Ett piano.
Bara ett ynka piano!
Det är allt jag begär.
Sen har jag uppnått alla mina  materiella drömmar.
En sekretär, en kökssoffa, ett slagbord, en glasveranda och ett piano. Det har varit mina morötter I livet.

Sekretären hittade jag hos en antikhandlare i Kiruna för tio år sedan. Den var vitmålad, nätt och lättplacerad och längtan efter en sekretär hade funnits hos mig sen jag var riktigt liten. Nu skulle den bli min. Jag bestämde mig blixtsnabbt och fick hjälp att baxa in den i bakluckan och kom stolt hem med trofén. Den var skapt för vår lägenhet. Jag satt vid min kära sekretär och skrev brev och kände mig som någon romanhjältinna á la Brontë.
Kökssoffan kom några år senare. Den var mörkbrun, enkel i formen och riktigt gammal precis som jag ville ha den.  En hel sommar skrapade jag åtta olika färglager från den och slipade den och målade den prästgårdsvit med linoljefärg.
Nu hade jag fått blodad tand av att jaga objekt. Det var nu slagbordets tur att infångas. Det rätta bordet dök upp på Blocket och med hjälp av en släkting som körde lastbil åt rätt håll kunde jag köpa det gamla slagbordet som fanns i en by i Västerbotten.
Nu har jag en gammal kökssoffa, en liten nätt sekretär, ett antikt slagbord och till och med en solig glasveranda (i stugan) och det enda jag önskar mer är ett piano. Det ska vara svart, och gammalt. Problemet är bara att det inte skulle få plats. Vi rymmer det inte någonstans!

Men det är tur!

För då har jag drömmen kvar.

Mitt svarta piano kan fortsätta hägra och vara en längtan.
Alla de här möblerna representerar en speciell stämning för mig.

Jag blev inte lyckligare i längden för att jag fick slagbord, kökssoffa, sekretär och glasveranda.

I önskningarna låg mer en bild av lyckan, hur härliga samtal jag skulle ha uppflugen i den där kökssoffan. Hur bra jag skulle formulera mig vid den där sekretären, och hur goda middagar jag skulle servera på det där slagbordet.  I glasverandan skulle jag sitta och läsa böcker med en kopp te och bara njuta av fågelsången och friden.

Behöver jag säga att jag sällan sitter uppflugen i den där soffan och har härliga samtal? Eller hur sällan jag hinner sittta ner i verandan med en kopp te?

Däremot sitter jag ju och bloggar vid min sekretär, även om de tär väl mycket oromantisk teknik jämfört med att sitta och skriva en roman för hand.

Och goda middagar blir det på slagbordet. Men festmiddagar med fler än fyra gäster, då räcker inte bordet till.  
Pianot som jag trånar efter, det skulle nog inte alls användas till allsång i familjen som jag kan fantisera om. Nej, det händer nog mest i film.

I Brontefilmer.

Jag har dock kvar mina drömmar.

Om inte om.

Om bara.

Då skulle allt vara sådär som i min dröm.

Tills dess är jag rätt nöjd med verkligheten.

Fick världens roligaste länk för en färgstark inredningsnörd av rara Clara. Massor av snyggt och inspirerande och just nu HINNER jag inte se på alla fantastiska bilder. Var tvungen att slita mig därifrån. Här kommer ett härligt smakprov iallafall. Kika in själv om du har en förmiddag fri.

Lulu skötte sig bra. Och vad påklädd hon var!

Därmed slutar jag klanka på henne!

Jag är inne i min "orolig/osäkerstilperiod". Den kommer med mycket jämna pmsmellanrum.

Så var det dags igen.

Jag älskar det som är subtilt vackert. Nordiskt blont. Sommarkänsla året om! Som detta. (Lånad bild!)

Ljust, smakfullt, enkelt, funktionellt och vackert.

Men samtidigt älskar jag det HÄR: (Lånad bild från Living etc)

Färgstarkt, personligt, härligt och galet.

Och så gillar jag det riktigt skruttiga med gamla slitna möbler och avskavd färg.

Vita så kallade shabby chic stilen har jag däremot aldrig fallit för. Den med vita möbler, vita överdrag, änglar och glasklockor och silverarrangemang. Ofta ett par skridskor som pynt också. Den stilen är alldeles för pyntad för min smak. Och vit. Däremot kan det vara skoj att se såna hem ibland. Jag fascineras av att de kan hålla stilen så genomfört! 

Nä, FÄRG måste jag ha!

Funktion ihop med form och massor av personlighet, det är ledorden. Men vad är då min personlighet? Vår personlighet.

Ja, det är det som med jämna mellanrum dryftas i min hjärna.

Jag vet.

Jag tänker alldeles för mycket.

Men det roar mig. Och oroar mig.

Och någonstans kanske jag slipar min stil och min smak.

Och hamnar där JAG är. Kanske ligger min "stil" mellan färgstark galenskap och nordisk svalhet?

Jag är ingen stil utan en blandning av olika stilar.

DET om något är väl personligt?

SE, så bra resultat det blev av mitt tänkande!

Jag tänker alldeles för lite!

Denna färgkombination är så vacker. Just den gröna färgen på väggen och så den turkosa hyllan till det. Det är en bild från Hus&Hem och det stod i texten att hon som målat gjort om det en massa gånger innan det blev som hon ville. Men då blev det bra också!

Jag surfar runt för att hämta inspiration.

Inspiration över huvud taget. Bara för att bli pigg och glad.

Jag försöker hitta något som ger mig pirr i magen. Jag är beroende av den känslan. Ibland får man kämpa för det, ibland kommer det bara av sig själv.

Så pirr! Kom tillbaka!

Denna väggfärg ger mig faktiskt lite pirr!

Jag ska snart se Äntligen Hemma. Trots att min absolut värsta teveprofil är med där. Lulu. Den stackarn är väl bespottad av många så jag försöker ge henne en chans. Hon var riktigt söt (i sättet talar jag om nu) när hon  gick omkring och rökte ut onda andar i förra programmet. Då hade hon långkjol och tunika och spelade inte så mycket på sin "sex appeal". Jag hoppas att någon i ledningen bett henne tona ner tuttshowen. Då kanske man börjar se vad hon gör istället för HUR hon gör det. Så LULU, jag ger dig en chans. Puta mindre med läppar och bröst så ska jag lyssna på vad du säger! Deal?

Favorittårtan-gjord av sonen själv. Endast vaniljvisp, grädde och mjuka kolor på toppen.

Kalasbord innan gästerna anlänt. Med köpestårta, och köpeskakor. Duktigt av mig! Seriöst! (Att ha bakat allt själv hade varit dåligt av mig i nuläget.)

Några pelargonsticklingar.

Ser ni bänken där borta i fjärran?

Ser ni att den är clean???

Japp. Det händer.

Det är städat nu...(för någon sekund.)Min galna tapet är jag fortfarande kär i. Se hur bra den passar min gamla skåp som jag har en livslång förälskelse i. Mitt skruttskåp.Plast är vackert.

Hej! Jag heter Persilja och jag är en slarver.

Så är även mina barn.

Mannen tror att (hahahahahahahahaha!!!!) han har ordningssinne men jag kan lova att han har fel!  Han har bara inte fått insikt om sina problem på samma sätt som jag.

Jag borde inte.

Jag skämmer ut oss. 

Men jag kan inte låta bli att visa verkligheten.

Varsågoda: 

Se och förfäras!Ett sidobord bredvid köksbordet. Blommorna har vissnat för länge sen. Den fina brickan blev inte så fin. Affischfan lossnade efter en dag och allt måste göras om...

På bordet ses plåster, en svamp, tändstickor, leksaker, böcker, tidningar, mina ringar (som jag springer runt och söker VARJE dag innan jag ska iväg).

På skåpen på motsatt vägg står en påse ouppackade apelsiner, två aluminiumfolieförpackningar som maken köpte för att det var EXTRAPRIS, (trots av vi inte nästan använder aluminiumfolie) men vi har inte plats för dem någonstans så de ligger där tills jag funderat ut var fanken de ska in nånstans... 

Två nytvättade disktrasor, en burk tapetlim, böcker och förmodligen är papperet på svaj en räkning...på väg till datorn för betalning. Hoppas att den når fram. (Fast det brukar de på något mystiskt sätt.)

Den inbjudande kökssoffan som jag skulle ligga och vila på, den ser ut så här...

Svårt att få plats med ens en rumpa. Suck!!!

Sonens skrivbord behöver kanske en rensning? Köksbänken är sig lik sen förra gången den fotades.

Något har kommit något har gått.

 Nedan kommer katastrofområdet nummer ett. Att gå och kissa höjer min puls. Nä, idag ska här röjas!!!

 Här är spår efter morgonens mys.

Och att sätta sig att läsa är inte så lockande just nu...Pommac har bäddat där med en grönvit matta.

 Hallen som är det första gäster ser är ingen bra reklam för vårt hem, men det matchar ju absolut verkligheten. En liten mjukstart för vad som komma skall, för den som vågar sig längre in.

Fönstrena är knökfulla av alla pelargoner som räddats ur växthuset innan frosten nådde dit. De ska omplaceras men tillsvidare står de där de står. Tillsammans med koppar och annan disk.  Varenda tänkbar yta som går att fylla är fylld med skit.

Jag blir tokig!

Fast jag är en ny människa idag.

Jag ska inte bli tokig. Jag ska se det som stilleben. Mouhahahahaha! (=galet skratt)

Om x antal timmar kommer det gäster.

Inbjudna såna.

Så adios amigos!

Har en grön gammal plåtbricka som är jättefin förutom att den stått på en het platta och fått en brännskada. Har länge tänkt göra nåt åt det och idag kom idén till mig. Hade en favoritaffisch av Leonardi Da Vinci som inte hängt uppe på nån vägg på ett tag. Dessutom hade jag färdigblandat tapetklister sen väggträdet jag gjorde. Så då klistrade jag helt sonika fast affischen på brickan. Det blev skitbra!

En riktig rokokobricka. Det ser ut som en dyr antik klenod!

Blev inspirerad av Mynta som blev inspirerad av mig att laga en thailändsk kycklingsoppa idag. Tom Ka Gai.  Den är så god!

Ni måste prova.

Man fräser purjo och kyckling och chili. Slår på vatten och låter puttra. Idag hade jag ingen färsk chili så jag lät löken och köttet fräsa med ingefära och chili i kryddform. Efter ett tag slår man på en burk kokosmjölk, den feta sorten. Låter puttra vidare några minuter. Häller på en rejäl dos Fish Sauce (finns bland thailändska ingredienser på affären), sockrar med brunt farinsocker, någon dryg tesked och precis innan servering lägger man i några skrurna tomater, (stora bitar) som bara ska bli varma. Riv en lime och strö över. Det blir så gott med alla smaker som möter varann. Det går absolut säkert att ta quornbitar istället för kyckling, eller kanske kikärtor eller linser. Den är så matig i sig själv så köttet är inte nödvändigt. Men fishsaucen, sockret, chilin och limen får man inte hoppa över! Smaklig spis!

Dottern har varit på kalas hos två kompisar som slog ihop kalaset. De fick varsitt pennfodral som jag sydde på morgon. Jag hade nämligen glömt att köpa presenter åt dem igår.

Jag tror att de blev lika glada för dessa.

Maken målar fönster i garaget. Fönster vi plockat fram bakom en plywoodskiva.  Någon har någongång byggt för fönstret. När jag nyss blev ditkallad för att inspektera målningen blev jag glatt överraskad! Han hade målat fönsterfodrena turkosa och cerisa! Jag trodde förstås de skulle bli vita, som allt han målar brukar bli, men nu ville han skapa "pippilångstrumpkänsla" och hade alltså målat dem i två olika färger.

Kul! Haha!!!

Jag tror jag har närt en Kapten Långstrump vid min barm!

Hur ska detta sluta???

Vårt hus kommer ju att bli helknasigt! Han har ju alltid bromsat mig och nu släpper han också loss.

Det här blir skoj!