Har jag inte! (Vad jag vet.) Men jag läste i DN att det var vanligt nu för tiden, bland ungdomar i allafall...
Men ont gör det! Och tungan är svullen. (Slut på sjukrappporten!)
Har inte gjort ett vettigt ting idag. Nästan. Skönt. Äldste sonen och jag har sett film tillsammans tills nu, det hör till lördagsrutinerna.
Älskar att nattuggla när jag kan. Nu sover alla inklusive övernattande kompis.
Jag har funderat på detta med bloggande. Många av de bloggar jag läser påminner om varann. Ja, påminner om min. Vardagliga tankar om livet. Om vardagslivet i sin enkelhet. En del bloggar är mer inriktade på det visuella, de är snygga och estetiska och inte så utlämnande.
En del är mycket utlämnande. Alla är lika roliga att besöka.
De utlämnande för att de bjuder på äkthet.
De vardagliga för att det är som att gå över till grannen och dricka kaffe; trevligt, energirikt.
De visuella för att de är som läckra tidningar, samma inspirationskälla.
Många verkar komma framåt i sina liv med hjälp av bloggen.
Så känns det för mig iallafall! Jag har sen jag började blogga på nåt sätt fått klarare tankar. Det känns som att en svag vind har börjat blåsa som jag kan segla med. Förut var det en enda lång stiltje...och så kunde det komma en orkan som ställde till med en del elände men som ändå kastade mig framåt en bit. Bloggandet har gjort att det är en fin lagom kvällsbris hela tiden...typ!

Jag skrev löpmetrar med dagböcker när jag var ung. Som så många andra.
Det har inte hänt så ofta även om jag saknat det ibland. Att blogga är ju precis det. En dagbok. Fast den är inte hemlig. Vem som helst kan läsa. Vilket ger en ytterligare dimension. Lite spänning. Och massor av glädje, och stöd.
Tänk så vidunderligt många miljoner människor som bloggar! Så många vardagliga berättelser och inblickar i andras liv man kan få ta del av därute. Vilken skatt!
Men hur mycket blir bevarat till eftervärlden?
Tänk när det ska forskas och man inte hittar ett endaste manuskript, inte en textrad, inga löpmetrar. Allt finns i burkar som inte längre fungerar. Ettor och nollor i en otydbar sörja...

 

Lantliv

18 mars 2007 10:11

Det där om bloggandet har jag också funderat på. Jag förstår precis vad du skriver om vinden som blåser en frammåt. Bra skrivet, tack!

http://lantliv.bloggagratis.se

 

Persilja

18 mars 2007 10:38

Du var en av dem jag tänkte på när jag skrev! Känner mig rätt lik dig i tankar och livsstil!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...