Ja, så har jag varit med på en skatetävling för första gången. Roligt att se hur det går till. JAG var inte med om nu någon trodde det. Nä, den äldste deltagaren var kankse 15 år och den yngste 9 år. Min 11-åring som knappt sovit i natt för att han längtade så och var så pirrig ångrade sig i sista stund och drog sig ur. Han satt med mig i publiken istället.  Publik och publik, det var de andra åkarna plus jag och tre av mina barn plus tre andra föräldrar till åkare. Tävlingen gick till så att de tävlade två och två genom att den ena gjorde ett trick och den andra skulle sätta det på två försök. Först som förlorade fem gånger åkte ur. Sen gick de som vann vidare i final och till slut stod det mellan två stycken. Det är roligt att se hur duktiga de som vann var. Jag vet ju hur mycket träning och nötning det ligger bakom. Nästa gång vågar nog sonen vara med när han nu sett hur det går till. Vår stad har precis fått en skatehall. Det håller på att byggas ramper och annat  av två engagerade föräldrar och några åkare. Den har varit öppen sen den 21/12. Skojigt att det går att åka även på vintern nu. I Kiruna fanns det en inomhushall så det har varit något vi saknat här.

Kameran, diskmaskinen, dammsugaren, kylen är fortfarande trasiga eller på väg att gå sönder. Tvättmaskinen kom dock igång igen. Hurra. Man får vara glad för det lilla. Som nu när jag ska få sätta mig vid dukat bord. Hur glad är jag inte för det? Även om det är tacos, vilket det känns som att jag får skörbjugg om jag äter en gång till. Det är 13-åringens absoluta  favorit och när  han kockar blir det alltid det. Eller ibland (var tionde gång kanske) spagetti och köttfärssås. Men som sagt det gäller att bli glad för det lilla. Och det blir jag!!!