Mynta

9 april 2008 09:47

Ta en bloggfri dag! Vila! Låt ord och inspiration få komma av sig själva.

Man måste få vara tråkig och inspirationslös också. Med oss får du vara som du vill. Vi gillar dig ändå.

Solen kommer snart till dig också.
Skickar en sädesärla ;) samt körsbärsknopp genom cyberrymden till dig från mig.

Puss på dig.

synne

9 april 2008 10:08

Ibland behöver man sådana dagar.
Ta en dag "ledigt" och bara gör ingenting.
Det har du förtjänat.
Underlättar det lite om jag säger att det snöar här......
Kramis Synne :D

Carina

9 april 2008 12:50

ja...vad beror det på att det är såååå tungt i bland. Jag tror det beror på allt det hemska som händer i Sverige nu för tiden...tänker på Engla bl annat. Jag blir alldeles handlingsförlamad, det är svart !! Mår illa mm ! Man får verkligen vara tacksam för det man har och verkligen njuta, livet är fruktansvärt ibland. Upp och ner !! För mig känns det tungt när det händer barn. vad ville jag med detta då ? vet inte...livet måste gå vidare. Här och nu...kram

Gry

9 april 2008 13:37

Hej vännen eller ska jag säga Bon Giorno- kanske, fniss... Men ärligt nu- ha lite bloggtorka, det är bara nyttigt. Tror det behövs lite datorfria dagar ibland. Mys i stället med Pommac, gå ut, sitt inne, se på TV, drick kaffe, ta en chockladbit eller varför inte läsa en bok? Har du förresten fått Vindarnas skugga än? Den behöver lite tid, så passa på nu när du fiskar lite.

Kram Gry

mamma millan

9 april 2008 14:05

Ovan molnen skiner alltid solen
~~* W I T H ♥ L O V E *~~
Millann!!!

maloppa

9 april 2008 14:25

Kan bara instämma med alla andra kloka bloggare - lyssna på kroppen och gör som du känner för. Säger den vila så gör det! Ingen människa klarar av att ränna på som en Duracellkanin, inte ens du. Jag blir bättre och bättre på att "ta mig tid" att bara göra sådant jag vill varesig det är att ligga på soffan, läsa en bok eller sy. Jag tror alla har att vinna på detta. Är själv uppvuxen med en supermorsa som fixade ALLT, hon var hemma med oss barn då hon jobbade som dagmamma och de kraven har jag överfört till mig själv när jag fick barn. Skillnaden är att jag jobbar utanför hemmet på heltid och måste göra allt när jag kommer hem. Hon hade tid att fixa lite medan hon ändå jobbade hemma. Låt oss visa våra barn att mammor också är människor, att de också har rätt att ha fritid där de gör vad de vill. Vi existerar i form av en familj där alla är delaktiga i Familjen AB, sviker en delägare sätter han de andra på pottkanten och alla måste hjälpas åt att driva runt företaget, oavsett om du är VD´n eller ej.
Vila och återkom när du känner för det, om en dag, en vecka eller....
Kramar Maria

Lisa

9 april 2008 17:35

Vi har hemskt bra fiskvatten här i krokarna, hint, hint, nutch, nutch...

elaina som minns hur det va...

9 april 2008 19:49

Emellanåt måst man få ta time-out!
Ägna Dig åt sånt som ger kraft å energi; sjung å dansa, skratta: se skojjiga filmer, leta fram en rolig bok, sy å skapa utan prestationskrav etc...
StyrkeKRAM,
=0)
ps: Kärbon hälsar oxå

trollpackan

9 april 2008 20:30

Hoppas att du fick napp!
Du kanske fick tag på Våren däruppe? Hon försvann härifrån igår iallafall...;)

kicki

9 april 2008 20:39

Ja för sjutton, ta det lungt ett par dagar eller fler, vet att det är jätte svårt när man har barn. Kommer ihåg hur jag hade det när alla skulle till olika ställen. Först till bussen på morgonen, den stora tog hand om de mindre så de kom av bussen vid rätt skola, sen hämta vid bussen, köra till olika träningar, de dansade även då och skulle skjutsas 3 kvällar i veckan, sen var det innebandy eller fotboll...alltid jag som skulle göra detta för gubben jobbade ju borta även då....+ att jag hade ett jobb på 75%...att man bara stått ut...förstår som sagt hur du har det, jag hade inte vett att vila så det höll på att sluta i en ren kaos allt...så vila dej Persilja, försök åtminstone...nu vilar jag mej flera gånger varje dag, har ju bara hunden och mej själv att tänka på, ungarna är stora, gubben reser fortfarande, ingen tar ifrån mig städningen och jag behöver ju inte städa om jag inte vill...ger dej styrkekramar min vän...

Lucia

10 april 2008 08:10

Finaste sötaste Persilja! Jag saknar dig redan massor, men ta det bara lugnt och vila ut. Nu hinner jag gå igenom ditt arkiv i lugn och ro. Jag känner mig piggare nu och har fått tillbaka skrivarglädjen igen.
Vi hörs snart igen!
Stor Kram till dig min vän!

Gry

10 april 2008 09:15

Kära vän. Hoppas du tar hand om dig själv och släpper alla måsten. Man MÅSTE faktiskt inte blogga heller. Eller, eh....Jo, kanske ;-) Fast en paus då och då kan man verkligen behöva.

Saknar dig :-s

Kram Gry

Dockmamman i Jämtland stickar upp

10 april 2008 09:24

Kram på dig

om du vill så kan du länka till http://www.gratefulness.org/candles/candles.cfm?l=sve&gi=mkrs det är att tända ett ljus för Engla och hennes familj/Kram

/B

10 april 2008 09:41

Nååå? Har du inte fått napp än?

Jenny

10 april 2008 10:08

Hej Persilja!
Jag menar inte att tvinga alla att kommentera varje gång de är inne hos mig, absolut inte! Det är bara att det känns lite olustigt när jag har bjudit in en massa (tänker i huvudsak på de som inte har egen blogg) och som kikar in men ALDRIG lämnar en liten rad efter sig. Har man en öppen sida får man mer räkna med att folk bara kikar in. Du är dessutom en sån bloggare som själv bjuder på mycket från ditt privatliv och då känns det helt ok för mig att du inte kommenterar så ofta, du bjuder ändå tillbaka via din egen blogg. Hmm, förstår du hur jag menar?!?? Jag kikar ju också in på bloggar utan att kommentera varje gång, men jag försöker göra det någon gång ibland i alla fall... Vad jag vill säga är att om du vill så är du självklart fortsatt välkommen att kika in även på Seaside Living!
Ha det så bra under din bloggpaus! Kram Jenny

Emma Var Dag

10 april 2008 15:14

Hej!
Jag vet precis hur du känner. Jag har just nu bara inspirationen att skriva av mig allt det dystra som händer i mitt liv så min blog är ju ett öken just nu. INspirationen kommer nog tillbaka till dig skall du se.
Sköt nu om dig! Kramar! Maila om du vill spy ur dig sånt som du inte vill spy ur dig på bloggen ;o)
//E

Mynta

10 april 2008 18:29

Du, förresten:

Skulle du känna för ett Skånskt Retreat, så är du hemskt välkommen hem till mig!!
Vi kunde köra runt (med nervevade rutor ;)) till olika loppisar, gå armkrok i bokskog med vitsippematta, äta gott, dricka gott, sola, mingla på plantskolor, åkt till Köpenhamn & Ströget (Grönlykke!!), mm mm...

Vill du, finns jag.
Din make får ta hand om barn, hund & hushåll.
Se - jag har redan ordnat allt - det är bara att komma!!

Pepp-hälsningar från Mynta

tilda berg

10 april 2008 19:59

Hej Persilja.
Du verkar vara en som tar sig upp med allting,men det kan bli för mycket för vem som helst.
Hoppas du har någon som kan ta hand om dig när du behöver det,så det inte bara är du som ska ta hand om andra.
Duktiga människor kan ha en tendens att gräva sin egen grop.
Vill inte att du ska bli kvar i den,känner en sån värme för dig.Du är speciell,och jag känner igen mig i dig.

Från 5-barnsmamman

Maria / Frøken Fryd

10 april 2008 20:07

Hej søde Persilja.

Håber fisketuren giver fangst ;-)
Ellers er det jo helt i orden at tage sig en pause og et hvil. Jeg kan sige dig, at jeg endnu ikke har været inde om en blogg hvor der sker mere end her ved dig. Du kommer jo med alt det du tænker på, oplever, og ser. Jeg er benovet og imponeret over din iver, og kan ærlig talt godt forstå du kan blive en smule "lei" og inspirationsløs.
Rent egoistisk må jeg sige at jeg håber du snart kommer igen, men det er fordi jeg elsker at læse med.

Træk vejret og få pusten igen .*smiler*
Og tak for din kommentar ved mig. He he... typisk dansk ved jeg ikke om jeg bor - men bor i hvert fald (næsten) som jeg kan lide det.

klem
Maria.

Johanna

10 april 2008 23:20

Har du pausat klart snart?
Jag saknar dina skriverier!

;)

Ta hand om dig! *Kramar*