/B

12 april 2008 09:06

Inte kul. Men jag är säker på att även den som utåt sett springer fortast av alla känner likadant ibland. Om det kan vara någon tröst?
Hoppas geggamojan släpper dig fri snart.

Gry

12 april 2008 09:38

Har säkert med våren, eller längtan efter våren att göra. Fast det dröjer nog inte så länge även för er i norr nu. När det väl kommr igång, går det fort. Fast jag känner igen den där känslan som du har just nu. Som man fastnat med gummistövlarna i en gyttjepöl som man trampat riktigt kletigt och ända vägen ut är via strumplesten.....

Om det är någon tröst så snöar det hos mig idag. Kika in hos mig så bjuder jag dig på ett lättlagat och gott recept, med mycket grönsaker och vitaminbomber i! Det kan du behöva ;-)

Kram Gry

MILLER MÅLARKLUDD kan skriva en del oxå

12 april 2008 09:58

ja fy. så kan det vara.
super jobbigt.

Persilja

12 april 2008 10:06

B: det var väldigt kloka ord, har nog inte tänkt så, men när jag får höra det känns det som att det är rätt. Säkerligen är det nog bara ett kemikaliskt tillstånd-är inte hela psyket det??? Man utsöndrar olika "kemikalier" vid olika moment, händelser, eller upplevelser. Som i sin tur utlöser vissa känslor.

Gry: Det receptet kanske balanser upp mina kemiska substanser som krånglar i min kropp!

Miller: Av och till. Jag funderar på att göra som du; måla av mig dagens känsla. Måste bara finna TIDEN.

Maria

12 april 2008 10:31

Hej
Vill bara säga att jag har full förståelse för hur du känner. Det är liksom samma jag hela livet även om vissa bitar går att förändra hos en själv. Fast jag tycker ju att du verkar vara jätte kreativ och åstadkomma en massa.
Och en annan sak. Den där kycklingsoppan såg så supergod ut!!

Helen

12 april 2008 10:45

Det kanske helt enkelt ska va så, att det ska stå stilla.
Tid för eftertanke.
Vem vet.....
kram

Susanne

12 april 2008 12:34

den geggan sitter jag ofta i...man lyckas till sist bara så där,,bamse kramar( för mig är du den kreativaste som fins)

Tiina

12 april 2008 12:47

Låter som du skulle behöva nappa tag i en god vän och göra en heldag i nån grannbys alla loppisar med lite benvilarpaus på mysigaste caféet...! (Det hade iallafall piggat upp mig...)

IT-mamman

12 april 2008 18:11

Man kanske måste känna stiltje ibland för att sedan verkligen upptäcka de bra stunderna. Inte vet jag, men det låter vist på något sätt. (Alltså har jag inte kommit på det själv...) Kram. Nu måste jag vidare. Maken tror att jag städar.

trollpackan filosoferar

12 april 2008 18:23

Hmm...låter som att du skulle må bra av att åka bort en helg...kanske ensam...kanske med en kompis? Tanka lite ork och inspiration, och då också få börja att längta hem;)
kram!

Anna

12 april 2008 21:11

Jag har varit borta från bloggen i några dagar. För jag har grubblat och funderat. Jag har också kört fast. Läskigt att komma till dig och läsa att du har likadana tankar. Men jag har övertygat mig att det är en utvecklingsfas. Snart är jag en ännu bättre Stilla och du är snart ännu bättre Persilja! Kram.

Storeflittig

12 april 2008 23:17

hei persilja!
er det ikke rart hvordan vi får smaken på noe nytt innimellom, på fremgang, på nye opplevelser, nye biter av livet vi ikke har oppdaget enda?

jeg får stadig slike kick. da føler jeg det som jeg aldri har gjort noe spennende eller interessant i hele mitt liv. bare tull selvfølgelig.

før jeg fikk min lille gutt kunne jeg få påfunn som å reise til afrika for å jobbe, midt under studiene, og gjennomføre det på tre uker. (i love eritra:) det var noe annet det!

nå når jeg får denne rastløsheten etter noe nytt må jeg jo ta hensyn til lillegutt. så det blir i mindre skala. begynte på swahilikurs forrige uke:) eller reise på små turer i europa. (mmm paris!)

ville bare si at jeg kjenner meg igjen: du er ikke alene om den følelsen;)

STOR klem!