Attans IT-mamman! Du är då jämt här och bryr dig!
Jovisst är det Lotten!
Jag har inte "upptäckt" henne. Jag har vetat om henne så länge jag varit i bloggvärlden och hållt mig borta så mycket som möjligt. Hon är FÖR bra!

Fan vad fort du avslöjade min hemlis! Jag skäms! Men är ändå avundsjuk. De är visst perfekta. I mina ögon. Sådär härligt slarvigt lyckade och lyckliga. Lyckas se snygg ut t o m på förlossningsbilder!!! Och har en bästis som hon delar liv med-hon har verkligen allt jag längtar efter! Hon är mitt ideal. Och skriver så bra så man dånar. SE! Nu hände det igen. Ett "problem" löstes i och med att jag bloggade om det. Nu kan jag ju inte annat än länka till detta underbarn. Och varje gång ni läser henne kan ni se en grön fyrabarnsmamma framför er.
Dessutom livnär sig människorna på sitt skrivande. Och har bloggträffar. IRL.
Och alla som kommenterar är så intelligenta och lika roliga.
Fy! Det borde vara förbjudet att vara sådär BRA.
Och det var idag när jag var in som måttet blev rågat för mig.
De har varit med i "hemma hos" reportage. SUCK!!! De bor i ett gammalt missionshus och allt är sådär charmigt rörigt.
Näe, vet ni vad!
Jag står inte ut!
Men hon är BRA! Och rolig att läsa. Det är lite sådär studentikost käckt.

Om OM nu någon länkar Lotten hit bara för att jag skrivit om henne så måste jag ju be om ursäkt!

Förlåt Lotten!

Du är ju från Luleå och allt. Det fattar du väl att jag bara skojade!

Du är bäst!

(Grrr-jag blir sakteliga grön!)

Men det känns bättre!

If you can´t beat them-join them.



(Ps! IT-mamman: du fattar att jag bara är låtsasarg på dig, va? Så jag inte skrämmer dig! Bra! "Rookie" som du är!)

Jag brukar inte bli avundsjuk. Jag brukar anstränga mig för att inte bli avundsjuk. Jag orkar inte slösa energi på att vara avundsjuk. Men OM jag nu blir avundsjuk så förösker jag ignorera känslan och undvika objektet så försvinner avundsjukan förhoppningsvis.

Men nu är det en BLOGGare som jag är avundsjuk på!

Jag tänker INTE länka dit och jag tänker INTE tala om vem det är-för då kommer varenda kotte att sluta läsa mig eller ännu värre börja jämföra mig med denne bloggare.
Denne bloggare är så jäkla bra och begåvad och lyckad och snygg och glad och rolig och INTELLIGENT så jag blir helt matt. Dessutom lyckligt gift (om nu skribenten är ärlig) och värst av allt superbegåvad som förälder. Deras barn är välartade och intelligenta och kastar ur sig smarta/roliga/gulliga kommentarer så att bloggaren kan skriva om det. Hela familjen är involverad i bloggvärlden, partnern, pappan, syskonet, kompisar, vänner, bekanta.
Denne bloggare är alltså inte ens anonym och skriver ändå dråpligt om sin familj och livet.
Allt är så perfekt så man blir fan gaaalen!!! Och alla problem är så käcka och härliga. Inte ett moln svävar över denne människa.
Jag kikar in ibland-men avundsjukan gör att jag inte går in så ofta. Men varje gång blir jag helt klistrad och läser och irriterar mig på att det är så bra!

Visst är det lågt!
Visst är jag usel.
Jag borde ju tipsa alla om bloggaren med stort B.
Men det tänker jag inte göra.
Ni får hitta dit själv.

Så det så!
Jag är
AAAAVUUUUNDSJUUUUK!!!!!!

Bild lånad från denna.

En tvättmaskin jobbar-snart dags att hänga. Dottern gick och blev magsjuk. Hon har kräkts på tom mage nu i en timme-stackars liten. Nu ligger hon i storebrors säng och vill prompt att jag ska sitta här vid datorn och göra henne sällskap. Ja, tack, om hon nu så gärna vill, det är klart jag gör det! (Så jag fick bonustid här vid computern!)
Hon somnar nu verkar det som, hoppas det stannar av så att jag kan få i henne lite vätska snart. Hon är så tunn och liten att utorkningen går fortare än hos en annan. Det gäller att vara på sin vakt, annars börjar hon må så himla dåligt med huvudvärk och så.
(Vad bra med bloggen! Nu kunde jag lätt kolla när det sist gick magsjuka i familjen! Perfekt med dagboksskrivandet!!!)
Mulet och snö ute. Fy bubblan. Har kikat in hos några trädgårdsbloggare och fått mitt lystmäste. Borde låta bli-jag blir så knäckt-men jag kan inte. Måste plåga mig själv med deras vår.
Borde lägga upp en rad med norrbottniska bloggar som jag kan gå in hos under vårmånaderna. Och känna lite samhörighet.
På designtorget i Stockholm hittade jag såna här! Jag trodde jag kläckt idén själv, men antagligen har jag sett dem förut och omedvetet kopierat. Fast det finns möjlighet att jag kom på det själv, storleken var en helt annan och formen är ju mycket enkel så det är ju inte så svårt att komma på själv...
Fast man ser så mycket som registreras omedvetet. Flödet är ju gigantiskt och hjärnans kapacitet ännu större. Vissa människor (särskilt jag då) har fel på kommunikationen till minnesbanken och vet inte hur oändligt mycket som är lagrat därinne. Vi underskattar vårt bildbibliotek. Eller har fel på söksystemet. Borde jag byta sökmotor?
Såg någon Vetenskapens värld för något tag sen- där de spekulerade i huruvida hjärnan snart skulle kunna kopplas ihop med en dator. Scary! Men det blir absolut säkert av. Inom en snar framtid. Då kanske en sån som jag får bättre ordning däruppe. Kanske kan jag då koppla in nån dator som bygger upp ett enkelt mappsystem; inredning, stickning, naturbilder, minnen, önskningar, drömmar, namn, händelser, årtal. Häftigt vore det!

Har jag inte! (Vad jag vet.) Men jag läste i DN att det var vanligt nu för tiden, bland ungdomar i allafall...
Men ont gör det! Och tungan är svullen. (Slut på sjukrappporten!)
Har inte gjort ett vettigt ting idag. Nästan. Skönt. Äldste sonen och jag har sett film tillsammans tills nu, det hör till lördagsrutinerna.
Älskar att nattuggla när jag kan. Nu sover alla inklusive övernattande kompis.
Jag har funderat på detta med bloggande. Många av de bloggar jag läser påminner om varann. Ja, påminner om min. Vardagliga tankar om livet. Om vardagslivet i sin enkelhet. En del bloggar är mer inriktade på det visuella, de är snygga och estetiska och inte så utlämnande.
En del är mycket utlämnande. Alla är lika roliga att besöka.
De utlämnande för att de bjuder på äkthet.
De vardagliga för att det är som att gå över till grannen och dricka kaffe; trevligt, energirikt.
De visuella för att de är som läckra tidningar, samma inspirationskälla.
Många verkar komma framåt i sina liv med hjälp av bloggen.
Så känns det för mig iallafall! Jag har sen jag började blogga på nåt sätt fått klarare tankar. Det känns som att en svag vind har börjat blåsa som jag kan segla med. Förut var det en enda lång stiltje...och så kunde det komma en orkan som ställde till med en del elände men som ändå kastade mig framåt en bit. Bloggandet har gjort att det är en fin lagom kvällsbris hela tiden...typ!

Jag skrev löpmetrar med dagböcker när jag var ung. Som så många andra.
Det har inte hänt så ofta även om jag saknat det ibland. Att blogga är ju precis det. En dagbok. Fast den är inte hemlig. Vem som helst kan läsa. Vilket ger en ytterligare dimension. Lite spänning. Och massor av glädje, och stöd.
Tänk så vidunderligt många miljoner människor som bloggar! Så många vardagliga berättelser och inblickar i andras liv man kan få ta del av därute. Vilken skatt!
Men hur mycket blir bevarat till eftervärlden?
Tänk när det ska forskas och man inte hittar ett endaste manuskript, inte en textrad, inga löpmetrar. Allt finns i burkar som inte längre fungerar. Ettor och nollor i en otydbar sörja...

Försökte mig på sängläget, men har man myror i bena. Herrejisses jag har ju int feber eller nå. Ligga och dra sig i sängen...(man är väl ingen ynklig karl heller...fniss!) (Förlåt alla män att jag drar er över en kam!)
Nej, surfa runt på nätet och för en gångs skull få göra det utan dåligt samvete över vad som inte blir gjort istället. En sån chans kan jag ju inte missa! Nu är jag SJUK! Jag vilar! Jag får inte störas, hihihi-gå till pappa-mamma vilar. (jiihoo!)

Hittade detta med egna etiketter på tepåsen. (Tappade länken tyvärr och mitt minneskort har lite virus tror jag för inget verkar fastna på´t!)
När jag läser det, och känner den entusiasm det skrivs med, blir jag för ett kort ögonblick GRYMT avundsjuk på att ha så mycket tid över att jag skulle kunna sitta och göra nåt sånt. Haha! Det är så sött! Så otroligt entusiastiskt! Jag vill hitta tillbaka till den tiden!
Och ändå inte.
Jag vill inte byta bort det kaos det medför att ha en hoper ungar. Jag älskar det. Men visst önskar jag mig dagligen mikropauser där alla andra tog timeout medan jag hann ikapp där bredvid.
Men jag har ett surrogat för det. Bloggningen. Det är mina mikropauser. Som jag tycker tenderar bli allt längre. Makropauser? Måste nog ta och bestämma mig för att ha datorförbud då och då.
Så jag hinner leva däremellan.

Har lagat renskav åt familjen och ska nu sätta mig i min läsfåtölj och bläddra i några trädgårdsböcker. DET är bästa medicinen!
Eller så syr jag. Har en massa filurer, lapptäcken, lappningar och andra roliga saker som inte är klara...

Tack för alla urgulliga peptalks och kommentarer!!!
Det känns redan bättre. Lagade en "himmelsk" kycklingsoppa och alla åt med god aptit och INGEN klagade. (De vågade nog inte...)
Och efter maten diskade mannen (diskmaskinen fortfarande paj) OCH (håll i er): TORKADE BÅDE DISKBÄNK OCH BORD MED EN DISKTRASA. (Gissa nån som läser "fyrabarnsmammans blogg" i smyg!!! Hahahaha!)