Vår söte Pommac har haft en dålig dag idag. Inte viftat på svansen, inte verkat hungrig, inte lekfull. Sjuk helt enkelt. Man blir så orolig. Samtidigt är jag cool och kollar att han dricker och kissar och inte är varm. Och avvaktar.

Jag hoppas att han mår bättre imorgon. 

Fick en så sorglig nyhet om en annan hund som dött i cancer endast tre år gammal. Så sorgligt! Jag lider med den familjen som nu ska vänja sig att vara utan sin älskade hund.

Jag minns när mannens hund, (som han blev husse till som 13-åring), dog 14 år gammal. Jag fick lyckan att leva med den fina hunden i nio år. Fast han fick ett långt och bra liv var sorgen stor den dagen han somnade in.

Jag kan gruva mig redan nu för den dagen då Pommac inte ska leva hos oss längre. 

De som säger "det är ju bara en hund" har aldrig älskat ett djur på riktigt.

I sonens rum har undre slafen på våningssängen haft tre udda madrasser istället för en tjock. Dessa tre är alla olika breda och det har länge irriterat mig att se den skeva ojämna kanten under överkastet. 

Så fick jag idén att framhäva deras olika bredder istället för att dölja dem. Tog tre överkast istället för ett och så lade jag bredaste madrassen underst och den smalaste överst.

Det blev mycket bättre.

Och så fick jag ju in tre färger istället för en. 

Det är jobbigare att bädda förstås men underslafen sover han inte i, så den fungerar mest som en soffa. 

Annars är jag rätt så inspirationslös som ni märker. Det händer inte så mycket som det brukar. Men jag tror det är bra att ha en svacka, för man kan ju inte vara kreativ jämt.

Jag har satt frön, och städat och lagat mat. Men det är inte så kul att rapportera om!