Det är inte ofta 11-åringen ritar nu. Hans tidigare största sysselsättning. Men det verkar som att i förpubertal ålder kommer den enorma självkritiken. Jag duger inte. Det är alltid fel på alla teckningar. Trots att han är jätteduktig! 9-åringen och 7-åringen producerar dagligen en enorm skörd teckningar. Men 11-åringen upphörde med detta för typ ett halvår sen. Men idag har han ritat och blivit nöjd. Så jag försöker nu överösa honom med beröm för att han ska tycka att det är kul igen. Här är en teckning av honom.

Nä, nu känns det som att det fick alldeles för stora proportioner detta med "negativa" kommentarer. De var ju inte ens särskilt negativa, bara lite syrliga.

Men det blev ju ändå en intressant diskussion på kommentarsspåret. Tack för alla snälla kommentarer de har ju med blytyngd övervägt den eventuella negativa stämning jag hamnade i på långfredagsmorgonen. En sak är klar, i vuxenbloggvärlden är standarden hög. Det tog mig drygt ett år att få en "negativ" kommentar och bara det är ju fantastiskt med tanke på hur det ser ut i internetvärlden i övrigt.

Detta med besöksstatistik är lite knasigt måste jag säga. Jag är definitivt beroende av att se att det varit någon här, men samtidigt har jag nog aldrig tittat hos någon annan hur många som varit in. Det känns totalt ointressant. Jag läser ju inte en blogg för att någon annan gillar den. JAG är ju den som ska gilla den. Det är klart, man hittar väl lättare till en välbesökt blogg eftersom det länkas mer och så, men det är väl isåfall enda fördelen. Min egen statistik håller jag ögonen på för att det ändå är (för mig) ett slags mått på min förmåga. Visst, jag borde kunna frigöra mig från detta, men ärligt talat är jag fast där. Jag tycker det är buskul att ha många besökare!!! Det gör mig lycklig! Bättre än så är jag inte, det erkänner jag!

Men jag jagar inte besökare på något sätt. Jag hinner inte läsa så många bloggar och jag hinner inte kommentera så ofta. Några listor där man kan registrera mig har jag inte, det är en okänd värld för mig.

Jag skriver (har ganska stor skrivklåda) och har gjort det flitigt i över 15 månader så det är väl hela hemligheten. Lång och trogen tjänst helt enkelt. Någon genväg finns nog inte för vanliga dödliga. Martina Haag till exempel sägs ha 10 000 besökare per dag!!! Där kan man snacka om statistik!!!

Men nu lämnar jag det för det känns överspelat.

Gårdagen bjöds på god påskamiddag hos mamma och pappa. Lite kortspel fulländade dagen. Sen avslutade vi kvällen med att se på Solstorm. Måste se den ett varv till eftersom vi satt och hackade sönder historien med att sitta och peka ut kända miljöer. Den är ju inspelad i Kiruna och man kände ideligen igen sig. Även statisternas ansikten var bekanta.

Idag på morgonen hade påskharen varit här med paket. Och påskägg. Paketen innhöll träningsredskap typ basketkorg, balansplatta, fitnessboll.En bra motvikt till godisäggen!

Själv ska jag gå ut i solen och blåsten och vandra över isen. Vill gärna omvandla min mjuka vackra degmage till en vacker muskelstark mage. Någon som känner till en skön genväg? Tycker träning är så tråkigt och att äta mindre ännu tråkigare. Det är nog samma sak där, lång och trogen promenadtjänst ger resultat. På lång sikt. Och då blir det bestående. Jag vet.

Ska sen göra iordning en massa plockmat. Laxbakelser, tonfiskcroustader, janssons, osv. Mums! Det får bli en lååång promenad haha!

Har börjat morgonen med att mumsa på allt godis jag blivit bjuden på ur påskäggen. Sen har jag stått på balansplattan och försökt hitta perfekt balans. Jättebra, man måste använda magen för att räta upp kroppen lagom mycket för att få balans. Bra mot hösäcksförmycketdatorsittandehållning.

Nä, jag gillar inte påskpynt vidare mycket. Tänk vilken flax; påskpyntslådan var försvunnen! Vi har letat och letat men inte hittat den. Dottern som var så sugen! Och jag har INTE gömt den, nej, en så grym moder är jag inte att jag förvägrar de små sina påskpyntarstunder bara för att jag är en slags estet. Närå! Nog skulle de fått frossa i påskkäringar och kycklingar och tuppar och ägg för hela slanten. Om vi bara hittat lådan!

Men hur jag än ogillar påskpynt så älskar jag påskkäringar!!! Det är de ljuvligaste varelser som finns! Jag hoppas det ringer på riktigt många! Och här är dottern med kompis:

Så söta!

De gick dock runt alldeles för tidigt/sent för ingen öppnade. Eller så gjorde de som jag hörde på radio att någon gjorde; gömde sig bakom gardinen och vägrade öppna för "tiggarna". Usch vilka glädjedödare i såna fall. Men jag tror det var så att de flesta inte kommit hem från jobb/handling ännu eller så hade de som var lediga hunnit sticka iväg till stugor och fjäll eller vart man nu far när man bor i Luleå och firar påsk. Hur gjorde vi innan vi flyttade härifrån? Åkte till någon stuga tror jag...

Har idag fått återfall i förkylningen. Min jojoförkylning. ÄR täppt i näsan, värk i halsen och allmänt hängig. Har legat på kökssoffan en stund och DÅ fick jag min lilla knähund i famnen... 

Mys! Eller rättare sagt MOOOOS!

Han kikar ut på snön.

Jag håller nämligen honom på lite diet. Inte överdrivet, men han får lite mindre torrfoder. Han är nämligen ganska fet stor. Resultatet av den minskade mängden portioner är att han verkar ständigt hungrig. Han går och tittar på mig och ger mig suktande blickar och så plingar han i sin klocka hela tiden för att få gå ut och äta...snö! Det kanske är en bra diet!

Nu ska ni inte tycka synd om Pommac. Han får torrfoder tre gånger per dag.  Och så får han odefinierbart många tillstuckna små godbitar. Han är mästare på att dupera sina småhussar och lillmatte. En blick och de faller. Därav dieten. Det enda jag kan reglera är då torrfodret.

Hurra för barnens slöjdalster! Igår kom 9-åringen hem med en present. Lyckan att få ge det han gjort själv lyste som solen i hans ögon. Och lyckan att få är minst lika stor!!!

En servetthållare! Men Luleå Hockeys emblem. Sonen som är den ENDA killen i klassen som inte spelar hockey protesterade lite och gjorde andra sidan så här: För han älskar basket! Fin va?!!!

Andra slöjdalster jag fått genom åren är till exempel denna knoppbräda:

Målad i mammas favoritfärg av äldste sonen (då 8 år).

Och denna har samma  son gjort:

Jag har klistrat på presentpapperet. Visst är den fin!

Och så denna fina bricka som 11-åringen kom hem med på alla hjärtans dag. Det finns inga finare gåvor att få en dessa!!!!!!!!!

Finns det nån sån rörelse?

Isåfall vill jag gå med!

Jag ORKAR inte påskpynta!!!!!

Tycker så lite om färgerna till påsk...gult och orange...kan det vara därför. Jag har aldrig gillat påskpynt.

Men påskpyntat har jag. Tidigare år...

Påskfjädrarna sätter jag nog upp i busken här ute istället för att ta in ris. Bild lånad här. Och alla kycklingar får stanna i sin låda om jag får bestämma. Fast barnen plockar nog fram dem.

Måla ägg är däremot kul. Men nuförtiden orkar jag inte blåsa ur dem utan vi målar de som ska ätas upp. Mycket bättre! Förgänglig konst är minst lika bra som bestående.

Och påskmat blir jag lite trött av.

Åtminstonen när jag står på affären i kön. Vagnar lastade upp över kanterna med skinka och hela laxsidor och äggpaket och lammstekar och påskmust och kilostunga påsar med godis och mer mat mat mat mat. Jag blir matt matt matt!

Vad är det med mig?

Själv står jag i kön med två jästpaket, en tidning (Gård och Torp) och två filpaket. Tänker att alla säkert tycker synd om mig och tänker "stackarn är ensam till påsk". För runt mig står paren med sina fullastade vagnar. Vem ska äta all den där maten tänker jag???

Åker hem och kan inte komma på en enda sak jag måste handla.

Men det måste jag väl?

Vi ska ju ha gäster en av dagarna. Och åka till stugan och grilla en annan. Så jag måste. Men jag orkar inte. Och jag orkar ännu mindre när jag ser den hysteriska shoppingen som alla ägnar sig åt.

Nej, jag skriver en lista imorgon och åker till en liten butik och handlar det vi behöver.

Suck. Det är jobbigt att vara trött. Men också på nåt vis skönt. Vill inte vara en av de där som står stirriga i kön drabbade av köphetsen.

Det är nästan lika hysteriskt som till jul!

Jiiiihaaa! Här är kasten tvära! Min giraff har kommit! Jag har inte tordats rulla ut den för jag är rädd att riva sönder den, benen ser så tunna ut, men tapeten den är skuren ur är bara sååååå snygg!!! Min är vit med små rosa blommor typiskt 70-tals mönster. Så här ser det ut i annan färg hos någon annan.

Jag älskar den!

Det är en så strålande bra idé!!! Den som kläckt den är så kreativ!!!!! De här djuren och träden och så vidare görs bara av gamla retrotapeter. Finns i Sverige på bland andra (?) Lollopard.

Men vill man ha många mönster och färger och silhouetter att välja på ska man gå in HÄR och titta! Inspiration så det visslar om det! Och man kan ju faktiskt med en vass skalpell göra sina egan tapetfigurer!!!

Om ni läser det här inlägget idag, måndag 17 mars, så kan ni i kolumnen till höger se inlägg "för ett år sen". Det är min stajling av vårt radhus som skulle säljas. Före och efter bilder. Sen finns det ett inlägg som heter "Klamydia i halsen" och det var lustigt så lika tankar jag hade då som jag har just idag. Dessutom ont i halsen och svullen tunga, precis som idag. Lustigt!

Har sett Simon &Tomas förvandla ett trist kök till ett coolt kök.

De är de inredare jag inte skulle vilja ha hit. Det blir alltid bättre än vad det var när de inrett, men de har inte min smak alls. De har så "brackig" smak. Det ska vara på ett visst sätt. Stolarna runt bordet måste vara samma, tallrikarna likaså, det ska vara stylish, stylish, stylish. Jag gillar när det är lite mer personligt.

Gärna udda stolar, helst olika tallrikar och glas osv...

Skulle de komma hit skulle de såga alltför mycket som jag gillar och då skulle jag bli SUR!

Har för övrigt äntligen lyckats borra upp bröllopsskåpen. Det har stått på golvet i nio månader. Allt för de dumma gipsväggarnas skull. Var ju tvungen att läsa hur man satte upp en gipsplugg och då tar allt längre tid eller glöms bort. Men skam den som ger sig!

Nu är det uppe.

Jag mår bra av ordning och reda.

Ändå lever jag i kaos. Jag vet att jag skulle vara mindre orolig om det var ordning på prylarna. När allt är i oordning och man mest springer runt och letar allt då blir det till slut en inre stress som oroar och jag känner ibland att jag bara trampar vattten. Det är ju bara en känsla, men ibland känns det som att om jag bara får ordning så blir allt bra. Då kommer jag att bli en kreativ, effektiv, glad och kanske till och med välbetald kvinna. Idag är jag bara kreativ, halvglad och halvfattig.

Fast det där är ju bara drömmar.

Det jag egentligen STRÄVAR efter är att sluta jaga.

Sluta vänta på att jag ska bli annorlunda.

Sluta tro att "om bara" så blir allt bra.

Istället finna ro. Se att jag har det bra. Jag är i mål. Njut.

Fast det kanske är dumt att sträva efter DET.

Jag är nog mer personligheten som mår BRA av att se framåt. Se visioner. Om bara.

Det är nog egentligen inte en dålig känsla hos mig.

Den drar inte ner mig (inte alltid iallafall) utan den drar mig mera framåt.

Och är inte det bra?

Äh, jag vet inte.

Detta är vanliga grubblerier för mig.

Ska jag nöja mig med den här personen jag är eller ska jag sträva efter att bli ännu lite bättre?

Ja, när ska man nöja sig?

Blir man självgod då?

Eller tappar man styrfart?

Det här är existensiella frågor för mig som ständigt upptar mina tankar.

Jag tänker för mycket. För mycket snack i mitt huvud och för lite verkstad?

Jag önskar att jag tänkte lite mindre. Slutade grubbla så förbannat. Bara var och tog för mig av livet som bara ligger för mina fötter.

Fast jag kanske gör det redan på mitt sätt?

Det här är mitt sätt att ta för mig! Det här är mitt sätt att leva fullt ut.Jag strävar.

Men när jag strävar efter förändring är jag kanske ute efter att bli som någon annan som verkar vara bättre, eller ha det bättre.

Då borde jag istället tänka så här, det här är materialet jag har, varken mer eller mindre, det är det här jag har att jobba med se nu till att använda detta så bra som möjligt.

Observera att jag inte nu tänker i materiella banor. Utan mer i personlighet, relationer, svagheter och brister och styrkor och talanger.

"Mjukvaror"?

Herregud. Livet ligger för mina fötter. Livet är perfekt! Sluta jaga kwinna!

Eller?

Om jag bara hade ordning...då skulle jag se allt! Jag ser inte skogen för alla träden! Eller rättare sagt jag ser inte alla mina "rikedomar" för allt stök!

Eller grovt förenklat jag hinner inte njuta av livet för att jag måste städa hela tiden!!! (Och trots att jag städar hela tiden har jag kaos mest hela tiden.)

Någon som förstod ett ord av vad jag grubblar om?

Nä, tänkte väl det!

Bild lånad från nätet-ett badrum in perfection!