Direktlänk till inlägg 23 mars 2008

Djupingen är igång!

Av Persilja - 23 mars 2008 22:58

Ännu en dag i ätandets tecken.

Först fem timmar i skatehallen, sen plockmat. Jag gillar att laga plockmat. Det är så mycket skapande i sån mat. Det är lika mycket hur det ser ut som hur det smakar och det roar mig väldigt! Idag var det dock inga avancerade saker. Bara att lägga upp allt.

Barnen äter plockmat med god aptit så det är ju tacksam mat.

Jag undrar, ni som har hund, tänker ni er ibland in i hur hunden tänker, hur den tolkar och upplever dagen?

Jag kan få värsta samvetskvalen över min hund. Idag har jag inte hunnit med honom alls. Knappt sett honom, knappt pratat med honom och än mindre gosat med honom. Det känns som att han haft en skitdag. Från mitt perspektiv. Jag har dåligt samvete. Han är fånge i vårt hus och kan bara gå ut när vi bestämmer. Får mat när v bestämmer osv.

När vi äter och han sitter vid sidan av bordet och ser de mängder vi får tugga i oss, medan han på sin höjd får en köttbulle och kanske lite lämnade rester av det vi inte orkade, då känner jag mig som en rik husbonde som låter tjänarna stå bredvid och se på när de glufsar i sig. Jag känner mig som världens mest osjysta hundägare.

Jag vet ju att det är tvärtom. Att jag inte ger honom vår mat för hans skull, för att han ska må bra, att jag egentligen är en snäll och omtänksam matte, men nog sjutton känns det orättivst att alla vi andra ska få sitta vid bordet och äta hur mycket vi vill medan hunden får stå bredvid och se på och bara få sitt torra foder som han egentligen tycker är pest och pina men som han äter för att inte svälta. Jag känner mig grym och elak och orättvis! Någon fler som känner så???

Han är ju en fullvärdig familjemedlem, men ändå inte. Han får inte åtnujta samma favörer som oss och det känns orättivst!

Jag vet att hunden mår bäst av att veta sin plats och allt det där och jag tror inte att han lider alls. Däremot tycker jag att det ger mig en obehagskänsla. Att han ska klassas som en lägre stående varelse bara för att han är hund. Vad är det egentligen som säger att jag har rätt att stå över honom?

Jag behöver nu ingen föreläsning om att hunden är ett flockdjur som mår bra av att veta sin rang osv. Jag behöver heller inte få en föreläsning om att jag inte kan projicera mina känslor på hunden. Allt det där vet jag.

Jag bara undrar om det är fler än jag som kan känna av de här irrationella känslorna av att inte tycka om att stå över en annan varelse på det tydliga sätt som man gör i en hund/människa relation. Det får mig att känna mig usel på nåt sätt. Det får mig att (ibland) ifrågasätta hela situationen. Vad ger mig rätten att stå över hunden?

Jo, jag var medlem i föreningen "Djurens Rätt" när jag var yngre. Funderade mycket i dessa banor. "Stoppa plågsamma djurförsök" stödde jag också.

Jag älskar djur. Vill leva med djur. Tycker att de ger mig så mycket. Men samtidigt kan jag alltså ifrågasätta den rent ideologiska betydelsen av att jag som hundägare satt mig i en överposition i förhållande till djuret.

Jag är helt enkelt väldigt KLUVEN till min egen roll som ~~matte~~ägare till min hund.

Någon som tänkt så här någon gång?

Jag vet att Pommac är en lycklig hund. Jag vet att han trivs hos oss. Jag vet att han mår bra av att ha regler och att lyda oss. Men trots det är han en fånge hos oss.

Vi bestämmer.

Vi har tagit oss rätten att stå över honom.

Äh, sorry!

Det är djupingen i mig som tagit över för en stund.

Men jag är så kluven i detta!!!

Familjeliv

Dela

Anitha

24 mars 2008 00:15

Jaaa! Jag har haft massor med djur genom åren, och jag mådde alltid skit över att de inte kunde få leva fritt. Jag har sååå svårt med det! Jag lider så med hundar och hästar och burfåglar och jag vet inte allt, bara för att de inte kan få leva enligt sin egen fria vilja. Katt kan jag ha, om den är utekatt och får komma och gå som den vill, men annars...jag vet inte om det nånsin blir flera djur här. Fastän jag vet att det inte skulle gå någon nöd på dem och allt det där som du skriver. Ibland är man allt lite fånig kanske, men jag kan inte hjälpa det :-)

http://femman.bloggagratis.se

Anna

24 mars 2008 01:01

Jag har kommit på en bra sak. Det är roligt att låta bli att komma till dig i typ ett par dagar. Sedan klickar man sig till din blogg och får uppleva en orgie av rolig text och mysiga bilder. Istället för att avnjuta några bilder per dag. Jag hoppas att du förstår vad jag menar. Persilja, jag älskar bilder på ditt hem.

http://www.annastilla.blogspot.com

Lisa

24 mars 2008 01:25

Jo, jag kände samma sak då jag var tvungen att ta beslutet att avliva min förra katt Missan. Det kändes så j-a orättvist att jag bara kunde bestämma så där om hon skulle få leva eller dö. Att ha sån makt över någon annans liv och hon hade ingenting att säga till om. Men så är det! Och det är väl bara att acceptera det om man inte vill bli helt galen av för mycket tänkande. Tror jag.

Ps. Vilken underbar middagsbild!

http://mittlillahus.blogspot.com

Persilja

24 mars 2008 07:24

Anitha: Så skönt att veta att man inte är (helt) knäpp. Jag trodde jag var ensam om att känna så här. Samtidigt kan jag då känna att jag gör en välgärning som låter ett djur bo här, för jag njuuuuter iallafall inte över att vara överhuvud som faktiskt en del verkar göra...Ja, vilka grubblerier!

Anna: Tack Anna, det känns som en fin komplimang!!! Du kommer för kvaliteten, inte kvantiteten eller nåt? ;D

Lisa: Skönt att du också känt så. Det gör att jag genast känner mig normalare! Kram!

Levande solgul maskros

24 mars 2008 07:33

Det ser gott ut men det är himla hemskt hur vi svullar med olika maträtter vid högtider, men det är ju sååå himla gott också så man kan ju inte låta bli. Man lever för maten idag.

Hoppas du har en trevlig påskdag/Kram

http://levandemaskrosbarn.zoomin.se

Johanna

24 mars 2008 07:54

Oj, Anna, vilken bra idé du har kommit på..men jag tror inte jag klarar mig en dag utan Persilja..eller jo, visst klarar jag mig..men ändå, det är ju så kul att kika in här, jag kan ju bara inte hålla mig :o)
Persilja, vilka intressanta tankar du har. Jag är ingen hundägare, men att läsa det du skriver gör mig väldigt fundersam..Att tänka på det sättet är ju ett bevis på att du verkligen bryr dig om Pommac! Så spännande att försöka sätta sig in i hundens perspektiv :o)

http://uglimoo.blogg.se

Johanna

24 mars 2008 07:54

Vilket gott matbord förresten!! Gah, vad jag blir sugen på piroger nu!!

http://uglimoo.blogg.se

Persilaj

24 mars 2008 08:08

Levande gul maskros: Ja, det är som på julen!

Johanna: Tack snälla Johanna!!!

Kaffeflickan

24 mars 2008 08:16

Känner samma sk ibland. Speceiellt med två så små barn som tar all ork och det blir otroligt lite kvar till vovsan vissa dagar. Å andra sidan är hon 4½ år och har inte varit hemma själv en enda dag i hela sitt liv, just för att vi är hemma med barnen. (Innan barnen var hon med mig på jobbet varje dag). Och att få vara med "flocken" tror jag ändå är det finaste tecknet för en hund. Men visst får vi dåligt samvete. Varje morgon och kväll när barnen sover får hon sin stund med oss. Bara ligger och blir kliad, killad, pussad, viskad i öronen. Det märks att hon gillar det. Och sen sover hon tillsammans med oss. På dagarna har vi åtminstone två riktiga lekstunder med henne.

Min förhoppning är att när vi väl får upp ett staket runt tomten om ett par veckor, så har hon ännu mer frihet att göra egna saker utan vårt godtycke. Men kanske skulle man ha en hund till? Som sällskap. Eller är det att bita sig själv i svansen ? moahahahah.

Underbart matbord, förresten. Helt i vår stil! Kram.

http://timelessrooms.blogspot.com

Mynta

24 mars 2008 09:39

Känner exakt igen dina tankar angående Pommac.
Min hund är mitt ständiga dåliga samvete. Fast att jag vet att hon lever ett gott hundliv. Antingen tänker jag att det var en väldans kort promenad hon fick idag, eller "Vilken tråkig dag hon måste ha haft idag" - ingen som uppmärksammat henne speciellt, t ex. Det blir ju väldigt mycket sova för henne vissa dagar; sådana då man är "familjetaxi", t ex. Ibland tar jag med henne i bilen bara för att något NYTT ska hända för henne. Jag vet att jag förmänskligar henne (och DET ska man ju inte göra!!), men jag kan inte hjälpa det. Just nu tänker jag t ex att jag måste nog tvätta igenom hennes sovtäcken - kan ju inte kännas fräscht att ligga och snusa på dem...
Jag var förresten också med "Stoppa Plågsamma Djurförsök" (samt Greenpeace). Vad hände egentligen med de förstnämnda? Existerar de fortfarande? Man fick hem en massa broschyrer med bilder som gjorde att jag knappt kunde sova...
Från det ena till det andra - påskbordet du dukade upp - där skulle jag gärna satt mig för att äta!! Noterade (medan jag fnissade lite) dinosaurierna - är det du eller barnen som dukat fram dem? Förvånar mig inte om det är du... Nyfiket frågar jag också: Vad finns i skålen längst upp till höger? Ris? Eller något annat gott som jag "missat"?

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

Persilja

24 mars 2008 10:07

Mynta: I skålen är det fullkornscouscous 9-åringens absoluta favorit, ett riktigt gödmedel omman inte är försiktig! ;D
Jag låter också Pomsi följa med på taxiresorna och visst blir det mycket sova då...
Nä, de har det ju jättebra och det gäller att inte projicera våra känslor på dem. Vi tänker för mycket. Äldste sonen säger alltid "ååå vad jag skulle vilja ha pommacs liv, bara sova och äta!" Han kanske lever lyxigast av oss alla utan några problem eller worries!
Det var barnen som satte fram dinosaurierna men de härmade mig från en tidigare dukning så du hade rätt ;D!

Peace

24 mars 2008 17:22

Hej Persilja!
Jag tycker särskilt synd om min hund. Tvärtom är jag ibland lite avunds på hundens bekymmerslösa liv! Men jag önskar att jag var en tydligare och starkare ledare. Det är svårt och intressant. Jag tycker det är naturligt att inte hunden(vargen) är vår familjs flockledare. Visst testar han oss ofta (precis som barnen Haa ha!) att ta över
ledarskapet;) Vi gör dem ofta sjuka och olyckliga när vi
behandlar dem som människor. Dont worry! Jag tror er hund är en lycklig hund. Vår hund är en vild, ouppfostrad men glad hund. Jag är ingen bra ledare..../ Peace

http://peacebloggagratis.se

Peace

24 mars 2008 18:01

Jag tycker INTE särskilt synd om min hund! Så fel det kan bli....

http://peacebloggagratis.se

Levande solgul maskros

25 mars 2008 07:49

Jag tycker det är så roligt att besöka dig, för när man kommer in till många så är det så vanliga saker, min farmor var en sådan underbar kvinna som tog rätt på allt. Hon klippte ut bilder från plastpåsar (då var påsarna finare än nu) och satte fast bildern med vatten.

Jag saknar min farmors hem jättemycket så jag blir notsalgisk när jag kikar in hos dig/Kram och tack för att du dela med dig

http://levandemaskrosbarn.zoomin.se

Maria

25 mars 2008 08:20

hej
Jag har varit borta några dagar och du har nästan hunnit skriva en roman under tiden. Det är underbart att få så mycket ny text och nya bilder att engagera sig i. Jag blev så förtjust i ditt plockbord. Jag tror att alla, speciellt barn, gillar plockmat. Att bara ta det man gillar och inte en massa blandningar. Jag har inte tänkt så mycket kring hundar, mer än att en del har så mycket regler kring sina hundar, och det behöver man väl kanske, men ändå visst är det väl mysigt om de till exempel får sova i ens säng.

http://mariasrum.blogspot.com

mia

10 december 2008 22:31

du är bara så 'bäst*
kram kram....jag är helt .. övertygad! bättre matte kan ingen hund få. .
å gu vad jag skrattar.. här åt både kommentarer ´å det du beskriver..

http://sockergarden.blogspot.com

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...