Ni som följt min blogg vet ju att jag då och då lämnar det ytliga och flashiga och gör djupdykningar i lite allvarligare ämnen. Det känns som att det var längesen jag skrev om något allvarligt. Börjar vara lite less på min ytliga framtoning. Jag tycker om yta, det är inte det, inredning, färger, mönster, design, konst, foton, mode allt sånt roar mig och det står jag för och tycker är helt fullvärdiga intressen. Men när jag fördjupat mig FÖR mycket i det kan jag känna mig lite tom. Ytlig helt enkelt.

Ett av mina favoritämnen är annars feminism. Jag har skrivit en del om det.

Hur jag upptäcker saker om mig själv och om människor i min omgivning genom att läsa feministisk litteratur.

Det är både spännande och skrämmande.

Mest skrämmande är det att upptäcka sig själv hamra in gamla könsrollsmönster i barnen fast jag verkligen vill göra helt annorlunda.

Det är svåra grejor. Det är så inrotat i oss att det är svårt att inte trilla dit. Men bästa sättet att inte göra det är att ständigt uppdatera sig och läsa feministisk litteratur.

På senaste skolrådet för en vecka sen blev det en liten jämställdhetsdiskussion efteråt. Rektorn gick en utbildning som handlade just om jämställdhet och ville höra vår (i egenskap av representanter för föräldrarna) uppfattning av skolans jämställdhetsarbete. När vi kom igång att diskutera märktes det verkligen att vissa kommit längre. Inte så att de var mer eller mindre jämställda men att vissa (jag bland annat) läst och tänkt mycket på det. De som inte tänkt eller läst var fortfarande på den nivån att det var jämställt att killarna börjat ha rosa. Typ. Jag klankar inte på dem nu, jag bara noterade det.

Det är bra att läsa och förkovra sig för man kommer verkligen framåt. Sen att man kanske inte kan omsätta allt i praktiken är en annan femma.

Det är svårt! Det är förbenat svårt. 

Att läsa feministisk litteratur är upplyftande i längden. Just när jag läser blir  jag arg och förtvivlad och frustrerad. Men sen när insikterna lagt sig och jag börjar leva vardagsliv igen så ser jag mycket tydligare allt jag själv gör. Och var ska man börja om inte med sig själv?!!

Det är i längden något väldigt positivt att inte bli en del av det invanda spåret som annars bara plöjs djupare och djupare. Om fler öppnar ögonen kommer fler att göra små ändringar och så småningom på sikt kommer det att ändras i det större. Det tar förmodligen generationer men vi måste börja! NU!

Alla måste börja!

Tro inte att feminism är något konstigt och udda som bara arga manshatare ägnar sig åt. Feminism är en mänsklig rättighet som både kvinnor och män får nytta av.

Varför ska en av två behandlas annorlunda, få sämre villkor, sämre förutsättningar och sämre mottagande endast på grund av att de föds med olika kön?

Det är så bissarrt att det inte är klokt!  

Och det ÄR så i samhället idag!

Senast idag skriver dagstidningarna om en forskarrapport som visar att män har lättare att göra karriär om de är gifta eller sambosar medan kvinnor får uppleva raka motsatsen. (Singelkvinnor kan lättare göra karriär än gifta eller sambosar.) Arbetsgivarna är alltså inkörda i mönstret att mannen har markservicen tryggad medan den gifta kvinnan anses förlorad...

Det speglar ju tyvärr en del av sanningen idag.

Tycker någon att det är konstigt att jag, som valt att stå i skuggan av min man som gjort karriär medan jag tagit hand om både markservice, barn och hans pappersarbete, tar upp dessa frågor?

Ja, det kanske är konstigt, men samtdigt som jag är feminist är jag för att barnen ska gå före allt.

Det är ingen motsats i detta för mig. 

Samhället måste börja se barnen som en resurs. 

Att få barn skärper till de flesta människor.

Det skapar fokus, effektivitet, livslust, sporre, engagemang. Det är något som slipar människor från kolstycken till diamanter.

Om man frågar mig.

Men hur uppfattas det idag?

Som ett avbrott. Ett olyckligt avbrott i en lysande karriär?!?

Betänk hur långt arbetsliv man har. Betänk hur kort tid barn är små. Varför skapar vi inte ett samhälle där barn betraktas som det viktigaste i en människas liv, vilket det är, och skapar möjligheter att kombinera karriär och småbarnstid på ett bra sätt för alla, kvinnor, män och framför allt barn. Och då syftar jag inte på att det ska bli fler dagis med bättre personaltäthet och så vidare utan jag menar att man ska kunna vara hemma med sitt barn och ändå kunna komma ifråga för karriärmöjligheter och bra arbetsmöjligheter. Detta ska gälla båda föräldrarna.

En utopi?!!

Om synen på föräldraskap och barn ändras och inte betraktas som ett "simpelt kvinnogöra"  kanske detta kan bli verklighet en vacker dag. Om barn betraktas som en rikedom. En förmögenhet. (Då kanske också barnlösa skulle få mer effektiv hjälp och kortare väntetider än idag.) 

Att göra "det lilla livet" till det som är värt något, ge det status.

HUR gör man detta då???? Och är det verkligen så enkelt???

Ja, den frågan kan jag tyvärr inte svara på...

Inte idag iallafall.

Eller...tyvärr  kanske svaret är så simpelt att det skulle kanske vara allt det där om det var MANNEN som födde barnet... 

Nej. Optimisten i mig talar för att våra barn blir klokare än oss och deras barn blir klokare än dem och om 150 år skrattar alla åt de tokiga obildade 1900-tals människorna som trodde att det var jättestor skillnad på  män och kvinnor. Förhoppningsvis begriper de INGENTING.

Praoeleverna har skött sig med beröm godkänt. Deras första uppdrag var att bryta upp och skotta igenom de gamla kompostlådorna som stått sen många husägare tillbaka. Har bara sett ut som en brännässelodling av megaformat.

De tyckte att det var roligt att riva plankor. Skotta jord var väl ingen höjdare, men precis vad fyra grabbar som i vanliga fall älskar att spendera tiden framför en dator, behöver!

Imorgon kommer de tillbaka och även på fredag! Härliga tider! Det är så kul att få chansen att var mycket med 13-åringen och hans kompisar!

Det har varit kalasfint väder här idag. Riktigt skönt! Så det har varit mycket utelek. Därför har dottern inte hunnit möblera så mycket och inte lekt heller. I nya dockskåpet. Så det ser inte inlekt ut. Men eftersom jag är så glad i vårt nypimpade dockskåp visar jag ändå lite mera bilder.

Lapptäcksrummet.

Kuddrummet. Yoga rummet?

Galna rummet.

Skattrummet.

Krokorummet.

Hela huset.

Snabbaste säljaren ever??? Idag kom mitt traderafynd. Strålande service!

Visst passade det bra???? Det var sååååå fint. Ett riktigt kap! Kärleken består när jag ser det i verkliga livet. Det var sååå mycket större än jag trodde också. Ett överkast. Jag tänkte mig ett täcke nere vid fotänden typ. Jo, måtten stod där, men jag tog liksom inte in dem i min hjärna.

På återvinningsmarknaden, dit jag följde en vän igår, fyndade jag en filt som jag inte kunde motstå. Fast jag inte gillar gult! Men jag gillar gult och rosa!

Så den får ligga där och se somrig ut. Ser ni att det lyser lite sol! Det har faktiskt varit sol här idag. Såpass att den värmde lite också! Man kunde sitta ute och fika UTAN yllefiltar! Haha!

Och för att ytterligare förvirra värmen och solen hit upp så har jag fått direktimport av Gnesta syrener!

Det är mina föräldrar som varit ner till min syrra med familj.

Härligt! De är minst några veckor bort här.

Först måste jag erkänna och visa och göra avbön; se! jag är en simpel kopierare! Jag härmas! Har ni sett ett sånt förfall! Vart ska detta sluta? Och som alltid när man härmas är originalet alltid bättre...Se och döm själva!

Kopian:

...och originalet:

Jag vet! Ni behöver inte förnedra mig ytterligare! Jag ser det med egna ögon! Kopian suger.

Och fyfaderullan för kopians tapet! Kräkreflexerna är inte långt borta!

Men jag måste erkänna att det var skojigt att spika tavlorna tätt tätt. Och ska jag vara riktigt ärlig tycker jag om det! Och jag behöver ju inte tala om för alla besökare att jag härmats!

För ni skvallrar väl inte?

Nu är det bara en sköngrön tapet som saknas!!! Fast då kommer ju inte min skönagröna tavla att synas, den stora alltså. Så jag får nog ha min egen stil på tapeten...vad det nu kan bli, när det nu kan bli.

Men för ikväll är jag nöjd.

Vad har ni gjort ikväll? Glott på teve? Häng tavlor vetja. Det är hysteriskt roligt. Och jag som hade en hel korg med tavlor som inte haft nån plats fick upp många fler plötsligt. Ska fortsätta över på andra väggen imorgon kväll. För med så asfula tapeter behöver jag inte vara rädd för att fylla hela väggen. Det kan bara bli bättre!

Kommer ni ihåg den där konstiga hyllan eller vad det nu är som jag tog gratis på återvinningsmarknaden? Den där i trä längst bak här på bilden. Nå? Vill ni veta vad det blev?

Först blev den röd. Sen fick den lite "tapet" (omslagspapper från Panduro).

Nu ser ni väl vad den ska användas till.

Det är ju liksom helt uppenbart!

HELT uppenbart!

En Winxhylla naturligtvis!

Är det inte SJÄLVKLART????

ÄR det inte det???

Jamen det kunde ju inte bli annat. Redan på återvinningsmarkanden ropade den ju "Jag är en Winxhylla to be!!!"

Jajamen!

Jäpp!

För att avsluta lite mindre odrägligt ska jag nu visa vad jag såg när jag stod och stekte plättar i afton. Ljuset var så vackert och jag önskade att man kommit så långt i utvecklingen av datortekniken att man kunde fånga bilden med blotta ögonen och bara sända över den för lagring i bildbanken i datorn. Men tyvärr, dit har forskningen inte kommit ännu, så jag fick springa mellan två plättar och hämta kameran och försöka föreviga det jag såg. Vilket sällan går.

Åh, vad jag önskar att jag var en proffsig fotograf som kunde fånga precis den vision och bild jag ser med en kamera.

Men jag tycker om bilden ändå. Trots att den varken är proffsig eller visar det jag såg. Den visar dock en glimt av den stämning som ljuset, vinklarna och tingens position gav...

Bara en GLIMT...

Här är en ljusare variant som kanske bättre visar glimten... 

Man ska inte förakta serier.

En del barn vill bara läsa serier. Så låt dem! Så småningom övergår säkerligen deras lust att läsa till något "tyngre" än serier. Jag själv är ett talande exempel. Jag kan nog betrakta mig som något av en bokmal nu för tiden, men i yngre år läste jag mest serier. Tintin, Asterix, Spirou, Lucky Luke och Kalle Anka förstås! Klassiker om ni frågar mig!

I vilken annan bok skulle jag ha lärt mig latin, om inte i Asterix?

Et tu Brutus! (Även du Brutus!)

Veni, vidi, vici!  (Jag kom, jag såg, jag segrade!)

Alea jacta est! (Tärningen är kastad.)

Redan som 9-åring var dessa fraser en del av mitt ordförråd. Idag sitter de kvar som berget. (Det var Ceasar som stod med nobel näsa i profil och slängde sig med diverse latinska ordspråk.)

Kalle Anka tidningen var väldigt lärorik! Herregud! Knattarna var ju Gröngölingar. (Scouter.)  De byggde hängbroar och löste problem så man alltid var redo! 

Jorå, serietidningar tillåts överallt i detta hus. Serietidnigar är ett MÅSTE i detta hus.

Vi har flera hyllplan med alla Tintin både på engelska och svenska, alla Spirou, Lucky Luke och Asterix&Obelix. Sen har vi tonvis med Gustaf och Fantomen och Knasen. Och så nutidens största mangaalbum Shonen Jump. Blondie har vi också massor av. Och barnen har en favorit som heter "Vi å pappa!" Maken köper Nemi. Så vi simmar i serietidningar.

Serier äger!

Jag tänker inte tjata på dem att läsa annat. Jag tycker det är toppen att de ligger och läser serietidningar innan de somnar. Även 13-åringen gör det. Men lugn, han kastar sig lika gärna över National Geographic när den kommer med posten. Och när farfar bär hit Allt om Historia eller Illustrerad Vetenskap så  är han lika ivrig. 

Jag anser att serier är inkörsporten till allt läsande.  

Ja, efter pekböckerna då, och så barnböckerna som vi också har löpmeter av. Jag älskar nämligen barnböcker. Har köpt på mig massor. Är nästan som ett bibliotek vad det gäller barnböcker. 

Jag kom bara att tänka på det för att lärarna på skolan inte tyckte att det var okej att ha en seriebok som bänkbok.

Varför då, tänkte jag spontant. Är det nåt fel med serier eller???

Bah! 

Äntligen har jag fått ut den söta väskan på Persiljas Verkstad. Min dotter hoppas att den inte ska bli såld. Hon tycker den är för söt för att lämna oss...

Jag är benägen att hålla med. Blommorna har Kardemomme virkat!!!

Det finns bilder som sätter igång nånting. En slags längtan. En känsla. De trycker på knappar.

Här har vi bildernas bild för mig:

Jag tycker att bilden är SÅÅÅÅÅ vacker!!!! Den ger mig maximal njutning. Jag njuter av att se den! Bilden kommer från Sköna hem.

Leila Lindholm står också för sinnlighet. Hon är inte bara vacker hon vistas alltid i vackra miljöer också. Denna bild är från hennes kök:

Ett rosa SMEGkylskåp skulle jag inte tacka nej till men att få maken införstådd med hur mycket roligare det blir att sätta in mjölken i ett sånt kylskåp, det är mer arbete än ni kan ana, så den drömmen lägger jag på hyllan direkt...

Här är en annan bild som får igång mig. Dunkelidunk! Hjärtat tar ett glädjeskutt!

Bild från Rice.

Denna bild nedan hör ihop med min inspirationsbild med gröna sängen ni vet. Som jag visat två gånger på kort tid.

Gillar den opretentiösa känslan den förmedlar även om de på Family Living ju säkert ägnat massor av tid och pretention för att få den så pretentionslös!

Bilder är magi!

Inget kan få igång mig som en bild!

Undrar förresten när nya Family Living kommer. Det börjar kännas som att det är dags! 

Jag föll pladask.

Gick in på tradera och kikade runt. Skulle inte ha nåt. Slötittade.

Och så PANG! Där fanns nåt som verkligen golvade mig. Lite nött, men så sött!

Utropspriset var 45 kronor, då fär två dar sen.

För två minuter sen gick auktionen ut. Nu hade den gått upp till 235 kronor. Jag funderade vad jag tyckte den var värd och lade maxbudet 300 kr. Det gjorde jag när en minut återstod.

Och jag fick den. För 260 kronor.

Frakten går väl på 55 eller kanske 77 kronor, men den är värd det! För jag är förälskad!

Den hamnar nog på dotterns säng i stället för det gröna lapptäcket som ligger där...