Vår veranda ser inte ut som någon annans tror jag. Eftersom vi flyttat till ett gammalt hus på landet vars garage är en ombyggd gammal lada finns det ingen asfalt. Endast grusväg, grusplan och gräs. Härligt tycker jag (inget går upp mot knastrande grus) men barnen som tycker om att skejta och spela basket, riktiga streetsporter, saknar asfalt.

Så vi har upplåtit verandan till basket och skejting. Inte en kruka får plats där, ingen blomma vill nog stå där frivilligt. Inte en möbel ryms där.

Däremot har den ett stort basketmål.

På sidan har vi byggt ett högt staket med hönsnät för att skydda rabatten nedanför. Den har de vackraste pioner bland annat. Riktigt stora fantastiska pioner som stått där i många år och buskat till sig. Gissa en som var glad i fjol när jag upptäckte det!

Och när de slog ut var jag nästan i himlen! Kolla bara!

Bilderna är från i fjol, i år har de alldeles nyss tittat upp ur jorden.  De har fått en och annan boll på sig och en viss svart hunds tassar har trampat ner dem. Det har svidit i hjärtat. Nu har jag vidtagit åtgärder.

Man tager vad man haver, av små pinnar och rivna tygband bidde det ett staket. Än så länge håller Pommac sig utanför.

Så vi har även ett staket som ingen annan har, tror jag. Vackert är det ju inte, men det kanske fyller sin funktion.

Kanske blir det pioner i år också!

Eftersom vi inte har någon veranda att sitta och fika och äta på har jag flyttat bord och stolar till ett annat ställe i trädgården. Minst lika fint tycker jag, om inte finare.

Det är bara ett plank som saknas. Med tiden kanske man till och med kunde bygga en slags veranda där...

Så kom den då äntligen, den där goa sköna värmen. Sol har vi haft några dar, men kvällarna har varit kalla. Men nu ikväll är det ljumt och skönt. Det spirar i rabatter och gräset börjar till och med behöva klippas. Poff sa det. Som vanligt här uppe. Vi har inte ett vårtecken om dagen, inga smygande små tecken på att våren nalkas. Nä, vi tar allt på samma gång. Vi överrumplas av sommaren. Och det är lika härligt varje år.

Att behöva göra så här;

det är livskvalitet det!

Och att hänga tvätt och veta att den helt säkert blir torr på några timmar.

Även Pommac har njutit. Vi försökte få honom att ligga på en handduk, men jorden var betydligt svalare antar jag. 

Ja, det är verkligen lätt att leva när vädret är så här.

Luleå och hela kusten lider av extremt lågt vatten.

Så något stugbesök har inte blivit av. Vår ö ligger längs med en annan ö och med en liten pytteö mellan. Landhöjningen har gjort att det (vi) måste muddra en kanal (typ vart tionde år) för att man ska kunna ta sig fram till vår stuga. Och när det då är extremt lågt vatten blir det svårt att åka dit med den större båten som rymmer hela familjen. (Eftersom djupet i kanalen är begränsat och angöringen till bryggan försvåras...)  Så vi har inte varit där ännu...

Skönt, hade liksom ändå inte tid!