Detta var den första bilden jag hade med i min blogg. Det är en hylla jag gärna skulle ha i mitt kök. Den är cool!

Nå? Vem tror ni vinner IDOL???

JAG TROR AAAAAAAAMAAAAAAAANDAAAAAA!!!!!!!!

Jag hoppas det också!

Hon är så skööööööööööööön!!!

En dryg halvtimme kvar innan det är avgjort.

Nu skiter jag i flytten! Blogspot har så tjorivgt kommentarssystem så jag skiter helt enkelt i´t. Har fått så många mejl om att det inte går att kommentera och vad är vitsen att ha en blogg där man inte kan kommunicera enkelt. Näpp! Då får det va!

Iallafall tills vidare. Jag kanske ger det en ny chans när jag har en massa tid att ägna åt att informera mig hur man ställer om allt och så men nu mitt i julstressen är det ju inte så smart att börja med nåt som känns krångligt. Jag menar det lägger ju bara ännu en belastning på redan tyngda axlar. Så den får gå i träda! IGEN. Stackars blogg!

Ni får hälsa på här. Jag kanske ska flytta. Har inte bestämt mig ännu. Har ett prova på kontrakt...

Tjuvlyssnat:

Dottern och hennes kompis sitter och fikar.

Kompisen säger: -Min mamma luktar gott!

Dottern: Min med!!!

Kompisen: Använder din mamma parfym???

Dottern: ...ääää...nej...men hon luktar ÄNDÅ gott! Hon luktar aldrig illa!

Va? Kan man få en finare komplimang??? 

Smärta! 

Hjälp vad fort det går! Redan snart andra advent! Julen är ett frustande ånglok i år!

Stoppa tiden någon!

Jag vill hinna njuta också! Inte bara springa maraton genom den. December ska vara mys och pys och advent betyder faktiskt väntan. (Det har jag lärt mig av Nicke och Nilla!) Men för mig känns inget mys, inget pys och absolut ingen väntan. Jo! Jag vill skrika VÄNTA! Stopp, lugna ner dig. Kom inte så fort.

Medan innebörden är (borde vara) tvärtom, att vi väntar och väntar och längtar efter den där dagen då jesus föddes och kom till oss... 

Vart tog allt det vägen?

Någon fler som tappat bort dettta i vårt stressade nutidssamhälle? Det som är så "lustigt" är ju att tiden är densamma som förr när man hade tid att sitta ner och vänta (och mysa och pysa). Tiden går precis exakt lika fort eller sakta. Det är bara det av vi fyllt våra dagar med så mycket, och så snabbt och så stressigt att vi skruvat upp våra kroppar och hjärnor till max förbränning, högsta farten, allt på en gång, kör stenhårt, så vi inte hinner stanna och känna doften av glöggen och kanelen och saffranet och nejlikorna och granen och snön och fjorlårets damm på julpyntet. 

Ibland tränger doften in och vi stannar av i en rörelse och sniffar och känner en inre frid och allt runtomkring stannar av några sekunder och vi känner precis hur julen borde vara.

Det gäller att hitta den där känslan och stanna vid den.

Jag ska försöka. Jag vill försöka.

Ändå sitter jag här vid den mest stressande maskinen av alla. Den som lärt oss att allt ska gå fort för att vi ska vara nöjda. Så jag borde kanske börja med att stänga ner denna apparat. Juldödaren framför alla!

Eller har jag helt fel? 

Idag måste ni hälsa på Helga och läsa detta roliga.