Direktlänk till inlägg 12 mars 2007
Måndag morgon, full rulle. Som vanligt ingen ordning på allting. (Som Pippi sa.) Slut bregott efter sonens kakbakning på söndan. (Han hade ställt in en tom ask tillbaka i kylen-grrr.) Slut fil. (Paket med en halv deciliter i kylen, dubbelgrr.) Ingen frukt.
Javisstja! Skidåkning! Upp på vinden, söka skidorna.
Stavarna! Var är stavarna? Varför har vi inga stavar???????
-Men mamma, kommer du inte ihåg att de gick av i fjol? Nej, jag kommer inte ihåg nånting längre; allt som går in i hjärnan bara passerar genom "ut" och lämnar inga avtryck efter sig.
Nåja, skidåkningen skulle starta efter lunchen, ingen panik, mamma fixar nya stavar!
Till slut kom sig alla till skolan med nyponsoppa och kaviarmackor i magarna och varsina par ungefär likadana sockor på fötterna. (Att jag åkte UTAN sockor är inget att orda om, det hör till vardagsrutinen. Lite får en mor ju offra sig!)
Klockan 9.00 hängde jag på COOP för att köpa stavar. Nix! Inga stavar, "det slutade vi med förra året." Nåja, när jag ändå var där passade jag ju på att fylla förråden med mat. Storhandlade eftersom jag ändå var tvungen att vänta till Sportbutiken i stan öppnade 10.00
Baxade in allt i bilen, jovisst, naturligtvis pajar en av papperspåsarna. Varför glömmer jag alltid det mellan handlingarna??? Varje gång det händer tänker jag "NU är det sista gången jag tar en papperspåse". Sen när jag står där och väljer påse tänker jag "miljön-det är bra för miljön-jag tar papper." Att det sen är livsfarligt för mitt blodtryck när påsen rivs sönder och jag får släpa påsen i famnen uppför trapporna till lägenheten glömmer jag varje gång!
Lugn och ro, jag har gott om tid tills sportaffären öppnar. Hinner stå en stund i solen och känna på värmen, den ofattbara värmen. Det droppar från taken. Fåglarna kvittrar. Får tag i två par stavar och två par kardborreband att fästa ihop skidstavar med. Allt för strax över 300 kr. Härligt, vilket flyt! Jag får till och med låna en märkpenna att märka upp grejerna med. Det är bara att åka till skolan och leverera. Hinner få mysiga pratstunder med 6-åringens fröknar, när nu morgonstressen lagt sig. Får en puss och en hård kram av dottern. Sonen har engelska och jag överlämnar grejerna och får tacket på engelska, "Thank you, dear mother!"
Åker hem, bär upp två hela och en trasig papperspåse fyllda med mat utan större missöden.
Börjar uppackningen och allt går bra till jag kommer till femkilospåsen med basmatiris. Den kostade endast 59 kronor-toppen! Nu förstår jag att det kanske berodde på att de snålat med förpackningsmaterialet. Plastpåsen är sådär torr och krackerlerad och jag ser att det läckt ut ris i papperskassen. Förvarnad lyfter jag ytterst försiktigt rispåsen till bordet. Jag hör ljudet av revan i påsen följt av ett härligt rassel. Mitt på har revan växt till flera decimeter. Det rasslar ut ris över hela golvet.
Satans, jävla risjävla påsjävel!!! skriker jag. Det känns bättre. Inser att jag inte dammsugit sen i fredags och det har bakats havrekakor, sytts, ätits middagar. Golvet är inte rent. Att plocka upp riset för att användas är inte aktuellt. Nåja, det är ju halva påsen kvar. Det är bara att börja sopa.
Ping-plong! Då ringer det på dörren.
Jaha! Det kunde jag ju räknat ut. Det är ju en sån dag. Vaktmästaren, husägarens far, en "fin" gubbe med ulljacka och rutig halsduk och poplinbyxor och skinnhandskar, alltid lika proper, har kommit för att kolla på diskmaskinen som pajade i söndags.
"Kom in, kom in. Det är lite kaos här, men kom in du".
Han tittar på riset på golvet och jag säger något om påsens dåliga kvalitet. (Betydligt mer balanserad än för någon minut sedan!) Han söker efter diskmaskinsbeteckningen, hittar ingen, så han måste dra fram den. Vad händer? Jo, sakta börjar vattnet som inte pumpats ur maskinen, skvimpa ur. Lite i taget rinner det i fina strilar mot...just det riskornen som fortfarande ligger utspridda under och runt bordet.
Ja, ja. Det är ju en sån dag! Klart jag ska sopa/skotta upp risgrynsgröt istället.
Och klockan är bara strax före elva!
One of those days!
HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...
Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...
Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...
Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...
Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|