Det finns bilder som verkligen kan få igång min inspiration. Det är bilder som anger en ton. En känsla. Som fångar den där känslan som jag är ute efter. Detta är en sådan bild.Det är en stämning i rummet som tilltalar mig. Bilden har jag lånat rån Catrines.com

Färgerna, ljuset, atmosfären. Allt är så vackert. Min stil.

Fast hos någon annan... 

Jag njuuuter över att inte ha något egentligt måste just nu. Jag har lovat umgänge med familjen som är på besök imorgon men känner att det inte är någon katastrof om jag säger bort det. Vi har ju umgåtts flitigt både idag och igår. Och det är känslan av att jag

vara fri om jag vill som är så skön. Även om vi hänger med dem imorgon så är det möjligt att låta bli. Skön känsla...

Avspänt!

Har fotat köket.

Orustat, ett mischmasch av stilar och furu, men ändå gillar jag det. Vi ska måla vitt så småningom. Jag kommer förmodligen att måla skåpluckorna i samma kulör. Funderar på lmild grön färg. Typ den som stolen har som sticker upp vid bordet. Eller så vitt. Andra sidan, vid spisen tar jag nog helt bort skåpen och sätter en fläktkåpa i rostfritt och så bara vita öppna hyllor. Samt en vacker mosaik i mild kulör. Kanske pärlemorsvitt.

Ser ni bordet i mitten. Det är en nödlösning som funkar så bra att det nog blir permanent. Mitt gamla bord med marmorskiva som jag köpt på loppisbutik. Det har stått lite överallt i hemmet. Det har också varit akvariebord ett tag. Men nu har det hittat till sin rätta plats. Perfekt arbetsbord. Tack vare marmorskivan står det tungt och glider inte iväg. Marmorskivan är perfekt att baka på också. Och med den stora skärbrädan blir höjden perfekt.

Under ryms sopkorg och pall för höga skåp. För barn och mammor som inte är så långa.

Matplatsen är också bra och praktisk. Funkar perfekt för upp till 12 personer. En lite ljusare bild:

Jag hatar att använda blixt, och ikväll (inatt) var det riktigt skumt ute så det blev mörka bilder. Det ska bli kul att få tapetsera om i matplatsdelen och att måla skåpluckor och byta kakel och annat i köksdelen. Men det är inte bråttom. Det får bli sen.

Det funkar fint och det är trivsamt. Trots furun som jag trodde att jag hatade. Länkar här och här till hur köket såg ut när vi var på visning. Alltså förra ägarens kök.

Idag verkar jag ha tema gul/grönt, iallafall om man ser vilka bidler jag fotat idag:

Många har jordiga fingrar. Jag har även jordiga tår...

Dagens tvätt gick i lite gul gröna toner... Och se, en vit pion har också slagit ut idag...

Alla är av samma sort, endast olika färger. Någon som kan upplysa om vilekn slags pion det är??? Doft, bond eller vad?

Jag tycker om denna enkla sort. De som är sådär tjocka och maffiga är vackra men dessa var så vackra med sina gula ståndare (eller kallas det pistiller?) Jag är verkligen en trädgårdsamatör. Namn kan jag inte, inte heller något om själva grupperna eller var/hur/när de vill blomma. Men jag lär mig. Jag är en glad amatör. Och jag brukar få till rätt lyckade blandningar om jag får säga det själv. Kanske för att jag inte vet vad som "går" och "inte går". Jag gillar när det växer vilt och frodigt. Gärna trångt. Och oväntat. Och högt bland lågt. Jag är inte en sån som sätter allt långt längts bak och allt lågt längst fram. Nix, jag blandar vilt.

Min kameraladdare är återfunnen och kameran laddad. Och pionerna står i full blom! Yeahhej! Ibland har man flyt.

Jag har väl omkring 30 såna här!

Och lika många av denna färg. Jag är stormrik!!!!

På pioner!

Och beundran.

En sån skönhet!Kroll-liljan är också vacker. Men inte överdådig. Mer "värdig". Lite fisförnäm.  Eller mer sin egen...

På medeltidsjippot var det trevligt.

Och friluftsmuséet Hägnan är alltid lika fint att besöka. Jag blir alltid inspirerad att gå där. Ni norrbottningar, ja även ni andra, gå dit när ni besöker Luleå: En höjdare!!!

Jag kan tänka mig att det finns liknande i fler städer, men jag rekommenderar ändå ett besök!

Man får se en högreståndsgård helt möblerad. Eller storbondegård kanske är det rätta ordet.  Här ser man salen.

Och här hatthyllan och schablonmålningen i farstun. Och så en jätteinspirerande kryddgård.

Idag blev det faktiskt sol! Underbart! Och då passade massor av växter på att slå ut. Efter en veckas regnande var det magiskt vackert överallt i trädgården. Typiskt nog har jag inte hittat batteriladdaren till min riktiga kamera ännu, men jag tog några bilder med min skruttkamera.

Håll till godo:

Min rosa nyponros blommar i en fin rosa nyans. Och bakom huset blommar de tre buskarna som jag trodde var rosa rosentry men oj så glatt överaskad jag blev när det slog ut vita blommor. Är det schersmin som en granne sa eller vad är det? Här en närbild:

Vacker är den så det räcker!

Härbret håller på att få nytt tak, eller vi ska ta bort sticktaket som är helt genomruttet och sätta dit antingen ett papptak eller eventuellt ett nytt sticktakl, men det är VÄLDIGT mycket arbete och med tanke på tidigare inlägg (hm!) så blir det nog inte aktuellt... Men en ställning att stå på har kommit upp under gårdagen och dagen.

Någon som kommer ihåg lådan vi byggde. Se så det växer i den! Så här såg det ut för omkring tre veckor sen:

Ja, se karlar. Eller kanske: ja, se min karl. Det är en särskild sort. Iallafall min. Ska inte dra er alla män över en kam. Verkligen inte. Men det verkar finnas några fler än min.

När han ska göra något så vill han ha:

1. Publik.

 2. Sällskap.

3. En hantlangare.

4. Djup beundran i form av beröm och hänförda suckar.

5. Tacksamhet. 

Suckar kan jag bjuda på, men av fel orsaker.

Nyss skulle han (äntligen!!!) sätta upp en rullgardin i mellansonens rum. (Han med rosa väggar i rummet.)

Han går då till sonens rum och ber mig hämta borrmaskin och skruvar och borrar.

Jag muttrar men går.

Hantlangar.

Sen måste han stå på en stol för att nå och ber mig gå och hämta en.

Nu säger jag dock nej. Varför ska jag? Han står ju bara där och gör inget. Varför går han inte själv???

Då skickar han sonen.

Sonen går.

Han får stol.

Ställer sig på stol.

Ber någon räcka honom rullgardin. Stööön.

Får rullgardin.

Javisst, rätt gissat! Ber någon skicka skruvar.

Skruvar upp ena sidan.

Ber någon kolla hur rakt det är.

Ber någon hålla medan han själv (woooaw) flyttar stol.

Skruvar nästa sida.

Kikar om någon beundrar mr handyman.

Ingen kikar.

Ropar.

Ber oss komma och beundra hans insats. 

Vi applåderar och tjoar och ber att få ta kort och kysser hans fötter och...

Nej, just det...det gör vi inte alls...

Jag lagar mat flera gånger om dagen, handlar hem den, dukar bort, dukar fram, diskar, torkar, tvättar, hänger, viker, bär, skruvar upp hyllor, målar väggar, planterar, bär 20 kilossäckar med jord, bär vatten, gräver, baxar sten, skjutsar barn, hämtar barn, skurar toaletter och handfat, dammsuger, bäddar rent, vädrar, skurar golv, skakar mattor, betalar räkningar, ordnar tillställnignar, är värdinna, är fru, mamma, dotter, syster, faster, moster, vän, anhörig med allt vad det innebär, och så vidare och så vidare i all evighet amen.

Utan publik.

Utan tack,

Utan beundran.

Utan hantlangare.

Alltid. 

Regn och rusk. Suck. Jag vill ha sooool!

Jag vill att mina pioner ska slå ut i solsken och inte i regn...

Det ser ut att kunna bli bättre på lördag, hoppas, hoppas.

Igår tog vi en sväng till Ikea i Haparanda. Hela familjen på sex personer plus mina föräldrar. Vi stannade till i Bredviken, Kalix, hos brorsdöttrarnas mormor och morfar. De var där på besök tillsammans med sin mamma. Alla gapade när bilen stannade på gården och en efter en steg ur bilen, åtta stycken sammanlagt. Det såg nog lustigt ut! För bilen ser inte ut att rymma mer än normala bilar. Det blir som en magisk bil.

I Kalix drack vi kaffe och pratade en stund och sen fortsatte vi mot Haparanda. Det var MASSOR av folk där. Nästan fullt på parkeringen.

Eftersom vi var så många i bilen hade vi begränsat köputrymme.

Jag köpte tre lampor och några kuddfordral och en bok; Älskade hem.

Sen åkte vi in i Finland, mest för att ha gjort det. Vi klev inte ens ur bilen!

I Haparanda var det sol och vi satte oss ute för att äta glass och njuta av värmen.

Man glömmer fort hur skön solen är. Den har inte visat sig på länge hos oss och temperaturen har ju varit därefter. I solen där i Sveriges östligaste punkt kändes det som minst 25 grader. Sköööönt!

Väl hemma var det mulet igen.

Nu sover alla i familjen utom jag.

Imorgon kommer besök igen och jag måste försöka bringa någon ordning här hemma. Efter att släktkalasen var över tog jag tag i uppackning av radhusets kartonger. Det blev en massa som drogs in i vardagsrummet för sortering. Detta måste göras klart idag.

Jag känner att jag måste få ordning i kaoset snart.

Det är bidragande till att jag känner mig vilsen tror jag. Den här känslan av att allt är kaos. Då får jag ett inre kaos också och energin sugs ur mig.

För mig är det så.

Ordning i skåp och lådor bringar ordning i mitt inre också.

Just nu har jag ingen aning om vart någonting är känns det som.

Kamerans batteriladdare är till exempel försvunnen! Så jag kanske inte kommer att kunna fota mina pioner! Iiiiiih!

Måste alltså nu sätta igång operation uppröjning!

Bild från förra sommarens krukodling i stugan.  Stugan som är grovt försummad i år.

Tänk vad lite det behövs ibland för att piffa till ett utrymme. Vi har en slags "innerhall" dvs ett utrymme mellan kök och hall och vardagsrum och bad som inte är något annat än en smal slatt med fyra dörröppningar. Den var klädd med pärlspont och ljusblåmålad redan från start så den var jag nöjd med. Golvet däremot var uppsågat (uppbrutet) vid ett rörläckage tidigare och aldrig lagat. Bara lagt ihop. Där ska vi givetvis sätta nytt golv (funderar på schackrutigt linoleumgolv men det är väldigt litet utrymme så jag ska smälta och se.

Hursomhelst ville jag piffa upp det och jag lade dit en plastmatta från Ica Maxi (!) och en favorittavla i hemmet, våra handavtryck. Och vips ser det jättefint och välkomnande ut. Blicken dras dit och förbi den riktiga hallen som alltid är stökigt och rörig. Eller "grövig" som vi säger häruppe eller kanske bara lokalt kring norrbyarna...(min mamma är från en by här i närheten.) Se så fint det blev.

Det är mattan som gör det. Men även tavlan som tar upp det röda. Rött är en trevlig färg som välkomnar.

Härommorgonen, en av de morgnar då det var sol (känns som hemskt länge sen just nu) stod jag i trädgården och vevade upp vatten från brunnen till att vattna i rabatter och krukor. Det var väldigt varmt och jag tog av mig i bh och korta minimala shorts. Klockan var max halv nio och jag väntade inga besök och alla grannar verkade hålla sig inne. Så det kändes avspänt.

Ute på vägen kom en stor gul DHL-lastbil och kör förbi. Men den bromsar plötsligt och backar och stannar utanför vår lilla väg som vi delar med grannen. Jag tänkte att han skulle till grannen när jag ser chauffören hoppa ur och gå bak till flaket och hämta något.

Jag fortsätter att veva på brunnsspaken men ser i ögonvrån att han är på väg mot vår gård med ett paket i handen.

Jag hinner inte kasta på mig något. Står där i min raffiga svarta bh och känner mig SÅÅÅÅ generad! Bara så galet blyg.

Han kommer fram till mig och ser också lite generad ut, men glad! Han har iallafall kläder på sig! Jag ska dessutom signera med hans penna. Måste luta mig fram och skriva mitt långa namn...iklädd bh...

Det hade faktiskt inte alls känts lika pinsamt i en bikiniöverdel. Men en BH är så privat. Det är nästan som att vara naken. Jag brukar inte vara så pryd eller blyg, men det var hela situationen på något sätt.

Äh. Maybe I made his day! Haha!

Paketet var till mig.

Detta var i...

Snygga-ja-men jäkligt osköna. Ett felköp.

När har man användning av osköna gummistövlar???

När man ska vara finklädd? Haha!?

Här har stormat och regnat och varit brrrr-hutter-kkkallt i flera dagar. Riktigt kallt. Pionerna vill inte alls slå ut och det är väl lika bra annars hade de väl blåst sönder direkt.

Jag lockade en att slå ut inne i köksvärmen. Så här vackra ska de bli!

Gudomliga!!! Eller hur!!! Och jag har 20-30 knoppar på plantan. Längtar!!!