Charlotte

11 april 2008 09:46

Nej, du är inte ensam och visst är det skönt att inte vara det. Vissa dagar och veckor så faller allt, det blir som en avgrund som öppnar sig men så plötsligt en dag så kommer man upp igen. Jag har varit så många gånger i den avgrunden att jag slutat räkna alla tillfällen... men nu vet jag att jag alltid tar mig ur det. Jag hoppas du får tillbaka din inspiration och du blogga utan att känna tvång, att tappa lusten för bloggen gör vi nog alla då och då. Soliga kramar från storstan.

Gry

11 april 2008 09:53

Å, Hej!! Äntligen är du "tillbaka". KRAM!!

Men det är ju så, att det alltid finns flera i samma sits. Det gör det hela lite mera uthärdligt när man är nere. Ingen är på topp jämt, så är det bara. Men det är ändå viktigt att vara medveten att det går över, att det vänder någon gång. Annars är det lätt att fastna i nedstämdheten. Du verkar vare mycket medveten om detta, men jag vill ändå påminna dig att det blir bättre ;-)

Ser att vi är stensamlare både du, jag och Mynta! Jag lägger också stenarena i staplar som du visar!! (of course, ha,ha...). På balkongen har jag en hel låda stenar i olika storlekar som jag samlat. När vi flyttade förra året undrade maken om det verkligen var nödvändigt att släpa med den tunga lådan, och jovisst var det nödvändigt!

Hm, blev tvungen att söka på Shanti Roney för att se vem det är, och jag kan se lite av den likheten du menar. Ska berätta för honom ;-)

Nu har jag setat jättelänge vid datorn (har gjort sista inlägget från Rom och det tog lite tid idag) så jag har faktiskt inte ätit frukost än. Så dags, för nu kopplade timern av kaffebryggren....

Ha en skön dag! Kram Gry

Dockmamman i Jämtland stickar upp

11 april 2008 10:00

Mm, jag tror det har påverkat hela landet, Jämtland ligger i stiltje. I alla fall i min by där vi är ca: 30 personer, har inte sett en själ på flera dagar.

Ha en bra dag

Gry

11 april 2008 10:10

Men hjälp....har du sett vad mycket skålande! Blir alldeles röd i ansiktet (av vinet och av skam, ha,ha...)

kram Gry

Helena

11 april 2008 11:19

Hallå Persilja, välkommen in i matchen igen. Livet är inte alltid så lätt. Men efter uppförsbacke så kommer nedförsbacke. Alla har vi våra svackor då allt känns tungt.Som tur e så krafsar man sig upp ur dessa hålor efter ett tag och återkommer med ny kraft å energi. Ha en go helg . Kram på dig.

Emma Var Dag

11 april 2008 11:46

Check!
Jag kan skriva under, jag är drabbad....fast vet iofs inte vad som är hönan eller ägget....
//E

Pippi

11 april 2008 12:12

Det finns massor av stöd i gemenskapen. Det är otroligt skönt att veta att det finns fler i samma sits som en själv. Det stöttar, lyfter och hjälper. Därför tycker jag att det är så bra att fler vågar öppna sig för hur det kan vara ibland :) Ha en bra helg!

synne

11 april 2008 13:41

Vilken härlig bildkavalkad du visade i inlägget under....
Så härligt att se någon som på liv och död inte måste ha det sista av det bästa....
Gillade dina tallrikar....
Tror vi haft en skvätt många av oss. Känt mig lite nere och fundersam och TRÖTT...sista veckan, så du är inte ensam....
Ha en fin fredag.
Kram Synne :D

maloppa

11 april 2008 14:13

Härligt att det blev lite utförslut igen. Bra liknelse i förra inlägget om uppförsbackar... Själv har jag tagit hunden och cyklat dryga halvmilen ner till stan o lika långt hem igen. Hon har aldrig cyklat så långt så vi tog det lugnt. Då hann jag upptäcka så mycket vackert längs vägen, dikena är kantade med vitsippor och några andra okända gula blommor. Stannade på hemvägen o plockade. Väl nere på stan hämtade jag en reserverad bok på bibblan, köpte födelsedagspresent åt svägerskan, satt mig med en cappuchino på gågatan och bara myste med hunden och kikade på folk i solskenet. En riktig gulddag, trots att det inte var något märkvärdigt.
Nä, man måste bli bättre på att vara här och nu, njuta av nuet istället för att drömma om framtiden, den vet man ju ingenting om.
Fortsätt med dina små fisketurer, det är nog de som är meningen med livet!

kicki

11 april 2008 20:13

Du har en helt underbar dotter, och va mysigt hon skriver i sin blogg...skönt att du är tillbaka igen vännen, ha det gött under helgen..kramen

Lucia

11 april 2008 20:38

Exakt så tror jag att det är. Månen och kosmiska vibrationer påverkar oss människor mer än vi tror. Tänk bara på ebb och flod. Varför skulle inte vi människor känna av förändringar. Det anses flummigt i vissa öron men det bryr jag mig inte om. Vissa mornar kommer man ju till jobbet och säger att man sovit dåligt och halva kontoret har också det. Det måste ju bero på något.
Kram Lucia

Dockmamman i Jämtland stickar upp

11 april 2008 22:55

här får du en gåva från mig lägg in den hrä koden i Embed-kod (YouTube m.m.)

MILLER MÅLARKLUDD kan skriva en del oxå

12 april 2008 06:43

JA, DET HAR VARIT LÅNGSAMT O DÖTT PÅ DE FLESTA OMRÅDEN. HOPPAS DET VÄNDER I HELJEN FÖR OSS ALLA.

hälsn. från småland

Dockmamman i Jämtland stickar upp

12 april 2008 13:46

Jag märkte att du fick aldrig kode om du dgår till det här inlägget så har du koden till gåvan från mig/Kram

http://stickmonster.bloggagratis.se/2008/04/11/636228-koden-till-kramen/