Efter fyra timmars olidlig klippställning...ja för matte då...inte för vissa bortskämda hundar, blev Pommac befriad från sin tjocka vinterkappa.

Jag klipper där jag kommer åt. Ibland sitter han, ibland ligger han på sidan, ibland på mage. Jag klipper med en vanlig sax eftersom han är livrädd för en klippmaskin. Han hoppar en meter upp i luften varje gång jag försöker. 

Mycket hår blir det!!!

Men ack så snygg han blir efteråt!!!!!

Och liiiiten. Han ser ut som efter en tuff hårdbantning. Han byter utseende totalt. Från en lurvig, stor, lufsig hund, till en smal liten pimpinett varelse.

Han blir ledsen om vi skrattar så man får verkligen hålla sig så att han inte blir förnärmad. Men helst vill man bara äta upp honom!

Jag vill tacka för alla engagerande kommentarer om ämnet genus.

Det är fantastiskt roligt att få diskutera!

Jag vill också passa på att säga att jag är ren amatör, jag bara tänker högt och går vidare med er och andra som bollplank. Det finns de som forskat i ämnet och kan sååå mycket mera, men eftersom det är ett ämne som berör alla individer måste ju alla få komma till tals och det är sååå intressant att läsa allas tankar!

Vill bara förtydliga några saker i mina tankebanor.

Det här med att pojkar och flickor ska leka med samma saker eller att flickor ska leka med "pojksaker" och pojkar med "flicksaker". Där ligger ju själva poängen egentligen. Det ska inte finnas "pojkleksaker" och "flickleksaker"! Vem har bestämt det? Jo, vuxenvärlden. Det är ju inte lätt för barnet att veta att det gillar något annat när mamma eller pappa föser dem redan i barnvagnen till rätt avdelning på leksaksaffären. Grejen är ju att leksaken bara är en sak. En leksak. Varför ser vi dem som könsuppdelade?

Ellens fråga om hon ska låta sonen måla rummet rosa, för han vill det, är ganska mycket huvudet på spiken. Hon tvekar för att hon är rädd för vad hans kompisar ska tycka. Där kommer vi väldigt nära kärnan. Varför gör vi färgen könsneutral? Varför ska inte hennes son kunna måla rummet den färg han tycker om? Varför är det så känsligt? Fundera på den!

Jag kan bara tillägga att vår son, då 11, målade sitt rum cerise och var så lycklig. Han älskade färgen, stod för det, och alla kompisar tyckte det var coolt, kanske för att han var så säker på sin sak. Men att det överhuvudtaget reflekterades över att det var en killes rum är ju själva poängen i det hela. Där ser vi så tydligt att det är vuxenvärlden som har problem, inte barnen.

Varför är en docka för flickor och en hammare för pojkar. Det är så inskränkt! Min dotter älskade att spika och snickra när hon var liten. Vad lustigt (som i pikant) tyckte släkten. Suck!!!!!!!!!! Vadå??? Hon gjorde bara det hon gillade (utan att någon förvägrade henne det).

Min äldste son valde en Batmanbil och en Esmeraldabarbie när han fick shoppa på en resa. Han gjorde sina val innan vi gick på affären. På den stora och välsorterade affären i New York fanns turligt nog båda sakerna. Där var pojk och flickavdelningarna på olika våningar. Pojkarnas avdelning var en enda stor happening på nedervåningen med tåg som körde omkring och fjärrstyrt hit och mekaniskt dit.(En förtrollad värld för alla, inte bara för pojkar!)

Sonen stod fast vid sina val och eftråt lekte han massor med Esmeralda men Batmanbilen stod bara som en prydnad. Inget konstigt för honom men en "lustig" historia att dra för släkten. För de vuxna!

Varför ser en del att tvätta som en "kvinnlig" syssla? En kvinna som idag står och lagar mat ska ju inte ha dåligt samvete för att hon gör en "traditionell kvinnosyssla" för att hon vill leva jämställt. Det är ju själva matlagningen som inte ska vara "en kvinnosyssla". Det är ju en syssla för den som är hungrig och vill mätta magen. Oavsett kön.

Det är i våra tankar det är fel.

Att vi kallar olika sysslor manliga och kvinnliga. Vem har bestämt att laga bilar är manligt? En kvinna som inte går ut och skruvar på vinterdäcken ska inte känna skuld för att hon inte lever "jämställt". En man som bakar bullar ska inte ha en massa eloger för att han gör det om inte kvinnan får det för samma sak. Varför är det märkvärdigare att en man gör det än en kvinna? Okej det är mindre vanligt men det är ju där hela tankebiten är tokig. Vi har bestämt att det är en kvinnosyssla.

Vi måste genast sluta dela upp ALLA sysslor som könsbundna. Sluta titta traditionellt.

Se det mer som:

Här är en uppgift. Stoppa strumpor eller vad som helst. (Skit i om farmor, mormor, mamma och moster gjort den alltid), vem har lust och vem tycker det är viktigt, okej den lär sig och gör det. 

Sudda bort alla gamla vanföreställningar och så hjälps vi åt. Börja hos dig själv. Alla familjer, par, människor gör som de vill. Om en kvinna väljer att göra "traditionella kvinnosysslor" ska hon ju inte ha dåligt samvete för det om hon valt det själv och tycker att det är kul och vill. För det är inga kvinnosysslor, det är bara sysslor.

Från och med nu finns inga kvinnosysslor och manssysslor i våra medvetanden. Raderat! Eller hur!?

Så! NU börjar vi från scratch!

Från och med nu är det inget som är märkvärdigt, varken att jag går ut och skruvar i motorn eller att mannen stryker mina blusar. Det är ju bara sysslor och de är könsneutrala, allt annat är bara vääääldigt gammalmodigt!

Punkt och slut. 

Ni som följt min blogg ett längre tag (och orkat läsa mina "djupare" inlägg) kanske minns att jag är väldigt intresserad av genus och hur vi uppfostrar våra barn. Könsroller helt enkelt. Eller enkelt är ju det minsta man kan säga om frågan. Det är bland det svåraste som finns eftersom man faller i gamla fällor hela tiden fast man tycker att man är en fritänkare. Dessutom är samhället så inkört på könsroller redan från scratch.

Det är bland det svåraste som finns att behandla barnen lika oavsett kön. Vi har det med oss sen vårt första andetag så det krävs oerhört mycket medvetande och självinsikt att klara av detta.

Jag är långtifrån där. LÅNGTIFRÅN. Men jag gör så gott jag kan. Ibland. Ibland orkar jag inte.

Dagens Nyheter har i några dagar haft en artikelserie om detta och det är intressant läsning, dock inget nytt och ganska deprimerande eftersom de konstaterar samma sak. Vi har inte kommit långt. Vi har knappt kommit nånstans.

Varje gång jag skrivit om detta får jag kommentarer av en del att de ger dockor till pojkarna och bilar till flickorna. Det är ju bra, men det är så mycket annat. Vårt sätt att tala med pojkar och flickor, våra olika förväntningar på dem,  vår tolerans mot dem osv.

Flickor som är gapiga, stökiga och fysiska är fortfarande väldigt icke önskvärda. De får en tuff uppväxt att kämpa mot normer i förskola och skola. Det är aldrig okej med tjejer som beter sig så här. Pojkar med samma beteende är något som funnits i alla tider så de bemöts annorlunda. Det förväntas alltid finnas några pojkar som kräver extra resurser. Det har skolan beredskap för. 

Pojkar som är mjuka och gillar mjuka lugna "tjejiga" lekar oroas det också för. Det är inte bra. Hu han måste genast stärkas och omvandlas så att han inte ska få det svårt senare i livet. Exemplen är oräkneliga.

Gudskelov finns det massvis med undantag i vår värld, så en del barn får vara som de är. I den bästa av världar skulle alla barn slippas präglas av förväntningar och krav från vuxenvärldens stereotypa sätt att se på dem utifrån deras kön.

Det viktigaste i denna kamp för att låta individen tala och inte könet är att vi tittar på oss själva. Granskar vårt sätt att hantera våra barn. Vågar se hur vi beter oss, vilka signaler vi sänder ut. Att vi verkligen vågar erkänna våra brister. Att vi funderar över varför vi gör och säger vissa saker och förväntar oss olika saker av våra barn beroende på om de är pojke eller flicka. För det gör vi. Även de som tror att de är helt fria från detta kan nog hitta något ingrott nedärvt hos sig själv. Det är inte barnen vi ska ändra på, det är oss själva. Det kommer att ta tid, men med medvetenhet ska det gå!!! 

Det krävs massor av medvetande och uppvaknande.

Det räcker absolut inte att pojkar omges av en massa rosa och rött och vackert. 

Men det skadar kanske inte. Våra tre pojkar och vår flicka kommer säkert att tycka att det är helt normalt att ha glada (av vissa benämnda "feminina") färger runt om i sitt hem. Ett rosa kök går väldigt bra att laga mat i även om man är kille och att gå och lägga sig på ett rosa lakan med lilablommigt täcke är inget ovanligt för någon i denna familj. Jag hoppas att deras uppväxt här ska prägla dem så att de inte tror att en man måste ha stål och svart omkring sig.

Men det räcker ju verkligen inte med färger och den yttre miljön. Det är sååååå oändligt mycket annat att jobba med.

Men det är iallafall en liten protest mot stereotypa tänkanden.

Sen kan jag ju välja att tolka dessa tankar som ett sätt att få mig att bli nöjd med de röda blombroderade gardinerna i vardagsrummet. Om jag ser det som ett slags uppror mot gängse normer kan de kanske få hänga kvar. Jag kan se dem som mina kampgardiner. Mouhahahaha.

Om någon har några protester mot mitt underliga tänkande får ni inkomma med protest senast klockan 10.00 denna dag för jag känner precis att parasiten som tagit över mitt liv är på väg att släppa taget. Jag är på väg att bli mig själv och jag själv är helt oansvarig för allt som hänt de senaste 48 timmarna...

Jag har en kris. (Läs pms.)

Som alltid vid denna bokstavskombinations närvaro blir jag vilsen och galen och olustig.

Får för mig att göra "galna" saker. Som att klippa håret eller måla om eller något annat drastiskt. Jag lär mig aldrig att jag helst ska låta bli just denna period av månaden...

Eftersom jag inte är mig själv utan någon helt annan så lyssnar jag inte på den klokare delen av mig. Nå, vad har jag hittat på nu då som är så drastiskt? Jo, jag skulle byta ut mina hissgardiner för att jag varit less på deras blå kalla färg som de avger när de är nedfällda. (De är mycket nedfällda på sommaren eftersom vi har så mycket ljus så länge på dagarna.)

Provade med längder som barnen lätt kan dra för när solen skiner och de vill se teve.

Började med de vita broderade gardinerna jag haft liggande. (Vill ju gärna ta av det jag har i stället för att rusa ut och köpa nytt.)

Satte upp dem men det blev alldeles för romantiskt och skirt för min smak, och dessutom lyste det så ljust om fönstrena ändå att det speglades i teven. Vitt gick bort.

Så då fick jag för mig att färga de röda. Hallonröda. Mest eftersom jag hade ett paket hallonrött i tvättskåpen.

Vanligt folk har röda gardiner till jul. Men den här käringen mot strömmen sätter upp dem lagom till vårdagjämningen istället...
Jag gillar det! Men det är så...rött.
Tillsammans med alla mina röda lampor blev det väldigt mysigt men nästan lite bordelligt. Eller juligt. Så om jag nu låter gardinerna vara kvar, som är väldigt praktiska och döljer solljuset men ger ett varmt och mysigt sken istället för bara mörker, borde jag kanske byta ut lite lampskärmar mot mer ljust sken. Gröna, vita osv. Jag har ett litet lager så det är inget problem. För just nu skaver det. Kanske är det bara pms:en som skaver, men mest är det nog pms:ens efterverkningar som gör att det skaver. Att jag försökte mig på att göra större förändringar under pms:ens inverkan. Det är liksom ingen god idé. Det stämmer sällan med den vanliga jag som finns där bakom alla underliga hormoner som gör mig så personlighetsförändrad.
Så för att göra en lång historia kort, jag är inte riktigt nöjd...

Jag kommer förmodligen att göra något åt detta pmsdåd om några dagar.

Läs en bok!

Jo, det tycker jag är ett bra miljötips. Tänk bara vad mycket du är med om fast du bara sitter ner med en bok. Du reser, du upplever, du njuter, du bildar dig, du slappnar av, du upplever spänning, du stimulerar en massa sinnen, du producerar säkerligen endorfiner, du blir lugn och glad. 

Ta en bok nästa gång du känner att det kryper i kroppen istället för att dra iväg på något. Tänk vad ofta man drar iväg på helt onödiga utflykter i jakten på stimulans, och så finns stimulansen i bokhyllan!

Hemma hos oss har böckerna också en isolerande effekt. Vi har klätt en hel yttervägg (ja på insidan då) med bokhyllor. 

Energibesparing alltså. De hjälper till att hålla värmen i huset.

Men framför allt är böckerna till för att värma själen.

Detta är seriöst! Jag har verkligen tänkt på detta. Det ger massor att läsa. Massor av glädje och stimulans och lycka. Det dämpar behovet av att uppleva saker hela tiden. Man kan varva resandet, rännandet, shoppandet eller vad det nu är man gör, med att läsa böcker. Tro mig, det funkar!

Inte bara för en nörd som jag.

Dessutom finns det ju bibliotek där du kan låna hem de mest fantastiska böcker gratis och där tusentals andra läst samma bok innan dig. Det är häftigt och väldigt miljövänligt dessutom.

Läs en bok och bli klok. Läs en bok och bli miljövänlig!

Av en annan bloggerska fick jag en bild som hon trodde jag skulle gilla. Och visst tusan gjorde jag. Jag blir alldeles glad över att se såna här saker! Varför är inte fler fastighetsägare/arkitekter så här lekfulla?

UNDERBART!!! (Ni fattar väl att det är de prickiga balkongerna jag faller för!)

Städ och rens dag har jag haft idag. Ja, lika tråkigt som det låter men fruktansvärt nödvändigt. Jag fyllde bron med ett berg av graningekängor, skridskor, längdpjäxor, slalompjäxor, slalomhjälmar, vinterjackor, täckbyxor och jag vet inte allt. (Och vidarebefordrade det till förrådet ute.) JÄDRAR vilken plats det tar! Plötsligt känns hallen luftig. Fast det är liiiite tidigt. Det kan behövas ännu. Vill tillägga det så att inte vädret får för sig att hämnas mitt högmod. Vantar och mössor får vara kvar en månad till. Här finns massor av snö kvar.

I slutet av april hör det liksom till att frysa lite och de dagar solen får lust att visa sig är det bara skönt att inte ha någon tjock vinterjacka att släpa på.

Så nu är det officiellt vår i denna familj!

Är inte klar i hallen men kan visa hur helheten ser ut på "rosa" sidan.

Det ska vara ljust och diskret. Det känns som att jag vill att alla återvinningslådor därunder ska vara samma färg och pallen ska inte vara röd och prickig. Jag har behov av att hålla hallen lugn eftersom den är ett katastrofområde då det gäller stök mest dagligdags. Avsparkade skor, ryggsäckar gympapåsar, återvinningskärl, soppåsar och hundleksaker i en evig röra.

Spegeln får stå för mönstret och färgen.

Jag har bestämt mig för att måla stockarna vita. Så det är nästa projekt har jag tänkt!

Barnen har fått en Spidermanperiod. De sitter och ser alla Spidermanfilmerna och är nostalgiska. Trean snurrar i DVD:n just nu.

Det har blivit lite kult för dem redan.

Som ni kanske märkt målar jag en hel del. Oftast också med oljefärg.

Då måste penslarna rengöras med lacknafta, något som inte är särskilt miljövänligt. Men, jag har upptäckt ett sätt att döva mitt miljösamvete. Jag återanvänder lacknaftan. 

När man rengjort penseln låter man bara lacknaftan stå i någon vecka. Efter ett tag har all färg sjunkit till botten och kvar är en klar och fin lacknafta. Den häller jag då försiktigt över till en dunk eller flaska och återanvänder om och om igen. Den vänstra burken har turkos nedsjunken färg i botten och i den högra burken rengör jag nu penseln från rosa färg med samma lacknafta som jag sköljde bort den turkosa färgen med. Väntar jag en vecka eller mer har jag snart rosa färg i botten och klar lacknafta upptill. Redo att återanvändas.

(Jag vet inte om det är miljövänligare att använda vattenbaserad plastfärg. Man måste ju skölja penseln i vatten och hur många kör iväg med det vattnet till en miljöstation? De flesta sköljer nog bara penseln i kranen och låter allt rinna ut i avloppet.)