Gästerna har precis åkt. Nästa "gäng" kommer i morgon klockan 15. Nu ska jag se senaste Harry Potter som jag köpte i julklapp till barnen. De har alla svalnat inför HP medan jag fortfarande är nyfiken på senaste filmen. Så jag vet inte om jag får se den ensam, men det gör inget. De leker och pysslar nu med sina julklappar. 9-åringen har invigt sin hockeyklubba på förmiddagen och 13-åringen sitter klistrad vid sitt nya spel. Dottern gick över till grannkompis för att leka med sina nya Pollysar. Julefriden råder verkligen. Vi åt julbordsrester innan gästerna åkte och det blir alltid lite godare andra dagen när all feststämnig är borta-det är som att smaken kommer fram mer när spänningen försvunnit.

Pommacs  första julafton var lugn. Han angrep inte tomten.  Men när tomten delat ut klappar till  många och Pommac fortfarande inte fått nån trots att han stod mitt framför den store röde hela tiden  sa han  VOFF! och då förstod tomten och grävde fram en klapp.

Pommac tog den lyckligt och gick iväg och lade sig att öppna den och var nöjd och glad restan av utdelningen.

En av gästerna var min mamma:

Min söta 70-åriga mamma. 

Jag tycker det är kul att faktsikt tänka på varför vi firar jul. Och att visa barnen det. Så en julkrubba hör ju till. Sen tänder jag alltid dopljusen en stund på julafon. Stämningsfullt och vackert. 9-åringen sjöng i morse:

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag!

För det är jesus fördelsedag! 

Hurra hurra hurra!

Det gjorde mig glad. Julen är inte BARA klappar för dem, då har man kanske "lyckats" få fram ett budskap iallafall.

Så grattis Jesus på födelsedagen!

Ett nattligt inlägg. Jag och 13-åringen nattugglar. Jullov!!!

Migränen stack sin kos vid 16 redan, tack vare 2 alvedon med 1 Eeze. Ni som brukar ha migrän och inte provat apotekets receptfria medicin Eeze, gör det. Den lindrar och tar man den i rätt tid kan den helt enkelt avvärja en migränattack också.  

Vi har gjort marsipangodis och mozartkulor (nougat med marsipan runt  och doppad i makens felköp (som blev ett lyckokast) vit blockchoklad med lime och citron smak. Det blev supergott. Jag har gjort en lång lista inför morgondagen på allt jag vill ha gjort. Mycket städning men en hel del matlagning också, så jag hoppas morgondagen inte bjuder på några överraskningar typ vinterkräkbaciller eller annat objudet.

Har hunnit vara på skridskobanan med dottern och hennes kompis, låtit barnen plocka fram alla småtomtar och små tomtehus som vi plockar fram varje jul. Dessutom har jag bakat ett pepparkakshus. Min vana trogen utan ritning, bara fri hands bakning. Som vanligt blev det ett hus med sin alldeles egna stil. Verkligen inget som skulle kunna stoltsera  i någon tävling, men personligt kan man väl iallafall ge det äran att kallas. (Totalt misslyckat för att vara ärlig, men det håller ihop och barnen gillar det.) Det skulle bli vårt hus men nånstans tänkte jag fel så likheterna finns bara om man är välvillig. Jag ska fota och visa...om ni lovar att inte skratta...alltför länge...

Men just nu hittar jag inte kameran.

Tur det. Så att ni inte får ett skrattanfall mitt i natten och väcker era familjer. Om jag nu inte är ensam om att nattuggla så här dan före dan före dopparedan. Eller vänta nu! Det är ju redan söndag. Alltså dan före dopparedan. Kanske dags att koja nu så att jag orkar igenom den långa listan i morrn.

Det är nästan så att jag själv tror att jag fejkar, men det GÖR jag inte. Jag har MIGRÄN . En riktigt sugig en med domningar i höger ansiktshalva och illamående och dunkelidunk. Som ett brev på posten. Allt som "ska" göras idag! Handlingen är det värsta tycker jag. Jag HATAR verkligen att stoorhandla. Blir trött redan när jag tar en kundvagn. Och en sån här dag, när hela Luleå plus halva Piteå och halva Boden och en fjärdedel av Kirunas befolkning OCKSÅ är här, plus en massa norrmän, ja, då är det INTE skoj att köa sig fram till Storheden. Men maken har lugn och fin tagit lappen med sig och åkt iväg till Ica Maxi för att ge sig i kast med min lista. Jag räknar med diverse kompletteringar, inte för att han är dålig på att handla, ooo nej, han är handlingsproffs, men för att jag är så senil och med migrän som dundrar och domnar bort väsentliga områden i balken finns det stora risker att något är glömt. Vilken himla tur att julafton är i övermorgon!!!

När maken kommer hem efter sitt tappra fälttåg ska jag och barnen göra diverse julgodis, marsipan, mozartkulor, pepparkakshus osv.

Sen måste jag städa också.

Men FÖRST ska jag lägga mig och kurera min migrän.

Det är inte ett dugg synd om mig! Det är en ovanlig tur att jag fick migränen just idag. Jag slapp följa med och storhandla. Fatta sån turlott jag drog.

Saknaden kom som ett knytnävsslag i magen. Jag är expert på att stänga in känslor. Kapsla in dem och gå vidare. Men så kan de bara välla fram ibland istället. 9-åringen fick ett tjockt kuvert fyllt med brev från förra klasskompisarna. Det var de mest rara brev de skrivit. De skrev "vi saknar dig", "jag läänktar äfter dej", "vi saknar pepparkakorna din mamma alltid bjöd på med våra namn på", osv. Brev efter brev som var snälla och rara och ångade av kärlek och omtanke. Jag ramlade nästan omkull av saknad. Sen den dan vi körde från Kiruna har jag nästan inte hunnit ägna staden och livet vi levde där en tanke. Har haft så fullt upp med livet här. Allt nytt, allt som tagit tid. Alla problem som dykt upp. Allt roligt som hänt. Allt jag längtat efter som jag nu har, har jag njutit av. Men Kiruna har bara varit ett suddigt minne. Jag har inte hunnit tänka. Sakna. Undra. Bara släppt fram nåt stråk här och där. 

Brevet fick mig att förflytta mig tillbaka till vårt liv där och jag kom plötsligt ihåg allt och fick en stor klump av saknad. Allt var så lätt när barnen växt upp tillsammans. Kompisarna har man sett sen de var små och man känner alla föräldrar rätt bra. Man tillhör. Här är allt främmande fortfarande. Jag kan långt ifrån alla namn på alla klasskompisar till barnen. En del känner jag inte ens igen till utseendet. Och föräldrar har jag ingen koll på. Annat än de som barnen leker med.

Där, i Kiruna, finns alla de där vi känner, men de fortsätter utan oss. Det är en konstig känsla.

Vi måste åka dit under jullovet.

Säga hej till alla barnens kompisar. Vandra gatorna. Andas luften. 

Börjar känna av en viss stress nu. Eller stressen tränger jag undan men en slags inre spänning som säger att "hallå! är det inte dags att lägga i överväxeln snart???" Jag har fått en förmåga att vänta allt längre innan de olika högtidsdagarna innan jag sätter igång. Visst hinner jag ändå men det blir sanslöst stressigt och på dagen som firas är jag alltid en blöt vante som ligger slängd i ett hörn. Jag tycker andra har haft en annan utveckling, de blir mer och mer kontrollerande och mer och mer balanserade. Jag går mot motsatsen. Mer och mer okontrollerad och panikslagen.

Och fast jag vet det så bättrar jag mig inte. Vad heter den sjukan????

Jag har inte en blekaste idé om vad 13-åringen ska få i julklapp. Han önskar sig "bara" ett xbox av nyaste modell och ett spel till det "guitar hero" och jag tycker det vore hemskt kul att få ge det, men det är inte möjligt tyvärr. Budgetmässigt alltså. Så VAD ska jag hitta på som passar inom budgeten? Jag har redan sagt att det inte blir ett xbox men eftersom jag tidigare jular sagt så också om deras önskningar "nej, DET har vi inte råd med" och så på julafton har deras paket innehållt deras önskningar ändå, ja då har han hoppet uppe ännu att jag bara skojar som vanligt. Jag säger alltid att det blir bara "kalsingar och strumpor och om jag slår på stort långkalsingar också". Haha, visst är jag rolig! Särskilt som jag säger det inför varje födelsedag och jul... 

Jag har inte gjort några julkort, inte bakat pepparkakor, inte byggt pepparkakshuset, inte städat och pyntat mer än på enstaka ställen. Julklappar till syskonbarnen söderut är inte fixade/tillverkade ännu. Som tur är steker mamma köttbullar och gör brunkål. Så det är bara de olika grönsaksrätterna och julskinkan och inhandlingen av diverse tillbehör som faller på mig. Och knäckkokning och annan godistillverkning. Det gillar barnen att medverka vid men jag måste ju administrera och leda det. På annandagen kommer mannens familj och VAD ska jag bjuda på då? Nej, det har jag inte ens tänkt på ännu. När ska jag tänka på det? Det blir nog på juldagen. Men nu sitter jag här och skriver om detta just för att få det på pränt. Bena upp tankarna lite. Få mig att börja. 

Så nu kanske jag blir jätteffektiv i helgen och löser allt. Iallfall allt det som MÅSTE göras såsom julkort, julklappar, städning och pyntning. 

Visst blir det så! Mirakel har skett förr!

Det är 10 dagar kvar. Jag borde ställa om almanackan så att jag tror att det är 5 dagar kvar. Då ger jag järnet. Vår hallklocka går 7 minuter före just för att vi ska gå ut genom dörren "i sista minuten" och i själva verket ha gott om tid. Lagom med tid. Det funkar, fast jag VET att den är framställd. Det är som om hjärnan kan luras så  lätt.

Så hur fejkar jag en almanacka? 

Ännu ett rafflande inlägg från fyrabarnsmammans späääännande liv!

Taadaa:

Redo för middagslagning!

Klockan 15.00

Håller väl till ca 17.30 nånting!

Och PJÖLLERMAJA; titta noga på bilden ovan. Jag HAR faktiskt en diskmaskin, även om jag förstår att du trodde att jag inte hade det. (Jag är inte HELT galen ändå...) Den hade någon glömt att slå på så när middagsdisken skulle fyllas, ja då hade sonen sån tur att diskmaskinen var odiskad. Så han slapp ju tömma och fylla den...

Ja, är inte livet uuuuuuunderbart!!!!!!!!!?????

Ja, det blir inte alltid som man vill. Men idolAmanda kommer att ta sig vidare i artistvärlden ändå. Hon har DET. Sånt som stjärnor ska ha.

Marie har en härlig röst! Verkligen superbra, men hon är en dussinartist känns det som. Fast hon kanske kommer. När hon hittar sin stil och nisch. Hoppas inte Bertan får klorna i henne. 

Jaja, vad vet jag en amatörtyckare...

NU ska jag och dottern åka på Storheden. (Stort handelsområde utanför staden.) Fast jag ångrade mig plötsligt. Det är två veckor före jul. Det brukar vara bilköer dit ut en VANLIG lördag. Näe, jag ska nog INTE åka dit...

Jag stannar hemma i byn. Går på promenad, sanerar huset, gör en pepparkaksdeg, syr lite, pysslar, gör julkort, målar pärlsponten, skriver listor på att göra saker... Mouhahahahha!!! Tror nån att jag hinner allt det? Nix. Det finns fyra hungriga barn här, fem idag, plus en man, plus en hund plus en halvlat fyrabarnsmamma...Nä, städar kanske idag. (MEGAprojekt.) Nåt annat imorgon. En sak i taget...