Fick ett mejl nu ikväll.

Ny text på Den blomstertid nu kommer:

Annars sitter jag och saknar min tolvåring som åkt iväg till Kiruna med tåget. Han kommer att ha så kul och inte sakna sin mamma ett skvatt. Fast han har ringt fyra gånger redan så liiiite saknar han nog mamsen iallafall. Det är så svårt att släppa taget, men man måste. Jag gör det, men våndas och lider i det tysta. Hönsmamma? Jag??? Bah!

Ja, är ni redo för lite mönsterchockar? Varsågod:

Ett blomtokigt svorum. Men sååå läckert.

Och så ett färggalet kök. Tänk vad pigg man skulle bli när man kom ner till detta kök!

Jag blir glad av dessa bilder!!!

Tapeten i barnrummet nedan är tuff!

Och lådorna under sängen! Va? Är de inte söta!?

Nu får ni vila ögonen med lite vitare miljöer . Det ÄR vilsamt med vitt och man kan ju busa till det ändå. Vi nordbor kanske inte vågar kräma på så mycket på grund av avsaknaden av dagsljus långa tider av året och särskilt vi här uppe i Norrbotten då.

Här kommer en till lite mildare variant.

Ack, så vackert!!!