Tjoff!

PMS:en slog till mig som ett knytnävsslag.

Jag har sovit dåligt i natt eftersom Pommac velat bita i i sitt "sår" och tratten var totalt hopplös att ha på honom, så istället satte jag på honom en tubsocka som jag tejpade fast. Men innan jag kom på det höll Pommac och tratten mig vaken. Donk, Pommac ska gå ut genom dörren. Krasch, Pommac välte ner ett litet bord i vardagsrummet, gnäll, yl, Pommac kommer inte ner för trappen,för tratten fastnade i trappsteget och ajjjjj Pommac skulle pussa matte men körde in trattkanten rakt i mattes hals...Brutala uppvaknanden hela natten.

Så vid sex steg jag upp och satte på honom tubsockan. Eftesom jag inte somnade (lade mig) förrän halv två så var jag väldigt trött och tog en sovmorgon till nio. Äntligen var Pommac i ro också, efter att jag sagt "nej" typ tjugofem gånger när han försökte bita av sig socken. Nu verkar han acceptera den. När vi går ut sätter jag på en plastpåse.

MEN, när jag äntligen sov på soffan (min morgonlur) drömde jag oroligt om hur jag körde bil och tuschade i alla vägstolpar och backade på folk och körde som en kratta. Efter att ha kört uselt ett tag tvärnitade jag och storgrinade och sa till min man Jag VILL inte köra bil när jag har PMS. Jag KAAAN inte köra bil när jag har PMS buhuhuhuuhuhuhuhu och så grät jag floder!!!!!

När jag vaknade kände jag mig lite lättad men efter ett tag kom anspänningarna tillbaka.

När jag har PMS, och det har väl de flesta som följt min blogg ett tag sett att jag har rätt ofta, då är jag så otroligt mycket sämre rent motoriskt. Jag är sämre psykiskt också, men blir alltså påverkad fysiskt väldigt mycket. Syr som en kratta och kör sämre och fäller saker och tappar saker och spiller saker och bränner saker och hela livet blir för ett tag så segt och tungt som det bara kan bli ibland.

Idag är en sån dag.

Vilken tur då att jag ska sitta på skejthallen i fem timmar och bara göra ingenting. Vilken tur att jag inte ska skejta...

Det är bara att köra försiktigt och undvika alla vägstolpar...hehehe.

Ska också undvika min man eftersom hela hans uppsyn gör mig förbannad när jag har Pms. Stackars karl. Men allt han "klarar sig undan med" alla andra dagar får han slängt i synen denna dag...

Så ett hett tips till alla andra pms:are därute; undvik allt träigt och stolpigt. Mouhahahahha!

Har sett en film som heter "Min frus förste älskare". En svensk parentes. Men Marika Lagerkrantz var med och hon är en favorit. Alla rödhåriga skådisar blir lite favoriter eftersom jag identifierar mig med dem. Fånigt, jag vet, men ett faktum. Jag vet inte varför jag känner samhörighet med de rödhåriga. Det är väl det att vi hör till en slags minoritet men det är ju egentligen ytterst fånigt eftersom det inte har ett smack med hur vi ÄR att göra. Här har vi Anna Azcarate (Luleskådis)

Marika Lagerkrantz

Nicole Kidman

Julia Roberts

Susan Sarandon

Kirsten Dunst (bara rödhårig i spiderman tror jag???) 

Och hjälp mig nu, vad heter denna utmärkta komedienne??? Hon är så bra! 

Och rödhårig!  

Jag känner viss samhörighet med dessa bara för att de är rödhåriga. Kanske det att jag vet hur det är! Hur det är att vara uddafigur i ett gäng med ickerödhåriga. Man sticker ut. Kanske präglar det personligheten nånstans att känna den där "jag är udda" känslan. Äh, jag vet inte. Trötta tankar av en trött rödhårig, (med massa gråvita strån). Nu lägger jag ner. För jag har inget att säga! Förresten; både Nicole och Marika har blivit blonda på sistone. Vilka svikare va! Och Marilyn Monroe blev en evig blondin fast hon var rödhårig från början. Kanske är det roligare att vara blond...?

Nu är lillvännen hemma.

Han var så TRÖTT när han kom med sköterskan från klinikens baksida dit inga hussar och mattar får komma. Han orkade inte hälsa, bara luta sig mot mig och när jag kliade honom somnade han stående med huvudet tungt i mina händer.

Det var en pärs att få honom in och ut ur bilen, så trött var han och jag orkade ju inte lyfta honom. (Han väger 36 kilo.) Men nu ligger han slocknad mitt på köksgolvet, lyckligt hemma, och lär nog sova ett tag till.

Stickan då?

Var den stor?

Ha! De hittade inget! De ringde mig och frågade vart stickan åkt in och efter min beskrivning hittade de iallafall såret och tryckte ut en del vätska. Men förmodligen har han lyckats pillra ut stickan själv i morse. Jag såg hur han höll på slicka och bita vid tassen.

1350 kronor kostade kalaset och då har vi inte hämtat ut hans antiflammatoriska medicin ännu.

Den ska han äta i minst fem dagar. Biverkningarna är kräkningar och diarée...Jippi! Not! Jag hatar när han har diarée eftersom det fastnar hur mycket som helst i pälsen vid baken. Det brukar han komma in med och sätta sig på mattorna och torka av. Får ta bort all mattor några dar nu.

Nåja, allt väl.

Vi har härdats en aning allihopa. Nästa gång vet vi hur det går till. Och efter sex timmar ensam på kliniken kanske han inte alls går dit med samma glada humör som idag. Efter det här kanske han också börjar darra som ett asplöv av att känna veterinärdoften.

Hade vi haft mer is i magen tror jag faktiskt att han fixat det här själv. Men det man vet ju aldrig.

Skönt att ha honom hemma igen. Nu känns allt bra!

Tänk så tomt det kändes när han var borta!

Oerfaren hundägare som jag är blev jag helt tagen på sängen där på veterinärkliniken. Fick komma in till doktorn och berätta om vilken tass det gällde och sen tog de med honom och sa åt oss att sätta oss i väntrummet. Jag trodde han skulle få hjälp direkt och komma ut så jag satt och spanade efter honom. Så kommer sköterskan ut och säger att vi kan komma tillbaka i eftermiddag, vid klockan tre.

VA??? utbrast jag!? Får jag inte stanna? Får jag inte vara med honom?

Nä men han får vara här och vänta och så tar de honom så fort det blir en lucka, sa hon. Jag blev plötsligt pinsamma mamman som började grina. Fast det såg de nog inte. Jag tog dottern i handen och skyndade mig ut och så lipade jag.  Buhuhuhuhu! Stackars liten! Vad han ska vara olycklig! Vad han ska bli orolig! Buhuhuhuhuhu!

Sen samlade jag mig och tänkte att nu får jag väl fan skärpa mig! Inte ens dottern som är lika blödig som jag tyckte att det var så hemskt. Men jag fick sån separationsångest!!!

Nu tänker jag att han säkert fick nåt lugnande och får sova mest hela tiden så han hinner nog inte gråta så mycket.

ÅÅÅÅÅåååå, vad det känns tomt efter honom!

Ååååå vad jag längtar tills de ringer eller klockan är tre.

Nu gruvar jag mig redan inför den dagen han verkligen ska lämna oss på riktigt fast det (mest troligt) är många år kvar tills dess.

Usch för den dagen!!!!

Jag förstår mig verkligen inte på såna som skaffar hund och ledsnar och lämnar bort dem efter nåt år. Jag skulle aldrig klara av det. Blir alldeles för fäst och är alldeles för blödig. Tänker mig så mycket in i hur djuret ska reagera.

Nä, en gång in i detta hus; alltid kvar. ÄVEN om jag kanske är allergisk mot Pommac så kommer han alltid att bo hos oss. Jag får väl i så fall flytta ut i härbret eller nåt. (Eller skaffa allergimedicin!)

Imorgon bitti ska Pommac till veterinären. Han fick en sticka i trampdynan igår och jag har inte lyckats peta ut den och nu haltar han och har ont.

Imorgon ska vi försöka plocka ut den hos veterinären. Eventuellt ska han få lite lugnande också eftersom han är så himla kittlig. Eller iallfall rädd om sina tassar.

Usch, det är lite pirrigt!

Lillbebisen ska till tant doktorn!

35 kilo bebis.

Stickan finns inne i tassen och man ser inte ingångshålet. Som tur är såg jag när han fick stickan för annars hade jag ju inte fattat vad det var som ömmade.

Undrar om han får sån där tratt runt halsen efteråt? Han kommer att fastna överallt och riva ner huset med den.  

Vår veranda har varit skateplats hela sommaren. Sonen har övat och övat och slitit ner brädorna så att det är alldeles flisigt. Inte så bra för barfotaspring och oskyddade mjuka trampdynor. Men eftersom vi inte har någon asfalt har han fått skejta där. 

Nu får jag nog ta fram slipmaskinen till våren och förbjuda mera skejting. Eftersom vi numera är ansvarsfulla hundägare.

Nu ska jag ta mina följeslagare med mig upp i sovrummet och göra gemensam sak.

Jag syftar på Nästäppan och Rethostan. Trevligt kanske inte är ordet, men sällskap är det ju... 

I jakten på mitt nya ickepräktiga liv for jag på stan idag.

Försökte tänka ickepräktigt och göra nåt "busigt" men hur bra gick det???

På en skala 1-10?

Typ 1.

Vart gick vi?

Jo, på Kulturens hus.

På konsthallen och på bibblo.

HELYLLE!

Som om det inte räckte; vi gick och fikade på Åhléns...

Vad fikade jag? Jo en kolakaka och chailatte. (Te alltså!) Snacka om praktmormor!

Helyllefaktor som miss Marple eller nåt.

Men värst av allt är att jag kom hem med detta inköp:

!!!!!!!!!

"Om hemslöjd i Sverige".

Men hallå!??

Vart tog nya hipfaktorn vägen?

Vad hjälpte det att jag sotat mig kring ögonen, (eller jag hade kliat mig med mascaran på men det är ju samma resultat) och tagit mina nya läderstövlar (fynd från myrorna för 100 spänn) och min busigaste väska och mina svartaste kläder och mitt rödaste hår.

Och så går jag till Bokia och köper en antologi om hemslöjd!

Det är bara att erkänna. Jag är den jag är. Det sitter rotat i benmärgen. Personligheten är helylle och präktig och vansinnig vansinnigt tråkig.

Det är ju inte bara det att jag köper såna böcker.

Det är ju att jag tycker att det är KUL!!!

Jag köper den ju för att jag gillar den. För att jag tycker det är spännande att läsa om hemslöjdens utveckling i Sverige de senaste hundra åren. (!!!)

Ni höööör ju!

Det är ju helt enkelt dags för en totaltransplantation för att komma ur denna grötkokar gör din egen müsli identitet.

Någon som har nåt svart och mörkt och farligt spännande lynne att donera???

Dagen efter tjejfesten kan vara lite tung. Mycket dunkelidunk...

Men idag var jag fräsch. Drack bara vitt vin, kan vara det. Jag tror att rött vin kan vara svårare att bryta ner, det är mäktigare liksom...

Vi satt och drack vin och åt gott och pratade.

Lucias dipgucka var jättesmarrig! Testa den! Riktigt geggig och kladdig och så god!

Ska väl snart dricka kaffe men gruvar mig för att gå ut i stormen och hämta morgontidningen. Man får gå en liten bit och det är hååård vind ute. Har suttit här vid datorn och skjutit på det. Hoppades att tidningen skulle blåsa hit, men jag får nog knata mig till lådan iallfall.

Sen ska jag plocka lite disk.

Försökte förgäves väcka planteringslustan igår genom at tköpa en stickling. Men det hjälpte inte.

Jag kommer nog inte att få nån lust till trädgård i år. Den känns sååå långt bort.

Helst vill jag bara ligga på soffan och stirra i taket!

Är inne på fjärde veckan förkyld nu. Har hört fler så det verkar vara normalläge för denna influensa.

Och värst av allt jag är såååååå less på mig själv. Hur står jag ut????

Hur tråkigt jävla präktig får man vara?????????

Denna blogg ska bli svart och svår!

Jag vill ha omväxling!!!!

Åååå, vilket fint reportage! En underbar blogg som jag har den stora äran att bli omskriven i.

Jag läser och njuuuuter!

Och blir stolt som en tupp!

Kika här får ni se!