Ibland undrar jag vad jag lider av! Vad är det för åkomma jag har? Vad kallas defekten? Är det en brist? Finns det en diagnos? Och i så fall vad är medicinen???

Jag har ett perfekt möblerat kök. Alldeles bra möblerat. Allt nästan funkade. ÄNDÅ sätter jag igång operation ommöblering. Operation STOR ommöblering.

Jag kan liksom inte låta bli! Finns det ett nytt sätt att ställa möblerna på, ja då måste jag prova. Och säger någon "ja, det här rummet går ju bara att möbera på ett enda sätt",  då kommer fan i mig och jag ska genast bevisa motsatsen. Jag är ommöblerarnas mästare. Den omöblering jag inte kan genomföra den finns inte.

Varje gång jag startar en ommöblering känns det liksom oroligt och obehagligt innan jag fått till det. Allt måste stämma innan jag avslutar. Oftast gör jag en hel rockad. Flyttar bord och taklampor och tavlor och bokhyllor och köksskåpar. Ja, är möbeln det minsta flyttbar så flyttar jag den. Eftersom jag känner mig själv har jag alltid införskaffat flexibla möbler. Jag köper aldrig en möbel som är tänkt att stå på ett visst ställe. Jag köper en möbel som passar in i mitt leverne. Mitt ommöbleringsleverne. Skulle jag ha flyttbara väggar skulle jag absolut ha flyttat dem också. För att inte säga om huset varit flyttbart på tomten. Oj, vad det hade fått byta plats ofta.

Därför gillar jag inte permanenta lösningar. Typ väggfasta bänkar eller väggfasta bänkar. Nej, mobilt ska det vara! Ikväll har jag lagt en osannolik energi på att möblera om ett oommöblerbart kök. Ha! Trodde vem? Det är totally ommöblerat!

Bättre? Njae. Inte alls. Men annorlunda. Nytt. Skojigt.

Det är det som är grejen med en ommöblering, att det blir en ny känsla, att det känns nytt att det får ny energi! Så här blev det.

Skåpen har fått flytta till ny vägg. Fönstret har blivit befriat från soffan.

Kökssoffan står mot pärlspontsväggen. Anslagstavlan har inte fått komma upp ännu-hann inte det.

Ja, så här blev det. Till höger syns nya datorplatsen. Plåtbyrån som man ser vid ingången ska nog inte stå där. Den får flytta in i något av barnrummen.

Lamporna hänger i 90 graders ändrad vinkel. ALLT har bytt plats.

JAg är nu ganska trött. En stor ommöblering motsvarar nog ett ordentligt pass på gymmet. Ska nu sova, och får komma upp imorgon bitti och äta frukost på ett nytt ställe. Omväxling förnöjer! Omväxling förhöjer.

Som sagt, någon som vet vad sjukan heter???

Sitter och väntar på att åka iväg till järnvägsstationen för att plocka upp en kompis till tolvåringen som kommer hit från Kiruna för en veckas vistelse. Ute är mulet och grått och ganska kallt. Men igår hade vi en fin dag här. Full av utelek. Och tvätttorkarväder.

Dottern med kompis lekte spökhus och klädde ut sig själva och mjukisfigurer till monster. Tomtar i trädgården brukar ju en del ha, så också vi:

Den åkte fram under deras spöklekar. Haloweentomten. Ser uppkäftigt ut i torpidyllen!

På kvällen igår hittade jag en ouppackad flyttkartong. Spänningen var olidlig! Den innehöll en massa tidskriftsamlare med skolpapper, kartor, urklipp, foton och så vidare som jag hade totalglömt bort. 

Nu bor de i köket i en hylla som nyss flyttat dit som ska målas om så snart jag får ork och kraft och inspiration.

Den rymmer också mina kokböcker nu.

Nu kan jag börja knyta på mig skorna... 

Linda med fyra barn ville att jag skulle pusha för en tävling inne hos henne och det är väl klart jag kan. Så gå in HÄR och tävla! Om jag hade behövt en potta (vilket jag inte behöver längre tack och lov...;D) hade jag kunnat delta med den här historien som både är ohyggligt pinsam och innehåller en potta.

Läs gärna för jag tror att jag slår all pinsamhet med hästlängder här.