Vissa dagar är bara såna. Såna när saker omkring en pajar och man snavar och snubblar och råkar ut för fler saker. Jag förstår till fullo uttrycket att "de flesta dödsolyckor sker i hemmet". Jag har hittills alltid haft turen på min sida, men jag är en riktig klumpeduns ibland. Fast ibland är jag oskyldig. Har bara otur.

Idag skulle jag ta ner couscousgrynen som jag har uppe på köksskåpen i en stor glasburk. Drog fram en stol. Klättrar upp på arbetsbänken och tar ner burken. Tar ett kliv från arbetsbänken till stolen och faller handlöst. Slår ut med armen mot en rullvagn vi har mitt på golvet så att det flyger grejor från den. Pommac som stod och sniffade och njöt av lukten från falukorv (och försökte hypnotisera den att hoppa ner) fick en låda på sig och sprang skräckslagen ut ur köket. (Han kanske kommer att förknippa falukorvsdoft med skräckupplevelser hädanefter.)

Men hur kunde jag ramla så?

Jo, detta hände:Stolen gick av i sitsen!!!! Jag hade faktiskt kunna slå ihjäl mig. Men liksom katten har jag förmågan att klara mig. Det enda som hände var att en nagel gick av. Och burken av glas stod snyggt och fint på golvet efteråt. Minns inte hur den hamnade där. (Detta har hänt en gång tidigare i vårt hem!)

Strax efteråt började jag steka korv till barnen och då pajade min stekspade.

Det var en sån dag helt enkelt. Då tingen är mot en. Sonens 10 -årige kompis tyckte allt var jättekul. Hans mamma"råkar aldrig ut för såna saker"...

(Vet inte hur jag ska ta det...)

Nåväl, vi fick plötsligt lite ny ved!!!

Inget ont...

Min förkylning är fortfarande i full fart. Nästäppa och snor i mängd. Dock ingen feber. Så den är nog på väg bort...Jag har varit jättepigg! (Men ridit på min sjuka och "inte orkat gå ut med hunden en enda gång"). Men de två äldsta sönerna har gått varsin långpromenad med honom och maken gick en innan han drog iväg på arbetsresan. Jag hoppade också med gott samvete över föräldramötet ikväll.

NU ser det ut så här på soffan i vardagrummet:

Tre som sover sött på rad. Och nej, Pomsi får INTE ligga i soffan...

(Men "katten" är ju borta...)

Han närmast (11-åringen) har åkt skidor hela dagen och slockande redan före nio. Han skulle bara vila på soffan innan han gick upp till sängen...

Dottern somnar alltid på soffan. Jag sitter bredvid och masserar hennes fötter och så bär jag upp henne sen. Ja, vi är lite underliga, jag vet.

Nu ska jag bara visa min egen mobil som är gjord av fynd från soppåsen och gamla tygremsor.Och NU går jag också och sover! Ska bara förflytta några från soffan till sängarna. Alla sover i stora sovrummet i natt, eftersom daddy är borta. Det är mycket vi gör när han är borta. Det verkar som att det är han som står för ordningen i huset. Men vår ordning är bra den också!!!

Godnatt!

Nu händer det grejer i mitt händelselösa liv! (Nej, ingen kändisfestinbjudan, inget bröllop ingen fest över huvud taget.

Men när jag öppnade mitt nypimpade sopskåp såg det ovanligt skräpigt ut vid komposthinken och VAD upptäcker jag om inte ett söndergnagt hål i påsen! (B sluta läs nu!) Jag såg mat som släpats längs en liten väg till ett hörn. När jag fattade vad det var jag såg böjde jag mig närmare och inspekterade och det var fullt med små små musskitar på mitt rosa sopskåpsgolv.

HELT plötsligt!

Vi har inte haft några möss eller råttor sen vi flyttade in här. Men NU när jag målat rosa i sopskåpen då blev det plötsligt ett poppis hak för dem. Jag kan inte annat än tycka att de är bedårande efter att ha sett filmen Råttatouille. Jag VET att de är smittbärare och ohyra, men söta ändå!

Nu har jag skurat ur skåpen, hängt komposthinken på dörren och hoppas på det bästa. Tänker inte sätta någon fälla eller något råttgift. Däremot ska jag täppa till det hål jag sett. 

Men tänk om det är sorkfeber jag fått!?

Ojojoj.

Ibland önskar man att man var singel och inte hade ansvaret för NÅGON annan i hela världen. Som nu. Jag är sjuk, förkyld så in i bomben, feber och dessutom har jag inte kunnat sova. Det hör till ovanligheterna. Jag är bra på att somna fort. Men igår var något i olag och sömnen kom inte förrän efter tre någon gång. Så när väckaren ringde klockan 6 var jag redo att auktionera ut alla barnen på tradera. Det var verkligen bara ren viljestyrka som fick upp mig. Nu äter de sin frukost och idag skjutsar jag dem till skolan, något som sällan händer. Vi brukar gå. Sen, när de är tryggt på skolan allihopa då ska jag (tror jag nu iallafall) gå och lägga mig och sova en stund. Det händer aldrig annars. Det är ett slags beslut sen den dagen jag bestämde mig för att jobba hemifrån. Aldrig, aldrig tulla på arbetsdagen. Aldrig slösa bort tid på att sitta framför teven eller framför en DVD eller med ögonen i en bok, sova  eller annat onyttigt. Det skulle vara lätt hänt om man hade börjat så. Men börjar man aldrig så går det hur bra som helst. DÄREMOT har jag syndat som sjutton sen jag började blogga. Det har jag ibland fastnat vid alldeles för ofta. Det överrumplade mig. Ingick inte i mitt avtal med mig själv. Men å andra sidan ser jag det som en nytta också. Det har slipat mitt skrivande. Det har lärt mig mer om datorer.

NU ska jag fortsätta se till att få barnen skolklara.

Sen ska jag försöka sova någon timme och kurera mig.

Jag är insnöad!

Maken är på tjänsteresa och jag kan inte ploga med fyrahjulingen. Har inte hunnit lära mig det ännu. Nåväl, vi har mat och vi har allt vi behöver och vi kan gå plumsa till skolan. Men jag kunde inte åka på min tjejträff och dricka vin och se på min kompis nya hus. Så det är attans synd om mig!!!!

Å andra sidan brukar tjejträffarna innebära svår huvudvärk dagen därpå så jag kanske hade tur iallafall...?

Näää-det är värt lite dunkelidunk att få sitta och surra med sina vänner sen 14 år tillbaka. Det är värt allt tänkbart dunkelidunk. Dumma snöstorm! Dumma jag som inte lärt mig ploga. Dumma traktor som inte såg att jag behövde få plogat vår lilla vägsnutt. Dumma dumma snö.

(Fast det är väldigt vackert ute...) 

Åååå, vad ett bemötande är viktigt! Vi fick ett helt UNDERBART bemötande av läkaren.

Proffessionellt såtillvida att hon först undersökte dottern noga. Klämde överallt där det finns körtlar och lärde oss var de ställena är (under armhålan, i ljumsken bland annat) och efter att hon konstaterat att inga andra svullnader fanns berättade hon att de kan kännas ganska länge efter en förkylning och att de kan också bli hårda som en ärta ett tag. Precis så kändes dotterns, som en spelkula. Läskigt när man inte vet.

Hon var vänlig, tog sig tid, lyssnade på dottern och pratade till dottern (vände sig hela tiden till henne med stor respekt),  var mjuk mengav ändå ett kunnigt intryck. Och hon visade på INTET sätt att det var onödigt att vi kom. Tog vår oro på allvar.

HELT FANTASTISK människa. Det gör att sköterskan framstår i än sämre dager. Jag måste komma ihåg läkarens namn, Mari Molin, skriver det här nu så att jag kan söka det när det blir dags att besöka läkare igen. Då ska vi på n gång begära henne. Hoppas hon blir kvar där nu då!

Det bästa av allt är att dottern blev helt lugn.

All oro rann av henne.

Så skönt!

Senare idag ska jag rapportera från bloggträffen!!!

Sitter här och väntar på gästerna som ska komma vilken minut som helst. Allt är klart. En konstig känsla! 

Allt står färdigt på bordet, ljusen tända, det enda som saknas är gästerna. Min mamma och pappa. Mamma fyller 71 år idag. Hurra för henne.  Jag ÄR ALDRIG färdig innan och så  här lugn. Jag är ALLTID ute i sista minuten. Men plötsligt händer det! Gästerna får sätta sig till bords direkt! 

Borde nog köpa mig en lott idag!

Haha!

Dottern har haft nattgäst igen. Samma som förra gången. De hade så kul förra helgen så det blev repris. Hon ska vara här till sju ikväll. Så vi blir nio till bordet.

Jag bjuder på "Grys fläskfilé" fast med lökar i också och inte fetaste grädden. Får se hur det blev. Det ser bra ut och mitt smakprov av såsen smakade gott.  

Nä, bäst att stänga ner datorn så att det bara blir mysbelysning... 

Fick dra mig ur sängen i morse.  Så trött!  Ändå lade jag mig i rimlig tid. Fast det blev nog rätt länge med Katarina Wennstams Smuts förstås. Det är på ett sätt njutbart med bra böcker, på ett annat plågsamt. Sömnbrist! Dottern var också trött. Fick henne knappt ur sängen. Hon brukar vara en av de lättare att väcka. Senare klagade hon på huvudvärk och illamående och jag lät henne vara hemma. Men nu har hon piggnat...

Det är så svårt att köra iväg ett barn till skolan när de ser alldeles hängiga ut och säger att  de mår dåligt. Även om misstanken finns att det nog ska gå över om de bara kommer igång. Hur ska man veta när det är sant??? Jag är nog ganska lätt att dupera. Fast äldste sonen har duperat mig så många gånger att det nu för tiden endast är feber eller kaskadkräkning som gör att han får vara hemma. Han har förbrukat sina "hemma för att jag är trött" dagar. Två av barnen provar aldrig att fuska. Är de sjuka så är de sjuka. Ingen tvekan liksom. (Eller så är de bättre skådisar.) Medan de andra två fejkar på morgon och piggnar så fort jag sjukanmält...

Men det blir ju också dem jag misstror mer.

Nåväl. själv har jag inte piggnat ännu fast jag varit uppe sen halv sju. Det verkar bli en seg dag. Trött och seg. Tvinga mig till allt idag är melodin.

Vi fick snö för några dagar sen. Men häruppe är vi så vana vid snö att det inte är något man skriver om eller talar om. Det SKA vara snö i januari. Det ska ha varit snö länge i januari. Nu när den kom var man nästan lite sur på den. Är det dags att komma nu???

Vi borde bli som sörlännignarna; kasta oss ut och njuta av den direkt (eftersom de vet att den smälter bort). Här tar vi den för given så när den kommer tar det några dagar innan vi blir euforiska. Men med dessa nya milda tider hinner vi ju inte ta vara på glädjen innan snön smälter bort igen. Iallafall vi vuxna.

11-åringen köpte en snowskate för 600 kronor igår. (Skateboard för snö.) Han åkte hela eftermiddagen och kvällen och klädde sig snabbt i morse för att hinna åka lite innan skolan började. Han blev helt knäckt när han öppnade dörren och såg att allt smält bort under natten. Han HATAR Luleå just nu och förbannar sina elaka föräldrar för att vi flyttade från ett av Sveriges mest snösäkra ställen. 

Men nu måste jag skaka liv i denna sega kropp och ta itu med alla dagens sysslor. Det är mycket som MÅSTE utföras idag.

I lördags lagade jag fläskfilé á la Gry. Å vad det mumsades och östes beröm över maten! ALLA njöt. Kul att synda ibland och ösa på med grädde. Jag hade två fläskfiléer och 3 dl grädde och en burk créme fraiche. Men sojan vågade jag inte öka på av rädsla för att det skulle bli för salt. Det blev perfekt. Ska testa det igen med magrare alternativ, så att jag kan laga det med gott samvete...Det är inte säkert det blir lika gott förstås. Men Gry, du är poppis i min familj nu!

Det ska se ut så här brunt, det är mycket soja i som gottat ihop sig med grädden och cremefraichen.