Detta är nästan för pinsamt att berätta. Men jag gör det ändå för det är faktiskt inte mitt fel.

Jag verkar ha fått fisinkontinens.

 Ibland kan jag inte hålla emot!

Det gååår inte.

Som idag på sonens basketträning.

Vi satt sex vuxna i rad på en bänk. Två kvinnor och fyra män. Jag som nr två från vänster. Mitt i smeten.

Hela dan hade det bubblat i magen och jag hade förberett timmen i baskethallen med att släppa ut så mycket jag kunde.

(Jag sa ju att detta var pinsamt!)

Efter att ha suttit med magen hopklämd i tio minuter började det mullra i mitt inre. Jag kände hur det pyste och pyste och blev som en ballong inne i tarmarna.

Det vandrade förstås sakta mot utgången... 

Jag satt där och försökte knipa.

Verkligen knep och knep.

Vågade inte pytsa ut lite i taget eftersom jag tidigare under dagen hört att det inte var några smygare utan riktiga brakare. Så jag höll emot.

Men till slut kunde jag inte. Pruuuutt! sa det. Gissa om jag skämdes. Vågade inte säga nåt. Inte skoja, inte nåt. Satt bara alldeles stilla och låtsades mycket intensivt betrakta basketspelet och hoppades att inte ljudet gick att lokalisera. Det var säkert den stora mannen bredvid mig! Nog trodde väl de flesta det? Han såg mer ut som en som släpper sig offentligt. Inte den lilla rödhåriga inte. Nae!  

Men hallå! Varför har vi gjort fisandet till sånt tabu!?

Eller är det bara jag som har svårt för offentligt pruttande?

I familjen har vi som tur är högt i tak. Men jag vet familjer där man smyger med det! 

Hur gör ni? 

Dagens bästa nyhet! Mitt Lilla Hus Lisa är tillbaka! Jippie!!!

Hon har varit sjuk och inte ägnat tid åt såna bagateller som bloggning. När sjukdom slår till får man ju lite perspektiv på tillvaron och känner vad som är viktigt. Men jag är SÅ glad att Lisa nu är så pass mycket bättre att hon orkar med lite oviktigheter. Som sagt! Dagens stora glädjeämne!!!

Annars är jag också glad för att sonen bara hostar lite och visserligen  fortfarande har diarée, men just nu säger han att han är pigg och han ser pigg ut! Så det håller kanske på att vända. Hoppas.

Ska nu slå i denna kropp en stor kopp hett kaffe med varm mjölk. Det är dagens enda kopp och också ett stort glädjeämne, aldrig är kaffet så gott!

Ååå, vad livet kan vara lätt och okomplicerat ibland om man bara försöker SE det!