxx och är inte så ful det är bara ett foto linda är galen i och få se dig. det finns en till som är norrman. två norrmän menar jag så du behöver inte känna dig nervös" (kille med dålig koll på geografin)

Och så många fler brev där de berättar om sina intressen och var de bor osv.
SÅ gulligt!!!

Vem skulle inte känna sig välkommen till denna klass?
Det finns hopp om mänskligheten!

Måndag morgon, full rulle. Som vanligt ingen ordning på allting. (Som Pippi sa.) Slut bregott efter sonens kakbakning på söndan. (Han hade ställt in en tom ask tillbaka i kylen-grrr.) Slut fil. (Paket med en halv deciliter i kylen, dubbelgrr.) Ingen frukt.

Javisstja! Skidåkning! Upp på vinden, söka skidorna.
Stavarna! Var är stavarna? Varför har vi inga stavar???????
-Men mamma, kommer du inte ihåg att de gick av i fjol? Nej, jag kommer inte ihåg nånting längre; allt som går in i hjärnan bara passerar genom "ut" och lämnar inga avtryck efter sig.
Nåja, skidåkningen skulle starta efter lunchen, ingen panik, mamma fixar nya stavar!
Till slut kom sig alla till skolan med nyponsoppa och kaviarmackor i magarna och varsina par ungefär likadana sockor på fötterna. (Att jag åkte UTAN sockor är inget att orda om, det hör till vardagsrutinen. Lite får en mor ju offra sig!)
Klockan 9.00 hängde jag på COOP för att köpa stavar. Nix! Inga stavar, "det slutade vi med förra året." Nåja, när jag ändå var där passade jag ju på att fylla förråden med mat. Storhandlade eftersom jag ändå var tvungen att vänta till Sportbutiken i stan öppnade 10.00
Baxade in allt i bilen, jovisst, naturligtvis pajar en av papperspåsarna. Varför glömmer jag alltid det mellan handlingarna??? Varje gång det händer tänker jag "NU är det sista gången jag tar en papperspåse". Sen när jag står där och väljer påse tänker jag "miljön-det är bra för miljön-jag tar papper." Att det sen är livsfarligt för mitt blodtryck när påsen rivs sönder och jag får släpa påsen i famnen uppför trapporna till lägenheten glömmer jag varje gång!

Lugn och ro, jag har gott om tid tills sportaffären öppnar. Hinner stå en stund i solen och känna på värmen, den ofattbara värmen. Det droppar från taken. Fåglarna kvittrar. Får tag i två par stavar och två par kardborreband att fästa ihop skidstavar med. Allt för strax över 300 kr. Härligt, vilket flyt! Jag får till och med låna en märkpenna att märka upp grejerna med. Det är bara att åka till skolan och leverera. Hinner få mysiga pratstunder med 6-åringens fröknar, när nu morgonstressen lagt sig. Får en puss och en hård kram av dottern. Sonen har engelska och jag överlämnar grejerna och får tacket på engelska, "Thank you, dear mother!"
Åker hem, bär upp två hela och en trasig papperspåse fyllda med mat utan större missöden.
Börjar uppackningen och allt går bra till jag kommer till femkilospåsen med basmatiris. Den kostade endast 59 kronor-toppen! Nu förstår jag att det kanske berodde på att de snålat med förpackningsmaterialet. Plastpåsen är sådär torr och krackerlerad och jag ser att det läckt ut ris i papperskassen. Förvarnad lyfter jag ytterst försiktigt rispåsen till bordet. Jag hör ljudet av revan i påsen följt av ett härligt rassel. Mitt på har revan växt till flera decimeter. Det rasslar ut ris över hela golvet.
Satans, jävla risjävla påsjävel!!! skriker jag. Det känns bättre. Inser att jag inte dammsugit sen i fredags och det har bakats havrekakor, sytts, ätits middagar. Golvet är inte rent. Att plocka upp riset för att användas är inte aktuellt. Nåja, det är ju halva påsen kvar. Det är bara att börja sopa.
Ping-plong! Då ringer det på dörren.
Jaha! Det kunde jag ju räknat ut. Det är ju en sån dag. Vaktmästaren, husägarens far, en "fin" gubbe med ulljacka och rutig halsduk och poplinbyxor och skinnhandskar, alltid lika proper, har kommit för att kolla på diskmaskinen som pajade i söndags.
"Kom in, kom in. Det är lite kaos här, men kom in du".
Han tittar på riset på golvet och jag säger något om påsens dåliga kvalitet. (Betydligt mer balanserad än för någon minut sedan!) Han söker efter diskmaskinsbeteckningen, hittar ingen, så han måste dra fram den. Vad händer? Jo, sakta börjar vattnet som inte pumpats ur maskinen, skvimpa ur. Lite i taget rinner det i fina strilar mot...just det riskornen som fortfarande ligger utspridda under och runt bordet.
Ja, ja. Det är ju en sån dag! Klart jag ska sopa/skotta upp risgrynsgröt istället.
Och klockan är bara strax före elva!
One of those days!