Direktlänk till inlägg 8 maj 2009

Idag är ingen vanlig dag!

Av Persilja - 8 maj 2009 09:06

För det är Luckys födelsedag, hurra hurra hurra!

Munken=10 +3 ljus, vad blir det? Jo 13. Min lillbebis har blivit tonåring. Vart tar åren vägen??? Nu har vi två tonårssöner i huset.

Tyvärr skiner inte solen på honom idag, men den vårnatt han föddes för tretton år sen grydde med strålande sol över frostnupna tak.

Jag minns hur strålande lycklig jag var och framför allt hur extremt belåten jag var efter en perfekt förlossning.

Mitt första barn födde jag liggande på rygg med benen i såna där gynstolsstöd. Allt för barnsmorskans bekvämlighet. Jag var en osäker förstagångsföderska och lät henne (en barsk äldre dam) bestämma. Det var en lång och utdragen förlossning på över tjugo timmar och jag minns hur jag mellan dimmorna av smärta och lustgas hörde henne säga till min man och sköterskorna, "men vad hon skriker". Efter att sonen suttit fast med huvudet så att man såg mörkt svart hår på hans hjässa i två timmar, och barnmorskan sagt åt mig "man ser håret, en svart kalufs", säkert tio gånger och de dessutom hämtat en spegel för att jag skulle få se den där svarta kalufsen (som att om jag bara såg den skulle jag orka krysta ut honom) medan jag själv bara kunde tänka "jag måste klämma ut en kanonkula jag måste klämma ut en kanonkula jag dööööööör!!!!!!", tog den barska barnmorskan fram en sax och jag hör henne säga "äsch jag klipper" och så klippte hon sönder mig och vips hade jag min son på magen. Min son med en stor svart kalufs. Sen tog det två timmar att sy ihop mig och krysta ut efterbörden men det är glömt sen länge för att ha sitt barn i famnen för första gången kan verkligen få en att glömma ALLT som sker runtomkring. Efter "äsch jag klipper" minns jag bara fågelkvitter och rosa moln och ljuvligt skimmer...och total lycka i en blå urgrundsdjup blick.

Mitt andra barn (han som då fyller år idag) ville jag föda med mer kontroll och värdighet. Jag hade tänkt igenom allt. Bestämt mig hur det skulle gå till och fått inskrivet i journalen att jag till exempel vägrade att gå med på att lägga mig på rygg för att de (med jämna mellanrum) skulle stoppa in händerna och mäta hur öppen jag var (hatar det). Jag skulle stå upp mest hela tiden och när det var dags ville jag föda stående på knä.

Jag litade på mina egna känslor och att jag skulle veta när det var dags. Det blev en kanonhärlig förlossning. Jag gick med en ståstol och hade lustgas några få timmar. Allt gick mycket fortare tack vare att jag stod upp och när jag kände att barnet var på väg ställde jag mig på knä mot en uppfälld säng. Jag kunde alltså luta armarna mot sängens uppfällda kant och samtidigt ta lustgas. För barnmorskan blev det kanske en väldigt obekväm ställning men för mig var det mycket mycket bättre. Han föddes med en helt annan hastighet. Inget stopp i kanalen för att visa hjässan i två timmar. Ingen kanonkulekänsla. Bara en snabb passage med några få krystvärkar och vips var han ute. Efteråt låg jag på rygg med honom i famnen och var närvarande på ett helt annat sätt. Jag minns varje episod kring hans födelse och kände mig urstark och fylld av urkraft.

Helt annorlunda mot första gången.

Förlåt om jag nu drog en förlossningshistoria utan förvarning. Men det är ju på nåt sätt lika mycket mammans dag när ett barn fyller år. Vi har så starka minnen från dessa dagar. Jag blir alltid nostalgisk och försvinner in i den tiden då barnet föddes. Ens allra största ögonblick tåls att njuta av många gånger.

(Måste bara visa vad jag skrev ifjol. En något annorlunda vinkling, men samma händelse. Jag tror minnet blir mer och mer skimrande för varje år som går. Nästa år skriver jag nog att jag kom in på BB och vips låg sonen i min famn!)

Samtidigt går min tanke idag till alla de som vill men inte fått uppleva detta. Och alla de som fått uppleva detta och sen förlorat sina barn av olika skäl. Min älskade vän som var tvungen att genomlida sitt sista barns lånvariga sjukdom och död, till henne går min tanke särskilt idag eftersom hennes barn också skulle varit tretton år nu.

Lyckan kommer och lyckan går. En tom kliché, men på samma sätt som vi möts när ett barn fötts, på samma sätt tror jag att vi möts när vi dör. Där på andra sidan tittar vi nog varann i ögonen på samma sätt. "Äntligen!" säger blicken när vi möter den som fötts. Säkert har vi samma känsla i ögonen efter att vi dött. När vi möter våra kära igen. "Äntligen!"

Det måste vara så.

Familjeliv

Dela

Tant Grön

8 maj 2009 10:30

Grattis till 13-åringen! Hoppas han får en fin dag. Jag har inget emot en förlossningshistoria, jag tycker att det är rätt intressant att höra andras.

Vad hemskt med din kompis barn, det hemskaste av det hemskaste som kan hända. Det får inte hända barn något. Det bara får inte det.

http://valkommenhemtilltantgron.bloggagratis.se

Rosie & Harry

8 maj 2009 10:38

Ett stort GRATTIS till eran son på hans stora dag. Det var jätte kul att läsa hur det var för dig på dina barns förlossning. lite konstigt jag skrev just på min blogg. Fast lite mer hur folk kan vara ang detta.
Ni får ha en jätte bra dag kjamen

http://bearclaw.bloggagratis.se

Pippi

8 maj 2009 10:43

Grattis till sonen på trettonårsdagen och grattis till den fina förlossningen för lika många år sedan. Jag blir väldigt berörd av din berättelse och tänker att det bara finns vissa saker som både tål och behöver bli återberättade gång på gång. Hur det gick till när ens älskade barn föds är en sådan sak. Gillar för övrigt din beskrivning av känslan när vi en gång möter våra nu saknade vänner och anhöriga. Så måste det vara! Ha en bra dag!

http://langstrump.wordpress.com

Bente

8 maj 2009 10:58

Persilja, jeg elsker, elsker, elsker deg! :) Jeg leser mange kjempefine blogger, men ingen kan likevel måle seg med din, rett og slett. Du skriver helt fantastisk, med så mye humor, vidd, varme og tilstedeværelse - og jeg ser alltid fram til å finne ut hva du har fundert på siden sist. Jeg er så glad for at du deler, tusen, tusen takk :)

Beste hilsen Bente uten blogg

Kvasthilda

8 maj 2009 11:06

Aaahhh! Grattis till Lucky Luke! Krama om honom från oss. Fast som tonåring tar han väl inte emot kramarna på samma sätt. Å andra sidan är inte dina ungar som andras :-)) Min son kramas ibland, så "stor" han är.

Tänk vad fort man glömmer en förlossning. Eller snarare plågorna och allt annat. När bejen är ute, är allt bara rosendrömmar och moln. För mammorna. Maken har förlossningsnojja sen första barnet och inte blev det bättre med vare sig andra eller tredje heller...

http://malmdamm.bloggagratis.se

Ulrika

8 maj 2009 11:08

Vilken fin förlossningsberättelse! Och så blir jag förstås helt lip-färdig av inlägget, som väcker en mass känslor. Har länkat till dig på min nystartade blogg. Hoppas du inte misstycker. Hälsa födelsedagsbarnet och gratta om han kommer ihåg mig!

http://radhusbloggen.blogg.se

Gry

8 maj 2009 11:50

Fina tankar om livet efter detta. Jag fastnade förstås där.... Men även förlossningshistorier för tankarna till döden. Ingen gång ser vi väl kopplingen bättre, än just vid födelseögonblicken.

Jag blir också sådär!!! Att jag vill mimra om just det barnets födelse och den förlossningen, varje gång någon av barnen fyller år. Försöker hålla igen, men det går inte. Vill å andra sidan inte bli som min mamma, som fortfarande mimrar när JAG fyller år....

Sist, men inte minst, GRATTIS till sonen och till DIG ;-)

Ses på TWITTER??

Kram

Pst! Ha en trevlig helg!

http://www.twitter.com/baragry

Persil,ja

8 maj 2009 12:45

Tant Grön: Nä, det får det inte, men likväl gör det det. Dumma dumma....det. :(
Kram!

Rosie & Harry: Får kika in och se vad du menar!

Pippi: Jo, visst tror vi på det! Kram!

Bente: OJ! Vad glad och rörd jag blir. Det var nog en av de finaste kommentarerna någonsin. Känner mig rosig och varm om kinderna! TACK för din generositet! :D

Kvasthilda: Vi kramas VARJE dag, så det så! Tonåringar får man bara truga lite mera...:D

Ulrika: Ska göra det. Kul att du börjat blogga! Har du varit här förr eller har du nyhittat mig?

Gry: Det skulle vara rätt gulligt att minnas bebistiden på en 50-årig son. Får hoppas vi får vara med så länge! ;D Twitter! Grrr. Kommer inte sams! Men trevlig helg med eller utan Twitter! ;D

Bente

8 maj 2009 12:48

... og i begeistringen glemte jeg helt å gratulere med dagen, selv om det var dét jeg egentlig skulle først – GRATTIS til Lucky og til mamma´n hans :)

Ulrika

8 maj 2009 14:15

Tack för hälsningen.
Jo, jag har tittat in på din blogg då och då genom åren. Du måste ha hållit på jättelänge!
Fantastiskt vilken levande blogg och vad många besökare du verkar ha.
Miss you att Sundet! Men glad att du hittat ett boende som du trivs med och som verkar så fint.

http://radhusbloggen.blogg.se

Annica

8 maj 2009 15:21

Grattis till tonåringen!
Det är alltid roligt att höra/läsa förlossningshistorier!
De sista raderna var väldigt vackert skrivna.

http://annicapannicka.bloggagratis.se

helena

8 maj 2009 18:25

Jag blir helt varm i kroppen när jag läser din förlossningsberättelse kring 13åringen. Har fyra barn och ingen förlossning har varit den andra lik... Skillnaden ligger i att man blivit mer säker i sig själv och gjort mer som man velat för varje gång.... Vad jag -tack och lov- inte har nån erfarenhet från är hur det känns att mista ett barn. Fruktansvärt.... Har en väninna som miste ett barn genom självmord... Det är 10år sedan och hon säger att man kommer aldrig över sorgen men att man kan lära sig leva med den.... Huuu... Livet är inte alltid rättvist! Kram

http://www.retro-tokig.blogspot.com

Loppan

8 maj 2009 19:44

Jisses, nu trillar tårarna, så fint skrivet! Om du har fött ditt första barn på ditt numera nedlagda lokala BB så har vi haft samma barnmorska. Jag glömmer aldrig den h***n! Den människan hade helt fel jobb!

Persil,ja

8 maj 2009 20:00

Ulriak: Jo, vi trivs verkligen på landet!!! Fria vidder är vår grej! :D

Annica: Tack!

helena: Det är bra att skriva ner sina förlossningshitorier för man kanske börjar blanda ihop dem sen eller minns bara den sista som min mamma gör. Så skriv ner dina fyra!!! Det har jag gjort! Självmord måste vara det tyngsta att bära. Vilket ältande av sin egen roll i det hela man ska hålla på med!!! Stackaren!

Loppan: Nä, hon var inte lämpad!!!!!

Anna

8 maj 2009 21:37

Alltid härligt med födelsedagar! Jag tycker det verkar lite läskigt med förlossningar fortfarande. Men om alla andra klarar det så ska väl jag också fixa det när det väl blir dags!

Kram

http://husprojektet.bloggagratis.se

Agneta

8 maj 2009 22:26

Ståpäls och en tår i ögonvrån av den fina beskrivningen av livets stora ögonblick. Grattis till er båda!

Tack för instruktionen, nu fick jag till det.

http://bergmans.bloggagratis.se

lycke

8 maj 2009 23:00

Grattis till lilla tonåringen...huga vad tiden går!! Orkar inte kommentera det andra som du förstår vännen! En dagiskompis till grabben- mamma fick en flicka häromdan..
Nog pratar om det, har testat din tom ka gai, med bild o allt, hihi...

Fredagskramar, Lycke

http://till-vidas-ara

maloppa

9 maj 2009 08:20

Härliga berättelser, jag hade redan innan nummer ett bestämt mig för att vägra gynstol men nu blev den utdragen ändå eftersom han låg felvänd o med navelsträngen runt halsen. Han är ändå född i en vanlig 1.20säng med en saccosäck som stöd. Nummer två är född på samma sätt som din nummer två. Båda gångerna har jag helt förträngt all smärta när de väl kommit ut. Om det inte vore för att vi har fem barn redan skulle jag gärna ha några fler men vi kan ju inte befolka jorden själva och så måste vi ha ork att ta hand om de vi redan har.
Hoppas sonen får en underbar födelsedag.
Själv ska jag när jag jobbat klart gå på Lisebergs trädgårdsdagar o leta tomat o gurkplantor till mitt växthus.
Ha en härlig helg allihopa där i norr!!!

http://maloppas.tradgardsblogg.se

rosalucia

9 maj 2009 09:56

Jättevackert skrivet...jag tror också att vi möter vår kära igen, sen, där på andra sidan. Det MÅSTE man tro.
Vi hade också födelsedag igår, men det var våran lillis, 4år.
Kram

http://rosalucia.bloggagratis.se

Persil,ja

9 maj 2009 10:17

anna: Se fram emot det! det finns så många som älskar att skrämma och berätta om sina hemska förlossningar och det tycker jag är lite synd eftersom det är en fantastisk FANTASTISK upplevelse. Det allra allra största och mest känslomässiga och vackra du någonsin kommer att vara med om. Visst gör det ont, men det är inte det minns och jag har ju fött fyra barn och de tre sista var bra upplevelser, där jag ärligt kan säga att det onda var en mycket liten del i det. Där det onda nästan var härligt. Jag vet att det provocerar många när jag säger så, men flyter man med och slappnar av när värkarna kommer så gör det inte lika ont. Kämpar man emot (som jag gjorde första gången) så gör det ont. Kroppen försökte föda barn jag höll emot och försökte undvika att föda en kanonkula...:D

Agneta: Vad bra att du fattade! ;D

Lycke: Kul att du gillade soppan! Jag förstår (mer än väl) ang det andra! Kram!

maloppa: HEJ! på dej! Ni verkar ha haft en modernare barnmorska. ;D Jo, visst skulle man kunna föda många barn, men det är ju det där att de senare dricker 20 liter mjölk i veckan och ska skjutsas till höger och vänster och byta kläder 40elva ggr om dagen och ändå klaga på att det aldrig finns rena kläder....Och så växer de ur skorna hela tiden så man måste ju vara miljonär eller heta Angelina Jolie eller nåt! Kram!!! ;D

rosalucia: Jag tror att 8/5 är en helvanlig dag att födas på. Du (ditt barn) är nog nr 9 i ordningen som jag vet nu som fyller den dan!!!

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...