Äldste sonen har länge frestat mig med sin kruka som han gjort i skolan. Först fick han göra en kruka sen har de fått måla av krukan. Jag har längtat efter att se krukan och nu när jag fått den lääängtar jag tills han kommer hem med bilden och hoppas att den inte blir knölig i hans ryggsäck. För finare kruka kommer jag ALDRIG att äga. Och med bilden inramad bredvid kommer det att vara ett konstverk värdigt moderna museet!

(Nä! Inte är väl jag subjektiv?)

Voilá!

En virtuell vernissage:
Notera snoret!
Den är SÅÅÅÅÅÅÅÅ cool!!!!

Det ÄR vår, det ÄR vår, det ÄR inte kallt, det ÄR varmt...

Näe, det spelar ingen roll hur många besvärjelser jag använder. Det ÄR inte vår. Det ÄR inte varmt. Det är KALLT. Att sitta ute och fika är inte ett dugg skönt. Så bilderna här är bara fejk. Vi gick in.

Men snart kanske vi kan sitta på alla grupper jag satt upp i trädgården. Grannarna tror väl att jag är knäpp. Jag har satt ut hängmattor och hängstol och alla trädgårdsmöbler. Men vi är ju iallafall beredda när det nu väl inträffar att temperaturen stiger över 10 grader...

Men i väntan på solen; visst uppfann jag ett smart trädgårsbord! Det var lite jobbigt att rulla den där kubben från bodan där jag hittade den. Men jag såg precis framför mig vad det skulle bli. Ett perfekt fikabord.

Nu vill jag inte verka tjatig men nu är det bara SOOOOLEN vi väntar på. Allt är klart! Vi är redo! Kom igen nu!!!

Jag har baxat fram utemöblerna trots att värmen inte riktigt vill sig. Det gäller att vara positiv. Vår stora tomt är ett blåshål. Jag gillar det. Det är bra att det är öppet och att man ser fria nejder och att det sen blåser lite mer, det känns bara sunt. MEN, vid en uteplats vill man ha lä. Kring huset finns inga bra sittplatser. Överallt omges huset av enorma hundraåriga björkar som ger massor av skugga. Så man måste söka sig en bit från huset för att finna solen. Jag tror att jag hittat det bästa stället nu. The Magic Spot. (Visst syns det hur kk-kkallt det är?) Nu gäller det bara att testa platsen och se om den är optimal så får vi väl bygga nåt plank som skydd för vinden.

Det där planket kunde dessutom fungera som insynsskydd mot grannen eller vi kanske ska säga utsiktsskydd...

På baksidan av ladan som skymtar där samlas nämligen deras bråte och det kan man ju gärna radera bort från den annars urvackra utsikten.

Jag tror att den platsen jag "hittat" är perfekt. En stor rönn står också till vänster där jag hängt sittstolen från Indiska och mera till vänster står studsmattan. Till höger uppe i backen står vårt härbre och det blir perfekt att kasta in dynor och annat i när vädret inte är så gynnsamt.

Så nu VÄDER, kom igen nu! Bjud på lite varma vindar tack! Vi är beredda nu!

Alla människor känner sig säkert kreativa då och då.

För mig är det en viktig ingrediens i livet. En slags motor.

När jag känner kreativitet är jag som lyckligast. Det är en sån härlig känsla när det kommer ett "anfall". Det liksom sveper över mig, tar mig i besittning. Jag blir glad, euforisk, lycklig. Endorfinerna sätter igång att snurra runt i kroppen och tack vare det ökar kreativiteten ännu mer. Jag vill sätta igång genast med något kreativt. Det kan vara att skapa något i tyg eller andra material, laga mat, städa, möblera om, gräva i trädgården eller förverkliga någon idé jag har.

Ibland tar jag till knep för att öka kreativiteten. Bläddrar i alla mina inspirationsmappar där jag samlat bilder genom åren. MASSOR av bilder. Eller så bläddrar jag i någon av alla mina böcker med inredning, konst, arkitektur, trädgård eller hantverk.

Ibland vaknar lusten till liv när jag ser ett tvprogram eller en film. Eller när jag är ute i livet och möter nya intryck och människor. På nätet, bland bloggare och hemsidor finns också en oändlig källa inspiration.

Men ibland kommer inspirationen med posten!

Som idag! Från Norge kom det mest fantastiska paket. På det var det klistrat snygga inredningsbilder och jag skulle så gärna velat visa det men det går inte utan att avslöja både min och avsändarens adress och det känns lite onödigt. Bloggagratis tar inte emot mina photoshoppade bilder. Det blir fel format. (Det lilla jag kan i photoshop...)

Men inuti paketet var det lika fint. Där låg denna söta påse med ett lika sött kort. Påsen hölls ihop med en liten söt tvättklämma med ett hjärta.

I påsen fanns detta: Förstår ni så glad jag blev???

Det kom en sån våg av kreativitet över mig att jag gick omkring i ett rus hela dagen innan jag kunde sätta mig vid symaskinen. Jag visste precis vad jag skulle sy. Det bara kom. Brumbrum sa maskinen och så bidde det en väska. Tack goaste Kardemumma! You made my day!

En annan väska blev det också, för tro´t eller ej, inspirationen kom med posten igår också! Jag har tur som en tokig som stöter på goa bloggvänner överallt! Det var Mynta som återigen varit i farten! Lyckofén som strör sitt guldpuder över mig! Förutom en fantastisk broderad bonad som jag fick ärva efter att hon tagit bort den ur en ram som hon så fint klädde i ljusslinga och hängde på väggen, fick jag två ursöta disktrasor som förgyller min vardag med råge! Tack söta du! You made my day too!

Och dessa kvinnors givmildhet och omtanke skänkte mig massor av kreativitet som jag sa. Se vad det blev av kvällens "anfall".

Här ser man ena sidan av väskan med damen, och här kommer herrns sida:

Dessa väskor ska läggas ut på Verktstan. Men jag är för trött ikväll, så det blir under morgondagen.

På Rusta, en affär jag egentligen inte vill handla tapeter på har jag fått för mig, köpte jag häromveckan en tapetrulle. Kunde inte motså! Den var dessutom på rea, den enda som var kvar så jag betalade kanske 35 kronor eller nåt.

Får se vad jag lyckas göra med en rulle!

Men ser ni färgskalan-den passar in här eller hur!? Nåt kul blir det npg så småningom. Den får ligga till sig i lådan med andra udda tapetrullar som jagsamlat på mig genom åren...

Det finns en sak som jag verkligen skulle vilja ha. Som ger mig habegär.

Dessutom behöver vi ett nytt parasoll eftersom fjolårets åhlénsköp tyvärr blåste sönder. Kolla så vackert!!!

Detta parasoll kom ifjol och jag har trånat sen dess. Det grämer mig att jag slösade en massa hundralappar på ett parasoll som snabbt gick sönder en blåsig dag...

Jag skulle ha väntat istället, sparat pengarna och köpt det där som jag verkligen ville ha istället. Men jag har så svårt att betala dyrt ibland. Det har blivit en livsstil att försöka köpa begagnat eller på rea eller göra själv eller lika väl avstå.

Om man har drygt tvåtusen kronor över kan man investera dem i denna lampa. Lite tyll, en stålskärm, lite el, á 2000 kronor.

Jag måste lära mig att TA BETALT!!!!

Ser och lär! Det finns ju faktiskt köpare av denna lampa! Bilden är lånad från BoBedre. Det är inte ens Jonas Bohlins berömda tyllampa, (ja, berömd för oss som kan benämnas inredningsnördar då). Jag har provat att göra en sån här tyllampa och ärligt talat är det inte lika lätt som det ser ut, men ganska lätt är det. Det är mer en fråga om att hitta rätt mängd tyll så att det inte står ut för mycket.

Här kommer en annan lampa som kostar strax under 2000 kronor och den ser kanske lite mer arbetad ut. Visst skulle man kunna knåpa ihop en sån själv? Det är en jättefin idé tycker jag!

Den hittade jag också på Bo Bedres hemsida.

 Jag blir inspirerad att skapa en lampa. Det är bara det at tjag inte behöver en endaste lampa till i huset...

Min moster ska sälja sitt hus. Denna toa har jag varit på många gånger och jag har alltid älskat den. Den har överlevt alla renoveringar och den är bara såååå cool!!!  

 Jag hoppas de nya ägarna också ser det!

Usch! Jag har skrämmande låg produktion för tillfället! Men här kommer en väska i allafall! En ljus somrig väska för alla er som får känna sommarvärme. Kika in på Persiljas Verkstad!

Vi som bor här i trakten av norra Sverige har idag, snyft, buhuuu, fått se sånt här väder:

Och känt på det har jag också...

Blä!

Supertrist väder. Grått, mulet och kkk-kkallt.  Medan södra Sverige har högsommarvärme. Så kan det vara i detta avlånga land.

I ett tidigare inlägg skrev jag om saker i mitt kök som funkade så bra. 

Nu tänkte jag visa några saker som INTE funkar. Och jag tar tacksamt emot smarta (och snygga) förslag på era lösningar på dessa "problem".

Jag grubblar på hur jag ska lösa detta med hushållspapperen. Det är bra att ha hemma många  rullar men vart ska man förvara dem så att man lätt kan ta en ny när det behövs. Just nu har vi dem uppe på kylskåp/skafferi.

Här ser man att vi inte tapetserat köksdelen ännu. Den ska få vita tapeter så småningom. Denna lösning är opraktisk! Hatar att vara kort och behöva dra fram en stol för att ta en rulle. En ständig irritationskälla. Har funderat på kökssoffan, där finns gott om plats, men det är bökigt att lyfta locket så det är inte ett bra alternativ egentligen.

Ett annat "problemområde" är  utrymmet ovanpå överskåpen. Där har jag en massa burkar med gryn och bönor och liknande. Också irriterande att behöva stå på stol för att ta ner och på nåt sätt glömmer jag  bort vad jag har däruppe och  det blir mindre bönätande i detta hus än vad det kanske skulle bli annars.

 Men jag har inte plats nångon annanstans just nu. Dessa skåpar ska förmodligen bort och ersättas av öppna hyllor istället och då kan jag ha burkarna där tillsammans med skålar och annat porslin. Men tills vidare är det ett mindre funktionellt område.

Ja, har man inte "problem" så söker man upp dem! 

NU ska jag ta tag i det där urtrista tvätthögsproblemet...

Min man jobbar mycket borta. Det kommer i skov. Denna vecka har han varit helt borta. Liksom förra.

Jag blir lite sliten.

När man är van att vara två så blir varje extra belastning kännbar. Storhandlingen till exempel. All jädrans mjölk som ska släpas hem. Den brukar han stå för.

Nu känner jag mig lite extra sliten eftersom jag ordnat sonens födelsedag så att den skulle kännas som "den bästa hittills" som vanligt. Så luften gick lite ur mig idag. Jag har massor av jobb som pockar men känner att annat också drar. (Hushållsarbete till exempel!)

Och då blir man mentalt trött. Det känner nog de flesta igen.

Plötsligt blir Pommacs förväntansfulla trampande kring mig för att få mig att fatta att han vill gå på förmiddagspromenad-som vi alltid gör kring tiosnåret-irriterande.

Jag fräser tyst åt honom "Jag veet! Vi skaaa gå...sluta följ efter mig!" 

Så nu sätter jag mig en stund och gör det som jag upplever enormt avkopplande; bloggar lite. Det brukar ge mig lite energi så att jag orkar ta itu med allt som står staplat och väntar på mig. 

Först och främst måste jag gå långpromenaden med Pommac. Det är hans stund på dagen. Resten av dagen blir det korta kisspromenixer men klockan tio går vi en riktigt lång en och det blir jag själv också pigg av.

Vad lätt det är att visa bilder från sitt hem så att det ser ut som det perfekta hemmet.

Jag tänkte nu visa hur det verkligen ser ut också. Ibland. Eller nu ljög jag, alltid. Även om jag skyfflar undan det så att det inte syns.

Just nu är det tvätten som skriker mest att jag ska komma och bry mig om den.

Framför tvättmaskinen ligger det som är på väg in härnäst. Först måste jag bara tömma torktumlaren (fy vilken miljöbov jag är!) och tömma tvättmaskinen.

Uppe i skunktoaletten på övervåningen står tre överfulla tvättkorgar och ropar. Och som om det inte räckte ligger några högar utslängda som ska sorteras inför vidare transport ner till tvättmaskinen. Jag borde ha två maskiner faktiskt!

Och som om det inte räckte står där en korg fylld med vinterkläder som måste sköljas upp inför sommarförvaringen i garaget.

Och sängarna behöver renbäddas, men jag drar mig ju för det eftersom det då blir ÄNNU mer smutsvätt!

Och för att ytterligare spä på min frustration finns det massor med ren tvätt att ta hand om också.

Som ska bäras till sina garderober......som egentligen inte finns. Hyllor, skåp och så vidare är mer rätt ord. Fast just det! Dottern har ju fått två garderober nu. Lyx! Och i sonens rum finns ju mina. Så där finns ju inga skäl till att inte bära bort kläderna...Måste ordna bättre klädförvaring åt pojkarna i familjen!!!

När jag ändå visar min smutsiga byk, kan jag ju också visa hur en del fönster ser ut.

Alla ni som har barn eller husdjur känner väl igen de flottiga avtrycken som bildas på rutorna...kom och putsa mig skirker denna ruta! 

I dotterns nyrustade rum har inte alla saker hunnit packas upp. Eller rensats bort. Men allt måste gås igenom. Så mycket står i mindre vackra papperskassar mitt på golvet i rummet. De skriker också känns det som!

Och i 9-åringens rum står fortfarande grejer kvar som ska iväg till garage, röda korset eller annan slutförvaring. När kommer du till oss, ser de ut att blänga surt...

NÄE! Ge fan i mig!

Jag har vilodag idag! Inget hushållsarbete idag. Jag är på jobb jag också!

Det är bara det att jag har mitt jobb mitt i skiten.

Jag kan inte koncentrera mig.

För allt ropar ju på mig.

Ser förebrående på mig.

Psykar mig. 

Jag tränar mig att blunda.

Gör förbi med högdragen näsa,

Ignorerar.

Ser det jag vill se.

Det fina proppskåpet.

Se så fint det är att bygga in propparna:

 Notera den söta knoppen. Den är ny. Liksom denna:

 Detta är vad jag väljer att se idag.

Jag borde kanske låtit er se samma. Låtit er slippa se skiten!

Men det känns så förljuget.

Det hjälper bara till att bygga upp den där jobbiga falska fasaden att vi har det så fint och trevligt och städat och ordnat hos oss.

Nä, vi liksom de allra flesta, har det precis lika skitigt och jävligt mellan varven som alla andra. Kanske värre. Jag bjuder på det så kanske någon annan kan få känna sig renlig och städad i jämförelse.

NU kommer jag Pommac!!!