Ännu en fantastisk dag här uppe i Norrbotten.

Tyvärr har halva dagen förstörts av en usel migrän. Som ett brev på posten. Först pms, sen mens och så på det migrän. Sen är det över. Ni killar vet inte vad ni missar!

Jag har fortfarande sviter av migränen, det är därför jag sitter här istället för att flänga runt i min vanliga fart. 

Dagen började med att jag tittade till friluftssovarna. 13-åringen sov på studsmattam med två vänner för andra natten i rad. De drar ut madrasser och kuddar och sovsäckar och bara njuter. Att de kan sova i oväsendet från alla vårhäckande fåglar som sätter igån klockan fyra på morgonen är ett under. I natt kröp temperaturen ner till fyra och en halv grad, men de har sovit gott i sina dunsovsäckar. Friskt och nyttigt. De har ju vanan inne sen barnvagnstiden, då iallafall vår son sov ute i vagn nästan oavsett hur kallt det var ute. 

Sen intogs studsmattan av bushund och busflickor. Tjooohejj vad det gick livat till när Pomsi kastade sig upp och härjade som en tok däruppe.Jag hörde vilda skrik och skyndade ut och upptäckte galningen. Han är verkligen en busig hund. Men faktiskt väldigt väluppfostrad...när matte är med. När matte inte ser däremot är han mer vild än tam ibland. Till mångas förtjuuuuuuuusning.

Jag klädde utebordet med den snutt av vaxduken som blev kvar från köket.

Jag häftade fast den med häftpistol för att slippa hämta den på diverse ställen efter alla blåsdagar som komma skall.

Nu är vi redo för både finväder och fulväder!

Den där ståltrådskronan som jag för någon dag sen visade utan att den syntes, har fått synliga kläder för att slippa vara osynlig. Det blev nu en traskrona istället. Jag gjorde den där ståltrådskronan år 2000 då vi nyss flyttat in i en lägenhet med vackra takrosetter som gjorda för en kristallkrona. Men i brist på sådan gjorde jag en ståltrådskrona. Den hängde i den vackra takrosetten och drog blickarna till sig. Nu efter nio år har den fått nya kläder och fått flytta ut i en vacker gammal rönn. Ifjol hängde den i en lina mellan två björkar. Jag gillar när saker hänger med år efter år och bara ändrar lite form eller färg eller funktion och framför allt plats. Bordet, det vita, är mitt mosaikbord som var så fint innan det fick stå på bron. Då insåg jag att det finns frostsäker fogmassa, vilket jag INTE hade. Därför har den mesta mosaiken sakta men säkert trillat bort. Men bordet får leva vidare. Det får nu stå ute i sommar eftersom det redan är så skruttigt. Det är inget straff utan liksom den sista resan. Som när man blir gammal, riktigt gammal, och kanske kan tänka sig att nu äntligen kan man börja röka och kröka och äta snask varje dag utan att det gör nåt. Så ska bordet få ha det. Få njuta av att slippa vara försiktig och rädd om sig hela tiden. 

Omröstningen är inte klar men jag säger ändå

GRATTIS NORGE!!!

Då får man lära sig ett nytt namn;

Alexander Ryback.

Snacka om svärmorsdröm!

Vilken blick!!!

EMD, se upp! Många flickors hjärtan kommer att slå för denna kille.

Helt otroligt vilken jordskredsseger!

Låten är skitsöt. 

NORGE NORGE NORGE! Och så 17 maj på detta.

Vi kommer att höra jublet ända hit!!!!

Viiiiilken dag!!!!

Solen har värmt och vinden har varit ljum och ljuset har varit fantastiskt och detta kom på en lördag!

Man tackar och tar emot. Solen lyser fortfarande vackert hos oss. Kvällssolen är bedårande!Barnen har härjat i trädgården och det har deras tookbusiga hund också gjort.Här klättrar han skoningslöst över sonen som tog försökte ta en vilopaus i hängmattan. Bara för att sekunden efter sätta efter dottern som försökte rocka rockring nästan förgäves.Nu sover han tungt efter en helvild dag ute.

Jag har krattat och krattat och krattat och krattat och krattat. Och är ändå inte klar ännu. Ståååånk vad mycket löv. Fast det ska få ligga kvar en hel del också. Jag tror jag också ska skaffa mig pollenallergi som mannen skyller på för att slippa kratta. Hehehe. Nä, jag skojar bara, jag vill INTE ha pollenallergi. Det är värt varje krattning att slippa det!

Som belöning efter allt krattarbete tog jag mig friheten att pyttsa ut lite mer grejor. Sånt kan pigga upp vem som helst. Spegeln ska fungera som en backspegel så att man ser runt hörnet.

Stolsdynorna har jag sytt av en gardin jag slaktade.

Växthuset har fått sig lite fler kuddar och annat mys. Så här håller jag på hela sommaren. Mer och mer och mer flyttar ut ju mer vi vänjer oss att vara ute i stället för inne. Sen blir det plötsligt som nytt att ta in i huset på hösten när kylan kommer.

Ljuslyktor behövs egentligen

inte hos oss. Om några månader, i mitten av juli, då börjar kvällarna få lite mörker igen. Men nu och många veckor framåt är det ljust nästan dygnet om.

En sprejmålad ljusstake har fått sin givna plats i växthuset.

Idag har det faktiskt varit fööör varmt att sitta i växthuset. 

Ljusen har smält i sina ljusstakar och krökt sig.

Förra sommaren målade jag några djur av vacker drivved.  Drivved är något jag sällan kan gå förbi utan att plocka med mig.

När barnen inte busat har de ritat roliga teckningar. De ritar ett huvud och viker bort det och så får nästa rita kroppen och sen ritar någon annan benen och slutligen kan den som ritade huvudet rita fötterna. Och så viker man ut papperet och så skrattar man ihjäl sig en stund.

Denna lek är något jag och min brorsa höll på med som barn och som jag nu lärt mina. Någon fler som brukar köra denna ritlek eller är det kanske min fiffiga mammas egen idé?

Vad hände med lusten att partaja hela natten? Lusten att springa på rockkonserter och lusten att dansa hela natten? Vad hände med längtan att ha fest i ett tält eller i en pörtig stuga eller bara sova under bar himmel i en sovsäck?

NÄR exakt försvann den lusten? 

Det är ju inte bara det att jag inte kan eller har möjlighet för att jag har barn och lever familjeliv. 

Nej, det är att göra det lite väl enkelt för sig.

Är jag riktigt ärlig så har jag inte lust. Skulle någon komma och erbjuda mig att gå på en rockkonsert just nu, så skulle jag tacka nej och säga att jag vill städa garaget. Och mena det. För det är vad jag håller på med just nu och det är det jag tycker är så himla kul. VA??? Hur kan det ha blivit så?

Jag sorterar och fixar. Vi har köpt en massa papplådor på Biltema i vilka jag sorterar både papper och annat. Med liv och lust!

Jag har gått igenom en massa skrot och kolijoxer som följde med från förra huset. Osorterade skräp och minnen. Där har jag hittat rockkonsertbiljetter, biobiljetter, bilder, brev och dagböcker från ungdomstiden. Och förvunnit in i nostalgialand.

MEN jag saknar det inte. Jag vill inte byta. Jag är NÖJD med att spendera lördagkvällen vid teven eller städandes något eller bara i soffan med en bok. Det är heeeelt okej. Och inte bara det, jag vill inte göra något annat. Jag är helt nöjd.

Och jag bara undrar när exakt hände det???

Vad kallas syndromet?

Trygghetsjunkie?

Soffpotatis?

Stoffil?

Medelålders?

Jag bara undrar!

Vi som bor här uppe väntar på grönskan!!!

Det är på gång. 

Idag, ikväll, kändes det särskilt att det var på gång! Solen värmde och vindarna var riktigt ljumma. Ovant, men härligt.

Ser ni att det spirar lite grann.? Dinosaurien har precis vaknat upp ur en istid. Förvånat tittar den sig omkring.

Jag har min vana trogen börjat baxa ut allt jox jag brukar ha i trädgården. Mannen muttrar varje höst på allt som ska bäras in. Jag pyttslar ut det lite eftersom på våren, men när det ska in precis innan det ska börja snöa då ska ju allt in samtidigt och då är det kanske mindre kul. (Det mindre kul, brukar alltid falla på min man...hehheheee!)

Han muttrar över diverse möbler och lyktor och ljuskronor och speglar och kulor och buddhor och tygstycken och fan och hans moster som jag släpat fram. 

Men det är ju DET som är själva nöjet med att ha en trädgård, att man kan INREDA ute. Det är ju så ROOOOOLIGT. Plötsligt har jag flera tusen fler kvadratmetrar att inreda. Tjoooohooo liksom!!!

Årets planer stavas armeringsjärn och klätterrosor...(och inkluderar i allra högsta grad Mannen-fast det vet han inte ännu...) Kan man ge bort armeringsjärn i födelsedagspresent? Han fyller år snart nämligen....hihihi!

Ett bord till på plats bredvid den gamla rönnen, som ska få sällskap av diverse blommor och annat...

Ovanför hänger faktiskt en egenhändigt gjord ståltrådskrona, fast den är i princip omöjlig att se. Man skymtar några spegelplattor som hänger från den.Kanske framträder den bättre med grön bakgrund. Men med blotta ögat syns den bra. Det är bara kameran som har sina blinda fläckar.

Rabatten med de finaste pionerna och annat vackert har nu officiellt skyddats för monsterlabrapoodlar. (Han är helt skoningslös nedtrampare av späda skott! Men dessa trådar hindrar honom faktiskt.) Ser ni honom spana efter...ja...vadå?  Att någon ska komma hem? Eller kanske någon snygg hundflicka som ska gå förbi på vägen? Vem vet.

Vilken himla tur att vi har penséer att ta till iallafall. De är trogna hur kallt det än blir. 

Provade hänga upp de små hyllorna i växthuset.

Hm, jo. De milda linoljekulörerna passade kalas därinne.

Fast det ser ju lite tomt ut.

Måste nog bo in mig mera...

I köket och matplatsen finns det två dörrar.

Den ena målade jag ju grönblå igår eller förrgår.

Jag har nu nyss målat den andra dörren som går till basketsonens rum.Den fick bli lila. Den jag blandade häromkvällen. Jag blev så himla förtjust i den. Baksidan som vetter mot hans rum ska han få bestämma färg på själv. Jag tror jag vet vad han väljer!Jag tycker den lila nyansen blev fin mot hans turkosa vägg. 

Klart ovanlig färg för en dörr och MYCKET bättre än gulnad furu som den var förut.

Annars har det gått dåligt att måla nu. Eftersom jag bara har en pensel som jag rengjort mellan de olika färgvarven, blev det lite katastrofläge när jag målade dotterns dörr andra varvet. Det blev fel på två sätt. Dels släppte plötsligt penseln rött pigment från den lila målningen. Så det kom röda strimmor i det grönblå. Dels föll plötsligt det gula pigmentet som jag blandat i färgen ut och de små kornen som inte blivit blandade gjorde allt gulstrimmigt. Dörren som jag var så nöjd med ser förfärlig ut nu. Gul och rödstrimmig. Blä!!!!

Orkar inte måla mer nu. Lägger det på is tills den dumma pms:en är över.

Jag får helt enkelt blanda en ny kulör och hoppas att jag får till den ungefär som den var.

Ja, jisses, så det kan bli.

Less!!!

Detta är äkta happiness!

Det finns hopp.

Hopp om frodiga färgstarka krasseoaser.Och skira ljuva slingrande frodiga underbart doftande luktärtor att plocka in och njuta av.

Längtar tills de är mer självständiga och ser ut mer så här: