Saerla hade rätt. Det blev rosa!

Jag började med vitt. Tänkte att det blir nog bäst i allafall. 

Jag hann måla de tre översta stockorna vita innan fler än jag protesterade. Nä, det kändes inte alls ljusare. Bara tråååkigare. Då kan vi lika gärna behålla den gröna.

Då travade jag till garaget. Blandade en röd pasta av rött torrpigment (signalröd) och kokt linolja och en tesked (miljöfarlig-fy mig) torkmedel och så blandade jag röda pastan med några dl vit linoljefärg och fick en superfin rosa.

Började måla och kände i magen att NU kom jag rätt.

Det känns alltid direkt i magen. Om ni kikar på denna bild ser ni hur matt och fin väggen blir så fort färgen torkat. Det tar några dagar men det blir en lyster och en sidenmatthet som är värd varje eventuell möda man kan känna av att bängla med färgen. Jag gillar att blanda nyanser. Det är roooligt! Nackdelen är väl att det inte går att blanda vilka nyanser som helst. Men man lär sig eftersom.

Nu har jag en riktig pippilångstrumpvägg. Hur många timmerväggar i Sverige är rosa tror ni? Inte många tror jag. Bara för att man har ett gammalt "antikt" hus behöver det inte vara så seriöst. Det ska inte vara ett museum över hur det såg ut förr. Vitt som de flesta målar (vilket i och för sig är fint) förknippar jag allt för mycket med lantstil. Just vitmålad timmervägg alltså. Har sett alltför många pärlspontsväggar och timmerväggar som är vita och omgiven av spets och zink och skridskor...ni fattar stilen va? Inget ont om den stilen, men det är inte jag. Vitt med vitt är liksom för mycket...öööh...vitt. För mig. Jag är FÄRG!!!!!

Och jag verkar vara väldigt rosa.

Undrar om det beror på att när jag var barn fick jag aldrig ha rosa. "Det skär sig" sa alla vuxna. "Rödhåriga kan inte ha rosa". Jag ääälskade rosa men fick mest ha grönt och brunt och blått. Jag var väldigt rödhårig som barn.

När jag fyllde arton eller sjutton eller vad det nu var fick jag en rosa t-shirt av mina kompisar (kommer du ihåg Lotti?) och då kanske fröet av mitt behov av att omge mig med rosa började gro...?

Måste bara kasta in ett inlägg och berätta att jag målar stockväggen med en ny kulör och det blir så bra!!!! Hurra! En helt annan färg!

Varsågod att gissa! hihihi

Äntligen har jag fått saker gjorda. Saker som hängt över mig. Till exempel att få de vinterförvarade skräphögarna pelargonerna omplanterade. Av cirka tjugo har sju överlevt. Nåja, bättre än inget. Tyvärr har min klenod, en vacker rosa pelargon med vitspräckliga blad som har sitt ursprung i en av min mormors pelargoner dött. Men som tur är har både min syster och moster (och eventuellt mamma?) kvar släktingar till den. Får ta och tigga mig en stickling så småningom.

Jag har rensat de flesta rabatter från löv och skräp och jag har fått alla frön i jorden. Jag har fixat ett element med frostvakt  i växthuset så att jag slipper bära mellan alla frön och pelgargoner tills risken för nattfrost försvunnit. Jag har hunnit så mycket denna helg!

Trots diverse sociala "förpliktelser". Vad hemskt det är när man har så fullt upp med sina intressen att det sociala livet känns som en inkräktare trots att det är det som är det enda av värde egentligen. Jag försöker ständigt läxa upp mig i den frågan. Människor och närhet till dem är ju allt. Men det är lätt att glömma ibland för det kräver ju så mycket mera engagemang än växter och döda ting...

Jag vet inte om jag är konstig eller är det fler som känner igen sig i dessa tankar?

Det kanske är det att när man har så stor familj som jag blir behovet av närhet och mänskliga relationer mättat på hemmaplan?

Detta är iallafall något som upptar mina tankar ganska ofta så jag försöker tvinga mig att vara social så gott det går...

Med barn i huset blir det ju automatiskt många kontakter med många olika människor.

Tiden är för knapp, dagarna för korta, det har jag konstaterat förr!

Jag har även hunnit baka bullar inför sonens födelsedag till veckan. Jag tror degen blev välsignad.

Kvällssolen letade sig in och lyste bara på degen. Den blev välsignad och gav oss hundratals bullar.

Två påsar är redan uppätna. Tre är lagda i frysen inför födelsedagen och en är gömd för att ges bort senare idag till en familj i byn som så generöst låter dottern ärva kläder efter deras flicka. Sånt är lyx!

Dottern och jag hade pysselkväll precis innan läggdags igår. Vi gick loss på en loppisfyndad lampskärm. Den var orange och slät från början och när vi var klara var den...tokstajlad. Tokpyntad. Dottern ska ha den i sitt rum eftersom hon blev sååååå nöjd. 

Man kan ha väldigt kul med lim och tyg och band och sax! Och paljetter...

Och precis när jag skrev denna rrubrik kommer jag ihåg att jag fick ett uppdrag av Tant Grön för ett bra tag sen. Jag skulle visa mina konstigaste rubriker. Det har jag helt glömt!!! Jag måste låna Kvasthildas fina utryck, jag måste ha halvzeimers!!!

Laga dina saker eller behåll dem trots att de är lite trasiga.

Vi är väldigt snabba på att kasta och köpa nytt om något går sönder.

Det kan kosta en slant att laga en sko men ur miljösynpunkt lönar det sig alltid.

Ta porslin till exempel, så ofta det går flisor ur tallrikar eller blir ett hack i porslinet. Det är många som slänger tallriken då. Varför då? Den funkar ju fortfarande som tallrik!

Jag brukar ge mina prylar en levande touch.

Jag tänker så här: "Tallriken blir ju ledsen om den inte får vara med bara för att den skadat sig. Tänk om det varit jag. Ska jag inte få vara med längre bara för att jag blir gammal och repig eller tappar ett öra".

Då går det lättare att behålla även en skruttig porslinsamling.

Jeans som fått hål kan man lappa, de allra flesta kläder går att laga. Slit ut sakerna, jag lovar det ger en slags tillfredsställelse. Små hål i sockorna gör inget. Betrakta dem som lufthål. (Stora hål är ännu bättre lufthål.)

Har ni tänkt på att när vi känner att vi måste ha nya kläder för att de börjar bli för trasiga så är det oftast för att vi skäms för omvärlden. Vi tänker på vad ska andra tycka. Hemma i vårt hem bryr vi oss kanske inte om våra invanda mjukisbrallor är alldeles säckiga eller blankslitna eller att favorittröjan är alldeles urblekt och tunn som flor. Vi känner bara hur sköna de plaggen är. Men ska vi gå iväg nånstans ska vi genast vara "hela och rena".

Tänk om alla struntade i detta, vad mycket miljö vi skulle spara!

Sen vi flyttade ut på landet har jag och mannen blivit värsta nördarna. Vi ser ut som två lufsar när vi går på våra promenader. Men det är så skönt för vi bryr oss inte och det gör ju ingen annan heller.

Det är en väldigt skön och avslappnad stämning här i vår by.

Kanske är det så i de flesta byar?

Den hysteriska uppiffningen som krävs för att gå på stan har gjort att jag nästan slutat gå på stan. Vilket ju är en god bieffekt rent miljömässigt.

Detta inlägg slutar här nu som en uppmaning:

Våga vara en lufs som går omkring i nötta halvtrasiga kläder-det spar på miljön!

Jag har laddat upp fler bilder på Flickroom. Jag heter Toodeloo och den som vill kan kika här om du vill. Det är mycket gamla godingar så den som följt min blogg en längre tid kanske känner igen dig. Själv tycker jag det är roligt att se hur mycket som ändrats genom åren. Det märks att jag möblerar om om man så säger...

Problem: Mannen har fått nåt fel som gör att han tycker det är jobbigt med all form av ljus i ögonen. Vi kan till exempel aldrig ha ljusstakar på bordet längre och lamporna i köket vill han sänka så lågt att de inte bländar men då ser man inte varann över bordet heller utan får sitta och böja sig för att kunna prata med bibehållen ögonkontakt.

Lösning:

Nu kan lamporna hänga högre och det är lättare att se varann genom den något glesa fransen av tygbitar. Den ena har jag satt klippta remsor av band på.  Den andra har klippta tygbitar.

Det blev lite kul. Mycket färg och skonsammare sken.

Det är dock väääldigt slarvigt provisoriskt gjort. Jag kläckte idén för en stund sen och ville förstås färdigställa genast och då tager man vad man haver. Jag fäste tyget med maskeringstejp. På insidan. Tål ingen närmare granskning. Det syns inte, utom av väldigt små  gäster som liksom ser lampan underifrån. Eftersom lampan har en kant på utsidan gick det inte att fästa där. Men tejpen håller väl så länge den håller.

Problemet med bländade lampor är löst iallafall.

Mannen är nöjd och jag är nöjd.

Jag måste vissa mina misslyckade projekt också...

För oj oj att det finns såna! 

Jag har länge tvekat/funderat på att måla stockväggen i hallen. Husets enda. 

Jag har tvekat för att den är vacker som den är. Vår hall är dock ohyggligt mörk och det har stört mig väldigt. Det märks extra mycket på sommaren. Man är ute och det är ljust och härligt och så kommer man in i en mörk grotta. Så idag slog jag till när det var bra torkväder. Ville inte måla vitt men så ljust som möjligt ändå. En pastellig nyans ville jag ha. Jag blandade färgen tills jag var nöjd med kulören. Kromoxidgrönt blandat med vitt. Det blev en klassisk nyans som man hittar lite varstans i gamla hus. (Innan syntetfärgerna kom med sina miljontals nyanser fanns det inte så många blandningar och kulörer att välja på.)

Så målade jag. Nästan tvärsäker på att det skulle bli jättebra.

Därför blev jag jätteförvånad att jag inte alls tycker det blev så bra.

Jag tycker det blev kallt och otrevligt. 

Inte alls den sköna brytningen mellan de ljusblå dörrfoderna och den ljusgröna väggen. 

De bruna stockarna ser mycket varmare och mysigare ut!!!

Näe jag är faktiskt inte alls nöjd. 

Så trist! Så tråkigt. 

Nu blir det att gå till förrådet och blanda och mixtra tills jag är nöjd. Antingen försöker jag blanda en helt annan nyans eller så målar jag vitt. Rosa var min första tanke, men det slukar mer ljus än man tror så jag tror det blir för mörkt...

Fortsättning följer...

(Som vanligt.)

Solen skiner på oss idag också. Det är inte alls lika varmt som igår men finner man lä är det okej. Pyttsar ut fler och fler sommarsaker. Våra trasmobiler och annat pyttsas sakta ut. Den här har solblekts så vi håller på att göra en till som är klarare i färgerna. 

Det som ser gult ut var grönt i fjol. 

Just nu står en lökpaj och doftar himmelskt i ugnen. Mannen står och grillar och jag ska nu bära ut dukningen i trädgården så att vi får premiäräta grillat ute. DÅ är det sommar! 

Fast det kan nog behövas lite tjocka tröjor.

Men än sen. Myset finns där ändå. 

Dagens miljötips passar mig perfekt!

Dagens miljötips är att shoppa begagnat. 

Varje gång du shoppar begagnat gör du miljön en tjänst. Världen är full av prylar. För mycket prylar. Ta till vara det som redan finns istället för att köpa nyproducerat. Om många gör det är det en signal till de som produderar att producera mindre.

Världen behöver inte mera prylar!

Sen finns det andra fördelar också. Gamla prylar är oftast av bättre kvalitet, i bättre design och är roligare att äga för att de är personliga och oftast valda för att du gillar dem alldeles av dig själv. Det är DIN smak som valt. Inte rådande trend eller den mest körda reklamen som indoktrinerat dig. Därför blir du nöjdare och behåller saken längre. Det ger dig ett personligt anslag och en egen stil vare sig det gäller din klädsel eller ditt hem. 

Några av mina käraste och mest avändbara möbler är gamla och skruttiga men ändå mina favoriter. Pall från Röda Korset, tyg på kudden från Återvinningssmarknaden.

Soffan är ärvd  från Mannens mammas mormor, inköpt av henne på 30-talet. Fotpallen är från Röda Korset, bara omklädd av mig och mattan är en badrumsmatta som jag färgat. Lampan är loppisfyndad och piffad med blå bollfrans och hyllan till vänster är från Mannens farmor, målad vit av mig, och hyllan till höger är en gammal lagerhylla som jag målat grön. Tyget i soffan är en gammal loppisfyndad duk och lampan i fönstret är också ett loppisfynd. 

Begagnat är TOPPEN. 

Köp begagnat-spar miljön. Byt inte ut soffan, flytta den eller klä om den. Lägg ett tyg på den. 

När du ska köpa något nytt, sök först något gammalt. Billigare, bättre men FRAMFÖRALLT bättre för miljön.

Bonuseffekter blir att du får en personligare stil och sparar pengar och dessutom får bättre saker som oftast är gjorda med omsorg. Detta mår inte bara miljön bättre av utan även vi människor. Saker med historia förmedlar mer än du tror!