Tog en bild i dagsljus också så att man ser min nya tantlampa. NÄSTA sak som ska in i detta hus bör nog vara om inte ny så iallafall i nyare stil. Annars ser det snart ut som att en riktigt gammal tant bor här...

Kolla bara; tant soffa, tantlampa, tantpelarbord och tantskåp! Eller "tant" men gammalt iallafall. Allt jag faller för är gammalt. Det tilltalar till mig. 

Men det ligger så mycket leksaker, skateboards, innebandyklubbor överallt så det är nog ingen som tar miste...ändå.

Men som sagt, det kanske är dags för nån mer modern grej snart.

Vår hall är jag jättesugen på att piffa upp lite. (Ja!!! När jag är klar med dotterns rum!!!!Jag vet!) Jag vill ha massor av färg. Glada ljusa välkomnande färger. Typ så här:

Vardagsrummet är ju inte heller helt fel...

Bilder från ett danskt hem. Jag tror om jag inte minns fel att det är de som äger Rice (den underbara inredningsfirman i Dk) som bor där, men jag är inte säker.  

Ååå, vad det är härligt att blunda och drömma sig bort från sitt eget stök ett tag. När jag läser inredningstidningar så verkar det alltid som att det renoverats stenhårt i flera år. De sliter hårt och får kanonfint. Här slits det ingenting. Och blir aldrig kanonfint känns det som. Men det är okej! Det är halvfint och vi tar det lugnt och det känns väldigt bra! 

Skönt att inte ha så mycket begär nån gång!

Skönt att vara nöjd. 

Läste av ett mejl alldeles nyss som sa att några pojkarna i 7:an kände sig hotade av några pojkar i 9:an som nu blivit avstängda och undervisades i lokal på annat ställe. Tydligen har sonens klass blivit utsatta för någon incident när de var på studiebesök nånstans.

Nu skulle det till ett möte med en polis som skulle informera om hur man skulle hantera situationen.

Snacka om blixt från klar himmel!!!

På utvecklingssamtalet fick jag inget veta, utan istället satt jag och  berömde skolan för att det var så lugnt och tryggt. (Hon måste ju ha undrat hur stökigt det måste ha varit på vår förra skola när jag kunde tycka det, hihi!)

Min käre son småpratar med mig dagligen när han kommer hem från skolan, inte så mycket om skolan förstås, men om annat och jag upplever honom inte alls som en mussla, men han har inte sagt ett smack om detta.

Jag har levt i tron att han berättar saker för mig. Haha!

Nu fattar jag plötsligt detta jag hört av andra att man får dra ut informationen ur dem och helst ska man veta vad man vill veta också!

Nu har jag pumpat honom och jo, det är en av hans kompisar (som brukar vara här) som blivit knuffad och hotad. 

Vad lite man vet!

Jag visste inte att de varit på studiebesök ens.

Vilket uppvaknande!

Hade detta dramatiska inträffat i min värld när jag var i hans ålder hade jag babblat hur mycket som helst om det.

Jag måste alltså ändra sätt att prata med min son. Inte förvänta mig att han ska berätta viktig information för mig.

Utan jag måste vara listigare, söka mer. Fråga mer utförligt.

Men detta låter ju inte som någon nyhet i världshistorien. Jag har ju hört talas om detta fenomen med pojkar som man får dra allt ur. Det som är en nyhet för mig är att min son blivit sån! Det hade jag helt missat! 

Undrar vad mer jag inte vet!!! 

Ja! Där var den siste friluftsdagsungen ut genom dörren. Om inte 11-åringen varit sjuk hade det varit fyra matsäckar och varmt klädda ungar med full utrustning som skulle ut genom dörren. Nu var det bara tre. Skööönt. En ska pimpla de andra ska åka skidor. Snowboardkillen är sjuk. Han är arg över det.

Här är det en bild från nätet på pimpelfiskare här i vår stad Luleå.

Härligt va!

Här brukar vi åka båt på somrarna. Det är jättemysigt att komma in till stan vattenvägen! Känns som att man är turist i sin egen stad bara för att man kommer en ovanlig väg.

Luleå är en riktig hamnstad. Många fartyg anländer dagligen. Själv är jag uppvuxen i ett av husen som skymtar bakom, nåja , lite längre in och till vänster, men jag har lekt mycket vid hamnen och malmkajen. Det var spännande att samla på pellets som ramlat utanför när man lossat järnvägsvagnarna från Kirunagruvan.

Nu tänker jag lägga mig på soffan och ta igen några timmars förlorad sömn. Om jag kan. Jag brukar inte slösa tid så, men nu mår jag pyton, har nerverna på ytan överallt på kroppen (som jag alltid har när jag har eller ska få feber). Börjar få huvudvärk igen! Så nu är det nog bäst at jag lyssnar på min kropp. Den börjar bli desperat och tar till allt tydligare tecken för att jag ska fatta. Budskapet är: Jag är sjuk. Gå och lägg mig!

Så nu lyder jag min kloka kropp!

Som motvikt till alla vårbloggar jag dimper in på med blommande krokusar och annat...Varsågoda. Vårläget i norrbotten idag.

Visst är det dags att TV4:s Bygglov åker mera norrut!

Jag har skrivit och bett dem komma! De är hjärtligt välkomna!

De kan få fixa vårt vardagsrum (ta fram gammalt golv,, gammalt tak och gamla väggmålningar från 1800 som ska finnas där under nånstans. Vårt opraktiska hopkokskök får de gärna ta sig an eller så kan de få trolla fram en tvättstuga, eller kanske fixa vårt stora vindsrum som känns omöjligt att få mysigt.

Här en bild från i våras då det var nymålat i nyansen Vildros. Nu har 9-årige sonen tagit över rummet och 11-årigen bor nere. Det ser liiite roligare ut idag, mer bebott liksom men jag hade ingen färskare bild. Nu har önskemål om ett nytt rumsbyte kommit på tal. 11-åringen vill tillbaka hit-till rosa rummet uppe och det är okej för 9-åringen som trivdes nere och bara bytte för 11-åringens övertalningsförmåga. Sen vill 11-åringen fortsätta dela rum med mig (gullevännnen!) så han vill alltså att jag flyttar upp min syateljé dit. Verkar det tjorvigt?

Jag har iallafall lovat så nu ska jag återigen påbörja operation flyttning. Framöver. Jag gillar idén för jag kan ha mitt sybord precis vid ett fönster med utsikt mot vår lilla väg så jag kan se alla som kommer och går. Då mår jag gott när jag kan ha koll.

Men hallå! Någon som minns att jag håller på att renovera dotterns rum. Det har stått stilla i typ en vecka. Jag har spacklat väggarna. målat skåp men sen skulle jag baxa ut två garderober och de var alldeles för tunga och jag skulle ha bärhjälp och så lämnade jag rummet, stängde dörren och vips var rummet borta ur mitt medvetande. Dottern huserar med sina saker uppe i 11-åringens våningssäng och älskar liveti "kojan". Så hon tjatar inte. Men jag borde snart få ett ryck. Har en liten deadline då jag har tjejfest den 26:e och gärna vill visa hur fint hennes rum ska bli. Det är bra att ha nån sån där showoff tidpunkt att sikta på.

Det är inget måste men det känns skoj.

Kan ni inte tjata lite om det där rummet?

Jag har sytt en väska till idag. Vårdat sjuka barn. 11-åringens feber blossade upp och förkylningen blev en magsjuka. Dottern går till skolan imorgon, hon har varit feberfri hela dan och pigg som en mört.

Och NU kom jag på att 13-åringen ska ha pulkor och skidor i morgon på utedagen. Suck! Har bett honom fixa det hela dan. Nu är det mörkt och ingen orkar.

Så det blir en sån morgon i morgon...

Lika bra att sova nu då så att det inte blir värre av att jag är så trött att jag bara står och dumstirrar in i kaffebryggareni flera minuter. Har ni hittat er själva så nån gång?

Mig händer det titt som tätt. Jag är såååå morgontrött. Tvingar mig upp (efter en halvtimmes snoozning), ramlar nästan nerför trappen, dumstirrar in i skåp, väggar eller kaffebryggarre medan sekunderna tickar iväg.

Borde finnas nån slags dryck eller nåt som kunde slå igång hjärnan precis som man slår igång kaffebryggaren eller tänder lampan...

Jag fegar inte ur!

Även om temat var ytterst illa valt för mig. Varför inte "sängar" (har en massa renbäddade) eller "sladdhärvor". Hade passat mycket bättre.

Jag vill egentligen inte visa vårt badrum/tvättstuga/tvättkorg.

Men jag är ingen chicken! Varsågoda:

Tur att inte bloggagratis har klickbara bilder! På den här lilla bilden kan ni inte se hur smutsigt det är! Vi har precis duschat Pommac när denna bild togs, så en massa vatten på golvet finnes också. Högar med tvätt-allmänt stök.

Vårt badrum är inte vackert. Men det var nyrenoverat när vi flyttade in så det är ju inte det första vi kastar oss över. Nej, våtmattorna på väggarna fyller sitt syfte. Jisses vi HAR ju i allafall ett badrum! Jag känner mig bortskämd som "skäms" över det! Skärpning!

Men stöket. Det skulle jag ju kunna photoshoppa bort. Om jag kunnat photoshop vill säga. Nu kan jag inte det så här är den osminkade sanningen. En sexpersoners familjs badrum en tisdag eftermiddag, i mars 2008 i Sverige.

Det enda fina är mina gamla gardiner från 40-talet och blomkorgen från indiska som är till för de långa i familjen. Än så länge bara äldste sonen och fyrabarnspappan. Så småningom kommer fler att nå upp. Dock ej jag...

Åååå! alla ni som gillar Pippi Långstrump måste gå in här!

Klicka på Ava längst upp i vänstra hörnet. Tack Anne för tipset!

Jag spräckte 500vallen igår. Fascinerande!!!

Jag började blogga för drygt ett år sen och hade en liten men trogen läsarskara. Flera av er hänger med än, det vet jag, för jag hänger hos er också och det är jätteskoj! Men att det är så många som kommer hit till mig och läser idag är tokgalet roligt! 

JAG; en 45-årig fyrabarnsmorsa, utan eget liv (haha) med tvätt och disk och barnrelaterade tankar på agendan och ett väldigt händelselöst liv utan större utsvävningar, vad är det som gör att ni vill hälsa på här? Kanske är det en tröst att gå in hit och se och tänka, "ja fy sjutton, jag har det iallafall roligare än hon!" Eller så är det att jag trots mitt till ytan trista liv har ganska kul varje dag. Jag lever det lilla livet och trivs med det. Och trivs inte med det vissa dagar. Kanske är det att jag skriver lite som det är. Jag romantiserar inte min vardag.

Ja, jag kan bara gissa. Nu fiskar jag inte beröm här även om det verkar så! Jag bara förundras och gläds på samma gång!

Det är iallafall fascinerande och jag skulle hemskt gärna få ett gruppfoto på er 500 som var in igår! Tänk! Vad coolt!

Sen tror jag det är så att när man börjar ha så här många besök då får man mycket gratis. (Masshysteri eller flockbeteende som jag ju egenligen ogillar.) Fok går kanske in på Bloggagratislistan och hittar mig på (idag) andra plats över "populäraste bloggarna" och då går man in av nyfikenhet. 

Det här med läsarsiffror är ju egenligen stressande. Så länge de ökar är det kul, men när de plötsligt dalar. Då blir man ju knäckt och tänker nu skriver jag dåligt eller tråkigt och så vidare. Och vad har det för betydelse egentligen??? Alltså EGENTLIGEN.

Tänk om man fick en krona per besökare...DÅ skulle det ha stor betydelse!