Från förmiddagens svacka har jag hamnat på en formtopp! Iallafall med glädjemått mätt! Och får man mycket glädje i kroppen så spritter den liksom till och skakar ut de där sura svackkemikalierna som pudrats över en. Så I´m back! Fit for fight!

Det var ett paket som kom med posten som vände mig uppåt igen. Tack goafina Maloppa!

I paketet fanns något jättefint, grönt som hon plockat i skogen. Helt underbart!Åååå vad fint jag ska pynta nu! Har hängt två slingor i mina vita lampor och vips blev det juligt och fint!

Dessutom fanns det ett söt litet paket med något hon sytt! Titta bara!

Det är inte jag där bakom. (Det låg visst en tidning på bordet.)

Och se här;

Så fint! Så rart! Tack snälla fina bloggvän!

Ja, det var den svackan det! Känner mig sugen att ta tag i något!

Ser ni alla därute vad medlet för människors glädje, självkänsla, arbetsvillighet, lycka, kärleksspridning osv är? Jo, att ge en medmänniska något fint. Det må vara ett varmt leende, lite beröm, en kram, en kärleksförklaring, eller som här en gåva med massor av omtanke och värme. Sen sprids det som ringar på vattnet. Känner ni?

Visst förmedlar jag en helt annan känsla nu än i förmiddags!

Och så provade dottern julkläderna. Hon växer endast på längden. Från mullig gosig bebis till en längre och längre tösabit med lika smal midja som hon haft sen ett års tid. Så hennes kläder räcker länge. Kjolarna får jag alltid sy in och till slut växer hon i dem. Men då har de blivit för korta. För tredje året i rad ska hon ha sina älsklingsfinkläder från Indiska. Sötis!

Jag är i en svacka. En kreativitetssvacka. En städsvacka. En pyntsvacka. En umgängesvacka. En....

Nä, jag ska inte räkna upp alla svackor. Jag är i en MEGA svacka. Och jag har precis klarat av PMS. Så den är oskyldig för en gångs skull.

Nä, detta är en sån där svacka som det bara är att rycka upp sig i från. Jag kommer bara inte just nu på hur.

Eftersom jag även är i en ryckauppsigsvacka...

Hrm.

Alla andra visar sitt fina julpynt i sina välstädade hem. Jag städade i princip all ledig tid i helgen...ändå ser det på vissa ställen ut som ett raketnedslag. Ett terroristdrabbat område.

Men vad fan, det är väl inte på stöket det hänger?

Eller?

Hrm. Pärlsponten där bakom soffa och skåp är nymålad ett varv med linoljefärg som torkar på två-tre dygn. Maken målade i fredags, jag ska (väl) måla i dag. Om jag rycker upp mig...

Bröllopsskåpen, det med hjärtat på golvet ska upp på väggen, det är bara det att jag inte kan bestämma mig för vart...

Skateboarden under bordet är alltid nånstans på golvet. Med lite tur ligger den under bordet med hjulen uppåt. Lika ofta ligger den lurande med hjulen neråt och mitt på golvet. Ja, jag har åkt ofrivillig skateboard ett par gånger. Dock aldrig med porslinsbricka i handen. Jag har haft tur.

Men det där med att visa stök är väl en fråga om zoomning. Man behöver ju inte använda vidvinkel!!!!!

Så (zooooooooooooom); se så fint jag har det!

Gardinen är från fyrtiotalet och jag är löjligt svag för den. Även om den är i romantiskaste laget för mig.

Och titta (zooooooom) så fint jag har i vardagsrummet med min hemgjorda bordslampa. En stjärna tänkt att hängas har jag knutit runt lampskärm och allt och voilá fick jag en stjärna på fot som jag sett att så många har.

Jaa. Det är ju riktigt trevligt hos oss. Glöm allt jag skrev tidigare. Även jag själv glömmer det nu.

Svacka?

JAG???

Bah!!! Inte! Jag har zooomat mitt sinne. Skärpt det så att jag bara ser en smal strimma med glädje och hopp och ork och pigghet och lycka. Resten är utanför min synvinkel. 

Ja, det blir inte alltid som man vill. Men idolAmanda kommer att ta sig vidare i artistvärlden ändå. Hon har DET. Sånt som stjärnor ska ha.

Marie har en härlig röst! Verkligen superbra, men hon är en dussinartist känns det som. Fast hon kanske kommer. När hon hittar sin stil och nisch. Hoppas inte Bertan får klorna i henne. 

Jaja, vad vet jag en amatörtyckare...

NU ska jag och dottern åka på Storheden. (Stort handelsområde utanför staden.) Fast jag ångrade mig plötsligt. Det är två veckor före jul. Det brukar vara bilköer dit ut en VANLIG lördag. Näe, jag ska nog INTE åka dit...

Jag stannar hemma i byn. Går på promenad, sanerar huset, gör en pepparkaksdeg, syr lite, pysslar, gör julkort, målar pärlsponten, skriver listor på att göra saker... Mouhahahahha!!! Tror nån att jag hinner allt det? Nix. Det finns fyra hungriga barn här, fem idag, plus en man, plus en hund plus en halvlat fyrabarnsmamma...Nä, städar kanske idag. (MEGAprojekt.) Nåt annat imorgon. En sak i taget... 

Detta var den första bilden jag hade med i min blogg. Det är en hylla jag gärna skulle ha i mitt kök. Den är cool!

Nå? Vem tror ni vinner IDOL???

JAG TROR AAAAAAAAMAAAAAAAANDAAAAAA!!!!!!!!

Jag hoppas det också!

Hon är så skööööööööööööön!!!

En dryg halvtimme kvar innan det är avgjort.

Nu skiter jag i flytten! Blogspot har så tjorivgt kommentarssystem så jag skiter helt enkelt i´t. Har fått så många mejl om att det inte går att kommentera och vad är vitsen att ha en blogg där man inte kan kommunicera enkelt. Näpp! Då får det va!

Iallafall tills vidare. Jag kanske ger det en ny chans när jag har en massa tid att ägna åt att informera mig hur man ställer om allt och så men nu mitt i julstressen är det ju inte så smart att börja med nåt som känns krångligt. Jag menar det lägger ju bara ännu en belastning på redan tyngda axlar. Så den får gå i träda! IGEN. Stackars blogg!

Ni får hälsa på här. Jag kanske ska flytta. Har inte bestämt mig ännu. Har ett prova på kontrakt...

Tjuvlyssnat:

Dottern och hennes kompis sitter och fikar.

Kompisen säger: -Min mamma luktar gott!

Dottern: Min med!!!

Kompisen: Använder din mamma parfym???

Dottern: ...ääää...nej...men hon luktar ÄNDÅ gott! Hon luktar aldrig illa!

Va? Kan man få en finare komplimang??? 

Smärta! 

Hjälp vad fort det går! Redan snart andra advent! Julen är ett frustande ånglok i år!

Stoppa tiden någon!

Jag vill hinna njuta också! Inte bara springa maraton genom den. December ska vara mys och pys och advent betyder faktiskt väntan. (Det har jag lärt mig av Nicke och Nilla!) Men för mig känns inget mys, inget pys och absolut ingen väntan. Jo! Jag vill skrika VÄNTA! Stopp, lugna ner dig. Kom inte så fort.

Medan innebörden är (borde vara) tvärtom, att vi väntar och väntar och längtar efter den där dagen då jesus föddes och kom till oss... 

Vart tog allt det vägen?

Någon fler som tappat bort dettta i vårt stressade nutidssamhälle? Det som är så "lustigt" är ju att tiden är densamma som förr när man hade tid att sitta ner och vänta (och mysa och pysa). Tiden går precis exakt lika fort eller sakta. Det är bara det av vi fyllt våra dagar med så mycket, och så snabbt och så stressigt att vi skruvat upp våra kroppar och hjärnor till max förbränning, högsta farten, allt på en gång, kör stenhårt, så vi inte hinner stanna och känna doften av glöggen och kanelen och saffranet och nejlikorna och granen och snön och fjorlårets damm på julpyntet. 

Ibland tränger doften in och vi stannar av i en rörelse och sniffar och känner en inre frid och allt runtomkring stannar av några sekunder och vi känner precis hur julen borde vara.

Det gäller att hitta den där känslan och stanna vid den.

Jag ska försöka. Jag vill försöka.

Ändå sitter jag här vid den mest stressande maskinen av alla. Den som lärt oss att allt ska gå fort för att vi ska vara nöjda. Så jag borde kanske börja med att stänga ner denna apparat. Juldödaren framför alla!

Eller har jag helt fel?