Operation galenskapen har växt.

Alltså, jag vet inte riktigt hur min hjärna fungerar. Men en sak vet jag att mellan tanke och handling ligger inte många sekunder. Jag funderar sällan länge. Gruvar mig aldrig. Bara tutar och kör. 

Ommöbleringen svällde lite. Dels kom Billyhyllorna upp bakom soffan. Sen skulle jag montera ner den där lagerhyllan vi haft, men så insåg jag att jag inte klarade av att rensa så mycket böcker som det behövdes. Jag klarade inte av det!

Så jag monterade ner hyllan och flyttade den till väggen mittemot. Men jag tyckte den såg så blek ut.Den framhävde liksom smutsigheten på fultapeten. Det är vi som laserat den vit en gång i världen. Maken har skruvat ihop den i hörnet och jag gillar funktionen hos hyllan. Så jag bestämde mig för att måla den. Grön.

Kromoxidgrön.

Det var ett tidsödande jobb. Jag började vid tretiden och blev nyss klar.

Pust!

Är lite öm i vänsterhanden. OCh grön överallt är jag. Taadaa! Visst är den snyggare i grönt!

Nu får vi vänta i några dagar innan det går att lasta grejor i den. Det är linoljefärg som är torr efter tre dagar ungefär. Jag tror och hoppas att jag bara behöver måla ett varv. Det såg ut att täcka bra.

Möbleringen är långt ifrån klar. Massor av böcker på golvet i staplar. Och syhörnan är ofärdig. 

Men det ser ut att bli fint.

Nu längtar jag till helgen när jag kan göra klart!

När man flyttar bokhyllor kommer det fram en hel del intressanta dokument och böcker och papper. 

Jag hittade ett foto på mig själv som jag hade glömt. Ett foto från tredje året på gymnasiet. Det är omkring 28 år mellan bilden och hon som håller i bilden...Det känns som att det är två olika människor. Vem var den där unga tjejen? En sak är klar. Jag är betydligt lyckligare, klokare och mer harmonisk idag än vad jag var då. Visserligen hade jag träffat min man och blivit ett par, vi var på väg att flytta ihop, men jag hade ingen aning om vem jag egentligen var, vad jag ville eller vad jag tyckte.Det är skönt att åldras! Det är en ynnest!!! En gigantisk gåva!

Min absoluta favoritaffär alla kategorier har äntligen hörsammat min bön om att öppna nätbutik!!!

HURRA!

Nu kan jag köpa ett sånt här eftertraktat brödfat eller en sån här bedårande ask.

Och nån gång när kassan är mindre skral SKA jag ha ett sånt här överkast!

Hurra för Afro Art!

Och TACK Lisa som uppmärksammade mig på detta!

När världens mest morgontrötta mamma ska väcka världens mest morgontrötta barn då inser de flesta att det inte är någon lätt uppgift. Först ska mamman övervinna den oemotståndliga lusten att ligga kvar och sova vidare. Sen när mamman äntligen snoozat klart och stigit upp får hon behärska sig för att inte krypa tillbaka ner i sängvärmen varje gång hon går och väcker barnen. Mamman är nu en levande väckarklocka med inbyggd snoozfunktion. Hon förstår hur svårt det är att lämna den goagoa värmen så hon ägnar många minutrar åt mjuk övertalning och  mild väckning.

När barnen äntligen klavrat sig ur sängarna och lagt sig på diverse ställen som soffor och Pommacs madrass går den morgontrötta mamman för att göra frukost till de morgontrötta barnen. 

Då kommer ett ytterst komplicerat moment. Tre av hennes fyra barn dricker nämligen oboy på morgon. Kanske inte så avancerat tänker ni nu, men då ska ni ta i beaktning att det finns tre olika slags mjölk att välja på. En är laktosintolerant och dricker bara laktosfri mellanmjölk, en är lite mindre laktosintolerant och klarar av låglaktosmellanmjölk och den tredje oboydrickaren dricker vanlig mellanmjölk.Ni kanske kan se framför er bilden av den trötta mamman som står där i köket med tre glas mjölk upphällda i djup fundering över vilket glas som var vilket nu. Hon brukar naturligtvis ta olika muggar, men är hon mycket trött så glömmer hon ändå. Samtidigt måste hon koncentera sig eftersom det ger magont hos de drickande om hon gör fel. 

Ja, detta var ett nedslag i en helt normal morgontrött familj i Sverige i november 2008.