Fick en idé som jag måste skriva ner så att jag inte glömmer bort den. Istället för att skriva den på en lapp som jag tappar bort eller i min idébok som jag också tappar bort mellan varven, så skriver jag det nu här i bloggen.

Vi behöver ju ett vindskydd vid utemöblerna och innan det är byggt eller tänkt färdigt omkring skulle jag kunna göra en provisorisk lösning. Jag kom på att jag bara behöver några störar som jag kan spänna tyg mellan. Såg ett vindskydd i Svartöstan som jag diggade och fick lust att använda tyg. Fast ännu mera tyg. Fick nu ikväll idén jag kan ta de gamla störarna som hönsgården varit byggt av. Den måste vi ändå riva för att kunna rensa bort vildhallonen som tagit över. Även om vi ska ha höns senare så måste hönsgården byggas om. Hönsnätet går att spara och störarna kan jag alltså använda till mitt provisoriska vindskydd. Jag tycker det är en toppenidé. Men det tycker jag alltid och kanske hälften av mina idéer får förkastas sen eftersom de inte höll för verkligheten. Men hälften klarar sig ju, så jag fortsätter kläcka idéer!

Om jag hade haft tid hade jag målat ett stilleben ikväll. Nä, jag brukar inte måla, men jag skulle vilja. Nu fotade jag det jag såg i stället. Ljuset föll så vackert och färgerna var så där perfekta som de blir ibland...

Fast kameran (eller fotografen, alltså jag) lyckades inte förmedla det lika vackert som mitt öga såg det.

Ja, då var det avklarat. Försäljning in real life. Hu! Mycket bättre med internetförsäljning!!! Det är verkligen ett medium för mig. Jag är alldeles för blyg eller osäker, eller känslig eller vad fanken det nu är med mig, för jag liiider mig igenom såna här tillfällen. Tycker det är hur pinsamt som helst. Vill verkligen bara trolla bort mig när någon tittar på mina saker.

Att stå där och behöva stå för att jag gjort allt som ligger där på bordet, det är verkligen pinsamt! Det vore mycket lättare om det var någon annan som gjort allt. Det är verkligen jante som hänger på axeln och flåsar mig i nacken. "Tro inte att du är nåt! Du suger! Det är så fult!" viskar den dumma filuren åt mig. Och om någon berömmer mig så blir jag bara generad.

Nä, sämre säljare än jag får man verkligen leta efter. Jag har det inte i mig! Men jag hade ju dottern med bästis med mig och de var slipade säljare. De skickade iväg mig hela tiden för att få sälja själva. De älskade det.

Bredvid oss var det loppisbord. Jag hade inga loppisprylar, bara mina alster, så vi var omgivna av loppisförsäljare som sålde saker för 5 kronor och uppåt. Då kan man ju förstå att mina grejor kändes dyra mitt i alltihopa.

Men jag fick iallafall sälja två väskor. En till ett danskt par som väntade sitt nionde barnbarn och alltid köpte en söt väska som de fyllde med en massa produkter som oljor, schampoo, puder, nappar osv. Jättegullig idé. De tog ett visitkort också för att få handla till sitt tionde barnbarn som också var på väg.

Flickorna sprang runt och roade sig mellan sina säljstunder.

De handlade en hel del loppisprylar och var alldeles rosiga av shoppingglädje.

Närmsta säljaren kom med ett stort barbiedockhus. Ett hemmabygge och jag bara föll handlöst. Pladask. Trots att vi har två dockhus hemma redan slog jag till omgående. Hon hann inte ens ställa ut det vid sin säljplats. Den blev min på studs för 60 kronor. Vilket fynd!!!

Balkong och burspråk.

Tapeter, heltäckningsmatta, korkmatta och till och med gardiner.

Det tronar nu i dotterns rum och är redan en stor favorit.

Vi gick iallafall plus trots många loppisfynd och hyra av bord så det är ju bara att betrakta som en bra dag. Att dessutom få insupa den loja stämningen och se alla mysiga människor som rör sig i och omkring Svartöstan gjorde ju inte dagen sämre.