Vi har ett badrum som dessutom är tvättstuga. Det är nyrustat, dock inte av oss. Tyvärr. Det är inte i min smak. Blå våtrumsmatta med tryckt mönster av mosaik, blå matchande våtrumsmatta på väggar med blommor och matchande BÅRD. (Bård är bland det värsta jag vet!!!)

Därinne ska duschande, tvättande och sminkande och fixande samsas. Inte lätt!

Inte lätt att få det att se snyggt ut heller...

Men jag gör mitt bästa. Försöker skita i basen. Låtsas att den är så snygg som jag vill och kör på med färgglada handdukar och glada färger.Men inte är det någon estetisk oas inte. Huu!

Jag funderar på att nån gång göra som käraste Mynta. Kakla eller mosaika ovanpå våtrumsmattan. I den färg jag själv skulle valt. Jag har absolut inget emot blått. Bara mot bårder och plast...

Näe, badet är ingen höjdare. Men det är såååååå mycket annat i vårt hus som INTE är någon höjdare så vi ger oss nog inte på det som är mest nyrenoverat. Näe, vardagsrummet som sist renoverades 1976 är nog det som mest akut behöver en makeover!!! I sommar kanske???

Världens mest osköna skor åkte fram igår. Mina Converse...

De är snygga tycker jag, men fruktansvärt osköna. Måste nog vara en riktig pensionär och lägga in hålfotsinlägg i dem. För platta skor ger mig så ont. De skönaste skorna jag äger är mina Graningekängor. Jag och mannen går milslånga promendader och med dem på fötterna är det himmelskt. De är som en andra hud. De är ett med mig. Men jag kan ju  inte klampa omkring med dem hur länge som helst. Jag har ett par Graningelågskor som jag nu använder och de är också ingådda och så sköna. Men nånstans i mig bor en estet som vill ha snygga skor. Så då försöker jag hitta skor som jag tycker är snygga men ändå ser sköna ut. Converseskorna lurade mig. Snygga ja. Sköna NEJ!!!! Gräsliga. Men varje vår tvingar jag på mig dem i hopp om att de ska vara sköna. Cykla duger de till iallafall. Och iband måste man vara fin och lida pin!

Det är detaljerna som gör det, tycker jag.

Det är helheten som gör det, tycker Mannen. 

När jag är helt slut är nästan alltid Mannen på topp och när han är trött är jag på topp. Är vi inte en alldeles perfekt kombination?

Mannen är vansinnigt intresserad av ekonomi.

Jag är totalt ointresserad av ekonomi. (Gääääääääsp!)

Mannen är väldigt oroad om barnen blir sjuka och jag är nästan väl så cool och skulle vänta alldeles för länge om det hängde på mig. Han skulle däremot åka in på akuten för en sticka i fingret om det inte vore för mig, och mitt lugn så är vi inte en perfekt kombination?

Jag är bra på att dra igång projekt medan mannen är absolut fantastisk på avsluta projekt. Å andra sidan skulle ett projekt sällan dras igång utan mig. Så vi ÄR en perfekt kombination. 

Han minns saker han läst, jag minns saker vi gjort och det är en bättre kombination än någon kan ana eftersom jag oftast skriver upp allt vi gjort. En perfekt kombination!

Han är höger och jag är vänster. Kanske inte världens bästa kombination, fast jag gillar ju inte när man håller med mig för mycket så kanske är det en perfekt kombination? Motstånd i vardagen liksom. Många diskussioner blir det. Jag har en släng av idealism han en stor dos realism. En perfekt kombination???

Han är teknisk och jag mer konstnärlig. Jag är rätt teknisk också och han är rätt konstnärlig fast ingen av oss har uppmuntrats att visa dessa sidor förrän i vuxen ålder, så vi förknippar inte oss själva så mycket i varandras världar. Men det kommer mer och mer från oss där.

Ja, detta var en liten kärleksförklaring till Mannen i mitt liv. Vi har hållt ihop sedan 1982. Jo, du räknade rätt! 27 år! Det är fan i mig fantastiskt! 

Det är en väldig trygghet också att känna en människa sen så länge och fortfarande vara bästa vänner. 

Det är en YNNEST!

Som alltid här uppe i norr kommer värmen alltid som en chock. Som en totalöverraskning. En glad sådan.

Vi har haft riktig sommarvärme hela dagen!

Jag skyndade mig in i härbret för att plocka ut solstolar och sittgrupper och parasoll och dynor redan på morgon. 

Det gäller att ta vara på såna här dagar för i morgon kan det komma snö. 

Trolgigtvis inte, men det är inte ovanligt med svåra bakslag häruppe. 

Jag har krattat och vårstädat rabatter. Jag har sett små gröna aningar om vad som komma skall. Men mest ser det ut så här. Grått och beige. Inte mycket grönt. Det torra gräset verkar oemotståndligt att rulla sig i och sen ser Pommac ut som en levande skräphög. 

Ska bli skönt med färskt gräs istället som inte lossnar.

Vi har kvar en hel del snöfläckar/högar här och var också. 

Men när solen gassat och bjudit på temperaturer långt över tjugo grader då har man glömt snön och det skräpiga gräset och bara blundat och kännt det som att det varit högsommar.

Jag har blåsor i händerna och sveda i skinnet av att ha krattat halvnaken mest hela dagen. Det GÅR inte att låta bli när solen inte visat sig på så länge.

I höstas innan första snön kom fyndade jag detta fina parasoll på återvinningsmarknaden. Det gömdes undan i härbret och jag hade helt glömt bort det tills idag. Så fint det var. Med frans och allt!

Inifrån vardagsrummet ser man ut över vår blivande veranda. Vi har ställt ut möblerna för att testa hur det känns att sitta där. Jag tror att vi efter två års funderande äntligen hittat den ultimata platsen för vår fasta uteplats.  Det är nog det mest naturliga och bästa stället.

Bestämmer vi oss för detta är det bara att sätta in en dörr där, istället för fönster. En slags balkongdörr förstås och så bygga golv.

Så småningom ska det (kanske?) bli ett uterum, med lite värme. En vinterträdgård. Ett orangeri.

Drömmelidröm!!!!

Oups!

Det var länge sen jag "satt fast i traderaträsket", en fras som en viss bloggare myntade häromdagen.

Ikväll var det som att fan flygit i mig. Jag har för länge sen insett att tradera blir mest bara dyrt i längden eftersom man (i princip) alltid kan hitta det man söker. Kul när man söker något men livsfarligt för den goda ekonomin... (..."Man blir inte rik på sina höga inkomster utan på sina låga utgifter...")

Så jag har slutat jaga på tradera. Det ger mig bara dålig smak i munnen. Men så myntade vissa bloggare detta med "fast i traderaträsket" och de orden fick mig att ta upp min bekantskap med träsket igen.

Två köp blev det innan jag sansade mig.

Dessa två:

Fina burkar och dessutom te i dem.

Men fråga inte om jag behövde dem!  Svaret är nämligen tveklöst NEJ för fan!

Men ibland vill man bara vara en slösa. Dryga hundringen slösade jag på detta och det ska jag väl komma över.

Burkarna gör mig glad så det var nog ändå en god terapeutisk handling!

Efter brasa och folksamlingar har jag landat i mitt hem, min borg, och gått omkring med kameran efter mörkrets inbrott. När man har ett orustat hem med fula skruttapter gör sig hemmet allra bäst i lampsken. Dagsljus är sååå skoningslöst mot en åldrande skönhet. (Huset! Jag pratar om huset!)

Så här kommer en liten bildkavalkad på mitt favoritmotiv.

Gamla skruttsoffan har fått gamla skruttlapptäcket på sig. Det är hål lite överallt för att tygerna är så nötta och tunna. Men jag älskar det ändå!

(Skrutt+Persilja=Love, ni vet.)

Ser ni det stora trädet utanför?  Det är en stor gammal rönn som är så vacker. Skruttig. Igen. Den kommer förmodligen snart att blåsa omkull eller nåt. Men den är så vacker och magisk!

Min favoritkudde och mitt favoritbord. Turkos och grönt-fina färger ihop!

På andra sidan bordet lite mera rörigt. Den rosa fåtöljen är min favoritläsplats.

Vid teven har jag exprimenterat med guld och orange och en gammal blommig 40-tals gardin. Det är kul att experimentera!!! Lampan är också ett experiment. Orange skärm med gigantisk bollfrans i orange. Jag gillar det!Oooops, nu har Pommac hoppat upp i läshörnan. Vänta nu. Får han ligga där? Äh, synd att störa honom när han somnat...

En turkos duk som jag färgat ändrar helt karaktär på tevehörnan.

I köket, samsas termosar med korgar och ljusstakar.Det har blivit en hel del turkost i mathörnan på sista tiden. 

Men backar man några steg ser man ju själva köksdelen som innehåller fler färger än turkos.

När man lämnar köket ser man detta. Genom lilla hallen och in i vardagsrummet.

Och här kommer omvänt. Från vardagsrummet in i köket.

I vardagsrummet kan man hitta detta. Röda lampskärmar har jag gott om. 

Ankan har äldste sonen gjort, liksom handavtrycket. Det skiljer dock 14 år mellan alsterna.

Mormors vita virkade duk har jag färgat turkos och guldkandelabern har jag sprejmålat röd.

på min fortsatta valborgsvandring hittar jag min fiiina födelsedagspresent igen och blir glad i magen.

Ja, då har man fyllt 47 år. Herrejisses så gammalt det låter!!! Men jag kan försäkra er om att jag känner mig precis lika ung som för 20 år sen. Någonstans där efter 25 slutar man åldras! Det är sant!

Efter 25 står tiden stilla. Alla andra åldras. Men själv står man still. Absolut sanning! (Nåja, men det känns så.)

Det är väldigt fiffigt må jag säga!

Jag har haft en helt underbar födelsedag med så mycket omtanke och kärlek att jag känner mig väldigt speciell.

Det är härligt att ha sin egen dag! Det bästa av allt är att barnen denna dag varit mina slavar. Det är alldeles självpåtaget. Det är väl så att de känner att jag är deras slav under resten av året så denna dag får jag några frivilliga slavar. Inte dumt alls kan jag säga och jag är inte den som inte passar på att utnyttja de frivilliga slavarna. Mouhahaha!!!

Presenter har jag också fått.

Många!!!

Jag har nog varit snäll i år!

Bland annat en fantastisk lykta och en plastspetsduk. Allt från Indiska. Det är min dotter som lyssnat  noga på mina woaw alla gånger vi ögonshoppat på Indiska. Sen har hon tagit med sig sin pappa och pekat ut de högsta woawen för honom. Helt överraskande! Rooooligt!!!

Lyktan är verkligen ett stort WOAW!!!!! En blomma har jag också fått. 

En alldeles fantastisk girlang som också fick mig att säga Woaw!

Samt en hel del annat. 

Jag är inte van att få presenter! Mannen har ett slags handikapp som gör honom rätt oförmögen att välja presenter. Vad sägs om följande självpåkomna presenter; en stekpanna, en stekspade, en dammsugare(!), en skurmopp (visserligen rosa men ändå!!!), nya vinterdäck. Hrm behöver jag fortsätta? Jaja, det är tanken som räknas, dadidadida, men hur fan tänkte han när han slog in en stekspade? Eller en stekpanna? Ville han få den i huvudet??? Hahahahaha!!!

Han är söt, men en usel presentväljare.

Så nu när dottern tagit över väljandet gör han succé.

Ganska många år (mer än tio) har han klokt nog hoppat över presenteriet och jag har varit så nöjd med barnens teckningar. (Ärligt!!!) Men i år fick jag alltså presenter och det kändes ovanligt och roligt!

Har haft god födelsedagsmiddag med gäster. Jag gjorde en jättegod efterrätt- choklad utan socker (min pappa är på väg att få diabetes) som var hur gott som helst. Gjorde succé med den. Den har jag tagit från världens bästa matblogg Fettbramat!

En del åt den till vaniljglass men de flesta tog den som den var. Hade inte så många likadana små glas, men det gjorde inget. 

Nu ska jag gå och sova den sista timmen av MIN dag.

Imorgon är det en helt vanlig dag igen. Okej, kungafödelsedag, men ärligt talat, vem bryr sig. Lite eld och annan magi kanske man kan uppleva under morgondagen. Ifjol gjorde sig mannen impopulär. På min dag var det inte tal om att flagga. Men så dagen efter hade grannen sagt att han borde flagga för kungen och då hissade karlsloken flaggan.

I år hade han lärt sig läxan. Det är betydligt klokare att hissa flaggan för sin lilla fru än för alla konungar i världen!

Älska mera.

Alltså inte rent fysiskt, (eller jo, vill ni så har jag inget mot det), men jag syftade på mer andligt.

Älska!

Älska dina medmänniskor, din familj, dina vänner. Din omgivning, dess natur. 

Ditt hem, dina saker, dina tankar, ditt liv.

För när du älskar glömmer du allt habegär. Du blir nöjd med vad du har.

Dina behov att konsumera minskar. 

Du är nöjd och glad i dig själv och ditt liv precis som det är. 

Älska mera. Älska dig själv.

Var nöjd med allt som livet ger!

Det funkar faktiskt! 

Flummeliflum!!!! 

LOVE!!!

Jag älskar flum!

Jag är samtidigt en skeptiker. 

Jag får inte ihop det.

När samtalen går in på flum går jag igång. Jag älskar fritänkare. Såna som Tomas di Leva.

Såna som vågar vara flummiga. Som vågar stå för att de är flummiga. 

Jag älskar flum. Älskar flummiga diskussioner. 

Men är samtidigt väldigt skeptisk och seriös. 

Halva jag tycker att det är rena rama skitsnacket att säga att det som inte går att bevisa vetenskapligt inte finns. Sicket skitsnack! Vem kan säga vad som är sant! Bah! Fega vetenskapliga typer som måste ha bevis på allt!

Halva jag hatar när det finns kvacksalvare som lurar olyckliga själar på pengar med ohederligt flum. Sicket flum och svammel!

Som ni hör har jag en fot i varje värld. 

Men mest står jag nog och lutar mig över flumvärlden. Livet är så kort och tufft att det där flummet är något uppiggande och hälsosamt för oss människor. När såna flummare som Di Leva är igång då är världen bara vacker och kärleksfull!

Fler di Leva till folket!!!

Själv kan jag vara superflummig.

Samtidigt som jag är superskeptisk. Jag har en egenskap att hålla på att se allt från allas sidor. Är någon annan superflummig kan jag bli motsatsen. Som en jämvikt. Är någon superseriös och "inte tror på något" blir jag extremt flumtroende själv. 

En märklig och kanske inte så trevlig egenskap hos mig. Jag måste alltid se allt från andra sidan. Om vi är en grupp människor som diskuterar kan jag från att ha tagit upp en diskussion plötsligt byta åsikt för att alla håller med. Om alla håller med måste jag plötsligt prata för motsatsen. 

Jag vet inte varför jag är sån...

Käringen mot strömmen...?

Vad finns det för psykologisk förklaring till detta? Jag gillar inte att man håller med mig. För mycket. Lagom bara. Jag vill ha motstånd...

Öööh?